Dilsa Demirbag-Sten skriver i DN en mycket bra och koncis krönika om hur vi kan förvänta oss att invandringsfrågan kommer att vara av stor betydelse vid nästa val. Hon menar på att risken är överhängande att vi kommer att få se fler mer eller mindre populistiska utspel i syfte att locka väljare. Det är bra skrivet och jag säger inte emot det huvudsakliga innehållet i krönikan.
På en punkt vill jag dock rätta henne och det är när hon skriver: "De politiska partiernas uppgift är att skaffa röstunderlag för att få mandat att genomdriva sitt program."
Är det verkligen partiernas primära och huvudsakliga uppgift att skaffa röster? Enligt mig borde det inte vara det. Hon borde istället ha skrivit att partierna i sin röstjakt ofta kan glömma bort sin egentliga uppgift, uppgiften att erbjuda sig som representanter för dem som sympatiserar med partiers värderingar. I min idealvärld ska ett parti inte förändra sig till oigenkännlighet enbart i syfte att vinna röster. Bara för att man förlorar väljare kan ju ett parti inte med hedern i behåll skifta inriktning alltför kapitalt och alltför hastigt. Ett parti måste ju ha viss stringens i vad det faktiskt står för. Annat vore oärligt både gentemot nya och gamla väljare.
Så till exempel ska inte vänsterpartiet helt plötsligt låtsas vara för privatisering av ineffektiva statsstyrda företag. Ej heller borde Sverigedemokraterna låtsas vara något annat än ett främlingsfientligt parti. Ett liberalt parti ska huvudsakligen vara liberalt etc...
Ytterligare exempel: Om vi har ett renodlat landsbygdsparti och landsbygden ej längre erbjuder tillräcklig väljarbas för att nå över fyra procent, då är det rimligt för det partiet att se sig utpetade ur riksdagen, snarare än att vilt kasta sig runt för att hitta en ny identitet.
Ett parti får och ska självklart i naturlig takt och tempo moderniseras i och med att verkligheten och kunnandet förändras, men inte hur mycket som helst. Vid någon punkt måste ett parti tillåtas försvinna från den politiska arenan och se sig ersatta av nya partier med nya agendor.
Ett partis uppgift är inte att skaffa fram röster, det är att ta tillvara de röster som kommer från personer som faktiskt sympatiserar med det som partiet verkligen står för.
Jag hoppas att ni hängde med i mitt resonemang. Nu åker jag till Finland över långpåsk, så det blir fortsatt sparsamt med bloggeri. Njut av den fina dagen och skänk en tanke till Jesus om ni känner för det på fredag.
tisdag 26 mars 2013
söndag 24 mars 2013
Ett år har gått
Idag på dagen för ett år sedan skrev jag följande:
"Solen skiner och livet är vackert. Rimligt! Nu får vi se om det blir en massa bloggande här. Jobbigt att skriva på iPaden. Hej hopp och trevlig lördag önskar jag ALLA mina följare."
Ca 190 inlägg senare här jag fortfarande inte helt klart för mig vad bloggens inriktning är, men jag har fortfarande kul och därför fortsätter jag.
De senaste dagarna har bjudit på diskmaskinshaveri, bilhaveri, lite vvs-bekymmer och det har varit lite stressigt att försöka sy ihop allting med tid och ekonomi kring detta och därför har jag inte riktigt haft ro att blogga så mycket som jag vill. Jag hoppas på ökad intensitet så småningom, men det kan vara fortsatt tyst i ytterligare några veckor. Jag ber er om överseende och att ni inte glömmer bort mig.
Idag vaknar jag upp till en solig och vacker värld efter en fantastisk minisemesterdag. Igår var det den för några av oss traditionella skidsemestern i Mont Ámmarby där vi blir bjudna på champagne-brunch (klädsel: underställ), skidåkning, after ski med hot shots och rom-choklad med vispgrädde (klädsel som ovan). Skiddagens värdinna är alltid flavoursbylouise-Louise så naturligtvis ingår en härlig middag som avslutning, till vilken vi städar upp klädseln aningen.
Jag vill tacka för året som gått, krupit, sprungit beroende på din personliga livs-fas. Jag älskar att roa och engagera er och är djupt tacksam för att ni låter mig hålla på. Vi hörs snart. Ut i solen med er nu och kom ihåg att le mot era medmänniskor idag och alla andra dagar.
"Solen skiner och livet är vackert. Rimligt! Nu får vi se om det blir en massa bloggande här. Jobbigt att skriva på iPaden. Hej hopp och trevlig lördag önskar jag ALLA mina följare."
Ca 190 inlägg senare här jag fortfarande inte helt klart för mig vad bloggens inriktning är, men jag har fortfarande kul och därför fortsätter jag.
De senaste dagarna har bjudit på diskmaskinshaveri, bilhaveri, lite vvs-bekymmer och det har varit lite stressigt att försöka sy ihop allting med tid och ekonomi kring detta och därför har jag inte riktigt haft ro att blogga så mycket som jag vill. Jag hoppas på ökad intensitet så småningom, men det kan vara fortsatt tyst i ytterligare några veckor. Jag ber er om överseende och att ni inte glömmer bort mig.
