Kära läsare. Jag är på väg ut på resa igen. Den här gången bär det av till Bratislava och vad kan inte vara kul med det? Gammal stad har de och säkert är öl och korv gott där. Panerat kött......
Det är första gången jag reser bort från Jr. och å ena sidan känns det hemskt att inte få se hans superleende varje dag. Å andra sidan kommer jag att få sova fyra hela nätter utan avbrott. Najs.
Är det idag jag ska skriva ner en massa livsklokheter till Jr. I den händelsen något händer mig under resan? Det får nog bli en annan gång, men som en liten försäkring ger jag dig ett endaste litet toppentips: I alla lägen: Fråga dig själv vad en junta bestående av Jesus, Dalai Lama, Astrid Lindgren, Nelson Mandela och polisen John McClane skulle ha gjort och sträva dithän, så grejar det sig nog.
Bratislava då? 65 km från Wien, gör de två till världens två mest varandra närbelägna huvudstäder. Hepp! Där fick ni lite kunskap. Sedan kan jag berätta att det är huvudstaden i Slovakien, ett land som hängde ihop med Tjeckien fram till 1991. Det såg ett tag efter det ganska lilla ut med demokratin i landet, men nu har det rett upp sig. Euro-land och allt.....
Nä hörni, jag ville mest säga att jag kanske tystnar för ett tag, såvida jag inte beslutar mig för en liten reseskildring. Håll ut, så hörs vi snart igen.
tisdag 26 februari 2013
lördag 23 februari 2013
Diabetesvänliga parmesan-kex
Så här inför melodifestivalen har jag gjort mig ett gäng diabetesvänliga parmesan-kex. Testa någon gång, du också.
1/2 dl Linfrö
1/2 dl Sötmandel
1 msk Sesamfrö eller solrosfrön.
1/2 msk fiberhusk
2 ägg
25 gram smält smör
2 krm salt
1 tsk stevia strö
2 dl riven parmesan
Gör så här
1. Mixa linfrön, sötmandel, sesamfrö, fiberhusk, salt och sötningsmedel i din hackburk till stavmixern eller din mixer. Tillsätt sist den riva parmesanen.
2. Vispa ihop äggen och häll ner mjölblandningen och smöret.
3. Klicka ut på bakplåtspapper och bred ut kexen ganska tunt. Använd en slickepott som du doppar i vatten mellan varven. In i ugnen 150 grader i 25 min. Sätt ner till 50 grader och torka ut med glipa på ugnen i ca en timme.
1/2 dl Linfrö
1/2 dl Sötmandel
1 msk Sesamfrö eller solrosfrön.
1/2 msk fiberhusk
2 ägg
25 gram smält smör
2 krm salt
1 tsk stevia strö
2 dl riven parmesan
Gör så här
1. Mixa linfrön, sötmandel, sesamfrö, fiberhusk, salt och sötningsmedel i din hackburk till stavmixern eller din mixer. Tillsätt sist den riva parmesanen.
2. Vispa ihop äggen och häll ner mjölblandningen och smöret.
3. Klicka ut på bakplåtspapper och bred ut kexen ganska tunt. Använd en slickepott som du doppar i vatten mellan varven. In i ugnen 150 grader i 25 min. Sätt ner till 50 grader och torka ut med glipa på ugnen i ca en timme.
torsdag 21 februari 2013
Gubbvälde och haveri.
Det var inte många dagar sedan jag skrev om ett domstolsväsen som fullständigt saknar förankring i vad som i brist på annat får kallas sunt förnuft. Nu har jag fått vatten på min kamel i och med att Svea Hovrätt fastslagit att en så kallad 'otrohetskontroll' av en kvinnas underliv inte är att betrakta som ett sexualbrott. Om du inte har läst om detta fall tidigare, råder jag dig att sitta ner, för följande är så urbota orimligt att man baxnar.
Från Aftonbladet: En man som misstänkte sin fästmö för att vara otrogen förde med tvång in sina fingrar i hennes underliv, i syfte att kontrollera om hon fortfarande var oskuld. Attunda tingsrätt dömde 28-åringen till två år och åtta månaders fängelse för bland annat våldtäkt av normalgraden. Svea Hovrätt ändrade däremot tingsrättens brottsrubricering från våldtäkt till olaga tvång och därmed kortades straffet avsevärt. Orsak? Syftet med den våldsamma, ovälkomna penetrationen ansågs inte vara sexuellt, så det handlade därmed enligt Hovrätten inte om våldtäkt och faktiskt inte ens om något sexualbrott.
I domen står det: "Det är därmed utrett att XX inte har haft något sexuellt syfte med sitt agerande. Hans gärning kan därför inte anses ha haft en sådan sexuell prägel att den är att bedöma som en sexuell handling i brottsbalkens mening. Något ansvar för sexualbrott kan därför inte bli aktuellt."
Jag upprepar: Gärningen att med våld föra in fingrar i en persons slida är alltså enligt Hov(narrs)rättens tolkning av brottsbalken inte nödvändigtvis av sexuell prägel. Gärningen definieras inte av själva gärningen, utan av syftet. Hål i huvudet!
Jag har kikat lite på lagarna och här följer min redogörelse:
Brottsbalkens sjätte kapitel avhandlar sexualbrott. I denna och i dess kommentarer kan man utläsa att "den som genom misshandel eller annars med våld eller genom hot om brottslig gärning tvingar en person till samlag eller till att företa eller tåla en annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens art och omständigheterna i övrigt är jämförlig med samlag, döms för våldtäkt till fängelse i lägst två och högst sex år."
Det finns även ett prejudikat som jag måste anta är bakgrunden till den aktuella domen .
"I RH 2010:9 hade en man som stoppat sina fingrar i sin 9-åriga dotters slida i syfte att kontrollera om hans dotter var oskuld bedömts sakna sexuellt syfte och dömdes inte för våldtäkt mot barn, utan för misshandel."
Någonstans har det alltså beslutats att det är förövarens syfte och inte offrets upplevelse, för att inte tala om gärningens natur, som avgör om handlingen är av sexuell art eller inte. Vad tusan hände?! När bestämdes det att det var utövaren av ett övergrepp som får stå som relevant norm när arten av handlingen bedöms?
Om ni hittills har missat det, så är jag urbota förbaskad när jag skriver detta, så håll i er för nu blir det kraftspråk med många utropstecken: Vad är det för fel på er, hovrättare?! Hur i hela helsike kan ett helt rättssystem så flagrant misstolka "med hänsyn till kränkningens art"?! När man med våld för upp fingrar i en persons slida, då är per definition kränkningens art sexuell, oavsett vad våldtäktsmannens syfte har varit. Punkt!
Det är sällan jag har sett ett så tydligt utslag av patriarkatets fullständiga oförmåga att ta tillvara samtliga medborgares intressen som i och med denna dom. Skämmes! Det gör jag.
Från Aftonbladet: En man som misstänkte sin fästmö för att vara otrogen förde med tvång in sina fingrar i hennes underliv, i syfte att kontrollera om hon fortfarande var oskuld. Attunda tingsrätt dömde 28-åringen till två år och åtta månaders fängelse för bland annat våldtäkt av normalgraden. Svea Hovrätt ändrade däremot tingsrättens brottsrubricering från våldtäkt till olaga tvång och därmed kortades straffet avsevärt. Orsak? Syftet med den våldsamma, ovälkomna penetrationen ansågs inte vara sexuellt, så det handlade därmed enligt Hovrätten inte om våldtäkt och faktiskt inte ens om något sexualbrott.
I domen står det: "Det är därmed utrett att XX inte har haft något sexuellt syfte med sitt agerande. Hans gärning kan därför inte anses ha haft en sådan sexuell prägel att den är att bedöma som en sexuell handling i brottsbalkens mening. Något ansvar för sexualbrott kan därför inte bli aktuellt."
Jag upprepar: Gärningen att med våld föra in fingrar i en persons slida är alltså enligt Hov(narrs)rättens tolkning av brottsbalken inte nödvändigtvis av sexuell prägel. Gärningen definieras inte av själva gärningen, utan av syftet. Hål i huvudet!
Jag har kikat lite på lagarna och här följer min redogörelse:
Brottsbalkens sjätte kapitel avhandlar sexualbrott. I denna och i dess kommentarer kan man utläsa att "den som genom misshandel eller annars med våld eller genom hot om brottslig gärning tvingar en person till samlag eller till att företa eller tåla en annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens art och omständigheterna i övrigt är jämförlig med samlag, döms för våldtäkt till fängelse i lägst två och högst sex år."
