Om att visa mod i Sotji

Ja, jag erkänner. Jag är inte speciellt intresserad av att titta på sport och då allra minst vintersport. Jag skulle antagligen inte tittat speciellt mycket på OS även om det skulle arrangerats i ett modernt, civiliserat land värt min respekt, ens om jag hade tillgång till de kanaler som sänder det hela. Men nog hade jag kollat en och annan hockeymatch och något slalomåk om tillfälle hade givits. Som det är nu har jag dock beslutat att bojkotta tävlingarna i OS i Sotji fullt ut. Detta med anledning av Rysslands otäcka utveckling med antisemitism, rasism och statssanktionerad homofobi. Jag poängterar att jag bojkottar tävlingarna, för om det sänds ett reportage om hur idrottare från den civiliserade världen står upp mot hat och motmänsklighet, så kommer jag definitivt titta. 

Jag följer med intresse hur Svenska Olympiska Kommittéen (SOK) slår knut på sig själva när de säger att man får visst protestera, bara det inte provocerar värdlandet. Fjantar! Jag undrar varför de inte har pressats hårdare på vad tusan de menar med detta. Ibland känner jag att jag vill bli reporter så jag kan ta vid där andra släppt frågor utan att få riktiga svar. 

Jag vill den här morgonen hylla NHL-spelarna (däribland flera Svenskar) som i kampanjen you can play uttalar sitt stöd mot homofobi inom sporten. Jag hoppas att de står upp för denna kampanj och visar missnöje med Ryssland när de är i Sotji också. Sport är politik och varje idrottare som väljer att provocera genom att upplysa Ryssarna att deras hat och rädsla inte är ok, är modigare än vad jag själv kanske hade vågat vara och värd all respekt. 

Jag vill även utrycka mitt gillande för en Halebop-reklam för första gången i mitt liv. Jag brukar avsky deras reklamfilmer, men den i hockeyomklädesrummet där en kille får prata öppet om sin relation till en annan kille är suverän, oväntad och viktig. 

Jag vill även flika in att jag gillar att vår idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth avstår invigningen av OS med den öppna och får antas provocerande motiveringen att hon ifrågasätter Putins syn på "miljö, pengar och mänskliga rättigheter. Rimligt gjort och en tydlig markering var Sveriges politiska ledning står gentemot Ryssland. 

Nu är jag där och lägger mig i supporterangelägenheter igen!!

Efter att jag skrev om idioterna bland Hammarbysupportrararna fick jag ganska mycket kritik för att jag som icke-supporter inte förstår i stort sett någonting. Riktiga Hammarbyfans ska inte klumpas ihop med den lilla lilla lilla klick dom missköter sig. Fine. Jag skrev en halv ursäkt, men har sedan dess funderat på vilken roll och ansvar "vanliga" supporters har i relation till våldsverkarna och dem som skriker profaniteter. Jag har kommit fram till att det kanske finns saker att göra om viljan verkligen finns, om man är beredd att offra lite för att stå upp för det goda samhället. 

När jag i dagens DN läser om hur AIK-ledningen deltagit i en march till Tele2 arena, en march där maskerade personer gick med i, då får jag vatten på min kamel. Det är en sak att säga att man inte accepterar busputtar och knasbeteende, men en helt annan sak att faktiskt agera därefter och ta konsekvenserna. 

Naturligtvis kan man inte kräva att AIK-ledningen med risk för sina liv går och drar av terroristerna deras huvor. Det vore förvisso starkt, men kanske inte särdeles smart. Man kan dock välja att lämna tåget. Man kanske inte skulle ha hunnit till matchen, man kanske skulle kritiserats för bristande lojalitet, men det hade varit en stark markering, tvärt emot den som man nu gjorde genom att stanna kvar. 

Parallell: Om man är med i en fredlig politisk demonstration som urartar pga att AFA eller annat pack transformerar den till en ursäkt för att vandalisera, då går man raskt därifrån, annars får man skylla sig själv om man står i vägen när tårgasen flyger in. Om detta har jag skrivit tidigare och det är tillämpbart även på idrottsidiotin och hur man förhåller sig till idioterna. Vill man inte associeras med någon eller någon företeelse, då räcker det inte att verbalt ta avstånd, man måste ta avstånd på riktigt för att få avståndstagandet att framstå som rimligt och trovärdigt. 

Så vad ska en vanlig supporter göra gör att stå upp för det goda? Jag vet inte exakt. Kanske byta färger så att man inte har samma som våldsverkarna. Kanske gå ifrån en match när galenskap börjar. Kanske byta klack, vara tyst, inte ställa upp på krigsmentaliteten. Byta färg?!?! Det vore ju illojalt mot klubben!!! Kanske, men om det vore lojalt med det goda samhället, skulle du vara beredd att göra det? Det är den frågan jag vill att du ska ställa dig: är laget viktigare än offren för svinen som slåss och förstör i ditt lags namn?