torsdag 30 augusti 2012
Kontroversiellt
Dragspel. Är det mindre stötande att tigga pengar bara för att man håller i ett dragspel? För mig, som anser att dragspel är lika ljuvligt som en rotfyllning, så kan det ofta vara värre med någon som drar i ett dragspel än en "vanlig" tiggare. Jag pratar alltså inte om riktiga gatumusikanter, utan om de tiggare som fått ett dragspel satta i sin hand utan att ha någon som helst kunskap i hur "instrumentet" ska trakteras. Tiggare i Stockholm idag är ofta delar av ligor, där pengarna inte går till den som tigger. Ofta är tiggaren i själva verket offer för trafficking.
Varje morgon på Östra Station har jag länge mötts av samma två takters uselt dragspelande. Det är de enda två takter personen fått lära sig. Jag möts också ofta av tiggaren i trasiga kläder som alltsom oftast sitter och skickar sms.
Vi bor i ett land där tiggeri inte ska behövas. Vi har institutioner som kan ta hand om arbetslösa och bostadslösa. Jag är faktiskt för ett förbud mot tiggeri och en reglerad gatumisikantsmarknad, likt den i Paris Metro, där musiker får spela upp för en jury.
Så jag är inte helt förtjust i tiggare och usla musikanter. Musiker i tågvagnar ska slängas ut. Gärna i farten.
Om vi inte inför förbud mot tiggeri, finns det ändå en lösning för att få det att upphöra: Sluta lägga pengar i deras hattar! Betala din skatt och skänk till grupper som stadsmissionen, så gör du nytta och riskerar inte att stödja kriminalitet.
Varje morgon på Östra Station har jag länge mötts av samma två takters uselt dragspelande. Det är de enda två takter personen fått lära sig. Jag möts också ofta av tiggaren i trasiga kläder som alltsom oftast sitter och skickar sms.
Vi bor i ett land där tiggeri inte ska behövas. Vi har institutioner som kan ta hand om arbetslösa och bostadslösa. Jag är faktiskt för ett förbud mot tiggeri och en reglerad gatumisikantsmarknad, likt den i Paris Metro, där musiker får spela upp för en jury.
Så jag är inte helt förtjust i tiggare och usla musikanter. Musiker i tågvagnar ska slängas ut. Gärna i farten.
Om vi inte inför förbud mot tiggeri, finns det ändå en lösning för att få det att upphöra: Sluta lägga pengar i deras hattar! Betala din skatt och skänk till grupper som stadsmissionen, så gör du nytta och riskerar inte att stödja kriminalitet.
onsdag 29 augusti 2012
Om tandläkare
Det kan inte komma som någon överraskning för den trogne läsaren, att jag ser det som mitt livsmål att uppfostra medmänskligheten. Hur det kommer för den otrogne läsaren, det vet jag inte, men kanske inte som en överraskning där heller.
Min uppfostringsgevärsmynningsflamma riktas nu mot släktet tandläkarna, som måste lära sig lite om optimism och uppmuntran. Jag har sedan länge lite bekymmer med tandköttet och fickor i sagda kött. Efter ett ganska stort empiriskt underlag i form av fem olika tandläkare kunde jag konstatera att min ångest inför besöken hängde ihop mindre med smärtan och mer med bannor, varningar och suckar som alltid kom med besöken.
Mina tandläkare tävlade i att berätta för mig hur illa det såg ut och fick det att låta som att mina tänder skulle ramla bort om ca 47 minuter. En extra dyster dysterkvist föreslog operationer och diverse utdragningar till fantasibelopp. Till slut frågade jag just denna kvist av dyster natur när det skulle bli aktuellt med löständer. Hon tittade på mig som om jag var mer galen än jag faktiskt är. Inte skulle det behövas löständer! Jag anade oråd och åkte långt bort till min gamla tandläkare. Han sa att min stora käft inte hade försämrats sedan han kikade in i den och att de dyra ingrepp som föreslagits vore helt onödiga. Jag har sedan dess försökt få en förklaring från denna privata tandläkarmotagningen belägen högt uppe i Täby C, men förgäves. Tips: lita inte på denna mottagning.
Där var det alltså fråga om rent lurendrejeri, men mest ville jag ju skriva om attityd. På besök nummer två hos min nuvarande tandsköterska sade hon att "ujujuj, det här har ju inte blivit bättre." "Har det blivit sämre?" undrade jag och fick ett nekande till svar. Då uppfostrade jag henne.
Jag förklarade för henne att jag tyckte att hon var omotiverat negativ och att hon gärna fick komma med råd om vad jag kan göra bättre, men att det fick stanna där. Hennes jobb var inte att trycka ner mig i skorna. Det tog.
Hon vet att jag är rigid i min tandskötsel, så det finns väldigt lite utrymme för förbättring där. Då hände det. Sist jag var i hennes våld, sa hon att här och här har det blivit lite sämre men här och här var det bättre, så det var ju jättebra. Fortsätt som du gör, om än lite noggrannare här och här. Således klagade hon på mig, men i en positiv ton. Det kändes inte längre deprimerande efter ett besök utan det kändes som att vi samtalade. Vi får se vem jag ska uppfostra härnäst.
Min uppfostringsgevärsmynningsflamma riktas nu mot släktet tandläkarna, som måste lära sig lite om optimism och uppmuntran. Jag har sedan länge lite bekymmer med tandköttet och fickor i sagda kött. Efter ett ganska stort empiriskt underlag i form av fem olika tandläkare kunde jag konstatera att min ångest inför besöken hängde ihop mindre med smärtan och mer med bannor, varningar och suckar som alltid kom med besöken.
Mina tandläkare tävlade i att berätta för mig hur illa det såg ut och fick det att låta som att mina tänder skulle ramla bort om ca 47 minuter. En extra dyster dysterkvist föreslog operationer och diverse utdragningar till fantasibelopp. Till slut frågade jag just denna kvist av dyster natur när det skulle bli aktuellt med löständer. Hon tittade på mig som om jag var mer galen än jag faktiskt är. Inte skulle det behövas löständer! Jag anade oråd och åkte långt bort till min gamla tandläkare. Han sa att min stora käft inte hade försämrats sedan han kikade in i den och att de dyra ingrepp som föreslagits vore helt onödiga. Jag har sedan dess försökt få en förklaring från denna privata tandläkarmotagningen belägen högt uppe i Täby C, men förgäves. Tips: lita inte på denna mottagning.
Där var det alltså fråga om rent lurendrejeri, men mest ville jag ju skriva om attityd. På besök nummer två hos min nuvarande tandsköterska sade hon att "ujujuj, det här har ju inte blivit bättre." "Har det blivit sämre?" undrade jag och fick ett nekande till svar. Då uppfostrade jag henne.
Jag förklarade för henne att jag tyckte att hon var omotiverat negativ och att hon gärna fick komma med råd om vad jag kan göra bättre, men att det fick stanna där. Hennes jobb var inte att trycka ner mig i skorna. Det tog.
Hon vet att jag är rigid i min tandskötsel, så det finns väldigt lite utrymme för förbättring där. Då hände det. Sist jag var i hennes våld, sa hon att här och här har det blivit lite sämre men här och här var det bättre, så det var ju jättebra. Fortsätt som du gör, om än lite noggrannare här och här. Således klagade hon på mig, men i en positiv ton. Det kändes inte längre deprimerande efter ett besök utan det kändes som att vi samtalade. Vi får se vem jag ska uppfostra härnäst.
tisdag 28 augusti 2012
Menni
Nasserdine Menni. Vet du vem det är? Det borde du. Han bestämde 2010 att du skulle dö. Han finansierade Taimor Abdulwahab, som försökte spränga julshoppare till döds 2010.
Jag vet att jag tjatar, men det stör mig att vi inte blivit fullständigt överhopade av rapportering om terrorrättegången mot Menni. I brist på själva gärningsmannen borde rättegången mot hans finansiär vara jätteviktigt för att lindra vårt nationella trauma. Vadå för trauma? Precis. Vi är inte traumatiserade av sprängningen 11 december och däri ligger den stora roten till mitt gnäll. Vi borde känna starkare än vad vi gör. Men tyvärr tycks nationella trauman definieras av antal döda.
Menni finansierade Taimor Abdulwahab, som sprängde sig själv till döds den 11 december 2010. Sprängde sig till döds. Det är så det ofta beskrivs, det han gjorde: sprängde sig själv till döds. Som ett av endast tre Europeiska länder har Sverige drabbats av en självmordsbombare, men vi misslyckas med att ta in det oerhörda i detta på grund av att han klantade sig och genom detta misslyckades med att ta med sig dig eller mig i döden. Jag är naturligtvis tacksam för hans klåfingrar, men jag skulle vilja att vi alla tog detta på större allvar.
Det ska om Menni sägs, att domen friar honom från direkt inblandning i Stockholmsbombningen, men hans finansiering möjliggjorde dådet.
För övrigt, om ni funderar på vad det är för samhälle Al-Qaida kämpar för med terrorister ute i världen som sina soldater: 17 människor dödades nyligen av Talibaner i Afghanistan. Varför? För att de hade sjungit och dansat.