Det finns även ett prejudikat som jag måste anta är bakgrunden till den aktuella domen .
"I RH 2010:9 hade en man som stoppat sina fingrar i sin 9-åriga dotters slida i syfte att kontrollera om hans dotter var oskuld bedömts sakna sexuellt syfte och dömdes inte för våldtäkt mot barn, utan för misshandel."
Någonstans har det alltså beslutats att det är förövarens syfte och inte offrets upplevelse, för att inte tala om gärningens natur, som avgör om handlingen är av sexuell art eller inte. Vad tusan hände?! När bestämdes det att det var utövaren av ett övergrepp som får stå som relevant norm när arten av handlingen bedöms?
Om ni hittills har missat det, så är jag urbota förbaskad när jag skriver detta, så håll i er för nu blir det kraftspråk med många utropstecken: Vad är det för fel på er, hovrättare?! Hur i hela helsike kan ett helt rättssystem så flagrant misstolka "med hänsyn till kränkningens art"?! När man med våld för upp fingrar i en persons slida, då är per definition kränkningens art sexuell, oavsett vad våldtäktsmannens syfte har varit. Punkt!
Det är sällan jag har sett ett så tydligt utslag av patriarkatets fullständiga oförmåga att ta tillvara samtliga medborgares intressen som i och med denna dom. Skämmes! Det gör jag.
onsdag 20 februari 2013
Barnsliga pirater
Jag kör för fort ibland. Jag gör det till och med medvetet ibland. Jag bryter alltså mot lagen med berått mod och är därmed naturligtvis även beredd att ta konsekvenserna av mitt beteende, skulle en fartkamera eller polis få tag på mig.
Om man delar med sig av filmer och musik utan upphovsmakarens tillstånd, så begår man ett brott. Detta är fastställt i svensk lag. Upphovsmännen till fildelningssajten The Pirate Bay är dömda och det är fastställt att verksamheten är olaglig. Domen ger i mina ögon grönt ljus för antifildelningsorganisationer att verka mot att folk bjussar varandra på andras verk.
Det är med denna bakgrund som jag med intresse läser att The Pirate Bay har beslutat stämma en finsk antipirat-organisation för upphovsrättsbrott.
Finska CIAPC har kopierat The Pirate Bays logga, piratskeppet, i en kampanj syftande att motverka illegal fildelning. Enligt The Pirate Bay strider detta mot sajtens egna regler, som förbjuder att designen används i fientligt syfte. En talesperson för The Pirate Bay säger: "Det är skandalöst beteende. Folk måste förstå vad som är rätt och vad som är fel. Att stjäla material på det här sättet på internet är ett hot mot ekonomier över hela världen."
Nej jag är inte humorbefriad. Jag är inte extra korkad den här morgonen. Jag förstår mycket väl att det hela är en gliring och att piraterna vill göra en poäng. Det är bara det att det blir lite pannkaka av det hela. Det blir lite som ett barn som saknar argument och till slut säger "nej DU är en pisspotta". Hitta på ditt eget skällsord, piraten! CIAPC har genom att använda er logga illustrerat hur en värld utan copyrightskydd är absurd. Det är CIAPC som har er i partär, då kan inte ni säga att "NÄHÄÄÄ, för då ställer vi ER i partär". Jag ber om ursäkt för alla liknelser, men min poäng är likt en svettig brottare i partär, aningens svårgreppad.
För mig låter det som att The Pirate Bay skriker till mamma: "Men titta, titta, TITTA! Nu gör ju dom där så där som ni har sagt att inte vi får göra!!" Det är väl precis det CIAPC vill markera med tilltaget? Hade piraterna velat stärka sin poäng om allas rätt till allt, skulle de snarare ha gratulerat CIAPC till sin fina logga.
Jag ser det så här: Polisen har full rätt att köra för fort för att hinna ikapp mig om jag kör för fort. Jag tycker att piraterna borde se på försöken att motarbeta dem på samma sätt. Jag kan tycka att det är fel hastighet satt på vägen, men jag gör mig inga illusioner. Jag bryter mot lagen och ansträngningar att förhindra mig ska inte kritiseras. Då blir jag en orimligt gnällig liten fjantunge.
Om man delar med sig av filmer och musik utan upphovsmakarens tillstånd, så begår man ett brott. Detta är fastställt i svensk lag. Upphovsmännen till fildelningssajten The Pirate Bay är dömda och det är fastställt att verksamheten är olaglig. Domen ger i mina ögon grönt ljus för antifildelningsorganisationer att verka mot att folk bjussar varandra på andras verk.
Det är med denna bakgrund som jag med intresse läser att The Pirate Bay har beslutat stämma en finsk antipirat-organisation för upphovsrättsbrott.
Finska CIAPC har kopierat The Pirate Bays logga, piratskeppet, i en kampanj syftande att motverka illegal fildelning. Enligt The Pirate Bay strider detta mot sajtens egna regler, som förbjuder att designen används i fientligt syfte. En talesperson för The Pirate Bay säger: "Det är skandalöst beteende. Folk måste förstå vad som är rätt och vad som är fel. Att stjäla material på det här sättet på internet är ett hot mot ekonomier över hela världen."
Nej jag är inte humorbefriad. Jag är inte extra korkad den här morgonen. Jag förstår mycket väl att det hela är en gliring och att piraterna vill göra en poäng. Det är bara det att det blir lite pannkaka av det hela. Det blir lite som ett barn som saknar argument och till slut säger "nej DU är en pisspotta". Hitta på ditt eget skällsord, piraten! CIAPC har genom att använda er logga illustrerat hur en värld utan copyrightskydd är absurd. Det är CIAPC som har er i partär, då kan inte ni säga att "NÄHÄÄÄ, för då ställer vi ER i partär". Jag ber om ursäkt för alla liknelser, men min poäng är likt en svettig brottare i partär, aningens svårgreppad.
För mig låter det som att The Pirate Bay skriker till mamma: "Men titta, titta, TITTA! Nu gör ju dom där så där som ni har sagt att inte vi får göra!!" Det är väl precis det CIAPC vill markera med tilltaget? Hade piraterna velat stärka sin poäng om allas rätt till allt, skulle de snarare ha gratulerat CIAPC till sin fina logga.
Jag ser det så här: Polisen har full rätt att köra för fort för att hinna ikapp mig om jag kör för fort. Jag tycker att piraterna borde se på försöken att motarbeta dem på samma sätt. Jag kan tycka att det är fel hastighet satt på vägen, men jag gör mig inga illusioner. Jag bryter mot lagen och ansträngningar att förhindra mig ska inte kritiseras. Då blir jag en orimligt gnällig liten fjantunge.
tisdag 19 februari 2013
Domstolarna fortsätter trotsa folket
Dagens inlägg är inte ett politiskt ställningstagande för eller emot hårdare tag mot våldsbrottslingar. Det är inlägg mot ett domstolsväsen som inte tycks förstå sitt uppdrag.
Tidningen Metros nätupplaga rapporterar att den reform som skulle ge hårdare straff för de mest allvarliga våldsbrotten i stort sett har varit verkningslös. Domstolarna tilldömer alltjämt så låga straff som möjligt och går därmed emot andan i lagstiftningen.
Återigen blir jag stärkt i min bild av en domarkår som dömer och tolkar enligt en egen agenda. En agenda som ter sig i brist på bättre ord: mesig. Rättsväsendet ska inte ha en agenda överhuvud taget, annat än att verkställa de lagar som stiftas och tolka dem så som det var avsett av lagstiftarna. Rättsväsendet ska tolka lagarna, men tolkningarna ska vara demokratiskt förankrade.
Sverige har god lagstiftning mot till exempel trafficking och anstiftan till terrorism. Ändå döms i princip ingen i Sverige för dessa brott, till skillnad från vad som sker i Norge och Danmark. Detta trots att lagstiftningen på dessa områden är väldigt lika i dessa tre länder.
Domstolar ska döma enligt gällande lagar utan inblandning i enskilda fall från den lagstiftande församlingen. Det är en absolut regel och så ska det även fortsättningsvis vara. Men domstolar är satta att verkställa den lagstiftning som gäller, både vad gäller lagstiftningens text, men även dess anda. Om den lagstiftande församlingen beslutar att hårdare straff ska utdelas för vissa våldsbrott, ska detta ge utslag i statistiken över utdömda påföljder.
