Pålar

Vad är det för fel på folk? Jag finner mig tyvärr ställa den frågan allt för ofta och gång på gång får jag kämpa för att bibehålla min syn på människan som i grunden god. Nu är det pålar i vatten som får mig att ryta till.

Ja man har på flera olika badplatser i Sverige, bland annat i min omedelbara närhet, upptäckt spetsiga pålar nerkörda i vattnet vid bryggorna. Pålar som alltså riskerar att spetsa den som hoppar i och träffar dem. I mitt tycke skall dessa hyss rubriceras dråpförsök om man får tag i förövarna. 

Är gärningsmännen medvetna om hur farligt deras tilltag är, eller saknar de helt konsekvensanalys? Jag vet inte vad jag tycker är värst, om det rör sig om medvetet dråpförsök eller om det är ungdomar som är så inåt helsikes korkade, att de inte förmår greppa hur farligt och trygghetsberövande detta är. Helt uppåt väggarna är det hur som helst. Om det rör sig om ett hyss, påminner jag alla föräldrar därute att uppfostra sina barn med fokus på empati. Det är så vi skapar det goda samhället.

Till alla er som badar: Kolla innan ni hoppar, även om det var dykivänligt igår.

Så här kort blir det idag, kära läsare och jag vill varna för att det kommer att bli fortsatt tyst i några dagar, då jag är tillfälligt utan mobilt bloggredskap, dvs min smart-phone. Om hur patetiskt beroende jag och de flesta av oss är av våra smart-phones kunde jag skriva mycket, men det hinner jag inte nu. Återkommer i er tjänst så fort som möjligt.

Vad är det för män som dömer i tingsrätten i Stockholm?

En man döms till fängelse för misshandel av sin hustru. Rätten anser att mannen är så pass farlig, att hustrun får skyddad identitet. Trots detta har samhället ansett att mannen ska ha umgängesrätt med barnet, barnet vars mor pappan har suttit i fängelse för att ha misshandlat. Redan här är det hål i huvudet, men det blir värre.

I fall med skyddad identitet är det socialnämnden som ska transportera barnen mellan föräldrarna och se till att barnen inte far illa. Vid ett planerat umgängestillfälle i detta fall gjorde socialnämnden bedömningen att barnen verkade må så dåligt inför att träffa sin pappa att försöket avbröts.

Resultatet av att pappan nekats umgänge har nu blivit att Stockholms tingsrätt gett pappan vårdnaden om barnet. Ja ni läste rätt. Barnet ska bo med pappan, som effekt av att socialnämnden inte genomförde ett besök med samma pappa, av hänsyn till barnets oro.

En man som slår en kvinna är ett monster. Det är min starka övertygelse. Jag lägger dessutom till att en man som slår en kvinna visat att han tror på våld som kontrollmedel och att han inte har några betänkligheter att slå en svagare. Jag menar därmed att en kvinnomisshandlare löper ökad risk att bli en barnmisshandlare. I fallet som beskrivs ovan och i DN är det fullständigt orimligt att ge pappan vårdnaden, såvida mamman inte knarkar och barnet svälter.

Rätten angav faktiskt några ytterligare skäl till varför barnet skulle berövas ett liv med sin mamma: Rätten skriver att barnen inte lever under "normala förhållanden" och till exempel knappast kan åka på ridläger eller sova över hos kompisar.

För det första tycks det inte vara fastslaget att barnet lever under märkliga förhållanden, men det saknar relevans. Jag kan nämligen sätta en rejäl slant på att barnet ger blanka tusan i ridläger om förutsättningen för ridläger är att hen tvingas bo under hot om våld. En person som slår svagare torde ha förverkat samhällets förtroende, anser jag. Det största förtroende vi kan få är att ha ansvar för ett barn, så NEJ! FEL, tingsrätten! FYYYY, tingsrätten. Vi har inte körkort på föräldraskap (annat än i adoptionssammanhang), men vi behöver väl ändå inte aktivt ge vårdnaden till dömda kvinnomisshandlare?!

