En kamrat till mig - vi kan kalla honom mannen som kan kalla mig Ferdinand - tipsade mig om en historia som sprider sig på Facebook som en löpeld (eller "virus" som det väl heter på den däringa internetflugan) just nu. Historien handlar om hur en stor, våldsbenägen dummis skrämmer slag på en hel buss när han hotar och tråkar busschauffören och naturligtvis vågar ingen göra något.
Till slut går dock en snubbe fram och föreslår handgemäng utanför bussen ("låt oss gå ut", men på engelska. Han bjöd inte dummisen på dejt.) Dummisen går av i en förhoppning att njutningsfullt få puckla på den självmordsbenägne, varvid denne ber busschauffören stänga dörren och åka därifrån. Hjälte.
Orginalhistorien är både längre och roligare, men orka! Jag är inte här för att vara skojig. Orginalet är ju dessutom på utrikiska och jag jobbar väl inte som översättare heller? Är historien sann? Det är i sammanhanget inte relevant huruvida historien är sann eller inte. Den väcker en del funderingar hos mig. Jag undrar: Skulle jag eller du vara den som kallt riskerar en rak höger där och då i bussen i en chansning på att dummisen ska vara villig att "take it outside."
Jag kan erkänna att jag nog tyvärr inte skulle vara den snubben. Tusan också! Däremot har jag ofta funderat på om och hur jag skulle agera för att försvara både busschauffören och det goda samhället i dylika situationer.
Min förhoppning är att jag ska ha kraft och mod att à la vilda västern snabbt samla ihop ett possy i bussen och konfrontera översittaren. Det är vad jag hoppas jag kommer att göra. Hoppas att ni hörsammar sheriffen i bussen när hen samlar ett possy nästa gång chauffören/konduktören/kassabiträdet/flygvärdinnan/servitören behöver hjälp att sätta emot en idiot. Annars kommer jag att få stryk. Eller varför inte vara sheriffen själv och samla en grupp rimliga till försvar för det goda samhället? Ju fler av oss som står upp för varandra, desto bättre.
Det sista var en fin avslutningsknorr tycker jag, men jag måste nog förtydliga att jag inte uppmanar till våld. Om ni är 5 mot 1 behöver ni inte och ska ni inte nita dummisen. Staten har och ska ha våldsmonopolet i Sverige. Jag pratar om att mota bort dummisar, att bilda mur kring den utsatta. Fös iväg dummisen och krama om varandra. Se där, en fin knorr till slut den också.
tisdag 31 juli 2012
måndag 30 juli 2012
Hål i huvudet
Återigen låter media - i det här fallet Aftonbladet - en sörjande mamma uttala sig obetänksamt allt för tidigt efter sitt barns bortgång. Återigen frågar jag mig om media inte borde ta ett större ansvar för vad de publicerar.
En mor som förlorat sin son efter han tagit en överdos knark ska enligt Aftonbladet ha sagt följande:
"Han blev så fruktansvärt sjuk. I efterhand har jag förstått att han hade abstinens. Jag är så ledsen för dessa föräldrar som mister sina barn till en så idiotisk sak som nätdroger."
Om några år kanske mamman har kunnat reflektera lite och kan inse att det inte var just nätdrogerna som var huvudproblemet. Problemet för hennes son och det som skördade hans liv var att han ville knarka.
Jag ska för säkerhets skull påpeka att jag naturligtvis anser att nätdrogerna är ett jätteproblem. Detta inlägg handlar dock om hål i huvudet-resonemang, som detta hos mamman. Hon har helt klart inte hunnit reflektera klart över sin sons död och detta borde Aftonbladet ha insett och tagit sitt ansvar. Man kunde till exempel ha frågat om mamman verkligen ville skilja ut nätdrogerna från knark man kommer över genom andra distributionskanaler. Rimligtvis hade mamman då insett det galna i hennes uttalande.
Tack min hustru, som tipsade mig om denna artikel.
