Klart Jonas Sjöstedt ska utnyttja RUT

Det är mycket nu, det här med att man ska leva som man lär. Det klagas på att politiker som vill avskaffa RUT inte borde använda sig av RUT, att politiker som vill avveckla Bromma flygplats inte ska flyga därifrån. Sveriges alla brunskjortor anser att man inte får vara för invandring om man inte bor i fattiga bostadsområden (de tror att alla invandrare bor i Husby och Rosengård).  Man måste bo mångkulturellt (vet inte vad de kräver dör ratio arier-invandrare) för att få vara för mångkultur. Jag antar att vi borgare i stringensens namn inte ska ta del av sänkt a-kassa heller om vänstern vinner valet? Jag antar att du gnällspik som är borgare och har för avsikt att köpa miljöbil minsann inte tänker ta emot en högre premie om miljöpartiet får igenom en sådan? Det vore ju hyckleri, eftersom du är emot en högre premie. 

Trams! Jonas Sjöstedt har all rätt att vara korkad nog att vilja ta bort RUT utan att för den skull behöva vara korkad nog att avsäga sin lagliga rätt till att utnyttja densamma om han nu anlitar läxhjälp eller dylikt. Det är inte hyckleri, det är att inte vara åsneenvis. Om vi kräver att han ska låta bli att utnyttja RUT, då ska vi även kräva att han betalar lite (eller mycket) extra på krogen, lite (mycket) extra i skatt och låter bli att ta ut medicin, eftersom han var emot privatiseringen av Apoteket. Ovärdigt, orimligt och onödigt. Det finns gott om skräp att kasta på sin meningsmotståndares politiska idéer utan att behöva ta till sådana här sandlådemetoder. 

Rättning och bättring, alliansvänner och vänstermotståndare. Vi har den bättre politiken, fokusera på den. 

Nationalstaten är trots allt bara en chimär

Jag skrev igår om att de flesta SD-sympatisörer antagligen inte ser det som problematiskt med minskad solidaritet och humanitär hjälp till omvärlden och jag tänkte utveckla detta lite. 

En flitig SD-twittrade som jag brukar tjafsa med skrev "Varför anses det kontroversiellt att prioritera de svenska medborgarna och Sveriges framtid? Hur kunde det gå så långt?" För denna Twittrare och många med honom är det alldeles självklart att det är viktigare och riktigare att hjälpa de svaga i det svenska samhället än personer utanför vårt lands gränser. 

Vi har blivit så vana vid tanken om Nationalstaten, att vi aldrig ifrågasätter en så självklar tankevurpa som den om kärleken till okända Sven.

Låt mig utveckla: Sven i detta tankeexempel har det svårt. Inte lika svårt som ett barn som flyr undan bomber och granater, men likväl svårt. Han är direkt fattig och behöver hjälp för att få tillvaron att gå ihop. Han har aldrig haft ett jobb och aldrig betalat skatt. SD-sympatisören tycker att det är en självklarhet att hjälpa Sven, men inte Ahmed, som inte har vatten för dagen, eller som flyt från krig, eller som inte får lära sig läsa och skriva. För vi måste väl ändå prioritera svenska medborgare?

Att säga att vi måste prioritera svenska medborgare låter skenbart oerhört okontroversiellt, men jag bemöter uttalandet med en mycket rak fråga: varför då? Stanna upp och fundera på detta och svara inte bara "MÄH! Det är väl självklart!" Varför det? Jag känner inte Sven. Varför ska min känslomässiga solidaritet med honom vara större än den med Ahmed? Ahmed är lika mycket människa som Sven och lika mycket värd. Jag menar inte att vi ska montera ner all hjälp till Sven och det gör vi inte när vi ökar bistånd och flyktingmottagande. Jag vill bara peka på att det här med vi och dom är en skapad och falsk känsla när vi rör oss utanför vår familj och personer vi verkligen har en koppling till. Det är kul med vi och dom när vi tänker sport. Det är viktigt med nationalstaten när vi tar ut skatt och beslutar om hur vi ska fungera som samhälle. Men att en människa med hjälpbehov borde få mer sympati och uppmärksamhet av dig bara för att ni ä råkar bo inom samma dragna cirkel på ett papper, det är en chimär. 

Man kanske kan hävda att Sven så småningom kanske kommer på fötter och då kommer betala tillbaka till Sverige i form av skatt och därför hävda att han av rent egoistiska skäl borde prioriteras. Men Ahmed och hans land kanske också kommer på fötter. Kanske blir landet en viktig handelspartner och Ahmed och/eller hans barn kanske reser som turist till Sverige. Eller så inte. Vi kanske bara har hjälpt en medmänniska, en människa som är som du och jag. Trots att han inte är svensk. 

Jag älskar Sverige och vill verkligen inte avveckla nationalstaten. Det är härligt att vara stolt över Sverige, heja på Sverige, skryta om Sverige. Men det innebär inte att det är på riktigt. Det är fortfarande något skapat. Vi är alla systrar och bröder med alla medmänniskor, även de med annan färg och annan religion på andra sidan jorden. Hjälp gärna Sven, men hjälp även Ahmed.

Media hjälper SD att mörka om humanitära insatser.

I DN idag står det om hur SD vill rikta mer pengar till "närområden" istället för att Sverige ska ha en generös flyktingpolitik. I klartext vill man alltså köpa sig fri från att behöva hjälpa personer som lyckas/tvingas ta sig långt ifrån elände genom att lämpa all börda på oroshärdarnas grannländer.

Jag beklagar verkligen att media när de skriver om detta ämne oftast utelämnar en viktig parameter när man upprepar SD:s snack. SD låtsas att de talar om att om att effektivisera Sveriges hjälpinsats. Man missaR ofta att framhålla att SD inte pratar om att öka anslagen till humanitär hjälp, utan de vill drastiskt minska våra utgifter för hjälp. Inte bara vill de minska invandringen med 90%. I sin senaste skuggbudget skar man dessutom ner på pengar anslagna till biståndet. 

Så när SD säger "öka biståndet till katastrofhjälp på plats" menar de egentligen "minska biståndet rejält men rikta de futtiga slantarna som faktiskt anslås till akut flyktinghjälp i UNHCRs regi i närområdet."

Tänkte att det var viktigt att påpeka detta. Tror ändå att de flesta av partiets sympatisörer tyvärr tycker att SD är inne på rätt spår i och med detta men de ska inte tillåtas låtsas att man pratar om ökade insatser. 

Inflation i ordet rasist

Det finns få saker som stör mig så mycket som när personer med invandrarbakgrund slänger sig med ordet "rasist" så fort någon inte beter sig exakt som förhoppat. Häromdagen till exempel på idol, slängde en tondöv stjärnaspirant ur sig ordet mot juryn när de ganska milt förklarade att han inte kunde sjunga (just denna person var visserligen så osannolik, att jag misstänker att han inte var på allvar). Jag själv blev kallad det en gång när jag tog en tjuv på bar gärning med den stulna limpan cigaretter i hand. 

Det här tramset urholkar ordet och skadar integrationen. Ordet ska reserveras för riktiga rasister, Sverigedemokrater och liknande. Att svartmåla och misstänkliggöra var och varannan som rasist tjänar bara att bygga på vi-och-dom-mentaliteten. Många blir oroliga för att ses som rasister och kan ibland därför ha överseende där överseende inte ska förekomma. Detta är orimligt och ovärdigt. Vi har tillräckligt med riktiga rasister i samhället och behöver inte skapa imaginära. 

Det som fick mig att skriva dagens text är att fotbollsstjärnan Kosovar Aslani sagt att hon blivit bänkad inför nästa landslagsmatch pga sitt namn. Vem som tog hennes plats? En tjej som heter Diaz..... Korkat och orimligt.

Trams om sammanväxling av terrorister och muslimer

Det går inte helt att låta bli att undra vad Zakarias Zouhir har för egentlig agenda när han i SvD kritiserar Folkpartiets lagförslag om förstärkt terrorlagstiftning. Han beskriver lagen som varandes ett hot mot svenska muslimer som grupp (http://mobil.svd.se/c.jsp;jsessionid=79DB0B4BD0D401EBFD676A67567E4855.aldo4?cid=25967591&rssId=&item=http%3a%2f%2fwww.svd.se%2f%3fservice%3dmobile%26amp%3barticleId%3d3831086). Lagen i fråga skulle göra det straffbart att delta i terroristutbildning och att strida för terroristorganisationer. 

Märk väl att jag personligen ser många svårigheter med en dylik lag, främst på grund av att svenska domstolar väldigt sällan ger indicier starkt bevisvärde när det gäller terrorbrott. Att bevisa att ett terrorbrott har förberetts och planerats i detalj har inte räckt till fällande domar tidigare, så jag ställer mig skeptisk. Det är min kritik mot en sådan lag, implementeringsproblemen i våra tandlösa domstolar. 

Zouhirs kritik är dock av en helt annan art. Han menar att lagen hjälper till att misstänkliggöra alla muslimer. Alla. Om denna tankeställning måste vi nu börja våga vara ärliga och öppna. Nej, Zouhir, de flesta av oss ickemuslimer har inga problem att skilja på terrorister, de radikaliserade galningarna och helt vanliga Muslimer. Sluta upp med att besitta och sprida den vanföreställningen. Inte alla klarar att se Islam för Islam och Islamister för Islamister, men nu pratar vi om folkpartister och moderater, inte om Sverigedemokrater och SvPare. Sveriges och övriga västs muslimer måste börja lita och tro på oss andra vad gäller detta. Annars gör ni er skyldiga till en form av rasism, där ni buntar ihop mig med ett gäng okunniga lågpannor. Not cool.

Men vi ska också vara ärliga i detta. Om jag ser en rakad kille i stora kängor, hängslen, t-shirt och bombarjacka, då blir jag lite orolig. Den oron sitter i tills jag lärt känna honom och han övertygar mig om att han inte är en nazist, utan bara har jäkligt dålig klädsmak. Där har vi tyvärr ett liknande problem med så kallade talibanskägg. Jag vet att de flesta som har ett sådant endast är lite  hysteriskt troende och inte radikaliserade galningar, men tyvärr kommer tanken att poppa upp. Tyvärr. Det får vi bara leva med, så länge som min tanke inte leder till några represalier på oskyldiga. Och det är detta Zouhir är orolig för.

Då går vi igenom detta. Vi har problem med extremism. Extremism är oförenligt med demokrati. SÄPO kartlägger extremister till höger, till vänster, samt av religiös natur. De kartlägger inte en fredlig vänsterpartist, en abortmotståndande kristdemokrat, eller en muslim bara för att hen är muslim. Punkt. De har inte resurser nog att vara okunniga. De likställer inte galna islamister med vanliga muslimer. Det gör inte jag eller de flesta västerlänningar heller. Sluta upp med att tillskriva oss sådan okunskap och rasism!

Zouhir skriver att alliansen gång efter annan har använt islamkritisk retorik och sparkat på svenska muslimer. Han hänvisar till Statsministerns uttalande om nödvändigheten av avlyssning för att förebygga radikalisering. Vadfalls? Detta är inte att sparka på muslimer, det är att angripa terrorism. Det har inte med sanna muslimer att göra, det har med hjärntvättade galningar att göra. För inte identifierar du väl dig med dessa personer, Zouhir? Eller hur?

Zouhir pratar om att det bedrivs spioneri i moskéer. Ja, Zouhir, där det finns risk för att hatpropaganda sprids, där kommer vi att lyssna. Vad är problemet med att det lyssnas på predikningar? Sägs det något hemligt? Om någon vill lyssna på en predikan i en kristen kyrka, så är detta inte ett problem för oss troende kristna. Varför skulle det vara problematiskt om SÄPO hör en predikan i en moské. För det är väl inga problem om vi hör en vanlig predikan i en moské, va? Zouhir? Eller hur? Du har väl inget att dölja? Eller?

Zouhir kritiserar Folkpartiets tes om sambandet mellan personer som genomgått terrorträning eller stridit utomlands och terrorism i västvärlden. Han menar på att sambandet inte är bevisat. Min fråga är då: Även om sambandet inte finns, vari ligger problemet med att straffa personer som genomgått terrorträning eller stridit för ickedemokratiska krafter? På vilket sätt vore det problematiskt att bestraffa detta? Det har ingenting med Islam att göra. Eller? Anser Zouhir att terroristlägren har något med riktig Islam att göra? Anser Zouhir att det är en muslimsk gärning att slåss på IS sida i Irak? På vilket sätt annars är lagförslaget ett hot mot muslimer i Sverige i gemen?

Zouhirs text lämnar mig med väldigt många frågor och ett stort obehag. Ingenstans anför han att det faktiskt föreligger ett problem med radikalisering i väst och ingenstans talar han om skiljelinjerna mellan sann islam och perverterad, hjärntvättande vansinnestolkad islamism. Stå upp för islam och stå upp mot antidemokratiska krafter och sluta anklaga mig och andra med mig för islamofobi när vi pratar om galningar som felaktigt sprider ondska i islams namn. 

Varför självmord?

Jag och världen sörjer Robbin Williams. Återigen har depressionens mörka skugga skördat ett liv och vi står återigen och häpnar över att en människa kan ha så psykiskt ont, att livet inte längre är värt att leva. 

De som har fallit offer för självmördare, det vill säga dem som lämnas kvar här på jorden, har ofta en mängd obesvarade frågor. En vanligt återkommande är hur den som tagit livet av sig kunde vara så självisk. Tänkte hen inte på oss som finns kvar, vi som älskade den bortgångne, vi som ville fortsätta ha henom i vår närhet?

Svaret på frågan "tänkte du inte på oss" är ofta "det var just precis det jag gjorde". Den deprimerade har helt enkelt blivit så övertygad om sin egen uselhet, att hen är helt övertygad om att hen endast är en börda för dem omkring henom. Därför är det i den deprimerades huvud rentutav hänsynsfullt av vederbörande att ta bort sig själv ur ekvationen. 

Så galet ställer den till i huvudet, depressionen. Depressionen kan orsakas av personliga misslyckanden, ofta av ekonomisk art. Men den kan också framkallas av mobbing och utfrysning, av att ständigt få höra att man är ful och värdelös, av att en massa människor häller skit över en dagligen, kanske för att man har ett utsatt jobb. Så tänk på det; var vänliga och trevliga mot varandra, även mot surputtar. Kanske är surputten en surputte för att hen fått några skopor ovett för många just den dagen. 

Ta hand om varandra. Vi är alla ensamma här, men vi kan hjälpas åt att lyssna och göra ensamheten lite mer delad. 

Därför bloggar jag

Jag har ikväll varit ute på stan med min bror och min far för öldrickande, filosoferande och intagande av en fantastisk hamburgare på oljebaren i Stockholm. Kvällen har varit supertrevlig med både ytliga och djupare funderingar. När vi slutligen avslutade hemma hos mig kom jag och min far än en gång in på diskussionen om mitt bloggande i synnerhet och mitt generella skapande i allmänhet. Jag är ju inte bara bloggare. Jag har för all del en inkomstbringande sida av mitt liv utöver allt det kreativa, men jag driver ju likafullt en blogg, jag bråkar med troll på Twitter och har till och med vissa musikaliska ambitioner (ett par låtar på Spotify under artistnamnet "Marten" som jag önskar att Darin vilken dag som helst nu insåg vore toppen för honom). Så frågan infinner sig: Varför håller jag på?

Pappa frågade ikväll just denna obehagligt raka frågan: "Men....... Varför skriver du?" Lätt men svårt. Far läser, till skillnad från många andra i min familj inte bloggen, så det blir svårt att bara hänvisa till ett gäng texter rent generellt. Men hans fråga ska tas på allvar. Varför skriver jag?..... Vad ska jag säga? För att jag jag tycker att jag har något att säga? För att jag tror mig ha en unik förmåga att se igenom skenargument? För att jag gillar att skriva? För att jag är rädd för att inte synas? För att få bekräftelse? När min egen pappa inte intuitivt ser vitsen med mitt skrivande, har jag då något existensberättigande alls på nätet? Min pappa, som jag högaktar så, som jag anser vara så klok och så generellt bra; borde inte han vara med? Vara med och heja på?

