Ville Jesus verkligen att vi skulle fortsätta med Gamla Testamentet?

Jag borde antagligen ta lite längre tid på mig än den vanliga morgonresan in till jobbet för att skriva det här ganska kontroversiella inlägget, men som synes blev det inte så. Min tid till bloggande är för närvarande begränsad och detta ämne har legat och gnagt ett tag. Det handlar om kristendomen och hur jag känner att samtliga större varianter av min religion har fått en grej om bakfoten, en ganska superviktig grej. Resultatet av detta är ganska allvarligt också, för bakfotsfåendet ligger till grund för en massa hat i kristendomens namn som jag inte tror Jesus uppskattar särdeles mycket. 

Gamla testamentet. När Jesus för tvåtusen år sedan kom till oss för att förmedla sin farsgubbes senaste tankar sade han (i min tolkning) följande: Ok, boys and girls. Det har gått 3000 år sedan sist och pappa har klurat och mognat lite sedan senast. Allt det där svavelosande öga för öga, ät inte ditten och datten, var beredd att offra ditt barn och sånt grejs, känns inte helt fräscht längre. Därför är jag här hos er för att berätta att pappa har tänkt om. Så här enkelt blir det nu: Om ni bara är läckra mot varandra (mot ALLA) och behandlar andra med den respekt som ni själva vill bli behandlas med, så är ni toppen i pappas ögon. Alltså: kärlek, inte hat. Ni behöver inte döma någon annan människa, pappa tar hand om sådant. 

Jag menar alltså att nya testamentet borde vara den enda boken för kristna. Gamla testamentet är intressant för oss som en historiebok, men inte som del i hur en kristen ska bete sig, eftersom KRISTendomen naturligtvis endast bör basera sig på KRISTUS lära. 

Nu riskerar jag och hoppas på att få en skvadrös teologer över mig som hökar för att förklara varför GT har en roll i kristendomen, annat än som historiebeskrivning, men det ska till mycket starka argument för att jag ska tycka att det är lämpligt att vi har en GT (inte drinken) som del i vårt rättesnöre. Om Guds nuvarande vilja stod att utläsa där, vad hade Jesus här på jorden att göra? 

Här kommer det beskäftigt gubbjävliga med inslag av storhetsvansinne, så håll i er. Gamla testamentet bör avlägsnas från Bibeln. Uppenbarligen har en massa människor som kallar sig kristna svårt att se nya testamentet som boken som trumfar det gamla, så vore det inte bättre att separera dem och kalla en bok Bibeln och den andra gamla testamentet?

Jag vill avsluta med lite tjat och hojta att kristendomen inte är dömande, kristendom är inte att döma, kristendom är inte att döma, kristendomen är kärlek. Den som i Jesus namn förbannar en annan människa är i mina ögon inte en sann följare av Jesus. 

En nyhet ska gärna ha nyhetsvärde

Fy bubblan vad jag saknar respekt för journalister som inte kan släppa en story när det står tydligt att där fanns ingen story. I går morse var det ett nyhetsinslag på radion som kan sammanfattas så här: Rullstolsburen (ni som säger rullstolsbunden säger fel, kan passas på att påpekas) sjuksköterskestuderande hade utlovats praktikplats på Karolinska Sjukhuset. Hon blev i fredags i sista sekund informerad om att hon nekas plats av Karolinska sedan det gått upp för ledningen för den aktuella avdelningen att den studerande även är i behov av utrymme för sin personliga assistent. Det fanns inte plats för detta på avdelningen och tjejen fick veta att hon inte var välkommen längre. Den rullstolsburne blev med rätta sur och kontaktade media. Media bjuder in tjejen för skandalrapportering. Man ringer chefen för Karolinska som berättar att de reagerat direkt på måndagen när det hela uppdagats och att tjejen erbjudits plats på en avdelning där de har möjlighet att ta emot henne. 

När man skriver saker, speciellt humor, får man lära sig att det är viktigt att ha förmåga att "kill your darlings". Detta innebär att man alltid måste vara beredd att släppa ett spår som från början verkade kunna bli hysteriskt roligt, men som i ärlighetens namn i slutändan inte blev särdeles kul. Det är alltför lätt att behålla den dåliga sketchen endast för att man ju har lagt ner en massa tid på den, men den duktiktige har styrka, respekt och integritet nog att bortse från att man jobbat hårt och stryker skämtet. Det tidiga 2000-talets ensemble av "Saturday Night Live" levde inte enligt detta rättesnöre och lyckades nästan med konststycket att istället mörda hela programserien, men det är en annan historia. 

Jag blir så inåt bängen mätt när sensationsjournalister inte har förmåga att släppa en storry som vid första anblick var juicy, men sedan bara blir ett tarvligt och oförtjänt påhopp, i det här fallet på ett helt sjukhus istället för på en enskild avdelning. Gång på gång försökte journalisten pressa chefen för KI, men det fanns ingen storry. Hon (chefen) förklarade att hon hade uppmärksammat det oacceptabla beslutet första arbetsdagen efter det hade fattats, reprimerat avdelningschefen och sedan åtgärdat det felaktiga beslutet. END OF FREGGIN' STORRY! Släpp det! Suck.

Huruvida alla ska ha rätt till allt och om det känns rimligt med en sjuksköterska som är i behov av en personlig assistent, låter jag vara osagt. 

Om att visa mod i Sotji

Ja, jag erkänner. Jag är inte speciellt intresserad av att titta på sport och då allra minst vintersport. Jag skulle antagligen inte tittat speciellt mycket på OS även om det skulle arrangerats i ett modernt, civiliserat land värt min respekt, ens om jag hade tillgång till de kanaler som sänder det hela. Men nog hade jag kollat en och annan hockeymatch och något slalomåk om tillfälle hade givits. Som det är nu har jag dock beslutat att bojkotta tävlingarna i OS i Sotji fullt ut. Detta med anledning av Rysslands otäcka utveckling med antisemitism, rasism och statssanktionerad homofobi. Jag poängterar att jag bojkottar tävlingarna, för om det sänds ett reportage om hur idrottare från den civiliserade världen står upp mot hat och motmänsklighet, så kommer jag definitivt titta. 

Jag följer med intresse hur Svenska Olympiska Kommittéen (SOK) slår knut på sig själva när de säger att man får visst protestera, bara det inte provocerar värdlandet. Fjantar! Jag undrar varför de inte har pressats hårdare på vad tusan de menar med detta. Ibland känner jag att jag vill bli reporter så jag kan ta vid där andra släppt frågor utan att få riktiga svar. 

Jag vill den här morgonen hylla NHL-spelarna (däribland flera Svenskar) som i kampanjen you can play uttalar sitt stöd mot homofobi inom sporten. Jag hoppas att de står upp för denna kampanj och visar missnöje med Ryssland när de är i Sotji också. Sport är politik och varje idrottare som väljer att provocera genom att upplysa Ryssarna att deras hat och rädsla inte är ok, är modigare än vad jag själv kanske hade vågat vara och värd all respekt. 

Jag vill även utrycka mitt gillande för en Halebop-reklam för första gången i mitt liv. Jag brukar avsky deras reklamfilmer, men den i hockeyomklädesrummet där en kille får prata öppet om sin relation till en annan kille är suverän, oväntad och viktig. 

Jag vill även flika in att jag gillar att vår idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth avstår invigningen av OS med den öppna och får antas provocerande motiveringen att hon ifrågasätter Putins syn på "miljö, pengar och mänskliga rättigheter. Rimligt gjort och en tydlig markering var Sveriges politiska ledning står gentemot Ryssland.