Den nuvarande ordningen är ett genuint demokratiproblem. Lagarna är ett samhällskontrakt mellan folket (dess majoritet) och dem som är satta att styra i folkets ställe. Om de som är satta att verkställa lagarna (ej tillsatta av folket) inte följer folkets vilja, manifesterad i ett parlamentariskt system av dem med regeringsmakt, ja då har vi ett demokratiskt underskott.
Jag anser att domstolarna i Sverige begår tjänstefel när de inte tillser lagar tillämpas så som det var avsett. Det är rimligt att kräva att domstolarna ska leva upp till lagstiftarnas förväntningar.
Tidningen Metros nätupplaga rapporterar att den reform som skulle ge hårdare straff för de mest allvarliga våldsbrotten i stort sett har varit verkningslös. Domstolarna tilldömer alltjämt så låga straff som möjligt och går därmed emot andan i lagstiftningen.
Återigen blir jag stärkt i min bild av en domarkår som dömer och tolkar enligt en egen agenda. En agenda som ter sig i brist på bättre ord: mesig. Rättsväsendet ska inte ha en agenda överhuvud taget, annat än att verkställa de lagar som stiftas och tolka dem så som det var avsett av lagstiftarna. Rättsväsendet ska tolka lagarna, men tolkningarna ska vara demokratiskt förankrade.
Sverige har god lagstiftning mot till exempel trafficking och anstiftan till terrorism. Ändå döms i princip ingen i Sverige för dessa brott, till skillnad från vad som sker i Norge och Danmark. Detta trots att lagstiftningen på dessa områden är väldigt lika i dessa tre länder.
Domstolar ska döma enligt gällande lagar utan inblandning i enskilda fall från den lagstiftande församlingen. Det är en absolut regel och så ska det även fortsättningsvis vara. Men domstolar är satta att verkställa den lagstiftning som gäller, både vad gäller lagstiftningens text, men även dess anda. Om den lagstiftande församlingen beslutar att hårdare straff ska utdelas för vissa våldsbrott, ska detta ge utslag i statistiken över utdömda påföljder.
Den nuvarande ordningen är ett genuint demokratiproblem. Lagarna är ett samhällskontrakt mellan folket (dess majoritet) och dem som är satta att styra i folkets ställe. Om de som är satta att verkställa lagarna (ej tillsatta av folket) inte följer folkets vilja, manifesterad i ett parlamentariskt system av dem med regeringsmakt, ja då har vi ett demokratiskt underskott.
Jag anser att domstolarna i Sverige begår tjänstefel när de inte tillser lagar tillämpas så som det var avsett. Det är rimligt att kräva att domstolarna ska leva upp till lagstiftarnas förväntningar.
fredag 15 februari 2013
Mobbande förskolepersonal
På förskolan Stensötan i Nacka har det i upp till tio år arbetat personer som tyckt illa om barn. De har kallat barn vid öknamn som gris, tjockis och fegis. De har kränkt barn inför andra barn, de har låtit bli att trösta, de har härmat barn med funktionsnedsättningar och det har favoriserats och hängts ut.
Då inleder vi som så ofta med den alltför vanliga frågan: Vad är det för fel på folk?!! Fundera på hur man med en sådan människosyn väljer att arbeta med barn? Eftersom det inte rör sig om höga löner (tyvärr), ett avkopplande, slappt jobb, eller status, får man anta att dessa fullblodsarschlen aktivt valt att stanna i jobbet av andra skäl. Det där Ochamska rakbladet leder en till att dra slutsatsen att de faktiskt tyckte att det var ett kul jobb, att mobbning av små barn är något som de trivdes med att pyssla med.
Jag blir arg, ledsen och orolig. Vad händer egentligen bakom kulisserna i vår omsorgsapparat? Hur många grupper av felanställda personer begår övergrepp dagligen i det fördolda? Hur ska vi upptäcka gärningspersonerna? Vems fel är det? Invandrarnas? Alliansens? Den gamla regeringens dåliga skola? Lägg av! Sluta förenkla för dig genom att skylla allt på en och samma grupp hela tiden och låt oss försöka fixa problemen.
Jag tror att nyckeln till att komma tillrätta med många av dessa verksamhetsproblem idag är att se till att vi har tillsynsmyndigheter som kan göra ett vettigt jobb. Nyckeln är i mitt tycke oannonserade besök på dagis, vårdhem, i fosterfamiljer etc...
För så här är det: De flesta av oss kan komma in i grupper som gör att vi tappar all form av sans, empati och rimlighet. Kåranda riskerar att göra så att vi hellre blir del av något hemskt än att dra i bromsen. Civilkurage är svårt och tyvärr inte självklart, så vi är nog tvungna att acceptera att knas förekommer och att yttre inspektioner krävs, eftersom självsannering är svårt.
Ta hand om varandra och le mot en främling idag. Det börjar alltid med dig.
Då inleder vi som så ofta med den alltför vanliga frågan: Vad är det för fel på folk?!! Fundera på hur man med en sådan människosyn väljer att arbeta med barn? Eftersom det inte rör sig om höga löner (tyvärr), ett avkopplande, slappt jobb, eller status, får man anta att dessa fullblodsarschlen aktivt valt att stanna i jobbet av andra skäl. Det där Ochamska rakbladet leder en till att dra slutsatsen att de faktiskt tyckte att det var ett kul jobb, att mobbning av små barn är något som de trivdes med att pyssla med.
Jag blir arg, ledsen och orolig. Vad händer egentligen bakom kulisserna i vår omsorgsapparat? Hur många grupper av felanställda personer begår övergrepp dagligen i det fördolda? Hur ska vi upptäcka gärningspersonerna? Vems fel är det? Invandrarnas? Alliansens? Den gamla regeringens dåliga skola? Lägg av! Sluta förenkla för dig genom att skylla allt på en och samma grupp hela tiden och låt oss försöka fixa problemen.
Jag tror att nyckeln till att komma tillrätta med många av dessa verksamhetsproblem idag är att se till att vi har tillsynsmyndigheter som kan göra ett vettigt jobb. Nyckeln är i mitt tycke oannonserade besök på dagis, vårdhem, i fosterfamiljer etc...
För så här är det: De flesta av oss kan komma in i grupper som gör att vi tappar all form av sans, empati och rimlighet. Kåranda riskerar att göra så att vi hellre blir del av något hemskt än att dra i bromsen. Civilkurage är svårt och tyvärr inte självklart, så vi är nog tvungna att acceptera att knas förekommer och att yttre inspektioner krävs, eftersom självsannering är svårt.
Ta hand om varandra och le mot en främling idag. Det börjar alltid med dig.
torsdag 14 februari 2013
Diabetesvänligt supergott gubbröd. Bröd utan kolhydrater som faktisktär gott.
Det var väl självaste [välj valfri demon, djur, partimotståndare, eller annat lämpligt ord] att det ska vara så svårt att få tag på bra lågkolhydratsbröd, tänkte jag gubbjävligt för mig själv och satte mig därför ut att skapa något diabetesvänligt som inte bara är ätbart, utan faktiskt gott. Hepp! Allt för ofta när jag seglar igenom recept på nyttiga grejor, så har man glömt bort att det faktiskt ska vara gott också. Så tycker i alla fall jag och om ni tycker som jag kan ni testa att baka brödet nedan som jag har experimenterat mig fram till efter att ha läst ett gäng recept på nätet. Flavoursbylouise-Louise har varit med och hjärnstormat, så ett tack till henne kanske vore på sin plats. Tacka henne nu, läsare. Tackat? Bra, då går vi vidare.
Angående de mer udda ingredienserna: Mandelmjöl köper jag billigt på Lidl, fiberhusk finns idag oftast i vanliga mataffärer, annars i hälsokostbutiker, där ni även hittar kokosmjöl. Sockerfri lönnsirap hittar ni på usagodis.se
Receptet nedan är i det närmaste kolhydratsfritt. Helt kolhydratsfria produkter är nästan omöjligt att skapa, men brödet nedan kan en diabetiker äta en limpa av utan att ta något insulin. Inte för att jag har testa att äta hela limpan, men gubben är en jäkel på att extrapolera.