Jag vet att jag tjatar, men det stör mig att vi inte blivit fullständigt överhopade av rapportering om terrorrättegången mot Menni. I brist på själva gärningsmannen borde rättegången mot hans finansiär vara jätteviktigt för att lindra vårt nationella trauma. Vadå för trauma? Precis. Vi är inte traumatiserade av sprängningen 11 december och däri ligger den stora roten till mitt gnäll. Vi borde känna starkare än vad vi gör. Men tyvärr tycks nationella trauman definieras av antal döda.
Menni finansierade Taimor Abdulwahab, som sprängde sig själv till döds den 11 december 2010. Sprängde sig till döds. Det är så det ofta beskrivs, det han gjorde: sprängde sig själv till döds. Som ett av endast tre Europeiska länder har Sverige drabbats av en självmordsbombare, men vi misslyckas med att ta in det oerhörda i detta på grund av att han klantade sig och genom detta misslyckades med att ta med sig dig eller mig i döden. Jag är naturligtvis tacksam för hans klåfingrar, men jag skulle vilja att vi alla tog detta på större allvar.
Det ska om Menni sägs, att domen friar honom från direkt inblandning i Stockholmsbombningen, men hans finansiering möjliggjorde dådet.
För övrigt, om ni funderar på vad det är för samhälle Al-Qaida kämpar för med terrorister ute i världen som sina soldater: 17 människor dödades nyligen av Talibaner i Afghanistan. Varför? För att de hade sjungit och dansat.
måndag 27 augusti 2012
Straffets tyngd
När domen mot Breivik föll pratade min hustru och jag om vad domen innebär för massmördaren själv. Att det norska folket är nöjd med domen känns fint, men huruvida Breivik själv upplever straffet som hårt hänger inte så mycket på tiden som på formen tror vi. Jag hoppas verkligen att hans dator nu verkligen tas ifrån honom och att vad han får kommunicera till yttervärlden begränsas å det kraftigaste.
Breivik vill bli en (ondskans) profet och hans texter är tyvärr efterfrågade. Han skriver för fullt böcker och manus om sin perversa människosyn. Om han tillåts publicering av dessa, så är hans fängelsetid näst intill meningslös, som straff betraktat. Han själv kommer inte att känna sig begränsad i sin förmåga att delta i samhället, utan han kommer att känna sig rättfärdig och fri.
Jag har skrivit om det här förut och upprepar mitt mantra: För att minska dödsstraffets attraktion måste våra fängelsetider bestå i verklig isolering. Inga intervjuer, ingen publicering av böcker och verkligen ingen rösträtt. Fortbildning välkomnar jag och allt mottagande av information, men kommunikationen till omvärlden skall vara minimal. Brottslingen har för den tidsperiod han ska sitta inne förverkat rätten att vara med och påverka vårt samhälle. Den synen på straff tycker jag är rimligt.
Breivik vill bli en (ondskans) profet och hans texter är tyvärr efterfrågade. Han skriver för fullt böcker och manus om sin perversa människosyn. Om han tillåts publicering av dessa, så är hans fängelsetid näst intill meningslös, som straff betraktat. Han själv kommer inte att känna sig begränsad i sin förmåga att delta i samhället, utan han kommer att känna sig rättfärdig och fri.
Jag har skrivit om det här förut och upprepar mitt mantra: För att minska dödsstraffets attraktion måste våra fängelsetider bestå i verklig isolering. Inga intervjuer, ingen publicering av böcker och verkligen ingen rösträtt. Fortbildning välkomnar jag och allt mottagande av information, men kommunikationen till omvärlden skall vara minimal. Brottslingen har för den tidsperiod han ska sitta inne förverkat rätten att vara med och påverka vårt samhälle. Den synen på straff tycker jag är rimligt.
fredag 24 augusti 2012
Inte så lyyyysande Brunberg
Idag fanns det mycket i pressen att skriva om, från ecuadorianskt ministerstyre till småländsk puckopolis. Jag hade dock redan bestämt mig för att skriva om en av de pinsamma människor som stod bakom uppropet mot sjöfylleri, den orimlige Ulf Brunnberg. Han har nämligen visat hur vi som nation kan sträcka på oss lite extra. Häng med i resonemanget nedan om hur hans griseri visar på hur bra Sverige är.
Det är fantastiskt fint att bo i ett land där man faktiskt blir riktigt förvånad över att ställas inför en tvättäkta mansgris. Man är liksom inte beredd, utan förutsätter att de få kvarvarande gris-dinosaurierna i vårt land numera har vett att hålla snattran, trots att de helst skulle vilja ondgöra sig över kvinnlig rösträtt och andra nymodigheter. Det är skönt att vi som befolkning skrattar åt dem och inte ens reflekterar över huruvida deras stenåldersåsikter kan tas på allvar i dessa dagar. För visst skrattar vi bara åt Ulf Brunnberg när han verbalt klampar runt smidig och fräsch som en valross?
I magasinet Slisk (Slitz enligt vissa) uttalade sig nyligen Brunnberg på sant Vanheden-manér om kvinnans roll i samhället. Han ska ha sagt att "är man två kaptener på en båt går man på grund. Det behövs en kapten och en styrman." Det råder ingen tvekan på att det i Ulfs vansinniga värld är mannen som ska vara kapten. Kvinnor - eller fruntimmer, som Ulf kärleksfullt vill kalla dem (ja, han är skild) -ska således inte vara brandmän eller fångvårdare åt män. Det krävs en kapten till det - en man!
Jag lyssnade (genomled) igår på hans sommarprat (eller snarare hans alkoholindränkta sludder) och det var ett märkligt sammelsurium av förenklade skatteidéer, diverse tjat om andras brist på ödmjukhet (något Ulf själv är helt renons på), kritik mot miljörörelsen och en mängd annat orimligt trams. Han lade som kronan på sitt verk (och våra örons värk) fram idén om en manskanal för TV, en kanal där endast sport, jakt, vetenskap och - får man anta när man läser mellan raderna (eller lyssnar i sludderpauserna) - porr skulle visas, det vill säga företeelser som i Uffes värld inte rimligtvis kan roa eller intressera någon kvinna. Inga inrednings- eller samlevnadsprogram så långt ögat når, drömmer Ulf. Denna kanal skulle alla riktiga män vilja titta på och ingen kvinna. Om man inte ömkade en aning för honom (för han verkar ensam och bitter i en värld han inte förstår) skulle man hånskratta honom rakt i ansiktet.
Vi går dock inte i taket och rasar alltför hårt, trots att hans sludder är djupt kränkande för alla rimliga människor. Varför inte? För att mansgriseri inte längre tas på allvar i vårt land, tror jag. Vi skrattar helt sonika bort Brun(n)berg när han tokar sig för att vi känner oss trygga i förvisningen att han inte kommer att tas på allvar av andra än ett fåtal med-grisar.
Det vore skönt att kunna skratta bort nazister och rasister lika enkelt, men den bistra sanningen i dagens Sverige är att denna typ av tokar - nassar och rassar - fortfarande misstas för tänkande och vettiga individer av en allt för stor skara människor för att vi ska kunna bortse från dem. Det borde vara med nassar och rassar som det är med mansgrisar à la Brunnberg: Vi borde kunna skratta och vifta bort dem som de verklighetsfrämmande, orimliga tokar de är.
Det är fantastiskt fint att bo i ett land där man faktiskt blir riktigt förvånad över att ställas inför en tvättäkta mansgris. Man är liksom inte beredd, utan förutsätter att de få kvarvarande gris-dinosaurierna i vårt land numera har vett att hålla snattran, trots att de helst skulle vilja ondgöra sig över kvinnlig rösträtt och andra nymodigheter. Det är skönt att vi som befolkning skrattar åt dem och inte ens reflekterar över huruvida deras stenåldersåsikter kan tas på allvar i dessa dagar. För visst skrattar vi bara åt Ulf Brunnberg när han verbalt klampar runt smidig och fräsch som en valross?
I magasinet Slisk (Slitz enligt vissa) uttalade sig nyligen Brunnberg på sant Vanheden-manér om kvinnans roll i samhället. Han ska ha sagt att "är man två kaptener på en båt går man på grund. Det behövs en kapten och en styrman." Det råder ingen tvekan på att det i Ulfs vansinniga värld är mannen som ska vara kapten. Kvinnor - eller fruntimmer, som Ulf kärleksfullt vill kalla dem (ja, han är skild) -ska således inte vara brandmän eller fångvårdare åt män. Det krävs en kapten till det - en man!
Jag lyssnade (genomled) igår på hans sommarprat (eller snarare hans alkoholindränkta sludder) och det var ett märkligt sammelsurium av förenklade skatteidéer, diverse tjat om andras brist på ödmjukhet (något Ulf själv är helt renons på), kritik mot miljörörelsen och en mängd annat orimligt trams. Han lade som kronan på sitt verk (och våra örons värk) fram idén om en manskanal för TV, en kanal där endast sport, jakt, vetenskap och - får man anta när man läser mellan raderna (eller lyssnar i sludderpauserna) - porr skulle visas, det vill säga företeelser som i Uffes värld inte rimligtvis kan roa eller intressera någon kvinna. Inga inrednings- eller samlevnadsprogram så långt ögat når, drömmer Ulf. Denna kanal skulle alla riktiga män vilja titta på och ingen kvinna. Om man inte ömkade en aning för honom (för han verkar ensam och bitter i en värld han inte förstår) skulle man hånskratta honom rakt i ansiktet.