En mor som förlorat sin son efter han tagit en överdos knark ska enligt Aftonbladet ha sagt följande:
"Han blev så fruktansvärt sjuk. I efterhand har jag förstått att han hade abstinens. Jag är så ledsen för dessa föräldrar som mister sina barn till en så idiotisk sak som nätdroger."
Om några år kanske mamman har kunnat reflektera lite och kan inse att det inte var just nätdrogerna som var huvudproblemet. Problemet för hennes son och det som skördade hans liv var att han ville knarka.
Jag ska för säkerhets skull påpeka att jag naturligtvis anser att nätdrogerna är ett jätteproblem. Detta inlägg handlar dock om hål i huvudet-resonemang, som detta hos mamman. Hon har helt klart inte hunnit reflektera klart över sin sons död och detta borde Aftonbladet ha insett och tagit sitt ansvar. Man kunde till exempel ha frågat om mamman verkligen ville skilja ut nätdrogerna från knark man kommer över genom andra distributionskanaler. Rimligtvis hade mamman då insett det galna i hennes uttalande.
Tack min hustru, som tipsade mig om denna artikel.
torsdag 26 juli 2012
Sitt och skäms, skurk
Jag läser idag i DN att Breivik vill skicka brev till andra högerextremister utanför samhället. Detta ger mig ett avstamp till att skriva om delar av min syn på brott och straff. Inlägget kommer alltså inte handla om Breivik, då just detta avskum ännu inte är dömt och då även denna amöba skall betraktas som osky..... Nej, det går faktiskt inte att skriva "oskyldig" om den rumpöppningen utan att kräkas en aning, men dömd är han/det inte ännu.
Jag är emot dödsstraff och detta av flera skäl: det är dyrt, det finns en risk för att en oskyldig avrättas och en avrättning är tämligen oåterkallelig till sin natur. Staten bör rimligtvis heller inte döda kallblodigt. Mest är jag dock emot dödsstraff för att jag hellre vill se de värst avskummen i vårt samhälle vittra bort och glömmas bort under ett livslångt fängelsestraff, än att komma undan med döden. Jag surar alltid lite i slutet av amerikanska filmer om skurken dödas i stället för att åka fast.
Ovanstående resonemang kräver dock vissa (av mig nedlagda, naturligtvis) definitioner på vad livstid ska vara. Först och främst ska tiden för livstid vara just livstid. Det ska inte behövas mer definition än så. Än viktigare är dock att en livstidsfånge i min idealvärld ska anses ha förverkat sin rätt att vara med oss andra i samhället. Hen ska inte få vara med och påverka. Hen ska inte få ge intervjuer, publicera böcker, gifta sig, blogga, etc, etc. Sitt och ruttna, kort gott. Utan verkliga livstidsstraff är jag rädd för att jag är lite mindre emot dödsstraff.
Avslutningsvis applåderar jag den grekiska olympiska kommittén, som utesluter en tjej från sin os-trupp eftersom hon skrivit rasistiska grejor på sin Twitter-sida. De olympiska spelen grundar sig i ett budskap om förbrödring och rasism är helt enkelt oförenligt med detta budskap. Väl värt några miljarder i skuldlättnad för Grekland, tycker jag.
Jag är emot dödsstraff och detta av flera skäl: det är dyrt, det finns en risk för att en oskyldig avrättas och en avrättning är tämligen oåterkallelig till sin natur. Staten bör rimligtvis heller inte döda kallblodigt. Mest är jag dock emot dödsstraff för att jag hellre vill se de värst avskummen i vårt samhälle vittra bort och glömmas bort under ett livslångt fängelsestraff, än att komma undan med döden. Jag surar alltid lite i slutet av amerikanska filmer om skurken dödas i stället för att åka fast.