Recept på supersmarrigt gottbröd à la gubben:
2 dl mandelmjöl
1 dl kokosmjöl
1 dl linfrön
1/2 dl sesamfrön
2 msk fiberhusk
1 /2 msk brödkryddor
3-5 tsk salt (smaksak)
2.5 tsk bakpulver
8 ägg
250g kesella
1 dl keso
2-4 msk lönnsirap (sockerfri i mitt fall)
20 hackade valnötter
0,5 dl hasselnötter
2 dl solrosfrön
Gör så här:
Värm ugnen till 175 grader.
Kör de torra ingredienserna i en matberedare. Jag själv använder behållaren till stavmixern.
Grovhacka nötterna.
Vispa äggen poröst och vispa sedan i sirap, keso och kesella.
Rör ner alla torra pryttlar i äggsmeten.
Låt svälla 5 minuter.
Lägg bakplåtspapper i en avlång brödform, häll i smeten och klipp bort överflödigt papper.
Grädda mitt i ugnen ca 90 minuter. Ta ut brödet, vänd ur det ur formen, linda i en handduk och låt svalna på ett galler.
Angående de mer udda ingredienserna: Mandelmjöl köper jag billigt på Lidl, fiberhusk finns idag oftast i vanliga mataffärer, annars i hälsokostbutiker, där ni även hittar kokosmjöl. Sockerfri lönnsirap hittar ni på usagodis.se
Receptet nedan är i det närmaste kolhydratsfritt. Helt kolhydratsfria produkter är nästan omöjligt att skapa, men brödet nedan kan en diabetiker äta en limpa av utan att ta något insulin. Inte för att jag har testa att äta hela limpan, men gubben är en jäkel på att extrapolera.
Recept på supersmarrigt gottbröd à la gubben:
2 dl mandelmjöl
1 dl kokosmjöl
1 dl linfrön
1/2 dl sesamfrön
2 msk fiberhusk
1 /2 msk brödkryddor
3-5 tsk salt (smaksak)
2.5 tsk bakpulver
8 ägg
250g kesella
1 dl keso
2-4 msk lönnsirap (sockerfri i mitt fall)
20 hackade valnötter
0,5 dl hasselnötter
2 dl solrosfrön
Gör så här:
Värm ugnen till 175 grader.
Kör de torra ingredienserna i en matberedare. Jag själv använder behållaren till stavmixern.
Grovhacka nötterna.
Vispa äggen poröst och vispa sedan i sirap, keso och kesella.
Rör ner alla torra pryttlar i äggsmeten.
Låt svälla 5 minuter.
Lägg bakplåtspapper i en avlång brödform, häll i smeten och klipp bort överflödigt papper.
Grädda mitt i ugnen ca 90 minuter. Ta ut brödet, vänd ur det ur formen, linda i en handduk och låt svalna på ett galler.
Jag firar inte alla hjärtans dag
Idag är det alla hjärtans dag. Jag hanterar denna dag på samma sätt som jag behandlar till exempel Finis fönsterblommor, löften om att vara med på paintball någon dag, samt tolerans mot nyrika ryssar. Sättet på vilket allt detta behandlas på är: inte. Jag utlovar ingen tolerans mot nyrika ryssar, helt enkelt för att jag vet att jag kommer att misslyckas. Jag lovar inte att vara med på paintball någon gång, endera dagen, eller på söndag, för jag misstänker att det löftet vore en lögn, då jag hyser stark aversion mot såväl smärta som blåmärken. Således skulle ett löfte att vara med på paintball endast riskera att göra vännerna (som alltså brinner av iver att få tillfoga mig såväl smärta som blåmärken) besvikna.
Enligt devisen "skapa inga förväntningar som du inte kan garantera att leva upp till" har jag dyrt och heligt, visserligen med risk för havererat förhållande, men likafullt markerat för och lovat Finis att jag aldrig på eget initiativ kommer att vattna våra gemensamma, älskade blommor. Vill hon att de ska vattnas när hon inte är hemma, så får hon skicka ett sms eller ringa vid den tidpunkten blommorna ska bevattnas. Se där! tänker ni (ety gubben kan läsa tankar och detta medelst klärvoajans icke desto mindre) Han är en mansgris! Men då hoppas och tror jag att ni tar fel. Jag är nog en hyfsat jämlik person, om än en med fullständig avsaknad av blick för huruvida en blomma tarvar vatten eller inte. Därför har ingen växt överlevt i mitt ungkarlshem och därför kommer ingen växt att överleva i vårt gemensamma hem, skulle jag åläggas med ett generellt påbud att vattna blommor när det behövs. Skulle jag då inte bara kunna uppmanas att vattna blommorna "på tisdag" om Finis är borta några dagar? Nja, det där är ju en halkig backe förstår ni. Om Finis vande sig vid att jag är kompetent nog att leverera en tisdagsvattning, finns det en risk att hon till slut litar på att jag ska tillse vattning utan särskild uppmaning ens vid bortresetillfället och då kommer katastrofen förr eller senare vara ett faktum när jag helt glömmer bort växterna under det att Finis ligger och har det jobbigt vid poolen i Dubai, på Teneriffa, eller i Skövde. Man ska inte vara mer dum i huvudet än nödvändigt, så att säga. Det är helt enkelt inte i mitt eget bästa intresse att framstå som snubben som kan ta ansvar för blommorna.
Blommor ja. Finis får blommor av mig ganska ofta. Hon älskar de där röda taggiga och så gillar hon solrosor. Jag köper aldrig solrosor men de där taggiga kommer jag ganska ofta hem med för att det är så härligt att se hur glad mitt livs kärlek blir av en liten symbol för hur mycket jag älskar henne. Det är helt enkelt ett bra sätt att uttrycka hur jag njuter av varje sekund av mitt liv eftersom jag vet att hon finns i det. Ingen kan så lätt som Finis få mig att skratta, gråta, att känna. Lika viktigt är att jag kan se i hennes ögon när hon får blommor, att hon vet hur mycket jag älskar henne, att hon vet att hon är min bästa vän och hur beroende jag är av henne. Det är fantastiskt att veta att vi är vi nu och för evigt och blotta tanken på henne får mig att fånle. Blommorna får berätta att jag blir varm av hur magisk hon är som alltid tar hand om mig när jag har det lite motigt och hur härligt jag tycker att det är att trösta henne när hon är trött och ledsen.
Allt det där säger jag gärna med en blomma vilken dag som helst på året, förutom just idag. Idag får hon ingen blomma, för tänk om jag skulle glömma något år. Idag blir det inga kärleksförklaringar, blommor eller vackra ord. Jag vill ju inte riskera att göra dig besviken om ett år.
Nej, alla hjärtans dag firar jag inte med Finis, för jag vill inte skapa några förväntningar som jag kan sabba. Vad gäller er däremot kära läsare, tar jag risken och sänder härmed en varm alla hjärtans dags-hälsning: jag är lite kär i er alla för att ni följer mig.
Post scrip: i konsekvensens namn lovar jag att bemöta nästa nyrika ryss jag möter med ett öppet och fördomsfritt sinne. Det är det enda rimliga.
Enligt devisen "skapa inga förväntningar som du inte kan garantera att leva upp till" har jag dyrt och heligt, visserligen med risk för havererat förhållande, men likafullt markerat för och lovat Finis att jag aldrig på eget initiativ kommer att vattna våra gemensamma, älskade blommor. Vill hon att de ska vattnas när hon inte är hemma, så får hon skicka ett sms eller ringa vid den tidpunkten blommorna ska bevattnas. Se där! tänker ni (ety gubben kan läsa tankar och detta medelst klärvoajans icke desto mindre) Han är en mansgris! Men då hoppas och tror jag att ni tar fel. Jag är nog en hyfsat jämlik person, om än en med fullständig avsaknad av blick för huruvida en blomma tarvar vatten eller inte. Därför har ingen växt överlevt i mitt ungkarlshem och därför kommer ingen växt att överleva i vårt gemensamma hem, skulle jag åläggas med ett generellt påbud att vattna blommor när det behövs. Skulle jag då inte bara kunna uppmanas att vattna blommorna "på tisdag" om Finis är borta några dagar? Nja, det där är ju en halkig backe förstår ni. Om Finis vande sig vid att jag är kompetent nog att leverera en tisdagsvattning, finns det en risk att hon till slut litar på att jag ska tillse vattning utan särskild uppmaning ens vid bortresetillfället och då kommer katastrofen förr eller senare vara ett faktum när jag helt glömmer bort växterna under det att Finis ligger och har det jobbigt vid poolen i Dubai, på Teneriffa, eller i Skövde. Man ska inte vara mer dum i huvudet än nödvändigt, så att säga. Det är helt enkelt inte i mitt eget bästa intresse att framstå som snubben som kan ta ansvar för blommorna.