Idag vaknar jag upp till en solig och vacker värld efter en fantastisk minisemesterdag. Igår var det den för några av oss traditionella skidsemestern i Mont Ámmarby där vi blir bjudna på champagne-brunch (klädsel: underställ), skidåkning, after ski med hot shots och rom-choklad med vispgrädde (klädsel som ovan). Skiddagens värdinna är alltid flavoursbylouise-Louise så naturligtvis ingår en härlig middag som avslutning, till vilken vi städar upp klädseln aningen.
Jag vill tacka för året som gått, krupit, sprungit beroende på din personliga livs-fas. Jag älskar att roa och engagera er och är djupt tacksam för att ni låter mig hålla på. Vi hörs snart. Ut i solen med er nu och kom ihåg att le mot era medmänniskor idag och alla andra dagar.
onsdag 20 mars 2013
Nog!
Men det var väl självaste....
Vi kan inte göra något åt vädret, heter det ju. Nähänä. Men jag kan tamejtusan på sant gubbmanér hötta med näven och dyrt och heligt lova att jag tänker minsann inte skotta. Hör du det vintern? Det är färdigskottat!
Under hela denna jämrans vinter har jag skottat mig handikappad gång på gång, bara för att se den eländiga snön smälta bort just som jag tagit sista spadtaget. Hade du då haft vett att hålla dig borta, snö-Satan, hade vi inte haft någon biff, men du har envisats med att komma tillbaka gång på gång på gång på gång. Fatta en vink! Om någon skyfflar bort dig så ihärdigt, så är det troligtvis så att du inte är välkommen längre.
Nej, som jänkarna skulle ha sagt: JAG HAR HAFT DET! Min hustru är på väg in i vårbristsdepression, jag får på tok för mycket motion, folk bryter diverse lårbenshalsar och min son börjar så sakteliga utveckla en känsla för snö som får mig att fundera på att byta namn på honom till Smilla. Pojkstackaren kommer att känna sig naken den dag han väl får komma ut utan att se ut som en stjärna, med armar och ben spjälkade rakt ut av femton lager av kläder. TÄNK PÅ BARNEN!
Eftersom det ser ut som någon sorts Disney-inspirerad drömjul där ute, drar vi väl till med ett rim också:
Nej kung Bore,
kanske det vore
dags att tänka
att oss nordbor skänka
en värmegåva.
Det är dags för dig att sova!
Lämna oss i frid,
annars ökar vi på vårt koldioxid
Nej jag är ledsen Finis, men skottat, det blir det minsann inte! Det är den enda form av protest jag kan manifestera mot detta fullständigt orimligt envisa snöande. Det här är mellan mig och en gäst som vägrar ge sig av och du råkar hamna i skottlinjen. Sorry, but war ain't pretty and there will be casualties. Du får pulsa, i gubbprincipernas namn.
Ja, jag vet att det inte lönar sig att klaga på vädret, men det känns lite bättre nu. Tack för mig och gå försiktigt.
Vi kan inte göra något åt vädret, heter det ju. Nähänä. Men jag kan tamejtusan på sant gubbmanér hötta med näven och dyrt och heligt lova att jag tänker minsann inte skotta. Hör du det vintern? Det är färdigskottat!
Under hela denna jämrans vinter har jag skottat mig handikappad gång på gång, bara för att se den eländiga snön smälta bort just som jag tagit sista spadtaget. Hade du då haft vett att hålla dig borta, snö-Satan, hade vi inte haft någon biff, men du har envisats med att komma tillbaka gång på gång på gång på gång. Fatta en vink! Om någon skyfflar bort dig så ihärdigt, så är det troligtvis så att du inte är välkommen längre.
Nej, som jänkarna skulle ha sagt: JAG HAR HAFT DET! Min hustru är på väg in i vårbristsdepression, jag får på tok för mycket motion, folk bryter diverse lårbenshalsar och min son börjar så sakteliga utveckla en känsla för snö som får mig att fundera på att byta namn på honom till Smilla. Pojkstackaren kommer att känna sig naken den dag han väl får komma ut utan att se ut som en stjärna, med armar och ben spjälkade rakt ut av femton lager av kläder. TÄNK PÅ BARNEN!
Eftersom det ser ut som någon sorts Disney-inspirerad drömjul där ute, drar vi väl till med ett rim också:
Nej kung Bore,
kanske det vore
dags att tänka
att oss nordbor skänka
en värmegåva.
Det är dags för dig att sova!
Lämna oss i frid,
annars ökar vi på vårt koldioxid
Nej jag är ledsen Finis, men skottat, det blir det minsann inte! Det är den enda form av protest jag kan manifestera mot detta fullständigt orimligt envisa snöande. Det här är mellan mig och en gäst som vägrar ge sig av och du råkar hamna i skottlinjen. Sorry, but war ain't pretty and there will be casualties. Du får pulsa, i gubbprincipernas namn.