Ovanstående resonemang kräver dock vissa (av mig nedlagda, naturligtvis) definitioner på vad livstid ska vara. Först och främst ska tiden för livstid vara just livstid. Det ska inte behövas mer definition än så. Än viktigare är dock att en livstidsfånge i min idealvärld ska anses ha förverkat sin rätt att vara med oss andra i samhället. Hen ska inte få vara med och påverka. Hen ska inte få ge intervjuer, publicera böcker, gifta sig, blogga, etc, etc. Sitt och ruttna, kort gott. Utan verkliga livstidsstraff är jag rädd för att jag är lite mindre emot dödsstraff.
Avslutningsvis applåderar jag den grekiska olympiska kommittén, som utesluter en tjej från sin os-trupp eftersom hon skrivit rasistiska grejor på sin Twitter-sida. De olympiska spelen grundar sig i ett budskap om förbrödring och rasism är helt enkelt oförenligt med detta budskap. Väl värt några miljarder i skuldlättnad för Grekland, tycker jag.
onsdag 25 juli 2012
Taxi-skurkar
Läste idag om något taxi-bedrägeri och om detta kan jag tyvärr bara konstatera att det kan väl inte förvåna någon. Skurkaktiga taxi-åkare? Det nuvarande regelverket kring taxi-näringen är ju av sådan art, att den bjuder in och välkomnar ljusskygga personer. Jag kan inte komma på någon verksamhet i vårt land där man kan bete sig som en skurk utan att faktiskt behöva bryta mot lagen (det skulle möjligtvis vara banknäringen).
Det är direkt pinsamt att varken sittande eller tidigare regering förstår att en avreglering av taxi-verksamheten inte per automatik måste innebära fri prissättning av taxor. Världen är full av avreglerade taxi-marknader där prissättningen är reglerad. Funkar utmärkt, så varför inte här?
Istället har ett pinsamt Sverige växt fram där turisters första smak av Stockholm är en knasigt dyr resa från Arlanda in till Stockholm. Ett Sverige där jag och många med mig inte vågar åka med små-åkare i rädsla för att bli lurad. Resultatet blir i slutändan att ett fåtal stora bolag kommer att överleva och de små dö ut. Därmed blir avregleringen omintetgjord. Grand hotell i Stockholm har till och med gått så långt, att de skapat ett eget taxi-bolag för att förhindra sina gäster från att bli finansiellt skinnflådda. Det ska inte behövas i ett rimligt samhälle, i det goda samhället.
Det här inlägget borde inte ha behövts. Denna orimlighet borde ha justerats för länge sedan.
I övrigt välkomnar vi solen och värmen. Kul att ni valde att komma förbi. Tog ni SJ hit, eller varför så sena? Kanske vågade ni inte ta taxi hit och blev därför så försenade? Nåväl, häng kvar en stund nu så får vi lära kännas.
Det är direkt pinsamt att varken sittande eller tidigare regering förstår att en avreglering av taxi-verksamheten inte per automatik måste innebära fri prissättning av taxor. Världen är full av avreglerade taxi-marknader där prissättningen är reglerad. Funkar utmärkt, så varför inte här?
Istället har ett pinsamt Sverige växt fram där turisters första smak av Stockholm är en knasigt dyr resa från Arlanda in till Stockholm. Ett Sverige där jag och många med mig inte vågar åka med små-åkare i rädsla för att bli lurad. Resultatet blir i slutändan att ett fåtal stora bolag kommer att överleva och de små dö ut. Därmed blir avregleringen omintetgjord. Grand hotell i Stockholm har till och med gått så långt, att de skapat ett eget taxi-bolag för att förhindra sina gäster från att bli finansiellt skinnflådda. Det ska inte behövas i ett rimligt samhälle, i det goda samhället.
Det här inlägget borde inte ha behövts. Denna orimlighet borde ha justerats för länge sedan.
I övrigt välkomnar vi solen och värmen. Kul att ni valde att komma förbi. Tog ni SJ hit, eller varför så sena? Kanske vågade ni inte ta taxi hit och blev därför så försenade? Nåväl, häng kvar en stund nu så får vi lära kännas.
tisdag 24 juli 2012
Felberäkningar
Det har skrivits en del om SVTs tenniskommentator Janne Gunnarsson. Han Twittrade om det tråkiga i att regeringen varslar för att det kan komma att bli färre internationella idrottstävlingar i Sverige framöver. Janne skrev:
”Pengarna räcker inte när vi ska ge 27000 nyinflyttade somalier socialbidrag !!! Puh.”