Blommor ja. Finis får blommor av mig ganska ofta. Hon älskar de där röda taggiga och så gillar hon solrosor. Jag köper aldrig solrosor men de där taggiga kommer jag ganska ofta hem med för att det är så härligt att se hur glad mitt livs kärlek blir av en liten symbol för hur mycket jag älskar henne. Det är helt enkelt ett bra sätt att uttrycka hur jag njuter av varje sekund av mitt liv eftersom jag vet att hon finns i det. Ingen kan så lätt som Finis få mig att skratta, gråta, att känna. Lika viktigt är att jag kan se i hennes ögon när hon får blommor, att hon vet hur mycket jag älskar henne, att hon vet att hon är min bästa vän och hur beroende jag är av henne. Det är fantastiskt att veta att vi är vi nu och för evigt och blotta tanken på henne får mig att fånle. Blommorna får berätta att jag blir varm av hur magisk hon är som alltid tar hand om mig när jag har det lite motigt och hur härligt jag tycker att det är att trösta henne när hon är trött och ledsen.
Allt det där säger jag gärna med en blomma vilken dag som helst på året, förutom just idag. Idag får hon ingen blomma, för tänk om jag skulle glömma något år. Idag blir det inga kärleksförklaringar, blommor eller vackra ord. Jag vill ju inte riskera att göra dig besviken om ett år.
Nej, alla hjärtans dag firar jag inte med Finis, för jag vill inte skapa några förväntningar som jag kan sabba. Vad gäller er däremot kära läsare, tar jag risken och sänder härmed en varm alla hjärtans dags-hälsning: jag är lite kär i er alla för att ni följer mig.
Post scrip: i konsekvensens namn lovar jag att bemöta nästa nyrika ryss jag möter med ett öppet och fördomsfritt sinne. Det är det enda rimliga.
tisdag 12 februari 2013
Den Rimlige Gubbkärringen
När man som jag är gift med sin själsfrände är det festligt och kul att observera hur man med tiden liksom växer ihop. Vi avslutar numera varandras meningar, tänker samma tankar och får samma idéer. Det är läskigt ofta en konversation kan lyda ungefär så här:
- Du jag orkar inte laga mat ikväll, så jag tänkte att vi tar en burgare.
- Det har jag redan tänkt.
eller
- Kan vi inte ta ett tidigare tåg in till stan, så hinner vi med en drink innan middagen?
- Det har jag redan tänkt.
eller
- Jag tror att jag ska byta ut min Facebook-profilbild där jag bär sombrero, pilotisar och Hawaiiskjorta.
- DET HAR JAG REDAN TÄNKT!!
Men det är framför allt kul att se hur man påverkas att ta efter varandra, att bli lika varandra. Nej jag bär inte Finis underkläder och skor och hon har inte börjat odla skägg, i alla fall inte så det syns ännu. Men jag har till exempel börjat älska mysbrallan och pratar ofta med hennes dialekt. Då är det klart att Finis blir stolt. Ja, alltså inte när jag går omkring i mysbralla, det är faktiskt inte så svårt. Men nog är hon lite stolt över att jag försöker anamma hennes konstiga version av svenska.
Det är i samma anda som jag nu vill skryta över att jag skapat ett monster, nämligen Den Rimlige Gubbkärringen. Igår blev Finis så upprörd över den bristfälliga snöröjningen i vår kommun, att hon gjorde vad er Gubbjävel självklart skulle göra, hon skrev ett upprört brev till kommunen. Ett upprört brev!!! Jag är så stolt att jag kan spricka och en liten tår kryper sig försiktigt fram i ögat. Finis förklarade för kommunen att den vad avser snöröjningen är "den sämsta kommunen i hela Stockholmsområdet" och hon borde veta, för hon har varit både i Nacka och Tyresö.
- Du jag orkar inte laga mat ikväll, så jag tänkte att vi tar en burgare.
- Det har jag redan tänkt.
eller
- Kan vi inte ta ett tidigare tåg in till stan, så hinner vi med en drink innan middagen?
- Det har jag redan tänkt.
eller
- Jag tror att jag ska byta ut min Facebook-profilbild där jag bär sombrero, pilotisar och Hawaiiskjorta.
- DET HAR JAG REDAN TÄNKT!!
Men det är framför allt kul att se hur man påverkas att ta efter varandra, att bli lika varandra. Nej jag bär inte Finis underkläder och skor och hon har inte börjat odla skägg, i alla fall inte så det syns ännu. Men jag har till exempel börjat älska mysbrallan och pratar ofta med hennes dialekt. Då är det klart att Finis blir stolt. Ja, alltså inte när jag går omkring i mysbralla, det är faktiskt inte så svårt. Men nog är hon lite stolt över att jag försöker anamma hennes konstiga version av svenska.
Det är i samma anda som jag nu vill skryta över att jag skapat ett monster, nämligen Den Rimlige Gubbkärringen. Igår blev Finis så upprörd över den bristfälliga snöröjningen i vår kommun, att hon gjorde vad er Gubbjävel självklart skulle göra, hon skrev ett upprört brev till kommunen. Ett upprört brev!!! Jag är så stolt att jag kan spricka och en liten tår kryper sig försiktigt fram i ögat. Finis förklarade för kommunen att den vad avser snöröjningen är "den sämsta kommunen i hela Stockholmsområdet" och hon borde veta, för hon har varit både i Nacka och Tyresö.
måndag 11 februari 2013
Världens minst turistvänliga stad
Nu ska jag återkomma till ett antal tidigare redogjorda för konstateranden som tillsammans med ett par nya kollaboratör gör Stockholm till en turists mardröm. Håll i er, för nu blir det gubbjävligt.
Lokaltrafiksoperatören SL har av olika anledningar infört nya system för hur man kan betala för sig när man vill nyttja dess tjänster. Man kan ej betala kontant, utan måste köpa och ladda upp ett kort hos en återförsäljare eller betala med ett sms. För att kunna betala med sms måste man numera registrera sig på SLs hemsida, där det inte framgår vad fakturakostnaden kan vara. Man kan inte registrera ett utländskt mobilnummer för sms-betalning. Vad gäller korten, så kan man inte betala för flera personer från samma kort, utan var och en måste köpa ett eget kort för 20 kronor och ladda upp detta med minst 100 kronor. En utländsk familj på fyra personer som anländer med båt till Vikingterminalen måste alltså betala 480 kronor för att ta sig med buss till Slussen eller Gamla stan. Ja, det vill säga, de skulle ha behövt betala det om det fanns en återförsäljare av SL-kort vid Vikingterminalen, vilket det i skrivande stund inte gör.
Annars kan ju familjen ta en taxi, men det är ytterst riskabelt i en stad och ett land där makthavarna inte begriper att fri taxinäring inte behöver innebära fri prissättning. Tyvärr utnyttjas detta av taxiskurkar som skrupelfritt gärna lurar aningslösa turister som tror att de kommit till en stad som präglas av den berömda svenska ärligheten.
När väl familjen kommit till Gamla stan och det börjar kurra i magen kommer de snart bli varse att en krögare som fått tag på en restaurang med bra läge i Sverige allt som ofta inte tycker det är värt att laga god mat. Krögaren har ju ett läge som garanterar kundtillströmning och dessvärre innebär det väldigt ofta dålig mat. Vi i Sverige tycks se detta fenomen som något naturligt och accepterar därmed samma fenomen i svenskkolonier utomlands, men min erfarenhet utanför de typiska svenskmålen är att mången utländsk krögare sätter stolthet i att servera god mat trots att de har ett geografiskt guldläge. Hör och häpna!
Nå, en dyr öl eller tre kan man dock fått tag på under den undermåliga lunchen, så när familjen spatserar vidare, börjar det kanske trycka på lite i de framskjutna regionerna av urinblåsan. Då är det bara att önska herrskapet lycka till med att hitta en tjänlig offentlig toalett där man kan kissa utan att ha mynt på fickan. Mission Impossible, så det blir till att följa lokalbefolkningens exempel och kissa i därför ej avsedd port eller husknut. Härligt frimodigt folk, de där svenskarna.