Ja, jag vet att det inte lönar sig att klaga på vädret, men det känns lite bättre nu. Tack för mig och gå försiktigt.
torsdag 14 mars 2013
Unket i omklädningsrummet
Det är sorgligt att behöva konstatera att det inte är någon brist på material om man som världsakänd bloggare vill skriva om sexism. Den unkna sexism som inte borde finnas i Sverige anno 2013, men som tyvärr visar sitt fula tryne alltför ofta och visar att vi har en lång lång väg kvar och det finns många många män (och jag använder begreppet mycket liberalt) som fortfarande måste upplysas och omvandlas från att sitta och grymta med sitt grottmänniskotänk till att bli riktiga moderna människor. En person i starkt behov av hjälp in i den moderna civilisationen tycks vara en man vid namn Jussi Salo.
Smålands-Tidningen rapporterar följande: Jussi är tränaren för ishockeylaget Boro/Vetlanda som i en motiveringsföreläsning för sitt lag målade upp vad som skulle föreställa ett kvinnligt och ett manligt könsorgan för att därefter lista under respektive organ vilka egenskaper som var typiska för det ena och det andra könet. Under snoppen kunde man läsa "ta ansvar", "ha kul" och "vara en man". Under snippan hade Jussi kladdat ner "vika ner sig" och "gnälla". 2013.
Tränaren Jussi Salo har bett om ursäkt. Det gör personer som Jussi
nästa alltid i sådana här situationer, men betyder det något? Egentligen inte och jag ska återkomma till varför jag inte tycker det, men först lite dyngaspridning på fler från klubben. Enligt Smålands-Tidningen tar klubbens ordförande avstånd från tränarens genomgång, men säger i samma andetag att "det faktum att han har bett om ursäkt gör att det känns bättre."
Det känns alltså bättre? Det borde det faktiskt inte göra, herr Ordförande. Om Jussi hade bett om ursäkt och samtidigt beklagat att han bidragit till att cementera sexistiska och unkna könsstereotyper och därpå bett om hjälp för att lära sig att förstå vad han gjort fel, då hade det kanske funnits fog för ordföranden att ha den där bättre känslan. Men nu är det inte så att Jussi ber om ursäkt på riktigt. Jag återkommer som sagt till detta. (Ett löfte är ju ett löfte.)
Jussi utvecklar sin tankegång till Smålands-Tidningen. Jussi menar mitt i sin påstådda ursäkt att de kvinnliga egenskaperna han målade upp inte måste uppfattas som enbart negativa. "Man kan se den här teckningen på olika sätt." Vad han menar framgår inte. Det verkar inte som att Smålands-Tidningen tyckte att Jussi behövde utveckla sitt resonemang. Jag undrar bara: Hur är "gnällig" inte negativt?
Bad han om ursäkt? Jag skulle ju återkomma till detta och nu kommer jag som utlovat åter. Jussi bad om ursäkt utan att egentligen anse att han gjort något fel (vilket jag utläser i uttalandet om att man kunde se gnället under snippan på olika sätt). Det är därmed inte en ursäkt. Han menar att de egenskaper som han målat upp som typiskt kvinnliga inte behöver representera något negativt och därför menar han att han egentligen inte har något att be om ursäkt för. Jussi har alltså helt missat det största felet han gjort i sitt gigantiska klanteri, nämligen att tillskriva människor egenskaper enbart baserat på kön. Jussi har uppenbarligen bett om ursäkt utan att haft en aning om vad han ber om ursäkt för.
Jag har skrivit in det här förut (här): Det är inte en ursäkt bara för att du säger förlåt. Du måste förstå vad du har gjort fel och du måste faktiskt ha nått insikt och mena vad du säger för att det ska betyda något.
Sedan har vi ytterligare ett försök till att släta över det hela i historien: Ordföranden i klubben avslutar med att säga att "det finns säkert en sådan här typ av jargong, inom alla sporter, tyvärr." Jaha och.......? Det är ju just det här vi måste komma tillrätta med. Vi kan inte bara låta saker vara som de är bara för att de är som de är. Vi som kommit lite längre i civilisationens utveckling och lämnat grottorna måste stå upp för det goda samhället. Vi måste in i omklädningsrummen och hjälpa Jussi att förstå.
Hur får vi då Jussi och andra som honom att förstå hur extremt stötande hans lilla uppställning är?
Kanske en lektion i min uppfattning om vad sann integritet är kunde fungera som en bra start. Jag brukar säga att vare sig man tror att någon ständigt ser dig eller inte, så agerar en person med sann integritet på samma sätt i enskildhet som under insyn. Skulle Jussi ha kladdat som han gjorde om det hade funnits kvinnor i rummet? Antagligen inte, eller hur? Just det! Då antar vi alltså att Jussi egentligen faktiskt förstår att det han skrev var stötande. Då har vi en utgångspunkt som ger vid handen att vi faktiskt kan utbilda Jussi.
Vi måste på något sätt locka fram människors inneboende empati och mod. Empati att förstå hur det kan kännas att höra förnedrande prat. Jussi vet att det han skrev skulle uppfattas som fel av vissa, problemet är att han troligtvis tycker att dessa personer är fjollkäringar som (enligt hans egen uppställning) bara gnäller. Jag vet inte hur man skulle komma åt det här. Hur skapar man empati. Kanske kan vi utsätta Jussi för samma typ av stereotypa antaganden som han gjorde. Jussi, du är man, så du våldtar väl och skövlar mest hela tiden? Eller?