Straffets tyngd

När domen mot Breivik föll pratade min hustru och jag om vad domen innebär för massmördaren själv. Att det norska folket är nöjd med domen känns fint, men huruvida Breivik själv upplever straffet som hårt hänger inte så mycket på tiden som på formen tror vi. Jag hoppas verkligen att hans dator nu verkligen tas ifrån honom och att vad han får kommunicera till yttervärlden begränsas å det kraftigaste.

Breivik vill bli en (ondskans) profet och hans texter är tyvärr efterfrågade. Han skriver för fullt böcker och manus om sin perversa människosyn. Om han tillåts publicering av dessa, så är hans fängelsetid näst intill meningslös, som straff betraktat. Han själv kommer inte att känna sig begränsad i sin förmåga att delta i samhället, utan han kommer att känna sig rättfärdig och fri.

Jag har skrivit om det här förut och upprepar mitt mantra: För att minska dödsstraffets attraktion måste våra fängelsetider bestå i verklig isolering. Inga intervjuer, ingen publicering av böcker och verkligen ingen rösträtt. Fortbildning välkomnar jag och allt mottagande av information, men kommunikationen till omvärlden skall vara minimal. Brottslingen har för den tidsperiod han ska sitta inne förverkat rätten att vara med och påverka vårt samhälle. Den synen på straff tycker jag är rimligt.

Assange support so strange

Idag ska jag vara väldigt förutsägbar och skriva om Julian Assange. Jag kommer inte skriva om Wikileaks, så försök att läsa detta inlägg utan att blanda in wikileaks. Jag kommer att skriva om en person som är begärd utlämnad till Sverige därför att han är misstänkt för våldtäkt. Assange höll på söndagen ett tal där han sade att"häxjakten på wikileaks måste sluta".

Julian Assange är misstänkt för våldtäkt.

Demokratin Storbritanien har beslutat att lämna ut en våldtäktsmisstänkt person till demokratin Sverige. Landet Ecuador väljer att skydda en våldtäktsmisstänkt person.

Läs stycket ovan och tänk bort att det är "förkämpen för mänskliga rättigheter" som är den misstänkta. Ni framhåller alltså Ecuador som den goda staten gentemot Sverige och Storbritanien? Hmmmmm.... Kika lite på Ecuadors track record innan ni hyllar dem alltför mycket.

Assanges svenska advokat Per E Samuelson vill att Assange ska förhöras på brittisk mark. Kanhända att man skulle kunna tänka sig det, om detta var praxis, men det är det inte. Allas lika rättigheter och skyldigheter inför lagen förhindrar särbehandling och därför ska den våldtäktsmisstänkte inte kunna förvänta sig särbehandling i det här fallet.

Assanges advokat Baltasar Garzón sade i ett kort uttalande att Assange "kommer att fortsätta kämpa". Anhängare hejar på. grejen är att wikileaks torde kunna fortsätta utan Assange. Äsch nu blandade jag in dem i alla fall. Bortse från det sista, så kanske det inte blir så tydligt att Assange gömmer sig bakom orimlig argumentation. Således: Assange kommer att fortsätta kämpa för att slippa förhöras om våldtäktsanklagelser. Strongt!

Assange höll alltså på söndagen ett tal där han sade att"häxjakten på wikileaks måste sluta." Fine. Det är bara det att du som person som har begärts utlämnad, Julle. Det är inte Wikileaks som är misstänkta för våldtäkt. Det är du.

Så här kort borde diskussionen om Assanges utlämnande vara: "Julian Assange är misstänkt för våldtäkt." Jag kan dock fylla i att Sverige inte utlämnar personer till potentiella dödsstraff, USA har inte begärt Assange utlämnad, vare sig från Sverige eller England och just det, nämnde jag att han är misstänkt för våldtäkt?