Först lite om själva uttalandet, som
är äckligt och det spelar faktiskt ingen roll att du ångrade ditt uttalande, Janne. Det du skrev visar tydligt att du i ditt huvud drar alla (somaliska) invandrare över en kam, att du går på extrempropaganda och att du kort sagt är främlingsfientlig. Punkt.
Eftersom jag tidigare skrivit om överdrivet användande av tillmälet rasist, så tänkte jag här klargöra att tvärt emot vad som skrivs på en mängd rasistfyllda forum som Flashback och liknande, så är det här fråga om ett nedsättande och främlingsfientligt uttalande. Inte bara en oskyldigt faktapresentation. om den "stundande somaliska invasionen".
Uttalandet representerar en orimlig generalisering och kommentaren luktar unket av invandringsmotståndets fördomsfullhet. Janne borde kanske få mer än en varning, men om detta har det skrivits mycket. Jag tänkte faktiskt passa på att använda Jannes uttalande som en illustration av en annan typ av orimlighet, än den som rasism representerar.
Jag vänder mig generellt mot den här typen av jämförelser som Janne gör, att ta sig frihet att ensidigt säga "jag gillar inte ditt, så om vi drog ner där, skulle mitt datt automatiskt få pengar." Om vi skulle få in mer pengar i statskassan (något som en begränsning av invandring inte skulle ge märk väl), så är det kanske inte per automatik sporten får de pengarna, Janne. Det finns andra som inte gillar barn, men som älskar finkultur. Kanske om vi la ner alla landets dagis, kan Säffle, Flen och Stallarholmen få varsitt operahus?
I samma förenklande genre finns även dem som förfasas över höga riksdagslöner och på allvar tror att dessa utgör en stor utgiftspost i sammanhanget. Om vi drog ner på den posten kunde kanske EM i dvärgkastning finansieras, inte något mer.
Det är helt enkelt inte så jämrans lätt att tillgodose allas behov och det är inte så enkelt och rakt, att en utgiftsbesparing leder till reella förbättringar i ekonomin.
Alla vill ha av kakan, Janne och alla vill ha mer. Med fler invandrare ökar skattebasen och kakan blir större.
”Pengarna räcker inte när vi ska ge 27000 nyinflyttade somalier socialbidrag !!! Puh.”
Först lite om själva uttalandet, som
är äckligt och det spelar faktiskt ingen roll att du ångrade ditt uttalande, Janne. Det du skrev visar tydligt att du i ditt huvud drar alla (somaliska) invandrare över en kam, att du går på extrempropaganda och att du kort sagt är främlingsfientlig. Punkt.
Eftersom jag tidigare skrivit om överdrivet användande av tillmälet rasist, så tänkte jag här klargöra att tvärt emot vad som skrivs på en mängd rasistfyllda forum som Flashback och liknande, så är det här fråga om ett nedsättande och främlingsfientligt uttalande. Inte bara en oskyldigt faktapresentation. om den "stundande somaliska invasionen".
Uttalandet representerar en orimlig generalisering och kommentaren luktar unket av invandringsmotståndets fördomsfullhet. Janne borde kanske få mer än en varning, men om detta har det skrivits mycket. Jag tänkte faktiskt passa på att använda Jannes uttalande som en illustration av en annan typ av orimlighet, än den som rasism representerar.
Jag vänder mig generellt mot den här typen av jämförelser som Janne gör, att ta sig frihet att ensidigt säga "jag gillar inte ditt, så om vi drog ner där, skulle mitt datt automatiskt få pengar." Om vi skulle få in mer pengar i statskassan (något som en begränsning av invandring inte skulle ge märk väl), så är det kanske inte per automatik sporten får de pengarna, Janne. Det finns andra som inte gillar barn, men som älskar finkultur. Kanske om vi la ner alla landets dagis, kan Säffle, Flen och Stallarholmen få varsitt operahus?