Om vi sedan når ut och ökar empatin, så krävs sedan nästa steg, nämligen mod. Mod att våga stå upp och säga att "nu räcker det, nu är det nog. Nu vill jag att vi uttrycker oss med respekt i alla lägen för alla människor." Jag tror faktiskt att en person som skulle göra det i dagens Sverige skulle applåderas i de flesta omklädningsrum. Jag tror nämligen att individen i omklädningsrummet inte är lika sunkig som själva rummet. Jag tror att vi beter oss som vi tror oss förväntas bete oss. Jag tror faktiskt att vi egentligen är långt färre grottmänniskor där ute än vad det verkar, men att vi tiger för att vi tror att vi är ensamma.
Avslutningsvis kan jag inte låta bli att angripa Jussis själva uppställning om att det skulle vara typiskt kvinnor att vika ner sig och gnälla..... Välkommen hem till oss under en diskussion när jag är sjuk och Finis vet att hon (som hon alltid vet) har rätt, så ska ni få se vem som är gnällig och vem som viker ner sig.
Smålands-Tidningen rapporterar följande: Jussi är tränaren för ishockeylaget Boro/Vetlanda som i en motiveringsföreläsning för sitt lag målade upp vad som skulle föreställa ett kvinnligt och ett manligt könsorgan för att därefter lista under respektive organ vilka egenskaper som var typiska för det ena och det andra könet. Under snoppen kunde man läsa "ta ansvar", "ha kul" och "vara en man". Under snippan hade Jussi kladdat ner "vika ner sig" och "gnälla". 2013.
Tränaren Jussi Salo har bett om ursäkt. Det gör personer som Jussi
nästa alltid i sådana här situationer, men betyder det något? Egentligen inte och jag ska återkomma till varför jag inte tycker det, men först lite dyngaspridning på fler från klubben. Enligt Smålands-Tidningen tar klubbens ordförande avstånd från tränarens genomgång, men säger i samma andetag att "det faktum att han har bett om ursäkt gör att det känns bättre."
Det känns alltså bättre? Det borde det faktiskt inte göra, herr Ordförande. Om Jussi hade bett om ursäkt och samtidigt beklagat att han bidragit till att cementera sexistiska och unkna könsstereotyper och därpå bett om hjälp för att lära sig att förstå vad han gjort fel, då hade det kanske funnits fog för ordföranden att ha den där bättre känslan. Men nu är det inte så att Jussi ber om ursäkt på riktigt. Jag återkommer som sagt till detta. (Ett löfte är ju ett löfte.)
Jussi utvecklar sin tankegång till Smålands-Tidningen. Jussi menar mitt i sin påstådda ursäkt att de kvinnliga egenskaperna han målade upp inte måste uppfattas som enbart negativa. "Man kan se den här teckningen på olika sätt." Vad han menar framgår inte. Det verkar inte som att Smålands-Tidningen tyckte att Jussi behövde utveckla sitt resonemang. Jag undrar bara: Hur är "gnällig" inte negativt?
Bad han om ursäkt? Jag skulle ju återkomma till detta och nu kommer jag som utlovat åter. Jussi bad om ursäkt utan att egentligen anse att han gjort något fel (vilket jag utläser i uttalandet om att man kunde se gnället under snippan på olika sätt). Det är därmed inte en ursäkt. Han menar att de egenskaper som han målat upp som typiskt kvinnliga inte behöver representera något negativt och därför menar han att han egentligen inte har något att be om ursäkt för. Jussi har alltså helt missat det största felet han gjort i sitt gigantiska klanteri, nämligen att tillskriva människor egenskaper enbart baserat på kön. Jussi har uppenbarligen bett om ursäkt utan att haft en aning om vad han ber om ursäkt för.
Jag har skrivit in det här förut (här): Det är inte en ursäkt bara för att du säger förlåt. Du måste förstå vad du har gjort fel och du måste faktiskt ha nått insikt och mena vad du säger för att det ska betyda något.
Sedan har vi ytterligare ett försök till att släta över det hela i historien: Ordföranden i klubben avslutar med att säga att "det finns säkert en sådan här typ av jargong, inom alla sporter, tyvärr." Jaha och.......? Det är ju just det här vi måste komma tillrätta med. Vi kan inte bara låta saker vara som de är bara för att de är som de är. Vi som kommit lite längre i civilisationens utveckling och lämnat grottorna måste stå upp för det goda samhället. Vi måste in i omklädningsrummen och hjälpa Jussi att förstå.
Hur får vi då Jussi och andra som honom att förstå hur extremt stötande hans lilla uppställning är?
Kanske en lektion i min uppfattning om vad sann integritet är kunde fungera som en bra start. Jag brukar säga att vare sig man tror att någon ständigt ser dig eller inte, så agerar en person med sann integritet på samma sätt i enskildhet som under insyn. Skulle Jussi ha kladdat som han gjorde om det hade funnits kvinnor i rummet? Antagligen inte, eller hur? Just det! Då antar vi alltså att Jussi egentligen faktiskt förstår att det han skrev var stötande. Då har vi en utgångspunkt som ger vid handen att vi faktiskt kan utbilda Jussi.