Stå upp för chauffören

En kamrat till mig - vi kan kalla honom mannen som kan kalla mig Ferdinand - tipsade mig om en historia som sprider sig på Facebook som en löpeld (eller "virus" som det väl heter på den däringa internetflugan) just nu. Historien handlar om hur en stor, våldsbenägen dummis skrämmer slag på en hel buss när han hotar och tråkar busschauffören och naturligtvis vågar ingen göra något.

Till slut går dock en snubbe fram och föreslår handgemäng utanför bussen ("låt oss gå ut", men på engelska. Han bjöd inte dummisen på dejt.) Dummisen går av i en förhoppning att njutningsfullt få puckla på den självmordsbenägne, varvid denne ber busschauffören stänga dörren och åka därifrån. Hjälte.

Orginalhistorien är både längre och roligare, men orka! Jag är inte här för att vara skojig. Orginalet är ju dessutom på utrikiska och jag jobbar väl inte som översättare heller? Är historien sann? Det är i sammanhanget inte relevant huruvida historien är sann eller inte. Den väcker en del funderingar hos mig. Jag undrar: Skulle jag eller du vara den som kallt riskerar en rak höger där och då i bussen i en chansning på att dummisen ska vara villig att "take it outside."

Jag kan erkänna att jag nog tyvärr inte skulle vara den snubben. Tusan också! Däremot har jag ofta funderat på om och hur jag skulle agera för att försvara både busschauffören och det goda samhället i dylika situationer.

Min förhoppning är att jag ska ha kraft och mod att à la vilda västern snabbt samla ihop ett possy i bussen och konfrontera översittaren. Det är vad jag hoppas jag kommer att göra. Hoppas att ni hörsammar sheriffen i bussen när hen samlar ett possy nästa gång chauffören/konduktören/kassabiträdet/flygvärdinnan/servitören behöver hjälp att sätta emot en idiot. Annars kommer jag att få stryk. Eller varför inte vara sheriffen själv och samla en grupp rimliga till försvar för det goda samhället? Ju fler av oss som står upp för varandra, desto bättre.

Det sista var en fin avslutningsknorr tycker jag, men jag måste nog förtydliga att jag inte uppmanar till våld. Om ni är 5 mot 1 behöver ni inte och ska ni inte nita dummisen. Staten har och ska ha våldsmonopolet i Sverige. Jag pratar om att mota bort dummisar, att bilda mur kring den utsatta. Fös iväg dummisen och krama om varandra. Se där, en fin knorr till slut den också.

Hål i huvudet

Återigen låter media - i det här fallet Aftonbladet - en sörjande mamma uttala sig obetänksamt allt för tidigt efter sitt barns bortgång. Återigen frågar jag mig om media inte borde ta ett större ansvar för vad de publicerar.

En mor som förlorat sin son efter han tagit en överdos knark ska enligt Aftonbladet ha sagt följande:

"Han blev så fruktansvärt sjuk. I efterhand har jag förstått att han hade abstinens. Jag är så ledsen för dessa föräldrar som mister sina barn till en så idiotisk sak som nätdroger."

Om några år kanske mamman har kunnat reflektera lite och kan inse att det inte var just nätdrogerna som var huvudproblemet. Problemet för hennes son och det som skördade hans liv var att han ville knarka.

Jag ska för säkerhets skull påpeka att jag naturligtvis anser att nätdrogerna är ett jätteproblem. Detta inlägg handlar dock om hål i huvudet-resonemang, som detta hos mamman. Hon har helt klart inte hunnit reflektera klart över sin sons död och detta borde Aftonbladet ha insett och tagit sitt ansvar. Man kunde till exempel ha frågat om mamman verkligen ville skilja ut nätdrogerna från knark man kommer över genom andra distributionskanaler. Rimligtvis hade mamman då insett det galna i hennes uttalande.