Vi går dock inte i taket och rasar alltför hårt, trots att hans sludder är djupt kränkande för alla rimliga människor. Varför inte? För att mansgriseri inte längre tas på allvar i vårt land, tror jag. Vi skrattar helt sonika bort Brun(n)berg när han tokar sig för att vi känner oss trygga i förvisningen att han inte kommer att tas på allvar av andra än ett fåtal med-grisar.
Det vore skönt att kunna skratta bort nazister och rasister lika enkelt, men den bistra sanningen i dagens Sverige är att denna typ av tokar - nassar och rassar - fortfarande misstas för tänkande och vettiga individer av en allt för stor skara människor för att vi ska kunna bortse från dem. Det borde vara med nassar och rassar som det är med mansgrisar à la Brunnberg: Vi borde kunna skratta och vifta bort dem som de verklighetsfrämmande, orimliga tokar de är.
torsdag 23 augusti 2012
Religion och tro inte alltid hand i hand
För er som fortfarande blandar ihop tro och religion med det som skändligen görs i religions namn kommer här en uppmaning att rikta uppmärksamhet till det faktum att Irans högsta ledare nu uppmanar sina följare till upptrappad terror mot väst. Varför? För att USA stödjer oppositionen i Syrien.
Om man är troende får man alltför ofta förklara att man inte står bakom korstågen, inkvisitionen, eller 11 september-dåden. Som muslim antas man av många idag automatiskt stå bakom regimer som för maktens skull låtsas vara bärare av den sanna tron. Irans ledare kallar sig religiösa, men de är bara ytterligare en junta bland alla andra antidemokratiska juntor.
Irans befolkning är huvudsakligen Shia och Syrien Sunni. Dessa två grupper är inte direkt superstöttande i varandras trosuppfattning. Al-Assads styre är dessutom inte grundat i Sharia, utan är snarast sekulär. Ayatollan mobiliserar alltså traditionellt "religiösa" våldsmakare att straffa väst för att USA stödjer opositionen. Opositionen i Syrien är en brokig skara människor och det finns grupper inom den som vill ha bort Al-Assad just för att han är sekulariserad.
Irans ledare spelar ett traditionellt spel av realpolitik och gömmer sig bakom en religiös front. Förolämpa inte fridfulla troende med att blanda ihop dem med blodtörstiga dårar. Nej låt den som är troende på riktigt, den som bär på sin Guds ljus, slippa en automatisk koppling till sådana som kidnappar och perverterar religiösa rörelser.
Om man är troende får man alltför ofta förklara att man inte står bakom korstågen, inkvisitionen, eller 11 september-dåden. Som muslim antas man av många idag automatiskt stå bakom regimer som för maktens skull låtsas vara bärare av den sanna tron. Irans ledare kallar sig religiösa, men de är bara ytterligare en junta bland alla andra antidemokratiska juntor.
Irans befolkning är huvudsakligen Shia och Syrien Sunni. Dessa två grupper är inte direkt superstöttande i varandras trosuppfattning. Al-Assads styre är dessutom inte grundat i Sharia, utan är snarast sekulär. Ayatollan mobiliserar alltså traditionellt "religiösa" våldsmakare att straffa väst för att USA stödjer opositionen. Opositionen i Syrien är en brokig skara människor och det finns grupper inom den som vill ha bort Al-Assad just för att han är sekulariserad.
Irans ledare spelar ett traditionellt spel av realpolitik och gömmer sig bakom en religiös front. Förolämpa inte fridfulla troende med att blanda ihop dem med blodtörstiga dårar. Nej låt den som är troende på riktigt, den som bär på sin Guds ljus, slippa en automatisk koppling till sådana som kidnappar och perverterar religiösa rörelser.
tisdag 21 augusti 2012
Männens snusk
Då mitt inlägg om det manliga samtalet för några månader sedan frambringade så mycket igenkänning och skratt, tänkte jag ge mig på ytterligare en iakttagelse angående det obegripligt typiskt manliga.
Iakttagelsen gjordes för ett tag sedan när en kamrat (vi kan kalla henne Vera) deklarerade på Facebook att hon i sin städiver nu faktiskt hade fått nog av sin makes låda av de aktuella tingestarna och att lådan nu åkte ut! Detta utspel (krigsförklaring) möttes av en folkstorm som saknar många motstycken. Folk varnade Vera, att så gjorde man bara inte. Männen i skribenternas liv hade minsann rätt till denna sista perversa lass och kvinnorna borde låta männen ha sina lådor i fred. De flesta av kommentatorerna var just kvinnor, så denna kunskap tycks vara tämligen vedertagen. Kanhända lärs detta ut på hustrukursen, till skillnad från kommunikationskunskap.
Jag erkänner. Jag har en av dessa syndiga lådor. Man är väl man, för tusan? (retorisk fråga, svara inte) Jag har vid ett tillfälle höjt tonläget gentemot en till mig närstående hustru, som för närvarande går under arbetsnamnet Flodis. Flodis fick en skopa ovett efter det att hon berövat mig ett nytillskott till min låda. Hon slängde en!!! Nu måste det sägas tydligt och klart en gång för alla: Sladdar ska inte slängas! Sladdar ska vara i sladdlådan.
Iakttagelsen gjordes för ett tag sedan när en kamrat (vi kan kalla henne Vera) deklarerade på Facebook att hon i sin städiver nu faktiskt hade fått nog av sin makes låda av de aktuella tingestarna och att lådan nu åkte ut! Detta utspel (krigsförklaring) möttes av en folkstorm som saknar många motstycken. Folk varnade Vera, att så gjorde man bara inte. Männen i skribenternas liv hade minsann rätt till denna sista perversa lass och kvinnorna borde låta männen ha sina lådor i fred. De flesta av kommentatorerna var just kvinnor, så denna kunskap tycks vara tämligen vedertagen. Kanhända lärs detta ut på hustrukursen, till skillnad från kommunikationskunskap.
Jag erkänner. Jag har en av dessa syndiga lådor. Man är väl man, för tusan? (retorisk fråga, svara inte) Jag har vid ett tillfälle höjt tonläget gentemot en till mig närstående hustru, som för närvarande går under arbetsnamnet Flodis. Flodis fick en skopa ovett efter det att hon berövat mig ett nytillskott till min låda. Hon slängde en!!! Nu måste det sägas tydligt och klart en gång för alla: Sladdar ska inte slängas! Sladdar ska vara i sladdlådan.
måndag 20 augusti 2012
Assange support so strange
Idag ska jag vara väldigt förutsägbar och skriva om Julian Assange. Jag kommer inte skriva om Wikileaks, så försök att läsa detta inlägg utan att blanda in wikileaks. Jag kommer att skriva om en person som är begärd utlämnad till Sverige därför att han är misstänkt för våldtäkt. Assange höll på söndagen ett tal där han sade att"häxjakten på wikileaks måste sluta".
Julian Assange är misstänkt för våldtäkt.
Demokratin Storbritanien har beslutat att lämna ut en våldtäktsmisstänkt person till demokratin Sverige. Landet Ecuador väljer att skydda en våldtäktsmisstänkt person.
Läs stycket ovan och tänk bort att det är "förkämpen för mänskliga rättigheter" som är den misstänkta. Ni framhåller alltså Ecuador som den goda staten gentemot Sverige och Storbritanien? Hmmmmm.... Kika lite på Ecuadors track record innan ni hyllar dem alltför mycket.
Assanges svenska advokat Per E Samuelson vill att Assange ska förhöras på brittisk mark. Kanhända att man skulle kunna tänka sig det, om detta var praxis, men det är det inte. Allas lika rättigheter och skyldigheter inför lagen förhindrar särbehandling och därför ska den våldtäktsmisstänkte inte kunna förvänta sig särbehandling i det här fallet.
Assanges advokat Baltasar Garzón sade i ett kort uttalande att Assange "kommer att fortsätta kämpa". Anhängare hejar på. grejen är att wikileaks torde kunna fortsätta utan Assange. Äsch nu blandade jag in dem i alla fall. Bortse från det sista, så kanske det inte blir så tydligt att Assange gömmer sig bakom orimlig argumentation. Således: Assange kommer att fortsätta kämpa för att slippa förhöras om våldtäktsanklagelser. Strongt!
Assange höll alltså på söndagen ett tal där han sade att"häxjakten på wikileaks måste sluta." Fine. Det är bara det att du som person som har begärts utlämnad, Julle. Det är inte Wikileaks som är misstänkta för våldtäkt. Det är du.
Så här kort borde diskussionen om Assanges utlämnande vara: "Julian Assange är misstänkt för våldtäkt." Jag kan dock fylla i att Sverige inte utlämnar personer till potentiella dödsstraff, USA har inte begärt Assange utlämnad, vare sig från Sverige eller England och just det, nämnde jag att han är misstänkt för våldtäkt?
