Ur SvD idag: En man hugger en annan man i nacken med kniv. Polisen meddelar att brottet rubriceras som grov misshandel och inte mordförsök, eftersom skadan inte blev så allvarlig.
Jag har tidigare skrivit om svenskt rättsväsendes tillämpning av terrorlagstiftningen och hur brott som avvärjts blivit avskrivna just för att de avvärjts och att man därför inte kunnat styrka att gärningsmännen helt säkert skulle genomföra sina långt gångna planer. Alltså: Eftersom brottet som planerats inte begicks (eftersom polisen haffade instigatörerna) kan man inte med säkerhet veta att det som planerades verkligen skulle ske och därför kunde man inte anse att anstiftan till terrorbrott var bevisat. Hål i huvudet!
I ovanstående fall är jag tämligen säker på att lagstiftarnas intentioner med lagen som beskriver stämpling till terrorbrott har ignorerats av rätten. I fallet med kniven i nacken är jag inte lika säker på lagens intentioner, så jag uttrycker mig så här: Om lagen är skriven så att en person som sätter en kniv i nacken på en annan person, anses misshandla någon och inte dräpa densamme, då är lagen fel skriven. Kniv i nacken = mordförsök, är den enda rimliga lagen. Jag vet att grov misshandel kan leda till döden, så mycket vet jag om lagen. Mord ska vara planerat, jag vet. Det är just det som är pudelns kärna. Om man höjer kniv mot någon för att hugga den i nacken, ska man i min mening anses ha en intention att döda. Punkt.
Om vi ska klaga på vapenlagarna i andra länder, ska vi nog titta på hur vi ser på attacker med vapen här i Sverige också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar