Vi är fler än 9 miljoner

Den kände danske rasisten Lars Hedengaard har blivit utsatt för ett mordförsök. Detta är allvarligt, för ingen ska behöva utsättas för våld för sina åsikter, oavsett hur knasiga dessa åsikter är eller kan te sig för våldsverkaren.

Gärningsmannen är fortfarande på fri fot, men knaspartiet Liberal Alliances ledare Anders Samuelsson har bestämt sig och vill att skytten ska "Kastas ut ur landet". Här vill jag först verkligen höja ett varningens finger: Kommer ni ihåg Breiviks bomb i Oslo? Det gör jag och jag gör det skamset, för jag var en av alla oss tusentals som öppet förkunnade att det naturligtvis var ett dåd i Islams namn. Det lönar sig att inte dra förhastade slutsatser.

Nåväl, låt oss för argumentationens skull anta att personen som skjutit mot Lars är en invandrare. Ska vi kasta ut alla invandrare som inte följer samhällets regler? Att agitera för att kasta ut personer som inte passar in (för där är vi överens, SD-anhängare, en INDIVID som inte respekterar ett samhälles regler, som till exempel tryckfriheten, eller rätten till att inte kallas hora, passar inte in) är en otroligt tydlig markering att man skiter i människor. Personen som vill kasta ut och stänga ute vill att vi bara ser till vårt eget hus. Vi ska i Sverige alltså bara bry oss om vad 9 miljoner människor gör och skita i övriga 6 miljarder, bara för att en linje ristats på berget. Ska vi inte ta ansvar och istället behålla personer med vansinniga tankar och försöka lära upp och lära om. Låt oss lära dummisar om tryckfrihet, religionsfrihet, tolerans, antirasism och humanism. Galningen kanske har en massa barn som har större chans att bli goda människor här i Sverige än i ett land där galningar har större utbredning, land som Yemen (islamistdummisar) och Ungern (rasistdummisar).

Nej behåll våldsverkarna här där vi kan hålla uppsikt över dem, så kanske de inte får möjlighet att bringa några fler människor skada. Rasisten och nationalisten bryr sig bara om sitt eget land och skiter i mänskligheten i stort. Vi gör oss av med problemen från Sverige, så får resten av världen klara sig bäst den kan. Hepp! Orimlig syn på vår del i mänskligheten.

Jag vill lägga till att jag inte är för oreglerad invandring eller att jag inte vill förminska extremismens problematik. Det oerhört viktigt att vi tillåter SÄPO att göra sitt jobb och att domstolarna börjar tillämpa den terroristlagstiftning som finns. Om detta har jag och kommer jag att skriva mycket.

Invandring och brottsstatistik

Jag tänkte reda ut det här med rasism lite, för den händelse en av de som ofta börjar en mening med "Alltså jag är inte rasist, men...." läser det här. Om du måste inleda ditt anförande på det viset, är risken ca 97,6% att du faktiskt är rasist. Definitionen för mig är att du tar en fördom, sann eller påhittad och gör den till sann för alla människor av en viss etnicitet. Så till exempel är det (troligtvis en sann) fördom att väldigt många svenskar är lite tillslutna innan de får en ordentlig introduktion till en grupp. Men att då säga att ALLA svenskar skulle vara introverta, det är fel. Vi måste erkänna att även den som kan börja prata med vem som helst (vi känner alla en sådan), var som helst även hen är svensk.

På samma sätt är det för en sann ickerasist sak samma om alla (typ 3) romer hen stött på genom livet har varit dömda snattare. Nästa rom möts med helt fördomsfritt sinne. Individen framför ickerasisten är just bara en individ, utan tillskrivna förväntade egenskaper baserat på individens uppfattade etnicitet.