Jo, det borde han. Jag är ledsen pappa, men nu blir det kärvt. En pappa är en pappa. Om det så vore rent trams det jag skrev, så borde min pappa åtminstone säga "fasiken, det där har ingen annan skrivit", eller "oj vad starkt du for fram i försvar för de samiska minkarna!". För så funkar det: Vi i familjen stöttar varandra. En förälder till en bloggare säger "bra skrivet" förutsatt att texten inte är helt åt helsike galen, i vilket fall föräldern säger "vad coolt att du satsar på det skrivna ordet." Man kan tänka sig att hen säger "fasen vad du måste ha jobbat med detta" om en musikproduktion, även om låten som avses framkallar rent fysiskt obehag. Det finns alltid något uppmuntrande att säga. Vi står ut med bristfälliga sång- och dansuppvisningar av våra ungar. Vi äter den oätliga kakan, för den bakades av moster Kerstin och vi lyssnar på kusin Torstens klarinettsolo och hejar på, för ingen annan tog upp klarinetten, dansade, eller producerade en låt.

Pappas fråga: Varför skriver jag? Det är en inte helt lätt fråga och det är omöjligt för mig att svara utan att brista en aning i blygsamhet. Jag skriver för att jag tror att mina tankar är intressanta för många, för att jag anses rimlig av många. Jag anses som sansad och modererande av människor som jag i min tur betraktar som intellektuella giganter. Jag räknar mina läsare i hundratal och tusental, men det är erkännandet från de vissa som väger tyngst. Kanske är det dessa smarthuvudens erkännanden som förmår mig att kämpa på. Kanske. 

Vit heterosexuell man som inte är kränkt

Vi pratar inte om dig!

En av grejerna med Facebooks senare dumgrejor (men som ibland är en bra grej), är att man tvingas se vad ens vänner gillar. Därför råkade jag se hur en person skrivit argt om en krönika som Torbjörn Ek hade skrivit. I krönikan skäller Torbjörn på den kränkte, vite, heterosexuell mannen, mannen som blir provocerad av Pride och detta gillades inte av min väns vän. (http://www.aftonbladet.se/nyheter/article19295205.ab)

Vännens vän påpekade att han minsann faktiskt är en vit heterosexuell man och att han inte uppskattar att bli kollektiviserad som en Pridhatare. Han gillar ju Pride. 

Det här får vi se lite för ofta tycker jag och nu ska jag reda ut begreppet vit kränkt man. Jag är vit, jag är heterosexuell och jag är inte det minsta kränkt av Pride. Därför riktar sig inte Torbjörns text till mig. 

Om du inte känner dig kränkt av Pride, så riktar sig inte krönikan mot dig heller, min väns vän. Ta inte åt dig! Det går alldeles utmärkt att vara vit, heterosexuell och Prideälskare. Endast om du i hemlighet känner dig lite kränkt av Prides existens, behöver du bry dig. Då skriver Torbjörn till dig, Om inte, låt mig, Torbjörn och andra fortsätta säga till grottgubbarna, de vita KRÄNKTA heterosexuella männen att komma in i 2000-talet, något som du, min väns vän alltså redan har gjort. 

Att ge sig på KRÄNKTA vita män är INTE att generalisera gentemot vita män. Det vore detsamma som att säga att min frekventa kritik mot extremislamister skulle vara kritik mot muslimer som grupp, eller att mitt hat mot pedofilbögar skulle vara ett hat mot bögar. KRÄNKTA vita män är en grupp idioter och de ska skit ha.

Sockerfri Sangria

En kollega till Finis ondgjorde sig att hen var diabetiker och aldrig fick njuta av Sangria, så Finis bad mig lägga upp det här. Märk väl: väldigt få saker är omöjliga att göra diabetesvänliga och just Sangrian jag skapat blir fantastiskt god. 