Vi måste på något sätt locka fram människors inneboende empati och mod. Empati att förstå hur det kan kännas att höra förnedrande prat. Jussi vet att det han skrev skulle uppfattas som fel av vissa, problemet är att han troligtvis tycker att dessa personer är fjollkäringar som (enligt hans egen uppställning) bara gnäller. Jag vet inte hur man skulle komma åt det här. Hur skapar man empati. Kanske kan vi utsätta Jussi för samma typ av stereotypa antaganden som han gjorde. Jussi, du är man, så du våldtar väl och skövlar mest hela tiden? Eller?
Om vi sedan når ut och ökar empatin, så krävs sedan nästa steg, nämligen mod. Mod att våga stå upp och säga att "nu räcker det, nu är det nog. Nu vill jag att vi uttrycker oss med respekt i alla lägen för alla människor." Jag tror faktiskt att en person som skulle göra det i dagens Sverige skulle applåderas i de flesta omklädningsrum. Jag tror nämligen att individen i omklädningsrummet inte är lika sunkig som själva rummet. Jag tror att vi beter oss som vi tror oss förväntas bete oss. Jag tror faktiskt att vi egentligen är långt färre grottmänniskor där ute än vad det verkar, men att vi tiger för att vi tror att vi är ensamma.
Avslutningsvis kan jag inte låta bli att angripa Jussis själva uppställning om att det skulle vara typiskt kvinnor att vika ner sig och gnälla..... Välkommen hem till oss under en diskussion när jag är sjuk och Finis vet att hon (som hon alltid vet) har rätt, så ska ni få se vem som är gnällig och vem som viker ner sig.
tisdag 12 mars 2013
Den ömma hustrun
Min hustru frågade igår kväll varför jag inte bloggade en hel massa nu när jag ändå var hemma och (underförstått) slappade. Jag svarade att jag faktiskt är sjuk och att det då inte är så lätt (för en karl) att vara spirituell under dylika förutsättningar. Då skrattade min (kära) hustru rakt ut på ett inte alls kärleksfullt sätt. "Är det spirituell du anser dig vara när du bloggar?" tycktes hennes undran vara.
Nå inte spirituell kanske, men väl kreativ åtminstone? Kan ni ge mig att det är något som stämmer in på det jag gör? Jag skapar ju i alla fall något och det låter sig inte göras när man har en massa snor och feber och annat olägligt sjukdomsrelaterat bus på gång.
Nå, det blev Gud ske pris ingen man cold av det här till slut. Jag har alltså inte känt döden flåsa mig vare sig i nacke, armbåge, eller annan del av min anatomi. Jag är idag bevisligen så pass fräsch att jag kan författa några rader. Känner jag mig spirituell nu när jag skriver? Nja, men åtminstone lite kreativ. Jag skapar ju något ur inget, för som ni borde märkt vid ser här laget, har jag just inget att skriva om, jag bara skriver.
Jag gick till läkare igår för att komma tillrätta med två saker. Den första är att utreda om det finns någon direkt orsak till att jag har varit mer eller mindre sjuk det senaste halvåret. Kanske saknar jag någon vitamin eller något enzym eller något annat. Kanske är jag bara en klenis som fått för lite sol. Om något (utöver vett och sans) saknas mig, får jag veta under dagen.
Den andra orsaken till besöket var att få bukt med min näsa. Nej jag ska inte in för rhinoplastik (hyggligt ord för övrigt, för någon att använda när denne känner att dennes näsa är lite felproportionerad). Jag har dock en näsa som släpper ifrån sig blod i tid och otid. Detta är ett omak för vem som helst, men är man killen som sätter kanyler i sig mest hela tiden (diabetiker), så blir spontant näsblod ibland rent suspekt, så nu ska borrarna brännas. Varför heter det borrar? Borde väl vara mer adekvat om de kallades vulkaner?
Färdigsvamlat. Mot TVn. Nej just det, jag ska ju läsa igenom tio gånger först. För som min hustru uttryckte det: Nu när jag bara är hemma (och slappar), "hinner du ju läsa igenom vad du klottrat ner innan du publicerar, så slipper jag [Finis] rätta alla dina fel i efterhand." Tack ömma hustru.
Nå inte spirituell kanske, men väl kreativ åtminstone? Kan ni ge mig att det är något som stämmer in på det jag gör? Jag skapar ju i alla fall något och det låter sig inte göras när man har en massa snor och feber och annat olägligt sjukdomsrelaterat bus på gång.
Nå, det blev Gud ske pris ingen man cold av det här till slut. Jag har alltså inte känt döden flåsa mig vare sig i nacke, armbåge, eller annan del av min anatomi. Jag är idag bevisligen så pass fräsch att jag kan författa några rader. Känner jag mig spirituell nu när jag skriver? Nja, men åtminstone lite kreativ. Jag skapar ju något ur inget, för som ni borde märkt vid ser här laget, har jag just inget att skriva om, jag bara skriver.