På Twitter härjar rasismen hejvilt och under hashtaggen "#aldrigensam" försöker jag och andra bemöta rasismen med sakliga argument. Rasisterna dribblar ofta med statistik för att visa på att invandrare begår fler brott, specifikt just nu i debatten gäller det våldtäkter. Det hålls fram att vissa etniska grupper är överrepresenterade och att invandrare begår massor med fler våldtäkter än vad dem rasisterna kallar för pursvenskar gör.

Nu kommer min huvudpoäng. Håll i er, för nu vänder gubben krutet mot andra som står på rätt sida i kampen. Mina "medkrigare" anstränger sig ofta för att visa på fel i statistiken, vilket jag tycker är kardinalknasigt. Statistik kan alltid snedvridas och man spelar rasisten i händerna när man utmanar. Ibland är dessutom statistiken helt korrekt. I alla samhällen är brott överrepresenterat hos de grupper som är mest socialt utsatta och tyvärr är många av dessa utsatta i Sverige just invandrare.

Men all sådan statistik är irrelevant för en ickerasist. Poängen måste vara att vi tillåter individer invandra när vi diskuterar invandring. Det är inte kluster av personer som delar givna drag ens om majoriteten skulle dela dessa drag. Även om "de" är överrepresenterade i brottsstatistiken jämfört med "oss", ska detta inte påverka nästa individ vi tar emot, möter, eller prövar. Att kollektivt bestraffa människor med skyddsbehov bara för att viss statistik ger vid handen att delar av dennes så kallade etniska grupp löper en ökad risk att hamna i kriminalitet är inget annat än (you guessed it) orimligt.

Humanismen måste segra över rädslan och okunskapen. En individ är värd att bli behandlad som en individ.

Är du tolerant gentemot intolerans?

I lördags godkändes i en första läsning en lag som förbjuder homosexuell propaganda i landet. Röstsiffrorna var 388 mot 1.

Röstsiffrorna visar med all önskvärd tydlighet att Ryssland går allt mer mot ett totalitärt samhälle, då ingen riktig, fri demokrati skulle kunna visa upp sådan enighet i ett fritt parlament. Människan är helt enkelt inte så enig. Det är tydligt att det numera endast finns en linje, Putins linje och den gör man bäst i att följa.

En av grundförutsättningar för fascismens (Putins) möjlighet att växa fram , är dess förmåga att måla upp inre och yttre hot. Hitlers tyska nationalsocialism grodde i ett missnöje med villkoren i Versaillesfördraget, pådyvlat av de yttre fienderna och späddes på med skapandet av uppfattningen att judar och romer bar skulden för allt ont i landet.

I Ryssland idag är rasismen och homohatet öppet och i det närmaste statssanktionerat. I Sverige leder sansen och humanismen i nuläget med cirka 90-10, men som jag skrivit förut, så flyttas gränserna för den accepterade retoriken fram och det är upp till var och en att reagera. Det är kring vad Sverigedemokraterna kallar fikabordet som du, just du måste säga ifrån när du märker att någon testar intoleransens isars bärighet. Du måste markera högt och tydligt att du inte stillatigande tänker låta rasismen, sexismen och homohatet få ordentligt fotfäste i Sverige. Detta är vårt gemensamma ansvar.

Reflektion: Gerard Depardieu lämnade Frankrike för Ryssland och gjorde sig till Putins talesman. Dagen efter omröstningen i Ryssland deltog minst 125.000 personer i ett demonstrationståg i Paris till stöd för regeringens förslag för samkönande äktenskap. Frankrike 1, Ryssland 0.

Ge där det behövs. Det behövs överallt

Jag har en liten spaning, en observation och halvsanning som inte direkt är statistiskt säkerställd, men som jag gjort tillräckligt många gånger för att kunna utesluta att det inte är en sanning. Därför betraktar jag den som just detta, en sanning, men hoppas samtidigt att jag har fel.

I diskussioner om välgörenhet kan man ofta få höra att den och den insatsen är fel, det där är bara konstgjord andning, jag ger hellre här hemma osv.