Vi var i lördags hos några nyfunna vänner och njöt av en dag vid poolen. Vi tog med oss några liter sangria som avnjöts tillsammans med spanska charkuterier. Så här gör jag min sangria:

Blanda en flaska billigt rödvin (eller dyrt om du känner för det) med 6-10 cl konjak, en kanelstång, tre nejlikor och tillsätt ca 3/4 dl sötningsmedel. I dryck använder jag gärna Lidls version (bild nedan). Skiva ner en halv citron och låt stå över natten. Fiska upp all hårdvara och blanda 1 del vin med två delar Fanta Zero antingen i glas eller bålskål.

Om ni vill ha lite frukt eller bär i så är hallon i princip sockerfria och även jordgubbar är ok. Men övrig frukt får vi sockermongon ge tusan i att lägga i vår sangria. Vi får fokusera på det viktiga i sammanhanget: drycken. 

Det här är en sangria som är god för alla och bra för diabetiker att inleda en partajkväll med innan levern ställt om till alkoholnedbrytning, varvid kolhydratsintaget måste ökas på. För mer om hur man dricker som diabetiker, se http://denrimligegubbjaveln.blogspot.se/2012/06/diabetes-och-kroken-nasta-bestseller.html 

Farliga dårar à la 1970-talet åter på frammarsch. Athena Farrokhzad är en del av ett växande hot mot demokratin

Nej hörni, nu vill jag skriva lite om den farliga vänstern, så då gör jag det. 

Jag älskar Sverige. Jag älskar det Sverige som byggts upp av socialdemokraterna (som sedan drog socialismen lite för långt) och finputsats av Alliansen. Jag älskar våra många friheter som innebär att vi får säga vad vi tycker och tänker, hur dumma i huvudet vi än är. Jag älskar sann demokrati som i Sverige manifesteras inte bara i fria val, utan även i garanterade minoritetsskydd och inbyggda funktioner mot majoritetens förtryck. Jag hatar alla hot mot dessa friheter och rättigheter, vare sig de kommer från höger eller vänster. Jag är kort sagt en ganska nöjd vit, småfet, väletablerad, priviliegrad medelålders heteronormgubbe. 

I och med det jag skriver ovan, så tillhör jag enligt vissa per automatik ett etablisemang som "våldför sig" på diverse oliktänkande. Jag är säkerligen en av de där borgarna som Petter Larsson i sin debattartikel "våldsfixerad borgarpress" (http://www.aftonbladet.se/kultur/article19273629.ab) beskyller för att vara "uppenbart ointresserad av att göra skillnad på dem som slåss för och emot fascism." (You bet your ass att jag inte gör skillnad på våldsterrorister och våldsterrorister.) Larsson menar att det är detta "antifascistiska våld" som bland andra Athena Farrokhzad försvarar när man beskriver dagens samhälle och vad som krävs för att förvandla detsamma. Man försvarar det våld som riktar sig mot höger och detta är helt åt fanders. Antingen tror dessa våldets försvarare på riktigt att vänsterbuset "bara" skulle rikta sig mot våldsverkare på högerkanten, eller så är man medveten om att målgruppen är långt större och inkluderar vanliga borgerliga politiker och för tillfället även landets alla judar. Båda alternativen är illa som tusan. 

Endast 25 år efter befrielsen från årtionden av terror i proletariatets namn ser vi en ny generation virrpannor som är övertygade om att liberalism och kapitalism bör ersättas av något sorts proletärstyre. Man pratar om hat, revolution och om chefer som ska hängas. Farrokhzad säger till tidningen Resumé att de härskande klasserna må darra inför kommande uppgörelse med patriarkatet och kapitalismen.(http://www.resume.se/nyheter/radio/2014/07/23/senaste-dygnet-har-jag-fatt-ett-mejl-i-minuten/). Varför ska vi (jag antar åter att jag som småfet norrortsbo hör till vad som anses vara de härskande klasserna) darra? Vad ska hända med oss?