Familjen får nog, går in på McDonalds för att använda deras wifi, eftersom det inte finns gratis offentligt wifi i denna huvudstad i världens bäst uppkopplade land. Väl uppkopplade bokar de första bästa flyg ut ur detta ogästvänliga land (för familjen kommer att förknippa hela Sverige med dess huvudstad). Eftersom taxi inte är att lita på, hyr familjen en bil och åker ut till Arlanda. På vägen ut försöker de tanka vid en automatstation men det går inte att betala med utländska kort på alla automatstationer, så det blev tji.
Innan avfärd får familjen njuta av en flygplats som bjuder på en timmes wifi och som har de äckligaste toaletterna av alla flygplatser jag besökt runt om i världen.
SL är inte en turistorganisation, Swedavia är inte en turistorganisation, den enskilde taxiskurken är inte en taxiorganisation, etc... Men de är del av det kollektiv vi kallar Stockholm och om tillräckligt många av kuggarna i maskineriet Stockholm är otrevliga, ogästvänliga och allmänt struliga för våra gäster, ja då har vi som helhet en alltigenom turistovänlig huvudstad. Det tycker jag är synd, för att inte säga orimligt.
Lokaltrafiksoperatören SL har av olika anledningar infört nya system för hur man kan betala för sig när man vill nyttja dess tjänster. Man kan ej betala kontant, utan måste köpa och ladda upp ett kort hos en återförsäljare eller betala med ett sms. För att kunna betala med sms måste man numera registrera sig på SLs hemsida, där det inte framgår vad fakturakostnaden kan vara. Man kan inte registrera ett utländskt mobilnummer för sms-betalning. Vad gäller korten, så kan man inte betala för flera personer från samma kort, utan var och en måste köpa ett eget kort för 20 kronor och ladda upp detta med minst 100 kronor. En utländsk familj på fyra personer som anländer med båt till Vikingterminalen måste alltså betala 480 kronor för att ta sig med buss till Slussen eller Gamla stan. Ja, det vill säga, de skulle ha behövt betala det om det fanns en återförsäljare av SL-kort vid Vikingterminalen, vilket det i skrivande stund inte gör.
Annars kan ju familjen ta en taxi, men det är ytterst riskabelt i en stad och ett land där makthavarna inte begriper att fri taxinäring inte behöver innebära fri prissättning. Tyvärr utnyttjas detta av taxiskurkar som skrupelfritt gärna lurar aningslösa turister som tror att de kommit till en stad som präglas av den berömda svenska ärligheten.
När väl familjen kommit till Gamla stan och det börjar kurra i magen kommer de snart bli varse att en krögare som fått tag på en restaurang med bra läge i Sverige allt som ofta inte tycker det är värt att laga god mat. Krögaren har ju ett läge som garanterar kundtillströmning och dessvärre innebär det väldigt ofta dålig mat. Vi i Sverige tycks se detta fenomen som något naturligt och accepterar därmed samma fenomen i svenskkolonier utomlands, men min erfarenhet utanför de typiska svenskmålen är att mången utländsk krögare sätter stolthet i att servera god mat trots att de har ett geografiskt guldläge. Hör och häpna!
Nå, en dyr öl eller tre kan man dock fått tag på under den undermåliga lunchen, så när familjen spatserar vidare, börjar det kanske trycka på lite i de framskjutna regionerna av urinblåsan. Då är det bara att önska herrskapet lycka till med att hitta en tjänlig offentlig toalett där man kan kissa utan att ha mynt på fickan. Mission Impossible, så det blir till att följa lokalbefolkningens exempel och kissa i därför ej avsedd port eller husknut. Härligt frimodigt folk, de där svenskarna.
Familjen får nog, går in på McDonalds för att använda deras wifi, eftersom det inte finns gratis offentligt wifi i denna huvudstad i världens bäst uppkopplade land. Väl uppkopplade bokar de första bästa flyg ut ur detta ogästvänliga land (för familjen kommer att förknippa hela Sverige med dess huvudstad). Eftersom taxi inte är att lita på, hyr familjen en bil och åker ut till Arlanda. På vägen ut försöker de tanka vid en automatstation men det går inte att betala med utländska kort på alla automatstationer, så det blev tji.
Innan avfärd får familjen njuta av en flygplats som bjuder på en timmes wifi och som har de äckligaste toaletterna av alla flygplatser jag besökt runt om i världen.
SL är inte en turistorganisation, Swedavia är inte en turistorganisation, den enskilde taxiskurken är inte en taxiorganisation, etc... Men de är del av det kollektiv vi kallar Stockholm och om tillräckligt många av kuggarna i maskineriet Stockholm är otrevliga, ogästvänliga och allmänt struliga för våra gäster, ja då har vi som helhet en alltigenom turistovänlig huvudstad. Det tycker jag är synd, för att inte säga orimligt.
onsdag 6 februari 2013
Vi är fler än 9 miljoner
Den kände danske rasisten Lars Hedengaard har blivit utsatt för ett mordförsök. Detta är allvarligt, för ingen ska behöva utsättas för våld för sina åsikter, oavsett hur knasiga dessa åsikter är eller kan te sig för våldsverkaren.
Gärningsmannen är fortfarande på fri fot, men knaspartiet Liberal Alliances ledare Anders Samuelsson har bestämt sig och vill att skytten ska "Kastas ut ur landet". Här vill jag först verkligen höja ett varningens finger: Kommer ni ihåg Breiviks bomb i Oslo? Det gör jag och jag gör det skamset, för jag var en av alla oss tusentals som öppet förkunnade att det naturligtvis var ett dåd i Islams namn. Det lönar sig att inte dra förhastade slutsatser.
Nåväl, låt oss för argumentationens skull anta att personen som skjutit mot Lars är en invandrare. Ska vi kasta ut alla invandrare som inte följer samhällets regler? Att agitera för att kasta ut personer som inte passar in (för där är vi överens, SD-anhängare, en INDIVID som inte respekterar ett samhälles regler, som till exempel tryckfriheten, eller rätten till att inte kallas hora, passar inte in) är en otroligt tydlig markering att man skiter i människor. Personen som vill kasta ut och stänga ute vill att vi bara ser till vårt eget hus. Vi ska i Sverige alltså bara bry oss om vad 9 miljoner människor gör och skita i övriga 6 miljarder, bara för att en linje ristats på berget. Ska vi inte ta ansvar och istället behålla personer med vansinniga tankar och försöka lära upp och lära om. Låt oss lära dummisar om tryckfrihet, religionsfrihet, tolerans, antirasism och humanism. Galningen kanske har en massa barn som har större chans att bli goda människor här i Sverige än i ett land där galningar har större utbredning, land som Yemen (islamistdummisar) och Ungern (rasistdummisar).
Nej behåll våldsverkarna här där vi kan hålla uppsikt över dem, så kanske de inte får möjlighet att bringa några fler människor skada. Rasisten och nationalisten bryr sig bara om sitt eget land och skiter i mänskligheten i stort. Vi gör oss av med problemen från Sverige, så får resten av världen klara sig bäst den kan. Hepp! Orimlig syn på vår del i mänskligheten.
Jag vill lägga till att jag inte är för oreglerad invandring eller att jag inte vill förminska extremismens problematik. Det oerhört viktigt att vi tillåter SÄPO att göra sitt jobb och att domstolarna börjar tillämpa den terroristlagstiftning som finns. Om detta har jag och kommer jag att skriva mycket.
Gärningsmannen är fortfarande på fri fot, men knaspartiet Liberal Alliances ledare Anders Samuelsson har bestämt sig och vill att skytten ska "Kastas ut ur landet". Här vill jag först verkligen höja ett varningens finger: Kommer ni ihåg Breiviks bomb i Oslo? Det gör jag och jag gör det skamset, för jag var en av alla oss tusentals som öppet förkunnade att det naturligtvis var ett dåd i Islams namn. Det lönar sig att inte dra förhastade slutsatser.