Första delfunderingen: Varför tycks det verka vara ett fullgott resonemang att man hellre vill hjälpa en utsatt människa bara för att denne bor i Sverige och inte i Afghanistan? Jag känner varken den hemlöse svensken eller den krigsdrabbade flickan, så varför skulle jag ha större anledning att känna empati med svensken än med afghanen? Jag är inte superflummig och emot nationalstaten, men Sverige och alla andra länder är faktiskt skapade begrepp, så släktskapet med den svenske uteliggaren är endast en illusion. Vi är en ras på en jord, så att "hellre hjälpa här hemma än där borta" är snarare ett uttryck för att önska slippa se uteliggaren, än för en vilja att hjälpa en medmänniska.

Nu kommer dock min centrala spaning: Nästa gång du hör någon kritisera en enskild hjälpinsats, fråga personen i fråga om hen kritiserar just denna insats eller välgörenhet som helhet. Personen kommer med 93% säkerhet (en faktisk siffra, det är säkert) att säga att det är just denna insats som avses. Be då personen att ge exempel på bra välgörenhetsprojekt. Om personen ger ett exempel, fråga om hen ger till densamma. Svaret kommer med 88% (siffra igen) säkerhet att bli nej. Personen är antagligen inte en som ger överhuvudtaget.

Min poäng? Jo: det är oftast en ren försvarsmekanism när någon kritiserar en viss välgörenhetsinsats. Ofta är syftet medvetet eller omedvetet att rättfärdiga att man inte ger över huvud taget. Poängen här är inte att man ska känna sig tvingad att ge till välgörenhet, men om detta är den verkliga orsaken till att man inte ger till en enskild välgörenhetsinsatts, ska detta vara svaret: Jag ger inte till välgörenhet. Punkt.

Om du inte är med och ger alls, har du i mitt tycke inte rätt att ifrågasätta effektiviteten i enskilda insatsen kontra andra insatser. Du får alltså gärna ifrågasätta välgörenhet som koncept, men om du säger att "det är ju bättre att ge hemma", då ska du i anständighetens namn ge här hemma också. Den gamla rimliga parollen gäller: Gör det bättre själv, då.

Hjältar? Pyttsan!

Det här riskerar att bli ett inlägg som tangerar surgubbighet men jag kör än då. Häng med, för nu blir det gubbjävligt.

Jag vet och förstår att TV4 inte är ett Public Serviceföretag. Jag vet detta, men kanalen försöker ju ha en något sånär seriös framtoning, så därför undrar jag: vad är det för fel på er?

Programmet Gladiatorerna har många tittare och visst ska folk som vill få se kvasisport i grenar som "tre slår en mindre" och "paddelfight". Fjärran vore det mig att kritiskt undra varför det i dessa sportgrenar (kanalens beskrivning) inte är fullgott med etablerade mönster som viktklasser och lika villkor. Nej, jag vänder mig inte mot programmet (hur ointressant jag än må tycka att det är), men väl reklamen för detsamma.

Runt om i vårt land kan vi nämligen se bilder på muskliga surisar som är de stinna mobbare som utmanarna i programmet ska försöka vinna över. Bilderna åtföljs av texten "Hjältarna är tillbaka". Vad sa du att du sa, sa du? Hjältar? På vilket sätt är dessa personer hjältar? Vem är det som räddas? Vari ligger det hjältemodiga?

Samma kanal sänder galan "Svenska Hjältar". Skulle de själva utse någon av muskelsurisarna till ett pris där? "För sin fantastiska förmåga att tillsammans med två andra uppumpade broilers knuffa ner två mindre personer från en kuddpyramid tilldelas Hellfirebreather årets hjältepris".

Vi ska vara lite rädda om våra ord tycker jag. Att vara besviken är inte att rasa. Att visa lite hud är inte en chock. Något lite oväntat är inte helt makalöst otroligt. Att ogilla är inte att hata. Slutligen: Att vara en hjälte är mer än att vara stor och stark.