Tack min hustru, som tipsade mig om denna artikel.

Sitt och skäms, skurk

Jag läser idag i DN att Breivik vill skicka brev till andra högerextremister utanför samhället. Detta ger mig ett avstamp till att skriva om delar av min syn på brott och straff. Inlägget kommer alltså inte handla om Breivik, då just detta avskum ännu inte är dömt och då även denna amöba skall betraktas som osky..... Nej, det går faktiskt inte att skriva "oskyldig" om den rumpöppningen utan att kräkas en aning, men dömd är han/det inte ännu.

Jag är emot dödsstraff och detta av flera skäl: det är dyrt, det finns en risk för att en oskyldig avrättas och en avrättning är tämligen oåterkallelig till sin natur. Staten bör rimligtvis heller inte döda kallblodigt. Mest är jag dock emot dödsstraff för att jag hellre vill se de värst avskummen i vårt samhälle vittra bort och glömmas bort under ett livslångt fängelsestraff, än att komma undan med döden. Jag surar alltid lite i slutet av amerikanska filmer om skurken dödas i stället för att åka fast.

Ovanstående resonemang kräver dock vissa (av mig nedlagda, naturligtvis) definitioner på vad livstid ska vara. Först och främst ska tiden för livstid vara just livstid. Det ska inte behövas mer definition än så. Än viktigare är dock att en livstidsfånge i min idealvärld ska anses ha förverkat sin rätt att vara med oss andra i samhället. Hen ska inte få vara med och påverka. Hen ska inte få ge intervjuer, publicera böcker, gifta sig, blogga, etc, etc. Sitt och ruttna, kort gott. Utan verkliga livstidsstraff är jag rädd för att jag är lite mindre emot dödsstraff.

Avslutningsvis applåderar jag den grekiska olympiska kommittén, som utesluter en tjej från sin os-trupp eftersom hon skrivit rasistiska grejor på sin Twitter-sida. De olympiska spelen grundar sig i ett budskap om förbrödring och rasism är helt enkelt oförenligt med detta budskap. Väl värt några miljarder i skuldlättnad för Grekland, tycker jag.

Taxi-skurkar

Läste idag om något taxi-bedrägeri och om detta kan jag tyvärr bara konstatera att det kan väl inte förvåna någon. Skurkaktiga taxi-åkare? Det nuvarande regelverket kring taxi-näringen är ju av sådan art, att den bjuder in och välkomnar ljusskygga personer. Jag kan inte komma på någon verksamhet i vårt land där man kan bete sig som en skurk utan att faktiskt behöva bryta mot lagen (det skulle möjligtvis vara banknäringen).

Det är direkt pinsamt att varken sittande eller tidigare regering förstår att en avreglering av taxi-verksamheten inte per automatik måste innebära fri prissättning av taxor. Världen är full av avreglerade taxi-marknader där prissättningen är reglerad. Funkar utmärkt, så varför inte här?

Istället har ett pinsamt Sverige växt fram där turisters första smak av Stockholm är en knasigt dyr resa från Arlanda in till Stockholm. Ett Sverige där jag och många med mig inte vågar åka med små-åkare i rädsla för att bli lurad. Resultatet blir i slutändan att ett fåtal stora bolag kommer att överleva och de små dö ut. Därmed blir avregleringen omintetgjord. Grand hotell i Stockholm har till och med gått så långt, att de skapat ett eget taxi-bolag för att förhindra sina gäster från att bli finansiellt skinnflådda. Det ska inte behövas i ett rimligt samhälle, i det goda samhället.

Det här inlägget borde inte ha behövts. Denna orimlighet borde ha justerats för länge sedan.

I övrigt välkomnar vi solen och värmen. Kul att ni valde att komma förbi. Tog ni SJ hit, eller varför så sena? Kanske vågade ni inte ta taxi hit och blev därför så försenade? Nåväl, häng kvar en stund nu så får vi lära kännas.