Julian Assange är misstänkt för våldtäkt.
Demokratin Storbritanien har beslutat att lämna ut en våldtäktsmisstänkt person till demokratin Sverige. Landet Ecuador väljer att skydda en våldtäktsmisstänkt person.
Läs stycket ovan och tänk bort att det är "förkämpen för mänskliga rättigheter" som är den misstänkta. Ni framhåller alltså Ecuador som den goda staten gentemot Sverige och Storbritanien? Hmmmmm.... Kika lite på Ecuadors track record innan ni hyllar dem alltför mycket.
Assanges svenska advokat Per E Samuelson vill att Assange ska förhöras på brittisk mark. Kanhända att man skulle kunna tänka sig det, om detta var praxis, men det är det inte. Allas lika rättigheter och skyldigheter inför lagen förhindrar särbehandling och därför ska den våldtäktsmisstänkte inte kunna förvänta sig särbehandling i det här fallet.
Assanges advokat Baltasar Garzón sade i ett kort uttalande att Assange "kommer att fortsätta kämpa". Anhängare hejar på. grejen är att wikileaks torde kunna fortsätta utan Assange. Äsch nu blandade jag in dem i alla fall. Bortse från det sista, så kanske det inte blir så tydligt att Assange gömmer sig bakom orimlig argumentation. Således: Assange kommer att fortsätta kämpa för att slippa förhöras om våldtäktsanklagelser. Strongt!
Assange höll alltså på söndagen ett tal där han sade att"häxjakten på wikileaks måste sluta." Fine. Det är bara det att du som person som har begärts utlämnad, Julle. Det är inte Wikileaks som är misstänkta för våldtäkt. Det är du.
Så här kort borde diskussionen om Assanges utlämnande vara: "Julian Assange är misstänkt för våldtäkt." Jag kan dock fylla i att Sverige inte utlämnar personer till potentiella dödsstraff, USA har inte begärt Assange utlämnad, vare sig från Sverige eller England och just det, nämnde jag att han är misstänkt för våldtäkt?
lördag 18 augusti 2012
Livstecken från träskoland
Jag befinner mig för närvarande i Holland. Vi är sex vuxna från fem olika länder som sammanstrålat på kamraternas farm utanför den Haag. Tre barn in alles (och junior förstås, men han förvaras tryggt inuti min hustrus vackra, runda mage). Det är underbart, trots att vi saknar det fjärde paret i vår internationella konstellation, dem från Italien. Vi samtalar på engelska, men kan man svenska, tyska och engelska, så kan man holländska. Jag och fyraåringen kommunicerar utan några större svårigheter. Då är det värre med danskan. Vi förväntas ju förstå varandra, men alla försök till skandinavisk kommunikation övergår snabbt till engelska.
Vår värd är arkitekt och han har förvandlat en ko-lada till en bostad som välkomnar och rymmer oss alla. All balkar är original och det är ett fullkomligt unikt boende. Stört störtläckert helt enkelt. För en gångs skull delar jag ett foto med er (nej, inte heller denna gång blev det outfit of the day. Sorry). Igår besökte vi restaurangen han har designat, limonadefabriek (http://www.limonadefabriek.nl/De_Limonadefabriek/Welkom.html), även den hysteriskt cool och med mat och service i världens världsklass.
Jag kände att jag ville dela med mig lite av min minisemester. Jag har inga orimlig-observationer att komma med idag, bara ett livstecken och lite skryt om hur hutlöst bra jag har det här på den holländska myllan i goda vänners lag. Kanske om vi besökte Amsterdam, skulle jag kunna ondgöra mig över knark och prostitution, men här ute på landet är det bara härligt leverne, god mat, öl och kärlek.
Ta hand om varandra.
Vår värd är arkitekt och han har förvandlat en ko-lada till en bostad som välkomnar och rymmer oss alla. All balkar är original och det är ett fullkomligt unikt boende. Stört störtläckert helt enkelt. För en gångs skull delar jag ett foto med er (nej, inte heller denna gång blev det outfit of the day. Sorry). Igår besökte vi restaurangen han har designat, limonadefabriek (http://www.limonadefabriek.nl/De_Limonadefabriek/Welkom.html), även den hysteriskt cool och med mat och service i världens världsklass.
Jag kände att jag ville dela med mig lite av min minisemester. Jag har inga orimlig-observationer att komma med idag, bara ett livstecken och lite skryt om hur hutlöst bra jag har det här på den holländska myllan i goda vänners lag. Kanske om vi besökte Amsterdam, skulle jag kunna ondgöra mig över knark och prostitution, men här ute på landet är det bara härligt leverne, god mat, öl och kärlek.
Ta hand om varandra.
onsdag 15 augusti 2012
PK-ist? Javisst!
Den som har läst nyheter denna morgon har knappast kunnat missa att ytterligare en sverigedemokrat har blivit alltför uppfylld av sitt hat mot allt läskigt (verkligheten) för att kunna hålla tillbaka med (för SD ännu) ett nazistutbrott. Denna gång är det en politiker (och jag använder ordet mycket löst och med stor tvekan i sammanhanget) som twittrat om att "blodet ska flyta". Han avser blod som flyter i ådror hos vänsterfolk, så där kom jag personligen undan hans hot. Tack då, goa herrn, att jag får förbli intakt.
Det torde och borde inte förvåna någon att SD är lika fullt av nazister och rasister som Östermalm tydligen är av grillmästare (har hört att det är gott om stekare där), så det behöver jag kanske inte orda så mycket om. Det är SD-nassens andra uppseendeväckande tweet jag vill kommentera, då den riktas bland andra direkt till mig.
Karlskoga-Breivik skriver: "Förr eller senare blir journalister och PK folk öppet villebråd." Jag tänkte för den oinsatta berätta vad PK folk är. PK folk är en felstavning av det sammansatta ordet PK-folk. PK i sin tur står för "politiskt korrekt". Det är en term som avser situationer när man låtsas stå för en åsikt för att det är den socialt accepterade, korrekta åsikten. Man antas med begreppet i själva verket tycka diametralt motsatt det man säger sig tycka.
På senare tid har dock uttrycket på nazistdominerade sajter som Flashback blivit vedertaget som ett samlingsnamn för icke-rasister. Kapningen/kidnappningen av uttrycket PK är faktiskt smått genialiskt. Man får ett förenklat samlingsnamn på oss som vill kämpa för det goda samhället, ett samlingsnamn som stör och irriterar, för ingen av oss goda vill ju likställas med ett får, som inte uttrycker sina egentliga åsikter. Samtidigt lyckas man få den egna gruppen av Breiviks att tro att de är de enda rakryggade, som vågar stå upp för det som vi alla innerst inne står för: rasism, intolerans och annan stollighet.
Jag är en av dessa PK-människor. Budskapet var riktat mot sådana som mig. Då och då hoppar någon stolle in på min sida och kommenterar mina inlägg med någon nazist-klyscha. Då blir jag stolt, för jag försöker inte vara politiskt korrekt när jag skriver mot rasistisk idioti, vi är faktiskt en majoritet som tror på grejor som tolerans, demokrati, solidaritet, utveckling, en rund jord, glädje, vänlighet etc, etc... Jag försöker kämpa för det goda samhället. Jag blir gärna avskydd av hatiska Breiviks.
Det torde och borde inte förvåna någon att SD är lika fullt av nazister och rasister som Östermalm tydligen är av grillmästare (har hört att det är gott om stekare där), så det behöver jag kanske inte orda så mycket om. Det är SD-nassens andra uppseendeväckande tweet jag vill kommentera, då den riktas bland andra direkt till mig.
Karlskoga-Breivik skriver: "Förr eller senare blir journalister och PK folk öppet villebråd." Jag tänkte för den oinsatta berätta vad PK folk är. PK folk är en felstavning av det sammansatta ordet PK-folk. PK i sin tur står för "politiskt korrekt". Det är en term som avser situationer när man låtsas stå för en åsikt för att det är den socialt accepterade, korrekta åsikten. Man antas med begreppet i själva verket tycka diametralt motsatt det man säger sig tycka.
På senare tid har dock uttrycket på nazistdominerade sajter som Flashback blivit vedertaget som ett samlingsnamn för icke-rasister. Kapningen/kidnappningen av uttrycket PK är faktiskt smått genialiskt. Man får ett förenklat samlingsnamn på oss som vill kämpa för det goda samhället, ett samlingsnamn som stör och irriterar, för ingen av oss goda vill ju likställas med ett får, som inte uttrycker sina egentliga åsikter. Samtidigt lyckas man få den egna gruppen av Breiviks att tro att de är de enda rakryggade, som vågar stå upp för det som vi alla innerst inne står för: rasism, intolerans och annan stollighet.