I samma förenklande genre finns även dem som förfasas över höga riksdagslöner och på allvar tror att dessa utgör en stor utgiftspost i sammanhanget. Om vi drog ner på den posten kunde kanske EM i dvärgkastning finansieras, inte något mer.
Det är helt enkelt inte så jämrans lätt att tillgodose allas behov och det är inte så enkelt och rakt, att en utgiftsbesparing leder till reella förbättringar i ekonomin.
Alla vill ha av kakan, Janne och alla vill ha mer. Med fler invandrare ökar skattebasen och kakan blir större.
fredag 20 juli 2012
Bojkotta svenska bär
Jag börjar fundera på att kräva ursprungsmärkning på bär, så att jag kan bojkotta svenska bär, plockade av utnyttjade bulgarer.
Vi borde skämmas och föräldrar i Mehedeby borde ta ett kollektivt örtag på byhålans ungdomar, som utsatt de redan utsatta tältslavarna för glåpord och stenkastning.
Vi fördömer gärna orimliga arbetsförhållanden i Bangladesh, men har inte förmåga att städa upp på vår egen smutsiga bakgård, eller som det heter: Mehedeby.
Vi borde skämmas och föräldrar i Mehedeby borde ta ett kollektivt örtag på byhålans ungdomar, som utsatt de redan utsatta tältslavarna för glåpord och stenkastning.
Vi fördömer gärna orimliga arbetsförhållanden i Bangladesh, men har inte förmåga att städa upp på vår egen smutsiga bakgård, eller som det heter: Mehedeby.
torsdag 19 juli 2012
Mekonomgubben från helsiket
Nu är jag tillbaka och vi river av ett gnäll över yrkespersoner som inte kan nöja sig med att vara stolta över att de kan saker som lekmän inte kan, utan måste förnedra den som ber dem om hjälp. Skärp er! Om alla kunde det ni kan, hade ni inga jobb! Var tacksamma för att jag inte kan beskära ett träd, operera bort min egen blindtarm, eller vet vilket sågblad jag ska ha för att riva en blåbetongvägg med tigersåg.
Min hustru var på mekonomen igår för att få hjälp med lite bilfix. Helt oanandes gick hon in i tron om att hon skulle få möta personal som skulle vara glada för att kunna hjälpa henne med sådant hon (och jag) inte kan. Det rörde sig om lite lampbyte och kolla om oljan borde bytas och allmänt se till så att bilen rullar på. Min hustru visste inte att hon skulle bli uppläxad av mekonomgubben. Min hustru trodde att mekonomgubben skulle vara glad för att han fick tillfälle att hjälpa henne med det han är duktig på. Icke. Min hustru fick veta att hon minsann själv borde veta om oljan borde bytas, hon borde veta att det i just detta lyse satt fler dioder och att hon därmed var dum i huvudet som sade att lampan (singularis) måste bytas. Vad är det för fel på folk?! Hoppas att mekonomgubben ska ut och flyga någon gång och har någon fråga om hur man får upp nödutgången och min hustru får tillfälle att säga att det borde han väl kunna själv, varefter hon och alla andra passagerare tar sina fallskärmar och hoppar.
Jag hoppas mekonomgubben går på bar och beställer en Manhattan, bara för att bli ombedd att rada upp ingredienserna till bartendern. Jag hoppas att mekonomgubben hädanefter aldrig får med bruksanvisningar till sina uppblåsbara dockor. Jag hoppas att mekonomgubben aldrig mer får se en film, tills dess att han kan förklara vad en scripta gör. Jag hoppas att hans liv är fyllt av frågor till Skatteverket, försäkringskassan, veneriska kliniken och andra och att alla svar kommer med samma typ av hån som min hustru fick ta emot av honom "Jag hoppas att ditt vin blir till vatten, blixtar träffar" (din bil)....... ....Heja Timbuktu!