Jag gick till läkare igår för att komma tillrätta med två saker. Den första är att utreda om det finns någon direkt orsak till att jag har varit mer eller mindre sjuk det senaste halvåret. Kanske saknar jag någon vitamin eller något enzym eller något annat. Kanske är jag bara en klenis som fått för lite sol. Om något (utöver vett och sans) saknas mig, får jag veta under dagen.
Den andra orsaken till besöket var att få bukt med min näsa. Nej jag ska inte in för rhinoplastik (hyggligt ord för övrigt, för någon att använda när denne känner att dennes näsa är lite felproportionerad). Jag har dock en näsa som släpper ifrån sig blod i tid och otid. Detta är ett omak för vem som helst, men är man killen som sätter kanyler i sig mest hela tiden (diabetiker), så blir spontant näsblod ibland rent suspekt, så nu ska borrarna brännas. Varför heter det borrar? Borde väl vara mer adekvat om de kallades vulkaner?
Färdigsvamlat. Mot TVn. Nej just det, jag ska ju läsa igenom tio gånger först. För som min hustru uttryckte det: Nu när jag bara är hemma (och slappar), "hinner du ju läsa igenom vad du klottrat ner innan du publicerar, så slipper jag [Finis] rätta alla dina fel i efterhand." Tack ömma hustru.
torsdag 7 mars 2013
TV-avgifts-gate
Vad är det som gör just gubben till just rimlig? Vad är det för typ av situationer som jag tycker kräver att en gubbjävel som jag ska komma in och styra och ställa med era liv och framför allt era åsikter? Jag är glad att jag låtsas att ni ställer just den frågan just nu, för som av en händelse utspelar sig just ett sådant typiskt media- (socialt och traditionellt) drev som får mig att mysa till lite extra och känna hur rimligheten rinner till.
Jag pratar om TV-licensen och hur den nu utvidgas till att gälla andra titterimaskiner än just TV-apparater. Det gormas något enormt om hur upprörande det är att man nu ska tvingas betala licensen även om man inte besitter en TV, men under förutsättning att man har en dator eller en smartphone med internetuppkoppling.
Vad skriker ni om? Fundera på det en liten stund. Vad exakt är det ni skriker om? Om ni är arga över TV-licensens blotta existens som företeelse, då är det den ni ska hojta om, inte dess fullt logiska utsträckning till att gälla alla mottagarmonitorer. Det är inget nytt att personer som inte tittar på SVT betalar avgift endast med motiveringen att de besitter möjligheten att titta på SVT!
Det är det här jag alltid försöker få fram: Fokusera på det som du faktiskt borde tycka är problemet. För var du ok med TV-avgiften som den var fram till i förrgår, då borde du i rimlighetens allra heligaste namn (jag har för övrigt forskat fram att det namnet högst antagligen är Stefan) vara det fortfarande. Fortfarande är licensen en sorts märklig påtvingad solidaritet som inte omfattar alla och fortfarande gäller principen en avgift per hushåll. På samma sätt som snusk-Harry, som skaffade sig en TV-apparat enkom för att kunna titta på TV1000 vid midnatt, får du som har internetuppkoppling och dator enkom för att titta på söta katter på YouTube (yeah right) nu vara med och betala. Orättvist? Ja kanske det, men det blev inte mer orättvist för att fler fick vara med och dela på orättvisan, snarare mindre orättvist.
Nej bort med TV-avgiften, kan man absolut tycka, men det är orimligt att skrika nej till TV-avgiften för somliga som kan titta men inte skrika samma nej för andra.
Där, mina vänner, fick ni en riktigt typisk gubbjävelsrimlighet!
Jag pratar om TV-licensen och hur den nu utvidgas till att gälla andra titterimaskiner än just TV-apparater. Det gormas något enormt om hur upprörande det är att man nu ska tvingas betala licensen även om man inte besitter en TV, men under förutsättning att man har en dator eller en smartphone med internetuppkoppling.
Vad skriker ni om? Fundera på det en liten stund. Vad exakt är det ni skriker om? Om ni är arga över TV-licensens blotta existens som företeelse, då är det den ni ska hojta om, inte dess fullt logiska utsträckning till att gälla alla mottagarmonitorer. Det är inget nytt att personer som inte tittar på SVT betalar avgift endast med motiveringen att de besitter möjligheten att titta på SVT!
Det är det här jag alltid försöker få fram: Fokusera på det som du faktiskt borde tycka är problemet. För var du ok med TV-avgiften som den var fram till i förrgår, då borde du i rimlighetens allra heligaste namn (jag har för övrigt forskat fram att det namnet högst antagligen är Stefan) vara det fortfarande. Fortfarande är licensen en sorts märklig påtvingad solidaritet som inte omfattar alla och fortfarande gäller principen en avgift per hushåll. På samma sätt som snusk-Harry, som skaffade sig en TV-apparat enkom för att kunna titta på TV1000 vid midnatt, får du som har internetuppkoppling och dator enkom för att titta på söta katter på YouTube (yeah right) nu vara med och betala. Orättvist? Ja kanske det, men det blev inte mer orättvist för att fler fick vara med och dela på orättvisan, snarare mindre orättvist.
