Mobbande förskolepersonal

På förskolan Stensötan i Nacka har det i upp till tio år arbetat personer som tyckt illa om barn. De har kallat barn vid öknamn som gris, tjockis och fegis. De har kränkt barn inför andra barn, de har låtit bli att trösta, de har härmat barn med funktionsnedsättningar och det har favoriserats och hängts ut.

Då inleder vi som så ofta med den alltför vanliga frågan: Vad är det för fel på folk?!! Fundera på hur man med en sådan människosyn väljer att arbeta med barn? Eftersom det inte rör sig om höga löner (tyvärr), ett avkopplande, slappt jobb, eller status, får man anta att dessa fullblodsarschlen aktivt valt att stanna i jobbet av andra skäl. Det där Ochamska rakbladet leder en till att dra slutsatsen att de faktiskt tyckte att det var ett kul jobb, att mobbning av små barn är något som de trivdes med att pyssla med.

Jag blir arg, ledsen och orolig. Vad händer egentligen bakom kulisserna i vår omsorgsapparat? Hur många grupper av felanställda personer begår övergrepp dagligen i det fördolda? Hur ska vi upptäcka gärningspersonerna? Vems fel är det? Invandrarnas? Alliansens? Den gamla regeringens dåliga skola? Lägg av! Sluta förenkla för dig genom att skylla allt på en och samma grupp hela tiden och låt oss försöka fixa problemen.

Jag tror att nyckeln till att komma tillrätta med många av dessa verksamhetsproblem idag är att se till att vi har tillsynsmyndigheter som kan göra ett vettigt jobb. Nyckeln är i mitt tycke oannonserade besök på dagis, vårdhem, i fosterfamiljer etc...

För så här är det: De flesta av oss kan komma in i grupper som gör att vi tappar all form av sans, empati och rimlighet. Kåranda riskerar att göra så att vi hellre blir del av något hemskt än att dra i bromsen. Civilkurage är svårt och tyvärr inte självklart, så vi är nog tvungna att acceptera att knas förekommer och att yttre inspektioner krävs, eftersom självsannering är svårt.

Ta hand om varandra och le mot en främling idag. Det börjar alltid med dig.

Hjältar? Pyttsan!

Det här riskerar att bli ett inlägg som tangerar surgubbighet men jag kör än då. Häng med, för nu blir det gubbjävligt.

Jag vet och förstår att TV4 inte är ett Public Serviceföretag. Jag vet detta, men kanalen försöker ju ha en något sånär seriös framtoning, så därför undrar jag: vad är det för fel på er?

Programmet Gladiatorerna har många tittare och visst ska folk som vill få se kvasisport i grenar som "tre slår en mindre" och "paddelfight". Fjärran vore det mig att kritiskt undra varför det i dessa sportgrenar (kanalens beskrivning) inte är fullgott med etablerade mönster som viktklasser och lika villkor. Nej, jag vänder mig inte mot programmet (hur ointressant jag än må tycka att det är), men väl reklamen för detsamma.

Runt om i vårt land kan vi nämligen se bilder på muskliga surisar som är de stinna mobbare som utmanarna i programmet ska försöka vinna över. Bilderna åtföljs av texten "Hjältarna är tillbaka". Vad sa du att du sa, sa du? Hjältar? På vilket sätt är dessa personer hjältar? Vem är det som räddas? Vari ligger det hjältemodiga?

Samma kanal sänder galan "Svenska Hjältar". Skulle de själva utse någon av muskelsurisarna till ett pris där? "För sin fantastiska förmåga att tillsammans med två andra uppumpade broilers knuffa ner två mindre personer från en kuddpyramid tilldelas Hellfirebreather årets hjältepris".

Vi ska vara lite rädda om våra ord tycker jag. Att vara besviken är inte att rasa. Att visa lite hud är inte en chock. Något lite oväntat är inte helt makalöst otroligt. Att ogilla är inte att hata. Slutligen: Att vara en hjälte är mer än att vara stor och stark.

Stå upp för chauffören

En kamrat till mig - vi kan kalla honom mannen som kan kalla mig Ferdinand - tipsade mig om en historia som sprider sig på Facebook som en löpeld (eller "virus" som det väl heter på den däringa internetflugan) just nu. Historien handlar om hur en stor, våldsbenägen dummis skrämmer slag på en hel buss när han hotar och tråkar busschauffören och naturligtvis vågar ingen göra något.

Till slut går dock en snubbe fram och föreslår handgemäng utanför bussen ("låt oss gå ut", men på engelska. Han bjöd inte dummisen på dejt.) Dummisen går av i en förhoppning att njutningsfullt få puckla på den självmordsbenägne, varvid denne ber busschauffören stänga dörren och åka därifrån. Hjälte.