Jag fick inte åka och prata med mekonomgubben för min fru. Därför skriver jag av mig till er, kära läsare.
Jag vill tillägga att jag fått bra service på mekonomen oftare än inte. Men sparka mekonomgubben! Han är dum.
Min hustru var på mekonomen igår för att få hjälp med lite bilfix. Helt oanandes gick hon in i tron om att hon skulle få möta personal som skulle vara glada för att kunna hjälpa henne med sådant hon (och jag) inte kan. Det rörde sig om lite lampbyte och kolla om oljan borde bytas och allmänt se till så att bilen rullar på. Min hustru visste inte att hon skulle bli uppläxad av mekonomgubben. Min hustru trodde att mekonomgubben skulle vara glad för att han fick tillfälle att hjälpa henne med det han är duktig på. Icke. Min hustru fick veta att hon minsann själv borde veta om oljan borde bytas, hon borde veta att det i just detta lyse satt fler dioder och att hon därmed var dum i huvudet som sade att lampan (singularis) måste bytas. Vad är det för fel på folk?! Hoppas att mekonomgubben ska ut och flyga någon gång och har någon fråga om hur man får upp nödutgången och min hustru får tillfälle att säga att det borde han väl kunna själv, varefter hon och alla andra passagerare tar sina fallskärmar och hoppar.
Jag hoppas mekonomgubben går på bar och beställer en Manhattan, bara för att bli ombedd att rada upp ingredienserna till bartendern. Jag hoppas att mekonomgubben hädanefter aldrig får med bruksanvisningar till sina uppblåsbara dockor. Jag hoppas att mekonomgubben aldrig mer får se en film, tills dess att han kan förklara vad en scripta gör. Jag hoppas att hans liv är fyllt av frågor till Skatteverket, försäkringskassan, veneriska kliniken och andra och att alla svar kommer med samma typ av hån som min hustru fick ta emot av honom "Jag hoppas att ditt vin blir till vatten, blixtar träffar" (din bil)....... ....Heja Timbuktu!
Jag fick inte åka och prata med mekonomgubben för min fru. Därför skriver jag av mig till er, kära läsare.
Jag vill tillägga att jag fått bra service på mekonomen oftare än inte. Men sparka mekonomgubben! Han är dum.
måndag 9 juli 2012
Diabetiker är idioter
Jag ber om ursäkt för den provocerande rubriken. Min ursäkt och orsak är att jag med denna rubrik hoppas att locka till mig en massa diabetiker som idag gör mig och sig själva en stor björntjänst. Kanske om de läser detta inlägg, kan jag få dem på bättre tankar. För det här är viktigt. Mycket viktigt. Det handlar om min rätt till glass. Färsk, kall glass till alla, helt enkelt.
Jag har ofta ondgjort mig över det skrala utbudet av diabetesvänliga produkter i Sverige (och i Finland, där jag för närvarande befinner mig). Jag har länge funderat över varför laktos- och glutenintoleranta ofta till och med har egna hyllsektioner med produkter för dem, medan diabetiker får lalla runt och leta efter LC-(Low Carb)produkter runt om i butikerna. Med tanke på att diabetiker är en långt större grupp än både glutenisterna och laktosisterna, är detta märkligt och faktiskt helt orimligt.
Varför är det då så dåligt utbud av sockerfritt i Sverige? GB hade för några år sedan en sockerfri glass i sitt sortiment, men fick dra tillbaka den. Ute i världen finns det en uppsjö av kuliga sockerfria produkter, men de importeras inte till Sverige i någon vidare utsträckning och än mindre till Finland, världens mest diabetikertäta land, ett land där man tror att en bakelse bakad med vetemjöl och fruktos är att klassas som sockerfri, vilket är fullständigt galet.
Så här fungerar marknadsekonomi: Där efterfrågan finns, där finns produkterna. GB skulle inte ha slutat med den sockerfria glassen om efterfrågan hade varit tillräcklig. Om vi alla verkligen ville ha tillgång till sockerfri nutella, så skulle en importör kasta sig i bilen, köra ner till Frankrike och köpa upp ett lager av den utsökta sans sucre-varianten som finns där.