Nej bort med TV-avgiften, kan man absolut tycka, men det är orimligt att skrika nej till TV-avgiften för somliga som kan titta men inte skrika samma nej för andra.
Där, mina vänner, fick ni en riktigt typisk gubbjävelsrimlighet!
onsdag 6 mars 2013
Snörvel
Blä. Förkyld. Man cold? Nej inte ännu. Jag skriver ju det här! Har man den svåraste graden av förkylning, dvs man cold, då kan man inte skriva. Om en man med man cold (drabbar endast män) skulle använda en dikteringstjänst skulle texten lyda ungefär så här: Wuuuååäää pflt uhuh nghhh p.
Men nu har jag alltså ingen man cold, utan än så länge bara en förkylning utan några större inslag av feber och dilemmat infinner sig som alltid: Man borde inte gå till jobbet och riskera att smitta sina med- och motarbetare, men det känns moraliskt fel att sjuka sig redan i detta skede. Jag är tämligen säker på att jag inte kommer att vara där hela veckan, men än så länge fungerar jag på den nivå som samhället än så länge har beslutat är tillräcklig för att låta mig fungera utan förmyndare, dvs min normalnivå.
Nu ska jag alltså åka in och äckla först medresenärer och sedan medarbetare. Jag ska ta näsdukar med mig, men kan inte garantera en snörvel-svälj-fri tillvaro. Sorry.
Ovanpå min egen olycka, så har också Hugo Chaves avlidit. Ja det finns inget slut på mäns elände. Mannen som gick i bräschen för Sydamerikas moderna vänstervåg har lämnat oss och vi har nog osäkra tider att vänta i Venezuela. Det återstår att se om även Chaves kommer att bli en symbol för frihet och att hans förtryck kommer att glömmas helt, så som tycks ha skett för föregångare som Che Guevara och president Allende av Chile. Jag hoppas för min del att Venezuela kan återgå till en verklig demokrati med förutsägbara spelregler.
Om jag blev för politisk där mot slutet, skyller jag på min förkylning. Det är visserligen inte en man cold, men jag är ju fortfarande man och det är fortfarande kallt ute. Skål!
Men nu har jag alltså ingen man cold, utan än så länge bara en förkylning utan några större inslag av feber och dilemmat infinner sig som alltid: Man borde inte gå till jobbet och riskera att smitta sina med- och motarbetare, men det känns moraliskt fel att sjuka sig redan i detta skede. Jag är tämligen säker på att jag inte kommer att vara där hela veckan, men än så länge fungerar jag på den nivå som samhället än så länge har beslutat är tillräcklig för att låta mig fungera utan förmyndare, dvs min normalnivå.
Nu ska jag alltså åka in och äckla först medresenärer och sedan medarbetare. Jag ska ta näsdukar med mig, men kan inte garantera en snörvel-svälj-fri tillvaro. Sorry.
Ovanpå min egen olycka, så har också Hugo Chaves avlidit. Ja det finns inget slut på mäns elände. Mannen som gick i bräschen för Sydamerikas moderna vänstervåg har lämnat oss och vi har nog osäkra tider att vänta i Venezuela. Det återstår att se om även Chaves kommer att bli en symbol för frihet och att hans förtryck kommer att glömmas helt, så som tycks ha skett för föregångare som Che Guevara och president Allende av Chile. Jag hoppas för min del att Venezuela kan återgå till en verklig demokrati med förutsägbara spelregler.
Om jag blev för politisk där mot slutet, skyller jag på min förkylning. Det är visserligen inte en man cold, men jag är ju fortfarande man och det är fortfarande kallt ute. Skål!
tisdag 5 mars 2013
Piraterna och Korea. Piraterna och piraten. Tjuvarna och tjuven.
The Pirate Bay uppger på sin hemsida att de har flyttat till en server i Nordkorea. Uppgiften är troligtvis inte sann, men det är trots detta fortfarande värt att skiva lite om det här.
Uppgiftslämnaren deklarerar stolt att man givits "virtuell asyl" i Nordkorea, ett land vars folk saknar mat och ens de mest rudimentära av mänskliga rättigheter.
Piratpartiets grundare Rick Falkvinge kommenterar på följande sätt till DN: "Skulle det vara sant så måste man se ironin i detta, här försöker USA hävda att Nordkorea måste tillåta fri opinion och yttrandefrihet och snart kommer man att tvingas kräva att landet ska censurera en webbsida som USA inte gillar."
Får man ironisera hur som helst? Ja det får man, men då ska man kunna stå för vad man säger helt och fullt. Det finns för mig inget komiskt i detta tilltag. Måste man verkligen som Falkvinge skriver "se ironin"? Ska vi ironiskt skoja bort att han i en jämförelse mellan det demokratiska USA och en av världens mest förtryckande regim håller fram att det är USA som får en känga?
Har piraterna så tappat fotfästet om vad det är de säger sig kämpa för - frihet utan något som helst ansvar - att de är villiga att bokstavligen gå över lik för att vi ska slippa betala för vad andra har skapat?