Orginalhistorien är både längre och roligare, men orka! Jag är inte här för att vara skojig. Orginalet är ju dessutom på utrikiska och jag jobbar väl inte som översättare heller? Är historien sann? Det är i sammanhanget inte relevant huruvida historien är sann eller inte. Den väcker en del funderingar hos mig. Jag undrar: Skulle jag eller du vara den som kallt riskerar en rak höger där och då i bussen i en chansning på att dummisen ska vara villig att "take it outside."

Jag kan erkänna att jag nog tyvärr inte skulle vara den snubben. Tusan också! Däremot har jag ofta funderat på om och hur jag skulle agera för att försvara både busschauffören och det goda samhället i dylika situationer.

Min förhoppning är att jag ska ha kraft och mod att à la vilda västern snabbt samla ihop ett possy i bussen och konfrontera översittaren. Det är vad jag hoppas jag kommer att göra. Hoppas att ni hörsammar sheriffen i bussen när hen samlar ett possy nästa gång chauffören/konduktören/kassabiträdet/flygvärdinnan/servitören behöver hjälp att sätta emot en idiot. Annars kommer jag att få stryk. Eller varför inte vara sheriffen själv och samla en grupp rimliga till försvar för det goda samhället? Ju fler av oss som står upp för varandra, desto bättre.

Det sista var en fin avslutningsknorr tycker jag, men jag måste nog förtydliga att jag inte uppmanar till våld. Om ni är 5 mot 1 behöver ni inte och ska ni inte nita dummisen. Staten har och ska ha våldsmonopolet i Sverige. Jag pratar om att mota bort dummisar, att bilda mur kring den utsatta. Fös iväg dummisen och krama om varandra. Se där, en fin knorr till slut den också.

Bojkotta svenska bär

Jag börjar fundera på att kräva ursprungsmärkning på bär, så att jag kan bojkotta svenska bär, plockade av utnyttjade bulgarer.

Vi borde skämmas och föräldrar i Mehedeby borde ta ett kollektivt örtag på byhålans ungdomar, som utsatt de redan utsatta tältslavarna för glåpord och stenkastning.

Vi fördömer gärna orimliga arbetsförhållanden i Bangladesh, men har inte förmåga att städa upp på vår egen smutsiga bakgård, eller som det heter: Mehedeby.

Mekonomgubben från helsiket

Nu är jag tillbaka och vi river av ett gnäll över yrkespersoner som inte kan nöja sig med att vara stolta över att de kan saker som lekmän inte kan, utan måste förnedra den som ber dem om hjälp. Skärp er! Om alla kunde det ni kan, hade ni inga jobb! Var tacksamma för att jag inte kan beskära ett träd, operera bort min egen blindtarm, eller vet vilket sågblad jag ska ha för att riva en blåbetongvägg med tigersåg.

Min hustru var på mekonomen igår för att få hjälp med lite bilfix. Helt oanandes gick hon in i tron om att hon skulle få möta personal som skulle vara glada för att kunna hjälpa henne med sådant hon (och jag) inte kan. Det rörde sig om lite lampbyte och kolla om oljan borde bytas och allmänt se till så att bilen rullar på. Min hustru visste inte att hon skulle bli uppläxad av mekonomgubben. Min hustru trodde att mekonomgubben skulle vara glad för att han fick tillfälle att hjälpa henne med det han är duktig på. Icke. Min hustru fick veta att hon minsann själv borde veta om oljan borde bytas, hon borde veta att det i just detta lyse satt fler dioder och att hon därmed var dum i huvudet som sade att lampan (singularis) måste bytas. Vad är det för fel på folk?! Hoppas att mekonomgubben ska ut och flyga någon gång och har någon fråga om hur man får upp nödutgången och min hustru får tillfälle att säga att det borde han väl kunna själv, varefter hon och alla andra passagerare tar sina fallskärmar och hoppar.

Jag hoppas mekonomgubben går på bar och beställer en Manhattan, bara för att bli ombedd att rada upp ingredienserna till bartendern. Jag hoppas att mekonomgubben hädanefter aldrig får med bruksanvisningar till sina uppblåsbara dockor. Jag hoppas att mekonomgubben aldrig mer får se en film, tills dess att han kan förklara vad en scripta gör. Jag hoppas att hans liv är fyllt av frågor till Skatteverket, försäkringskassan, veneriska kliniken och andra och att alla svar kommer med samma typ av hån som min hustru fick ta emot av honom "Jag hoppas att ditt vin blir till vatten, blixtar träffar" (din bil)....... ....Heja Timbuktu!

Jag fick inte åka och prata med mekonomgubben för min fru. Därför skriver jag av mig till er, kära läsare.

Jag vill tillägga att jag fått bra service på mekonomen oftare än inte. Men sparka mekonomgubben! Han är dum.