Jag är en av dessa PK-människor. Budskapet var riktat mot sådana som mig. Då och då hoppar någon stolle in på min sida och kommenterar mina inlägg med någon nazist-klyscha. Då blir jag stolt, för jag försöker inte vara politiskt korrekt när jag skriver mot rasistisk idioti, vi är faktiskt en majoritet som tror på grejor som tolerans, demokrati, solidaritet, utveckling, en rund jord, glädje, vänlighet etc, etc... Jag försöker kämpa för det goda samhället. Jag blir gärna avskydd av hatiska Breiviks.
måndag 13 augusti 2012
Capital of stink
Min hustru och jag är förortsbor sedan några år tillbaka. Igår vågade vi oss dock in till storstaden för att shoppa lite och se på bio (senaste Batman, som var bra). Vi längtar sällan in till staden och känner alltid när vi är där, som att vi fattat rätt beslut att flytta till landet. Igår kändes det dock som att allt var extra vidrigt och att staden nu är sunkigare än någonsin.
Är det vi som har blivit känsligare, har staden alltid luktat kiss och varit smutsig? Det stinker ju kiss värre än i mina katters låda! Spolar man aldrig rent i de skrymslen där Stockholmarna tvingas att kissa om kvällarna? Ja, jag skrev "tvingas att kissa", för jag anser att Stockholm har orimligt få offentliga toaletter. När du dessutom måste betala för nöjet att gå in i knarkar-Leffes urinstinkande boning, då är det faktiskt inte konstigt att ölstinn ungdom väljer andra måltavlor för sin stråle än just dessa tempel av stank. Jag vill här påpeka att långt ifrån alla som knarkar heter Leif. Ej heller knarkar alla som bär namnet Leif. Jag tog bara ett namn på måfå. Jag gör ofta så.
Det känns som att vår stad (er stad. Jag bor ju i förorten!) skulle tjäna på att lägga lite pengar på fräschör. Om vi skapade ett nytt Stockholm (och Arlanda) kanske vi kunde byta ut den nuvarande sloganen "capital of Scandinavia" som tycks reta upp så många i provinserna, till "Stockholm - we don't smell like piss". Det vore väl något?
Ingen Leif kom till skada under skrivandet av detta inlägg.
Är det vi som har blivit känsligare, har staden alltid luktat kiss och varit smutsig? Det stinker ju kiss värre än i mina katters låda! Spolar man aldrig rent i de skrymslen där Stockholmarna tvingas att kissa om kvällarna? Ja, jag skrev "tvingas att kissa", för jag anser att Stockholm har orimligt få offentliga toaletter. När du dessutom måste betala för nöjet att gå in i knarkar-Leffes urinstinkande boning, då är det faktiskt inte konstigt att ölstinn ungdom väljer andra måltavlor för sin stråle än just dessa tempel av stank. Jag vill här påpeka att långt ifrån alla som knarkar heter Leif. Ej heller knarkar alla som bär namnet Leif. Jag tog bara ett namn på måfå. Jag gör ofta så.
Det känns som att vår stad (er stad. Jag bor ju i förorten!) skulle tjäna på att lägga lite pengar på fräschör. Om vi skapade ett nytt Stockholm (och Arlanda) kanske vi kunde byta ut den nuvarande sloganen "capital of Scandinavia" som tycks reta upp så många i provinserna, till "Stockholm - we don't smell like piss". Det vore väl något?
Ingen Leif kom till skada under skrivandet av detta inlägg.
fredag 10 augusti 2012
Social media conduct
Härom dagen var jag med i ett meningsutbyte på en kamrats (vi kan kalla henne Berit) Facebook-vägg. Det handlade om ordet "hen":s vara eller icke vara. Dagens inlägg handlar inte om detta ords existensberättigande, utan om hur vi beter oss mot medmänniskor i (den virtuella) världen.
Berit frågade på sin vägg vad folk tyckte om införandet av ordet"hen" i svenska språket. Jag och andra med mig skrev att vi tycker att ordet känns förenklande och logiskt som ett substitut till att skriva "han/hon" i situationer där könet på personen inte är känt för den som skriver. Andra höll inte med utan ansåg att ordet inte hör hemma i svenska språket.
Så långt inget fel. Vi kan ha olika åsikter. Vi SKA ha olika åsikter (utom i omdömet av årets sommarväder, som vi alla ska avsky och förakta). MEN, det finns ingen anledning att vara otrevlig. Allra minst när vi debatterar på tredje persons vägg. Jag ska utveckla.
Berits kompis (vi kan kalla henne Tuttan) skrev att hon inte förstod hur man kunde vara så lat att man inte orkade skriva han och hon (Tuttan hade alltså inte riktigt förstått i vilka sammanhang vi tyckte "hen" ska användas, men det är inte superrelevant här, om än lite talande) och att de som använde ordet var tramsiga. Jag och andra vänner till Berit var således lata och tramsiga.
Reflektioner:
Skriven text är som gjord att missförstås, så läs gärna både en och två gånger innan du sätter dig till tolks för någon annans text. Speciellt viktigt i detta sammanhang. Jag och Tuttan har en gemensam vän. Tuttan ser det för oproblematiskt att förolämpa mig genom att kalla mig lat och tramsig på Berits vägg. Tänk på att vägginnehavaren hamnar i kläm om retoriken blir för hård. Det hände på min vägg vid ett tillfälle.:Två personer som inte känner varandra hamnade i ett meningsutbyte som blev lite för hätskt. Resultatet blev att jag höll mig borta från debatten på min vägg, då jag inte ville såra någon av dem. Det hade varit roligare att vara med, men det kändes olustigt.
Det är rimligt att anta att den du battlar med är lika god vän med vägginnehavaren som du är. Därför: 1. utgå inte från att vederbörande är en idiot. Det skrivna språket är designat så att det lätt kan missuppfattas. Genom att beskriva någon som en idiot, säger du samtidigt att vägginnehavaren är någon som är kamrat med en idiot. Ibland kan vi visserligen inte riktigt välja bort folk på Facebook, men oftast är vännerna självvalda av vägginnehavaren.
2. Tänk på att vägginnehavaren troligtvis vill bibehålla en god relation med er båda. Tvinga inte henom (HA!) att välja sida.
3. Det finns ytterligare en mängd anledningar till att stanna upp och fundera på om du kanske missförstår den du battlar med: De flesta människor är snälla och vill väl. Du bygger det goda samhället med vänlighet. Sänk dig inte till andras låga nivåer. Etc....
Som sagt, ibland är inte vänner på Facebook valda, men då kan man kolla med vägginnehavaren innan man smädar dem, som den gången jag började ana att den jag battlade ned på min kusins vägg var en fullblodsrasist. Jag skickade då ett privat meddelande till kusinen (vi kan kalla honom Chang) och frågade försiktigt vem personen var. Jag fick svaret att det var familjens svarta får, som inte kunde unfriendas pga familjeband, men att ja han är ett vit makt-äckel och det var ok att krossa honom. Sagt och gjort.
Men generellt: Var snälla mot främlingar, om än inte för någon annan orsak än att det kan vara din väns vän. Men framför allt för att det är en medmänniska (tills dess hen bevisat sig vara en motmänniska).
Berit frågade på sin vägg vad folk tyckte om införandet av ordet"hen" i svenska språket. Jag och andra med mig skrev att vi tycker att ordet känns förenklande och logiskt som ett substitut till att skriva "han/hon" i situationer där könet på personen inte är känt för den som skriver. Andra höll inte med utan ansåg att ordet inte hör hemma i svenska språket.
Så långt inget fel. Vi kan ha olika åsikter. Vi SKA ha olika åsikter (utom i omdömet av årets sommarväder, som vi alla ska avsky och förakta). MEN, det finns ingen anledning att vara otrevlig. Allra minst när vi debatterar på tredje persons vägg. Jag ska utveckla.
Berits kompis (vi kan kalla henne Tuttan) skrev att hon inte förstod hur man kunde vara så lat att man inte orkade skriva han och hon (Tuttan hade alltså inte riktigt förstått i vilka sammanhang vi tyckte "hen" ska användas, men det är inte superrelevant här, om än lite talande) och att de som använde ordet var tramsiga. Jag och andra vänner till Berit var således lata och tramsiga.
Reflektioner:
Skriven text är som gjord att missförstås, så läs gärna både en och två gånger innan du sätter dig till tolks för någon annans text. Speciellt viktigt i detta sammanhang. Jag och Tuttan har en gemensam vän. Tuttan ser det för oproblematiskt att förolämpa mig genom att kalla mig lat och tramsig på Berits vägg. Tänk på att vägginnehavaren hamnar i kläm om retoriken blir för hård. Det hände på min vägg vid ett tillfälle.:Två personer som inte känner varandra hamnade i ett meningsutbyte som blev lite för hätskt. Resultatet blev att jag höll mig borta från debatten på min vägg, då jag inte ville såra någon av dem. Det hade varit roligare att vara med, men det kändes olustigt.
Det är rimligt att anta att den du battlar med är lika god vän med vägginnehavaren som du är. Därför: 1. utgå inte från att vederbörande är en idiot. Det skrivna språket är designat så att det lätt kan missuppfattas. Genom att beskriva någon som en idiot, säger du samtidigt att vägginnehavaren är någon som är kamrat med en idiot. Ibland kan vi visserligen inte riktigt välja bort folk på Facebook, men oftast är vännerna självvalda av vägginnehavaren.