Nåväl, låt oss för argumentationens skull anta att personen som skjutit mot Lars är en invandrare. Ska vi kasta ut alla invandrare som inte följer samhällets regler? Att agitera för att kasta ut personer som inte passar in (för där är vi överens, SD-anhängare, en INDIVID som inte respekterar ett samhälles regler, som till exempel tryckfriheten, eller rätten till att inte kallas hora, passar inte in) är en otroligt tydlig markering att man skiter i människor. Personen som vill kasta ut och stänga ute vill att vi bara ser till vårt eget hus. Vi ska i Sverige alltså bara bry oss om vad 9 miljoner människor gör och skita i övriga 6 miljarder, bara för att en linje ristats på berget. Ska vi inte ta ansvar och istället behålla personer med vansinniga tankar och försöka lära upp och lära om. Låt oss lära dummisar om tryckfrihet, religionsfrihet, tolerans, antirasism och humanism. Galningen kanske har en massa barn som har större chans att bli goda människor här i Sverige än i ett land där galningar har större utbredning, land som Yemen (islamistdummisar) och Ungern (rasistdummisar).
Nej behåll våldsverkarna här där vi kan hålla uppsikt över dem, så kanske de inte får möjlighet att bringa några fler människor skada. Rasisten och nationalisten bryr sig bara om sitt eget land och skiter i mänskligheten i stort. Vi gör oss av med problemen från Sverige, så får resten av världen klara sig bäst den kan. Hepp! Orimlig syn på vår del i mänskligheten.
Jag vill lägga till att jag inte är för oreglerad invandring eller att jag inte vill förminska extremismens problematik. Det oerhört viktigt att vi tillåter SÄPO att göra sitt jobb och att domstolarna börjar tillämpa den terroristlagstiftning som finns. Om detta har jag och kommer jag att skriva mycket.
tisdag 5 februari 2013
Göran och glädjeflickorna
Det här med pudlar, att göra en pudel. Ska du gör en sådan, då får du faktiskt se till att göra det rätt.
Ledamoten i socialnämnden i Åre kommun, Göran Jämting sade härom dagen till Länstidningen att han inte är "hemskt negativ till prostitution". Han menade att det är ett "bilateralt avtal mellan köparen och säljaren" och rundade av med att säga: "I Sverige utnyttjas egentligen inte kvinnor."
Vi får förutsätta att han avser kvinnor i prostitution och inte kvinnor som generell grupp, annars skulle dagens inlägg vara än mer upprört än vad det redan är. Hm.... Kan ett inlägg vara upprört, eller är det ett inlägg av en upprörd gubbe? Sug på den om ni inte vill läsa vidare.
Göran backar nu enligt ett pressmeddelande, som lyder: "Jag är djupt ångerfull över mina uttalanden . Jag uttryckte mig fel och skäms för vad jag sade."
Den här typen av "ursäkter" retar mig något så inåt bängen. Håll i er, för nu blir det gubbjävligt. "Jag uttryckte mig fel". Uttalandet låter påskina att Göran inte stod för uttalandet vid det tillfället det fälldes. Det låter påskina att det bara rörde sig om en klumpig formulering. Men det var väl ändå inte det det var, Göran? Snarare var Göran okunnig och en av alla miljoner män som tror att majoriteten av alla prostituerade älskar sitt yrke och gör det de gör för att de är så väldans glada i snopp.
Vad är det som gör det så svårt för människor att helt enkelt säga. "Jag hade fel. Jag har lärt mig bättre"? Nej, hojta nu inte till i skallen och tänk inte i mjugg att detta är "typiskt politiker", för det gäller så kallat vanligt folk också. Det gäller dig och mig. Jag har sagt det förut: lyssna, ta in, värdera och omvärdera om så behövs. Det är inte fult att ändra åsikt, det är ett tecken på mognad. Sluta "rädda ansikte" och visa dig istället trygg och stark nog att erkänna att med ny och bättre kunskap kan man ändra åsikt. Jag har varit emot en hel massa saker som jag nu är för, som homoadoption, bruket av ordet hen, samt Kjell Bergkvist. Jag är stolt över att ha varit man nog att ändra åsikt. Men det var inte någon annan än jag som var emot homoadoption. Jag står för att en mindre mogen version av mig stod för det.
Görans pressmeddelande borde ha förklarat att han var okunnig om prostitutionens koppling till trafficking, narkotika och beroendeställningar men att han nu fått lära sig om prostitutionens realiteter och därför ändrat åsikt. För är det så att han inte har ändrat åsikt, så ska han hålla tyst. Då ska han inte låtsas att han har insikt i prostitutionens baksidor. Det nuvarande pressmeddelandet är en lögn. Han uttryckte sig aldrig fel, utan snarare helt rätt och i enlighet med vad han faktiskt trodde om prostitutionens verklighet. Det är rimligt att stå för vem man var likaväl för vem man är.
Ledamoten i socialnämnden i Åre kommun, Göran Jämting sade härom dagen till Länstidningen att han inte är "hemskt negativ till prostitution". Han menade att det är ett "bilateralt avtal mellan köparen och säljaren" och rundade av med att säga: "I Sverige utnyttjas egentligen inte kvinnor."
Vi får förutsätta att han avser kvinnor i prostitution och inte kvinnor som generell grupp, annars skulle dagens inlägg vara än mer upprört än vad det redan är. Hm.... Kan ett inlägg vara upprört, eller är det ett inlägg av en upprörd gubbe? Sug på den om ni inte vill läsa vidare.
Göran backar nu enligt ett pressmeddelande, som lyder: "Jag är djupt ångerfull över mina uttalanden . Jag uttryckte mig fel och skäms för vad jag sade."
Den här typen av "ursäkter" retar mig något så inåt bängen. Håll i er, för nu blir det gubbjävligt. "Jag uttryckte mig fel". Uttalandet låter påskina att Göran inte stod för uttalandet vid det tillfället det fälldes. Det låter påskina att det bara rörde sig om en klumpig formulering. Men det var väl ändå inte det det var, Göran? Snarare var Göran okunnig och en av alla miljoner män som tror att majoriteten av alla prostituerade älskar sitt yrke och gör det de gör för att de är så väldans glada i snopp.
Vad är det som gör det så svårt för människor att helt enkelt säga. "Jag hade fel. Jag har lärt mig bättre"? Nej, hojta nu inte till i skallen och tänk inte i mjugg att detta är "typiskt politiker", för det gäller så kallat vanligt folk också. Det gäller dig och mig. Jag har sagt det förut: lyssna, ta in, värdera och omvärdera om så behövs. Det är inte fult att ändra åsikt, det är ett tecken på mognad. Sluta "rädda ansikte" och visa dig istället trygg och stark nog att erkänna att med ny och bättre kunskap kan man ändra åsikt. Jag har varit emot en hel massa saker som jag nu är för, som homoadoption, bruket av ordet hen, samt Kjell Bergkvist. Jag är stolt över att ha varit man nog att ändra åsikt. Men det var inte någon annan än jag som var emot homoadoption. Jag står för att en mindre mogen version av mig stod för det.
Görans pressmeddelande borde ha förklarat att han var okunnig om prostitutionens koppling till trafficking, narkotika och beroendeställningar men att han nu fått lära sig om prostitutionens realiteter och därför ändrat åsikt. För är det så att han inte har ändrat åsikt, så ska han hålla tyst. Då ska han inte låtsas att han har insikt i prostitutionens baksidor. Det nuvarande pressmeddelandet är en lögn. Han uttryckte sig aldrig fel, utan snarare helt rätt och i enlighet med vad han faktiskt trodde om prostitutionens verklighet. Det är rimligt att stå för vem man var likaväl för vem man är.
måndag 4 februari 2013
Carpe Diem
Min kamrat Monty (han från Kanada som jag brukar luncha med i London, du vet. WOW!) pratade om det här att leva i nuet och var så där rörande överens, att det måste tyda på att vi har helt rätt. Eftersom det är Montys fel att jag bloggar (adressen hans lämnar jag ut mot rimlig summa) ser jag det som min fulla rätt att ta vår konversation som ett redaktionellt möte och redogör nedan för våra stora och viktiga tankar.
När jag och Finis köpte vårt hus för fyra år sedan och flyttade från tvåan i stan, var det nog många som tänkte för sig själva att vi planerade för barn och att en större familj var orsaken till att vi ville ha fler rum och kvadratmetrar. Det var antagligen (och nu chansar jag) därför vi fick viss kritik för att vi minskade ner på antalet rum genom att riva en vägg (tradition för mig. Tre boenden, tre väggar och en genomsågad elledning, men det är en annan pinsam historia). Anledningen till att jag misstänker att barngrejen låg till grund för kritiken var fraser som "men var ska barnen bo?", men det är klart, jag kan ha missförstått.