Om detta är ett skämt, då är det bortom osmakligt för alla oss som känner medmänsklig medkänsla med de miljoner människor som lider i Nordkorea. Redan som "PR-trick" är det orimligt. Om det är sant, då har piraterna hjälpt till att validera en mordisk diktatur och då finns det ingen gräns för mitt förakt.
Uppgiftslämnaren deklarerar stolt att man givits "virtuell asyl" i Nordkorea, ett land vars folk saknar mat och ens de mest rudimentära av mänskliga rättigheter.
Piratpartiets grundare Rick Falkvinge kommenterar på följande sätt till DN: "Skulle det vara sant så måste man se ironin i detta, här försöker USA hävda att Nordkorea måste tillåta fri opinion och yttrandefrihet och snart kommer man att tvingas kräva att landet ska censurera en webbsida som USA inte gillar."
Får man ironisera hur som helst? Ja det får man, men då ska man kunna stå för vad man säger helt och fullt. Det finns för mig inget komiskt i detta tilltag. Måste man verkligen som Falkvinge skriver "se ironin"? Ska vi ironiskt skoja bort att han i en jämförelse mellan det demokratiska USA och en av världens mest förtryckande regim håller fram att det är USA som får en känga?
Har piraterna så tappat fotfästet om vad det är de säger sig kämpa för - frihet utan något som helst ansvar - att de är villiga att bokstavligen gå över lik för att vi ska slippa betala för vad andra har skapat?
Om detta är ett skämt, då är det bortom osmakligt för alla oss som känner medmänsklig medkänsla med de miljoner människor som lider i Nordkorea. Redan som "PR-trick" är det orimligt. Om det är sant, då har piraterna hjälpt till att validera en mordisk diktatur och då finns det ingen gräns för mitt förakt.
måndag 4 mars 2013
Stå för motiven
Hallå där, kära läsare. Är du på väg in till jobbet? Den resan kan ju ofta störas av både det ena och andra och ibland till och med det tredje. En störning av det mer ovanliga slaget var när lokföraren längst fram i mitt tåg en morgon ropade ut att han inte ville att folk skulle stå vid dörrarna. Efter ett antal försök utan någon riktig motivering hojtade han ilsket på att dörrarna ju faktiskt var nödutgångar och därför inte fick blockeras!
Den stackars lillpåven menade alltså på allvar att vid ett tillbud där tåget skulle behöva evakueras, skulle dessa personer stå kvar och blockera, snarare än vara de första som skulle lämna vagnen. Ok, då har vi det antagandet å ena sidan.
Å andra sidan, blev chauffören till slut så arg, att han deklarerade att han hade satt den aktuella dörren ut funktion, så det så. Ha! Hål i huvudet.
Det är just sådana här tramsigheter jag gillar att sätta mitt gubbkrokiga finger på. Hitta inte på låtsasmotiveringar, som i detta fallet nödutgångstramset. Antagligen tyckte chauffören att personerna var i vägen för konduktören en aning, eller så var det något för oss okänt annat. Men man ska alltid visa upp den verkliga motiveringen till något. Allt annat är ljug och riskerar att bli just tramsigt.
Som när SVT säger sig inte ha råd att ha Eurovision Song Contest i Friends Arena, men senare visar sig fullt kapabla att ha melodifestivalsfinal i sagda arena. Då är det andra motiveringar som orsakar att man förlägger ESC till Köpenhamnsregionen och då är det rimligt att stå för dessa.
Ledsen för tystnad i nästan en vecka. Jag har varit upptagen med att testa mat och dryck i Bratislava. Fin, lugn stad. Billig och god dryck. Billig mat. Kortversion av reseberättelse fick ni där. Hepp!
Den stackars lillpåven menade alltså på allvar att vid ett tillbud där tåget skulle behöva evakueras, skulle dessa personer stå kvar och blockera, snarare än vara de första som skulle lämna vagnen. Ok, då har vi det antagandet å ena sidan.
Å andra sidan, blev chauffören till slut så arg, att han deklarerade att han hade satt den aktuella dörren ut funktion, så det så. Ha! Hål i huvudet.
Det är just sådana här tramsigheter jag gillar att sätta mitt gubbkrokiga finger på. Hitta inte på låtsasmotiveringar, som i detta fallet nödutgångstramset. Antagligen tyckte chauffören att personerna var i vägen för konduktören en aning, eller så var det något för oss okänt annat. Men man ska alltid visa upp den verkliga motiveringen till något. Allt annat är ljug och riskerar att bli just tramsigt.
Som när SVT säger sig inte ha råd att ha Eurovision Song Contest i Friends Arena, men senare visar sig fullt kapabla att ha melodifestivalsfinal i sagda arena. Då är det andra motiveringar som orsakar att man förlägger ESC till Köpenhamnsregionen och då är det rimligt att stå för dessa.
Ledsen för tystnad i nästan en vecka. Jag har varit upptagen med att testa mat och dryck i Bratislava. Fin, lugn stad. Billig och god dryck. Billig mat. Kortversion av reseberättelse fick ni där. Hepp!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)