Problemet är att majoriteten av diabetiker i Sverige tycks tro att det är ok för oss sockerallergiker att faktiskt ibland "unna sig" sockerrika produkter. De misstror dessutom sockerfria alternativ och skjuter sig hellre fulla med insulin eller tillåter sig att bli sockerhöga så att de kan avnjuta "riktig" glass och "riktigt" godis, än att söka hitta sockerfria alternativ. Många har inte ens testat 7-11s underbara sockerfria yoghurtglass eller Russel Stovers fantastiska chokladdroppar (ej tillgängliga i Sverige, men köp om ni far till USA). Att vansinnesinsulinkompensera eller att låta blodsockret fara bergochdalbana straffar sig dock i längden och kommer att bita er i rumpan (eller snarare bita av er benen) på äldre dagar om inte förr. Vad värre är: genom att inte vara med att skapa efterfrågan, sabbar ni för mig när jag inte får köpa glass i glasskiosken när jag är på pomenad med min hustru. Oacceptabelt och orimligt.
Det är trist att fråga om det finns sockerfri glass och gång på gång få nej till svar, åtföljt av en blick som undrar om man är lite dum i huvudet som över huvud taget frågar efter något så tramsigt som sockerfri glass. Just detta, att jag oftast möts av förvåning när jag frågar, är en tydlig indikator på att det är väldigt få som frågar efter sockerfritt. Oftast rycker jag på axlarna åt expediters förvåning och förundran över att man ens har mage (och mage har jag) att fråga efter sockerfritt, men ibland påminns jag av detta om att jag inte är riktigt som alla andra och att jag faktiskt har en ganska allvarlig sjukdom som är begränsande till sin natur. Dessa gånger känner jag mig utanför och då blir jag ledsen. Dessutom är det gott med glass en varm sommardag. Jag vill också ha.
Det finns till slut en ljusning i tunnelns slut, men det är inte tack vare oss diabetiker som grupp. Nej mitt hopp står snarare till alla er LCHF-fanatiker där ute som blir allt fler. (Ja, ni finns ju inte bara ute, utan även inne. Det skulle ju bli jättekallt om vintern om ni bara fanns där ute.) Dessa fettfrossande vänner skapar en efterfrågan som gör det lönsamt för till exempel Felix att lansera en stevia-sötad ketchup. De gör det möjligt för ett företag som Carb Zone att växa fram i vårt land.
Så tack alla LCHF-galningar! Ni gör min vardag roligare och godare eftersom ni skapar den efterfrågan som mina med-diabetiker borde ha skapat för länge sedan. Tack för Fiberhusk och Carbzonepasta i butikerna. Er efterfrågan gör mitt liv bättre och det är ju det vi alla borde sträva efter. Till mina sockerutmanade med-diabetiker (eller snarare mot-diabetiker som det verkar) vill jag säga: Skärp er! "Vanligt" godis, "vanlig" glass, vetemjöl och andra blodsockerhöjande produkter är till för de gånger vi dippar. Börja ställa krav på sockerfritt utbud och var med i kampen för sockerfria alternativ i alla lägen (i alla fall där glutenisters och laktosisars behov möts). Det finns så mycket gott där ute. Våga testa, fegisar.
Jag har ofta ondgjort mig över det skrala utbudet av diabetesvänliga produkter i Sverige (och i Finland, där jag för närvarande befinner mig). Jag har länge funderat över varför laktos- och glutenintoleranta ofta till och med har egna hyllsektioner med produkter för dem, medan diabetiker får lalla runt och leta efter LC-(Low Carb)produkter runt om i butikerna. Med tanke på att diabetiker är en långt större grupp än både glutenisterna och laktosisterna, är detta märkligt och faktiskt helt orimligt.