Finis och jag ville ha ett hus. Vi ville ha det för oss, för den situation vi befann oss i då. Vi levde i nuet. (För den nyfikne, så kan jag meddela att vi nu när vi faktiskt är tre har tagit garagedelen av huset i anspråk till sovrum.) Tänk hur ytterligare olidliga våra barnlängtarår hade blivit om vi hade haft ett rum väntande på ett barn som envisades med att inte komma.
Att drömma, planera och hoppas på framtiden är i sig inget fel. Jag spelar en rad på Lotto för att kunna drömma om huset vid vattnet. Det är dock fel att glömma det fina i dagen, stunden, nuet. Har du ett hem? Bra. Gör det till ditt för den du är just nu, inte för hur det kan tänkas behöva vara framöver. Längtar du efter en partner? Inget fel i det, men njut av fördelarna med att vara solo. Längtar du till sommaren? Jag med, men ta tillvara på de vackra vinterdagarna. Ful vinterdag? Stanna inne, se en film och njut av att inte behöva vara ute och frysa.
Sök inte ett jobb för att det kommer vara bra för ditt CV om tio år. Sök jobbet som känns rätt för dig just nu.
Livet är det som passerar när du väntar på framtiden. Som Broberg sjöng: "mååååålet är ju ingenting, vääägen är allallallallallallallt" Det är rimligt att leva livet, inte sitta av det. (Det är nu jag ser framför mig hur alla mina läsare ställer sig upp på frukostbord, skrivbord och parkbänkar och utbrister ett unisont "åh gubbe min gubbe.) Carpe Diem.
När jag och Finis köpte vårt hus för fyra år sedan och flyttade från tvåan i stan, var det nog många som tänkte för sig själva att vi planerade för barn och att en större familj var orsaken till att vi ville ha fler rum och kvadratmetrar. Det var antagligen (och nu chansar jag) därför vi fick viss kritik för att vi minskade ner på antalet rum genom att riva en vägg (tradition för mig. Tre boenden, tre väggar och en genomsågad elledning, men det är en annan pinsam historia). Anledningen till att jag misstänker att barngrejen låg till grund för kritiken var fraser som "men var ska barnen bo?", men det är klart, jag kan ha missförstått.
Finis och jag ville ha ett hus. Vi ville ha det för oss, för den situation vi befann oss i då. Vi levde i nuet. (För den nyfikne, så kan jag meddela att vi nu när vi faktiskt är tre har tagit garagedelen av huset i anspråk till sovrum.) Tänk hur ytterligare olidliga våra barnlängtarår hade blivit om vi hade haft ett rum väntande på ett barn som envisades med att inte komma.
Att drömma, planera och hoppas på framtiden är i sig inget fel. Jag spelar en rad på Lotto för att kunna drömma om huset vid vattnet. Det är dock fel att glömma det fina i dagen, stunden, nuet. Har du ett hem? Bra. Gör det till ditt för den du är just nu, inte för hur det kan tänkas behöva vara framöver. Längtar du efter en partner? Inget fel i det, men njut av fördelarna med att vara solo. Längtar du till sommaren? Jag med, men ta tillvara på de vackra vinterdagarna. Ful vinterdag? Stanna inne, se en film och njut av att inte behöva vara ute och frysa.
Sök inte ett jobb för att det kommer vara bra för ditt CV om tio år. Sök jobbet som känns rätt för dig just nu.
Livet är det som passerar när du väntar på framtiden. Som Broberg sjöng: "mååååålet är ju ingenting, vääägen är allallallallallallallt" Det är rimligt att leva livet, inte sitta av det. (Det är nu jag ser framför mig hur alla mina läsare ställer sig upp på frukostbord, skrivbord och parkbänkar och utbrister ett unisont "åh gubbe min gubbe.) Carpe Diem.
fredag 1 februari 2013
Invandring och brottsstatistik
Jag tänkte reda ut det här med rasism lite, för den händelse en av de som ofta börjar en mening med "Alltså jag är inte rasist, men...." läser det här. Om du måste inleda ditt anförande på det viset, är risken ca 97,6% att du faktiskt är rasist. Definitionen för mig är att du tar en fördom, sann eller påhittad och gör den till sann för alla människor av en viss etnicitet. Så till exempel är det (troligtvis en sann) fördom att väldigt många svenskar är lite tillslutna innan de får en ordentlig introduktion till en grupp. Men att då säga att ALLA svenskar skulle vara introverta, det är fel. Vi måste erkänna att även den som kan börja prata med vem som helst (vi känner alla en sådan), var som helst även hen är svensk.
På samma sätt är det för en sann ickerasist sak samma om alla (typ 3) romer hen stött på genom livet har varit dömda snattare. Nästa rom möts med helt fördomsfritt sinne. Individen framför ickerasisten är just bara en individ, utan tillskrivna förväntade egenskaper baserat på individens uppfattade etnicitet.
På Twitter härjar rasismen hejvilt och under hashtaggen "#aldrigensam" försöker jag och andra bemöta rasismen med sakliga argument. Rasisterna dribblar ofta med statistik för att visa på att invandrare begår fler brott, specifikt just nu i debatten gäller det våldtäkter. Det hålls fram att vissa etniska grupper är överrepresenterade och att invandrare begår massor med fler våldtäkter än vad dem rasisterna kallar för pursvenskar gör.
Nu kommer min huvudpoäng. Håll i er, för nu vänder gubben krutet mot andra som står på rätt sida i kampen. Mina "medkrigare" anstränger sig ofta för att visa på fel i statistiken, vilket jag tycker är kardinalknasigt. Statistik kan alltid snedvridas och man spelar rasisten i händerna när man utmanar. Ibland är dessutom statistiken helt korrekt. I alla samhällen är brott överrepresenterat hos de grupper som är mest socialt utsatta och tyvärr är många av dessa utsatta i Sverige just invandrare.
Men all sådan statistik är irrelevant för en ickerasist. Poängen måste vara att vi tillåter individer invandra när vi diskuterar invandring. Det är inte kluster av personer som delar givna drag ens om majoriteten skulle dela dessa drag. Även om "de" är överrepresenterade i brottsstatistiken jämfört med "oss", ska detta inte påverka nästa individ vi tar emot, möter, eller prövar. Att kollektivt bestraffa människor med skyddsbehov bara för att viss statistik ger vid handen att delar av dennes så kallade etniska grupp löper en ökad risk att hamna i kriminalitet är inget annat än (you guessed it) orimligt.
Humanismen måste segra över rädslan och okunskapen. En individ är värd att bli behandlad som en individ.
På samma sätt är det för en sann ickerasist sak samma om alla (typ 3) romer hen stött på genom livet har varit dömda snattare. Nästa rom möts med helt fördomsfritt sinne. Individen framför ickerasisten är just bara en individ, utan tillskrivna förväntade egenskaper baserat på individens uppfattade etnicitet.
På Twitter härjar rasismen hejvilt och under hashtaggen "#aldrigensam" försöker jag och andra bemöta rasismen med sakliga argument. Rasisterna dribblar ofta med statistik för att visa på att invandrare begår fler brott, specifikt just nu i debatten gäller det våldtäkter. Det hålls fram att vissa etniska grupper är överrepresenterade och att invandrare begår massor med fler våldtäkter än vad dem rasisterna kallar för pursvenskar gör.
Nu kommer min huvudpoäng. Håll i er, för nu vänder gubben krutet mot andra som står på rätt sida i kampen. Mina "medkrigare" anstränger sig ofta för att visa på fel i statistiken, vilket jag tycker är kardinalknasigt. Statistik kan alltid snedvridas och man spelar rasisten i händerna när man utmanar. Ibland är dessutom statistiken helt korrekt. I alla samhällen är brott överrepresenterat hos de grupper som är mest socialt utsatta och tyvärr är många av dessa utsatta i Sverige just invandrare.
Men all sådan statistik är irrelevant för en ickerasist. Poängen måste vara att vi tillåter individer invandra när vi diskuterar invandring. Det är inte kluster av personer som delar givna drag ens om majoriteten skulle dela dessa drag. Även om "de" är överrepresenterade i brottsstatistiken jämfört med "oss", ska detta inte påverka nästa individ vi tar emot, möter, eller prövar. Att kollektivt bestraffa människor med skyddsbehov bara för att viss statistik ger vid handen att delar av dennes så kallade etniska grupp löper en ökad risk att hamna i kriminalitet är inget annat än (you guessed it) orimligt.
Humanismen måste segra över rädslan och okunskapen. En individ är värd att bli behandlad som en individ.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)