Jag säger inte att Sverige är perfekt. Det finns ett missnöje där ute. Det är inget nytt. Det gör det alltid. Alla kan inte alltid vara nöjda. Vi ska lyssna på missnöjet och försöka adressera det så gott vi kan, för Farrokhzad och andra med henne beskriver verkliga problem, såsom strukturell rasism och ett samhälle alltjämt till största del i patriarkatets järngrepp. Man beskriver socialt utanförskap och arbetslöshet. Vi ska lyssna, men när någon talar och skriker om att störta den demokratiska ordningen, då ska vi gorma högljutt tillbaka. Vi ska skrika NEJ!

Jag går inte med på att vi ska sitta snällt och lyssna på någon som sprider hat. Lika lite som jag vill tillåta fascister från höger att lugnt och oemotskrikta föra fram sina hatiska åsikter om invandrare, kvinnor, hbtq-personer och alla andra som inte delar deras hat, lika mycket skriker jag åt vänsterfascisten Farrokhzad att hon ska ge tusan i att hota med revolution. Demokrati är det bästa vi har. En vänsterdiktatur är lika hemsk som en högerdiktatur. 

Så nej Peter Larsson, jag gör inte skillnad på nazistvåldsverkare och vänsterkrigare såsom AFA-våldsverkare av den enkla anledningen att de båda representerar olika versioner av samma fascistiska ideal. Jag kommer alltid stå upp för demokrati, mot våld och förtryck. Sådana som Farrokhzad förespråkar förtryck, proletariatets förtryck. 

Farrokhzad menar att det moderna samhället gör våld mot den svage individen. Jag skulle kunna gå i avancerad och omständlig polemik mot alla märkliga antaganden hon gör för att nå denna slutsats, men orka. Jag nöjer mig med att skriva att hon är en fjant, en farlig fjant, men likväl en fjant. Hon lever i ett samhälle där hon kan uttrycka vad hon vill och ändå åtnjuta samhällets beskydd, hon behöver inte ens arbeta utan kan bli försörjd av samhället utan att riskera att samhället utövar något våld på henne. Hon ska veta hut och arbeta inom de ramar som vi kommit överens om som varande de minst dåliga, dvs demokratins ramar. 

Så här gubbig tillåter jag mig att bli: Farrokhzad och sådana som henne är bortskämda, historielösa skitungar som slänger sig vårdslöst med ordet revolution. Antingen förstår de inte vad de talar om och är okunniga om hur historiens samtliga proletära protektorat misslyckats och lett till statsterror. Då ska de sättas i skolbänk och läsa om kulturrevolutionen i Kina och om Gulag i Sovjet. Alternativt menar de allvar och vill verkligen döda diverse chefer och män och rasister och då ska de hållas kort, väldigt kort. 

Jag älskar Sverige och dess sekulära demokrati. Varken vänsterrevolutionärer, BSS-brunskjortorna (SD), eller fanatiker som gömmer sig bakom perverterigar av diverse religioner ska oemotskrikta få propagera för alternativ där människor avsiktligt ska förtryckas. Jag vidhåller att de ska få tycka och säga vad de vill, men jag kommer att skrika åt dem tills de slutar att hota mig och min familj. Faktum är att samtliga tre grupper extremisttokar uppradade här ovan hotar mig och mina nära och kära. Det är inte bara retorik den dagen de får makten i sina händer. Då radas vi upp. 

Slutligen skriver jag med emfas under på att icke-demokratiska krafter inte ska få utrymme att i public service få sprida sin ondska och sitt hat oemotsagda. Farrokhzads program i sommarpratarna borde aldrig fått sändas. 

Om ni vill läsa lite av vad denna Farrokhzad tycker och tänker om normmänniskor som jag själv, se här: http://rummets.se/blog/ja-jag-jag-hatar-peter-wolodarski-intervju-med-athena-farrokhzad-om-sommar-i-p1/ 

Kanske är just hon bara en konstinstallation i stil med tidigare tokigheter, men i så fall har hennes retorik redan funnit god jordmån.

Jag älskar vår stundom tröga och otillräckliga demokrati och provoceras enormt av dem som aspirerar att i minoritet härska över de breda massorna vare sig det är i proletariatets, den misstolkade Gudens, eller i Hitlers namn. Att vara antidemokrat är obegripligt, oacceptabelt och helt enkelt orimligt.