Varför är det då så dåligt utbud av sockerfritt i Sverige? GB hade för några år sedan en sockerfri glass i sitt sortiment, men fick dra tillbaka den. Ute i världen finns det en uppsjö av kuliga sockerfria produkter, men de importeras inte till Sverige i någon vidare utsträckning och än mindre till Finland, världens mest diabetikertäta land, ett land där man tror att en bakelse bakad med vetemjöl och fruktos är att klassas som sockerfri, vilket är fullständigt galet.
Så här fungerar marknadsekonomi: Där efterfrågan finns, där finns produkterna. GB skulle inte ha slutat med den sockerfria glassen om efterfrågan hade varit tillräcklig. Om vi alla verkligen ville ha tillgång till sockerfri nutella, så skulle en importör kasta sig i bilen, köra ner till Frankrike och köpa upp ett lager av den utsökta sans sucre-varianten som finns där.
Problemet är att majoriteten av diabetiker i Sverige tycks tro att det är ok för oss sockerallergiker att faktiskt ibland "unna sig" sockerrika produkter. De misstror dessutom sockerfria alternativ och skjuter sig hellre fulla med insulin eller tillåter sig att bli sockerhöga så att de kan avnjuta "riktig" glass och "riktigt" godis, än att söka hitta sockerfria alternativ. Många har inte ens testat 7-11s underbara sockerfria yoghurtglass eller Russel Stovers fantastiska chokladdroppar (ej tillgängliga i Sverige, men köp om ni far till USA). Att vansinnesinsulinkompensera eller att låta blodsockret fara bergochdalbana straffar sig dock i längden och kommer att bita er i rumpan (eller snarare bita av er benen) på äldre dagar om inte förr. Vad värre är: genom att inte vara med att skapa efterfrågan, sabbar ni för mig när jag inte får köpa glass i glasskiosken när jag är på pomenad med min hustru. Oacceptabelt och orimligt.
Det är trist att fråga om det finns sockerfri glass och gång på gång få nej till svar, åtföljt av en blick som undrar om man är lite dum i huvudet som över huvud taget frågar efter något så tramsigt som sockerfri glass. Just detta, att jag oftast möts av förvåning när jag frågar, är en tydlig indikator på att det är väldigt få som frågar efter sockerfritt. Oftast rycker jag på axlarna åt expediters förvåning och förundran över att man ens har mage (och mage har jag) att fråga efter sockerfritt, men ibland påminns jag av detta om att jag inte är riktigt som alla andra och att jag faktiskt har en ganska allvarlig sjukdom som är begränsande till sin natur. Dessa gånger känner jag mig utanför och då blir jag ledsen. Dessutom är det gott med glass en varm sommardag. Jag vill också ha.
Det finns till slut en ljusning i tunnelns slut, men det är inte tack vare oss diabetiker som grupp. Nej mitt hopp står snarare till alla er LCHF-fanatiker där ute som blir allt fler. (Ja, ni finns ju inte bara ute, utan även inne. Det skulle ju bli jättekallt om vintern om ni bara fanns där ute.) Dessa fettfrossande vänner skapar en efterfrågan som gör det lönsamt för till exempel Felix att lansera en stevia-sötad ketchup. De gör det möjligt för ett företag som Carb Zone att växa fram i vårt land.
Så tack alla LCHF-galningar! Ni gör min vardag roligare och godare eftersom ni skapar den efterfrågan som mina med-diabetiker borde ha skapat för länge sedan. Tack för Fiberhusk och Carbzonepasta i butikerna. Er efterfrågan gör mitt liv bättre och det är ju det vi alla borde sträva efter. Till mina sockerutmanade med-diabetiker (eller snarare mot-diabetiker som det verkar) vill jag säga: Skärp er! "Vanligt" godis, "vanlig" glass, vetemjöl och andra blodsockerhöjande produkter är till för de gånger vi dippar. Börja ställa krav på sockerfritt utbud och var med i kampen för sockerfria alternativ i alla lägen (i alla fall där glutenisters och laktosisars behov möts). Det finns så mycket gott där ute. Våga testa, fegisar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)