2. Tänk på att vägginnehavaren troligtvis vill bibehålla en god relation med er båda. Tvinga inte henom (HA!) att välja sida.
3. Det finns ytterligare en mängd anledningar till att stanna upp och fundera på om du kanske missförstår den du battlar med: De flesta människor är snälla och vill väl. Du bygger det goda samhället med vänlighet. Sänk dig inte till andras låga nivåer. Etc....
Som sagt, ibland är inte vänner på Facebook valda, men då kan man kolla med vägginnehavaren innan man smädar dem, som den gången jag började ana att den jag battlade ned på min kusins vägg var en fullblodsrasist. Jag skickade då ett privat meddelande till kusinen (vi kan kalla honom Chang) och frågade försiktigt vem personen var. Jag fick svaret att det var familjens svarta får, som inte kunde unfriendas pga familjeband, men att ja han är ett vit makt-äckel och det var ok att krossa honom. Sagt och gjort.
Men generellt: Var snälla mot främlingar, om än inte för någon annan orsak än att det kan vara din väns vän. Men framför allt för att det är en medmänniska (tills dess hen bevisat sig vara en motmänniska).
torsdag 9 augusti 2012
Samordning
När en vårdcentral i Jönköping skulle anställa en läkare (vi kan kalla honom "läkaren"), kollade man som brukligt med socialstyrelsen om läkaren var lämplig för sin yrkesutövning. Socialstyrelsen hade inget negativt att anföra trots att läkaren hade nästan 200 polisanmälningar mot sig. 200 polisanmälningar måste väl ändå kunna ses som en viss indikator på olämplighet och borde väl ingå i en bedömning av läkarens lämplighet? Som man brukar säga: 100 anmälningar är inga anmälningar, men 167 är en vana.
Om socialstyrelsen visste om anmälningarna är det ju skandal att man inte delgav vårdcentralen informationen, men högst antagligen hade socialstyrelsen inte tillgång till denna information och det är där det orimliga finns att hitta. Samordningen mellan myndigheter i Sverige måste bli bättre för ett effektivare samhälle. Mycket har långsamt börjat göras för att samordna mot till exempel kriminella mc-gäng, men går det tillräckligt snabbt? Tar skatteverket sitt fulla ansvar i kampen mot identitetskapningar? Delger polisen i tillräcklig utsträckning utomstående myndigheter information i kampen för det god samhället?
Det råder ett revirtänk som kombinerat med ett integritets-daltande lätt leder till att vi missar målen. Sveriges statsorgan måste få tydlig målbeskrivning och samordning. Vi måste ha myndighetspersonal som ska fråga sig om någon annan kan gagnas av uppkommen information och snarare delar med sig för mycket än för lite.
Detta gäller nationellt för att komma åt stora och små skojare, men även på ett internationellt plan för att strävja organiserad brottslighet och terrorism, som sällan låter sig begränsas av nationsgränser.
Om socialstyrelsen visste om anmälningarna är det ju skandal att man inte delgav vårdcentralen informationen, men högst antagligen hade socialstyrelsen inte tillgång till denna information och det är där det orimliga finns att hitta. Samordningen mellan myndigheter i Sverige måste bli bättre för ett effektivare samhälle. Mycket har långsamt börjat göras för att samordna mot till exempel kriminella mc-gäng, men går det tillräckligt snabbt? Tar skatteverket sitt fulla ansvar i kampen mot identitetskapningar? Delger polisen i tillräcklig utsträckning utomstående myndigheter information i kampen för det god samhället?
Det råder ett revirtänk som kombinerat med ett integritets-daltande lätt leder till att vi missar målen. Sveriges statsorgan måste få tydlig målbeskrivning och samordning. Vi måste ha myndighetspersonal som ska fråga sig om någon annan kan gagnas av uppkommen information och snarare delar med sig för mycket än för lite.
Detta gäller nationellt för att komma åt stora och små skojare, men även på ett internationellt plan för att strävja organiserad brottslighet och terrorism, som sällan låter sig begränsas av nationsgränser.
onsdag 8 augusti 2012
Skitsport. Skitplanet.
Ibland tvivlar man ju på om det här med idrott är så bra egentligen. Jag har till slut kommit igång med joggning (om man kan kalla mitt frustande ångestsnubblande för det) och var ute på en runda senast i måndags. Det regnade. Jag var tung. Kändes inte alls som i reklamfilmerna.
Igår när jag spelade badminton (med en irriterande duktig nybörjare, som vi kan kalla Manfred. Ja, han är inte irriterande, men det var irriterande hur duktig han var för att vara nybörjare.), kände jag att mina ben var överansträngda (läs på tok för ostretchade). Det är inte schyst att få en massa ont när man väl är duktig och tar tag i sitt patetiska fläskoliv.
Nu denna morgon känner jag dessutom att jag belönas med en lätt förkylning som tack för att jag sprang i regnet. Ikväll är det badminton igen, denna gången med kamrat som kan kallas Hendrix. Vi får väl se vad belöningen blir. Kanske Ebola med en släng mjältbrand.
Vinnarna i OS-Längdhoppet måste väl vara de Kamerunier (som det säkert heter) som hoppat så långt, att man inte hittar dem. Lycka till med ert nya liv. Glöm inte att stretcha och håll er inne när det regnar.
Igår när jag spelade badminton (med en irriterande duktig nybörjare, som vi kan kalla Manfred. Ja, han är inte irriterande, men det var irriterande hur duktig han var för att vara nybörjare.), kände jag att mina ben var överansträngda (läs på tok för ostretchade). Det är inte schyst att få en massa ont när man väl är duktig och tar tag i sitt patetiska fläskoliv.
Nu denna morgon känner jag dessutom att jag belönas med en lätt förkylning som tack för att jag sprang i regnet. Ikväll är det badminton igen, denna gången med kamrat som kan kallas Hendrix. Vi får väl se vad belöningen blir. Kanske Ebola med en släng mjältbrand.
Vinnarna i OS-Längdhoppet måste väl vara de Kamerunier (som det säkert heter) som hoppat så långt, att man inte hittar dem. Lycka till med ert nya liv. Glöm inte att stretcha och håll er inne när det regnar.
tisdag 7 augusti 2012
Jag får också vara trött
"Vänta bara tills ni får barn." "Trött? Du vet inte vad trött är, som inte har barn." "Ja, ni kan ju passa på, så länge ni inte har barn."
Ovanstående är ett axplock av kommentarer som min hustru och jag får och har fått höra ganska ofta. Som med så mycket annat, så skrattar vi oftast bort dem, men det är lite intressant att fundera på vad det egentligen är som sägs. Har barnlösa personer inte rätt att vara trötta? Jag tror till exempel att min hustru ganska väl vet vad trött är, efter mången 14-timmarspass med arga, magsjuka passagerare som fått för mycket att dricka och för lite att äta. Var och en har egna referensramar och rätt till att ibland beklaga sig utifrån dessa ramar. Man behöver inte alltid triumfa med att man minsann har det värre, bara för att man är trött på sina barn.
Är det avundsjuka som gör att föräldrar upplyser barnlösa att de minsann inte som dem kan sova, resa, slappa etc? I så fall vill jag återigen uppmana er alla till att tänka på att barnlösheten långt ifrån alltid är självvald och att många av de där slappardagarna åtföljs av en sorg och längtan till barn. Så lägg ner helt enkelt. Gräset är grönare på er sida också.
När vi nu får vår avkomma i november hoppas jag med samma resonemang som ovan, slippa höra om hur mycket jobbigare det är med två barn eller tre. Vi förbehåller oss rätten att vara trötta, med ett eller inget barn och vi blir inte piggare av att få veta att någon är tröttare än vi.
Jag ser för övrigt fram emot lite barnskrik på morgonen. Det kan ju inte vara värre än morgonens dödsångestladdade piiiiiip från katten Kurts morgonleksak, som hon hade släpat in. Skogsmus blev husmus när dörren stod öppen. Huva! Ja ni läsare vet inte vad äckligt är. Ni har ju ingen katt.
Ovanstående är ett axplock av kommentarer som min hustru och jag får och har fått höra ganska ofta. Som med så mycket annat, så skrattar vi oftast bort dem, men det är lite intressant att fundera på vad det egentligen är som sägs. Har barnlösa personer inte rätt att vara trötta? Jag tror till exempel att min hustru ganska väl vet vad trött är, efter mången 14-timmarspass med arga, magsjuka passagerare som fått för mycket att dricka och för lite att äta. Var och en har egna referensramar och rätt till att ibland beklaga sig utifrån dessa ramar. Man behöver inte alltid triumfa med att man minsann har det värre, bara för att man är trött på sina barn.
Är det avundsjuka som gör att föräldrar upplyser barnlösa att de minsann inte som dem kan sova, resa, slappa etc? I så fall vill jag återigen uppmana er alla till att tänka på att barnlösheten långt ifrån alltid är självvald och att många av de där slappardagarna åtföljs av en sorg och längtan till barn. Så lägg ner helt enkelt. Gräset är grönare på er sida också.
När vi nu får vår avkomma i november hoppas jag med samma resonemang som ovan, slippa höra om hur mycket jobbigare det är med två barn eller tre. Vi förbehåller oss rätten att vara trötta, med ett eller inget barn och vi blir inte piggare av att få veta att någon är tröttare än vi.
Jag ser för övrigt fram emot lite barnskrik på morgonen. Det kan ju inte vara värre än morgonens dödsångestladdade piiiiiip från katten Kurts morgonleksak, som hon hade släpat in. Skogsmus blev husmus när dörren stod öppen. Huva! Ja ni läsare vet inte vad äckligt är. Ni har ju ingen katt.
måndag 6 augusti 2012
Båtdårar
På gårdagens SvDs opinion skrev ett antal kända människor om sin syn på den nya sjöfyllerilagen. Humorgruppen Grotesko meddelade strax därefter att man lägger ner, då man efter detta inlägg inte ser att man kan fortsätta att skildra verkligheten absurt. "Alla gränser är sprängda."
Mitt inlägg idag är inte ett stöd för sjöfyllerilagen. Det är ett inlägg som säger att ska man kritisera sjöfyllerilagen, så får man göra ett bättre jobb än Ulf Brunnberg, Sonja Aldén och David Hellenius med flera gör på SvD.
Opinionsinlägget hävdar Inledningsvis att lagen kommer att försvåra för sjökrogar och båtfirmor. Hur menar ni? Om inte alla i en båt får kröka, så kommer folk sluta köpa båtar och gå på krogen? Så landsortkrogar på land överlever endast för att vi fyllekör? Nej Bert Åke Warg, de funkar eftersom någon av oss avstår från kröken.
Samma sak gäller när vi besöker vänner på land. Den "sociala samvaron" garanteras av att någon av oss avstår från alkohol. Så jag tror inte att den sociala samvaron på sjön dör i och med detta.
"Ska du till exempel förflytta dig från en ö till en annan så är det båt som gäller." Som sagts ovan: designerad förare borde vara lika lätt på sjön som på land. Eller (och här kommer slutklämmen) så tar du inte den stora, snabba båten (storfräsare). Sjöfyllerilagen omfattar nämligen inte båtar som är kortare än 10 meter och som gör mindre än 15 knop. Kan herrskapet tänka sig att vara sociala utan fartmonster eller sabbar det er livsstil för mycket?
Hela detta mästerliga humoralster finns att beskåda på
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/02-promillekrav-pa-sjon-leder-fel_7397282.svd
Mitt inlägg idag är inte ett stöd för sjöfyllerilagen. Det är ett inlägg som säger att ska man kritisera sjöfyllerilagen, så får man göra ett bättre jobb än Ulf Brunnberg, Sonja Aldén och David Hellenius med flera gör på SvD.
Opinionsinlägget hävdar Inledningsvis att lagen kommer att försvåra för sjökrogar och båtfirmor. Hur menar ni? Om inte alla i en båt får kröka, så kommer folk sluta köpa båtar och gå på krogen? Så landsortkrogar på land överlever endast för att vi fyllekör? Nej Bert Åke Warg, de funkar eftersom någon av oss avstår från kröken.
Samma sak gäller när vi besöker vänner på land. Den "sociala samvaron" garanteras av att någon av oss avstår från alkohol. Så jag tror inte att den sociala samvaron på sjön dör i och med detta.
"Ska du till exempel förflytta dig från en ö till en annan så är det båt som gäller." Som sagts ovan: designerad förare borde vara lika lätt på sjön som på land. Eller (och här kommer slutklämmen) så tar du inte den stora, snabba båten (storfräsare). Sjöfyllerilagen omfattar nämligen inte båtar som är kortare än 10 meter och som gör mindre än 15 knop. Kan herrskapet tänka sig att vara sociala utan fartmonster eller sabbar det er livsstil för mycket?
Hela detta mästerliga humoralster finns att beskåda på
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/02-promillekrav-pa-sjon-leder-fel_7397282.svd
lördag 4 augusti 2012
Keso-Fejs-Glenn
Jubileum
Kära läsare. Detta blir mitt 100de inlägg på bloggen och det känns fint att få göra det från min tillfälliga förvisning till västkusten, där jag för närvarande befinner mig. Jag är där jag trivs bäst och den trogne läsaren vet att detta inte indikerar en geografisk plats. Nej, jag är bland fina vänner, vänner som jag delat glädje, sorg och en hel del lokalförvirring med.
Jag har alltså rest 4 timmar med tåg för att spendera två dagar i goda vänners lag. Om det var värt det? Redan under fredagskvällen hann vi med att skratta och gråta under det att vi gjorde narr av varandras olika dialekter, åkommor och vissas totala brist på lokalsinne. Jag känner mig tvungen att dela med mig av en anekdot på just detta tema: När vi på Stockholm centralstation, spår 10, hade satt oss på tåget, utbrast min hustru (som nyligen påpekade att det hade varit ont om humor på bloggen) "oh nej, nu kommer vi åka baklänges!" detta uttalande var i sammanhanget världans underhållande, då det inte överensstämde helt och hållet med verkligheten och ni som kan Centralstationen vet att det kräver en ganska grav lokalsinnesförvirring för att kunna tappa bäring just vid spår 10. Så tack, kära hustru, för att du underhåller oss idag.
Tragiskt nog är min hustru i just detta sällskap inte den mest riktningsutmanade. Vår värd (vi kan kalla honom Keso-fejs-Glenn) bodde under vår tid i San Diego exakt tre svängar bort från mig. Trots detta hittade han inte efter ett år hem till mig. Han fick alltid fråga sin sambo Sidrik om var han skulle svänga. Han uppmanade alltid Sidrik att inte skvallra för mig, vilket per automatik gjorde att jag omedelbart blev informerad om det inträffade. Anledningen till att han kan kallas Keso-fejs kanske ska förtydligas också. Det var hans hustru som påpekade helt nyligen, att han ju inte kunde gå ut med skägget fullt av Keso. Ja, det är inte lätt i den här åldern, när vi börjar bli lite gråhåriga.....
100 inlägg. Jag har tidigare pratat om att gubben kan få vara både allmängiltig och personlig, politisk och tramsig. Inte vet jag hur gubben ser ut om ytterligare 400 inlägg, men idag är bloggen odefinierad och det känns befriande. Jag yrar och babblar på och på något sätt blir det underhållning av det hela. Jag har kul av att skriva och det verkar som att ni åtminstone inte mår fysiskt illa av att läsa det jag har att delge.
100 gånger har jag alltså nu bett er att lyssna på vad jag har att säga. Ibland har det kanske lockat till skratt men ibland har det nog varit rätt slätstruktet. Alltid har jag dock velat få något sagt. Det är min avsikt: att säga något som jag tycker bör sägas. Det kanske inte alltid är revolutionerande och det kanske inte alltid är unikt, men om allt jag skrev var alltför unikt, skulle ni följa mig då? Vi måste ju dela en och annan uppfattning och även missuppfattning, annars skulle ni ju snart överge mig: "Gubbjäveln har ju inte ett rätt. När blir det outfit of the day? Nu steker jag gubben (säger kidsen 'steker' fortfarande?) och går tillbaka och läser Kissie."
Jag tror och hoppas att många läsare känner att jag är rimlig och kanske väcker jag en och annan ny tanke hos en eller annan själ då och då. Vad vill jag få sagt idag, då? Jo det handlar om det här med vänner. Livets lyckas byggstenar är familj och vänner. (Tyvärr blev jag tvungen att försumma familjen den här helgen och missade då att ta farväl till min kära gammelmoster, som har varit en viktig del för vår familj så länge. Tack för allt, kära K.)
Vänner som ger energi. Vänner som man vet på förhand kommer att bjuda på sig själva förbehållslöst. Det är receptet på en bra helg och vi har alla ingredienser.
Jag vill avsluta med att hylla den digitala tidsåldern. Som ett antal gånger förut, så glömde min slarviga hustru att påminna mig om att inte glömma mina insulinsprutor mest överallt. Den här gången var det SJ som blev ett par sprutor rikare. Fantastiskt då, att jag kan uppsöka ett apotek och hämta ut nya sprutor var som helst i Sverige.
Kära läsare. Detta blir mitt 100de inlägg på bloggen och det känns fint att få göra det från min tillfälliga förvisning till västkusten, där jag för närvarande befinner mig. Jag är där jag trivs bäst och den trogne läsaren vet att detta inte indikerar en geografisk plats. Nej, jag är bland fina vänner, vänner som jag delat glädje, sorg och en hel del lokalförvirring med.
Jag har alltså rest 4 timmar med tåg för att spendera två dagar i goda vänners lag. Om det var värt det? Redan under fredagskvällen hann vi med att skratta och gråta under det att vi gjorde narr av varandras olika dialekter, åkommor och vissas totala brist på lokalsinne. Jag känner mig tvungen att dela med mig av en anekdot på just detta tema: När vi på Stockholm centralstation, spår 10, hade satt oss på tåget, utbrast min hustru (som nyligen påpekade att det hade varit ont om humor på bloggen) "oh nej, nu kommer vi åka baklänges!" detta uttalande var i sammanhanget världans underhållande, då det inte överensstämde helt och hållet med verkligheten och ni som kan Centralstationen vet att det kräver en ganska grav lokalsinnesförvirring för att kunna tappa bäring just vid spår 10. Så tack, kära hustru, för att du underhåller oss idag.
Tragiskt nog är min hustru i just detta sällskap inte den mest riktningsutmanade. Vår värd (vi kan kalla honom Keso-fejs-Glenn) bodde under vår tid i San Diego exakt tre svängar bort från mig. Trots detta hittade han inte efter ett år hem till mig. Han fick alltid fråga sin sambo Sidrik om var han skulle svänga. Han uppmanade alltid Sidrik att inte skvallra för mig, vilket per automatik gjorde att jag omedelbart blev informerad om det inträffade. Anledningen till att han kan kallas Keso-fejs kanske ska förtydligas också. Det var hans hustru som påpekade helt nyligen, att han ju inte kunde gå ut med skägget fullt av Keso. Ja, det är inte lätt i den här åldern, när vi börjar bli lite gråhåriga.....
100 inlägg. Jag har tidigare pratat om att gubben kan få vara både allmängiltig och personlig, politisk och tramsig. Inte vet jag hur gubben ser ut om ytterligare 400 inlägg, men idag är bloggen odefinierad och det känns befriande. Jag yrar och babblar på och på något sätt blir det underhållning av det hela. Jag har kul av att skriva och det verkar som att ni åtminstone inte mår fysiskt illa av att läsa det jag har att delge.
100 gånger har jag alltså nu bett er att lyssna på vad jag har att säga. Ibland har det kanske lockat till skratt men ibland har det nog varit rätt slätstruktet. Alltid har jag dock velat få något sagt. Det är min avsikt: att säga något som jag tycker bör sägas. Det kanske inte alltid är revolutionerande och det kanske inte alltid är unikt, men om allt jag skrev var alltför unikt, skulle ni följa mig då? Vi måste ju dela en och annan uppfattning och även missuppfattning, annars skulle ni ju snart överge mig: "Gubbjäveln har ju inte ett rätt. När blir det outfit of the day? Nu steker jag gubben (säger kidsen 'steker' fortfarande?) och går tillbaka och läser Kissie."
Jag tror och hoppas att många läsare känner att jag är rimlig och kanske väcker jag en och annan ny tanke hos en eller annan själ då och då. Vad vill jag få sagt idag, då? Jo det handlar om det här med vänner. Livets lyckas byggstenar är familj och vänner. (Tyvärr blev jag tvungen att försumma familjen den här helgen och missade då att ta farväl till min kära gammelmoster, som har varit en viktig del för vår familj så länge. Tack för allt, kära K.)
Vänner som ger energi. Vänner som man vet på förhand kommer att bjuda på sig själva förbehållslöst. Det är receptet på en bra helg och vi har alla ingredienser.
Jag vill avsluta med att hylla den digitala tidsåldern. Som ett antal gånger förut, så glömde min slarviga hustru att påminna mig om att inte glömma mina insulinsprutor mest överallt. Den här gången var det SJ som blev ett par sprutor rikare. Fantastiskt då, att jag kan uppsöka ett apotek och hämta ut nya sprutor var som helst i Sverige.
torsdag 2 augusti 2012
Om diskning med mera
Jag har tidigare konstaterat att min blogg spretar värre än ett ligg-ruffs och så tycks det fortsätta. Se till exempel hur jag blev relationsrådgivare i kommentatorsfältet under Diabetes och Kröken. Nu tänkte jag bli OS-kommentator.
Det sämsta hittills med OS blev samtidigt det bästa. Badmintonspelarna som maskade för att de inte ville vinna upprörde en hel värld. Så usligt var det att medvetet gå emot mottot snabbare, högre, starkare, att många med mig ropade på diskning. Vilken tillfredsställelse sedan när de faktiskt blev diskade. Pragmatiskt och bra.
Sedan kan jag dock tycka att regelverket borde erkänna att dessa situationer kan uppstå och att ömsesidig walk over skulle vara möjlig med lottning som lösning. Tillfället gör ju som bekant tjuven. Due-Due till er alla läsare.
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/os2012/article15195718.ab
Det sämsta hittills med OS blev samtidigt det bästa. Badmintonspelarna som maskade för att de inte ville vinna upprörde en hel värld. Så usligt var det att medvetet gå emot mottot snabbare, högre, starkare, att många med mig ropade på diskning. Vilken tillfredsställelse sedan när de faktiskt blev diskade. Pragmatiskt och bra.
Sedan kan jag dock tycka att regelverket borde erkänna att dessa situationer kan uppstå och att ömsesidig walk over skulle vara möjlig med lottning som lösning. Tillfället gör ju som bekant tjuven. Due-Due till er alla läsare.
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/os2012/article15195718.ab
onsdag 1 augusti 2012
Antroposoftrams
Idag vill jag skriva lite om det här med flum kontra vetenskap. Om jag vill skriva om det, så är det ju bara att göra det. Jag behöver ju inte skriva att jag vill skriva om det. Jag kan ju bara sätta igång. Så här:
Jag är en andlig person. Jag tror på bönens och tankens kraft. Ni tre som fortfarande läser vidare kommer dock snart se att detta är ett försvar för vetenskapen, mot flummet. Inte ett upprop för bönen och radbandet.
Saken: Röda hund sprider sig som en löpeld i Järna. Anledningen till att denna näst intill utrotade sjukdom gör ett återintåg, är att Antroposoferna i Järna och ledningen för dess vårdcentral Vidarkliniken, anser att vaccinering är onaturligt. De menar att vi som barn behöver få röda hund för att bygga upp försvar.
Vidarkliniken erbjuder även alternativa cancerbehandlingar, inte som komplement, utan som substitut till modern behandling. I behandlingen ingår andliga element samt mistelextrakt. Rimligt som komplement kanske, men inte som substitut till modern behandling.
Jehovas Vittnen motsätter sig blodtransfusioner och åberopar tro som förklaring. Orimligt!
Att tro att Gud finns, men att hans skapelses (människans) framsteg inte är Hans, det är korkat. Att tro att naturen besitter svaren, men att vi människor inte är del av naturen och att våra framsteg inte är en naturlig utveckling och en gåva från sagda natur, det är korkat.
Jag anser att våra framsteg kommer av att vi är skapta som vi är, vare sig det är Gud eller något annat som skapat oss. Bönen, meditationen, seansen, eller helt enkelt hoppet och viljan kan mycket väl hjälpa till vid sjukdom, men dessa åtgärder ska inte ersätta allt det som vi under så lång tid forskat oss fram till. Forskning som syftat till att förstå den värld som Gud skapat, eller som bara ploppat fram och idag kan kallas moder jord. Om vi inte använder det vi lärt oss under Guds försyn eller genom moder jords genomströmmande av oss, så vänder vi oss bort från andligheten, vi omfamnar den inte, som flummisarna tycks anse. Så antroposofer i Järna, lita på era medmänniskor och vår inneboende andlighet och sluta tramsa. Vaccinera era barn och häng med i den rimliga världen.
Jag är en andlig person. Jag tror på bönens och tankens kraft. Ni tre som fortfarande läser vidare kommer dock snart se att detta är ett försvar för vetenskapen, mot flummet. Inte ett upprop för bönen och radbandet.
Saken: Röda hund sprider sig som en löpeld i Järna. Anledningen till att denna näst intill utrotade sjukdom gör ett återintåg, är att Antroposoferna i Järna och ledningen för dess vårdcentral Vidarkliniken, anser att vaccinering är onaturligt. De menar att vi som barn behöver få röda hund för att bygga upp försvar.
Vidarkliniken erbjuder även alternativa cancerbehandlingar, inte som komplement, utan som substitut till modern behandling. I behandlingen ingår andliga element samt mistelextrakt. Rimligt som komplement kanske, men inte som substitut till modern behandling.
Jehovas Vittnen motsätter sig blodtransfusioner och åberopar tro som förklaring. Orimligt!
Att tro att Gud finns, men att hans skapelses (människans) framsteg inte är Hans, det är korkat. Att tro att naturen besitter svaren, men att vi människor inte är del av naturen och att våra framsteg inte är en naturlig utveckling och en gåva från sagda natur, det är korkat.
Jag anser att våra framsteg kommer av att vi är skapta som vi är, vare sig det är Gud eller något annat som skapat oss. Bönen, meditationen, seansen, eller helt enkelt hoppet och viljan kan mycket väl hjälpa till vid sjukdom, men dessa åtgärder ska inte ersätta allt det som vi under så lång tid forskat oss fram till. Forskning som syftat till att förstå den värld som Gud skapat, eller som bara ploppat fram och idag kan kallas moder jord. Om vi inte använder det vi lärt oss under Guds försyn eller genom moder jords genomströmmande av oss, så vänder vi oss bort från andligheten, vi omfamnar den inte, som flummisarna tycks anse. Så antroposofer i Järna, lita på era medmänniskor och vår inneboende andlighet och sluta tramsa. Vaccinera era barn och häng med i den rimliga världen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)