Tramsiga Fakta

Om ni ännu inte har sett tv4s Kalla Fakta från 18nde april, rekommenderar jag er att göra detta. Programmet är en orgie i orimlighet och programledaren Lennart Ekdal borde skämmas för att han säljer sig själv till vilket program som helst, bara han får se så där kritiskt fundersam ut som bara han kan få till och vi tittare förstår att nu är det knasigt som tusan.

Först en liten parentes om Lennart Ekdal och hans trovärdighet, eller snarare brist på densamma. Jag såg fuskbyggarna häromdagen och det är helt tydligt att det är Timells program. Martin Timell gör ett bra jobb att påvisa orimligheter och hjälpa offren. Ekdal sänds ut för att konfrontera fuskbyggaren och i det program jag såg var han pinsamt oinformerad om vad som var de egentliga byggfelen. Resultatet blev en kort rad frågor som han inte kunde följa upp när byggaren trängde in sig själv i ett hörn. Ekdal saknar engagemang i de frågor han tar upp och mister för mig all trovärdighet om han någonsin haft någon.

Programmet Kalla Fakta nu då. Avsnitt 5, där man "granskar polisens jakt på MC-föraren Christopher Andersson, en jakt som slutade med att han kraschade in i en vägbom." Christopher saknade körkort och körde i trehundrade kilometer i timmen bland andra trafikanter. Hans flickvän satt bakpå.

Ekdal varnar tittarna för att det är mycket skakande bilder. Efter att ha sett programmet är jag skakad över dumheten hos den avlidna, hans flickvän, hans mamma och inte minst hos Lennart Ekdal.

Programmet granskar alltså polisens agerande. Man låter flickvännen, mamman och en trafiksäkerhetsprofessor komma till tals. Man har tillgång till polisens film från jakten och den polis man hör på bandet får komma till tals. Vi tittare förväntas att:
1. Tycka att poliserna var dumma som inte avbröt jakten, för det gick ju så fort och var så farligt.
2. Känna sympati med flickvännen, som inte har vett att avböja medverkan. Hon säger bland annat att hon tyckte att de borde stanna i en tunnel. Underförstått att de därmed skulle komma undan den efterföljande polishelikoptern.
3. Uppröras av att poliserna i bilen säger konstiga saker under biljakten. De säger bland annat till en bilförare som inte flyttar sig, att denne är ett mähä. De skojar även om att preja upp bågen i vägkanten.

Rimliga åsikter om ovanstående:
1. Christopher körde inte fortare för att han blev jagad. Han blev inte farligare för att han jagades. Han körde in i bomben först efter han hade skakat av sig alla bilar.
2. Kalla fakta har tillåtit en osympatisk typisk brud fullständigt göra bort sig. Följderna för tjejen är ganska ohämmad nätmobbning mot henne.
3. När polisen kallar invandrare för apor, då är det ett upprörande beteende värt anmälan och avsked. Att polisen hetsar upp sig lite under en biljakt, det är rimligt. Inget av det som sades på bandet var orimligt i mina öron.

Lite utdrag ur inslaget: Kalla Fakta använder språkbruket "Förföljd av polisen." man utmålar medvetet en lagbrytare av stora mått som offer. Professor Jörgen Lundälv hejar på och säger att vi pratar ju inte om en bankrånare. Mamman till Christopher påpekar att det ju begås hundratals trafikbrott varje dag. Varför ska hennes son jagas? Hmm.... Svår fråga. Nej vänta, det är det inte alls! Han ska jagas (inte förföljas, utan legitimt jagas) FÖR ATT HAN BRYTER MOT LAGEN! Det är inte svårare än så.

Några andra tragiska axplock från inslaget:
Flickvännen säger att det var "fler och fler poliser" och att man ju i dessa situationer inte vet vad man ska göra. Lilla vän. Man ska stanna. Punkt. Flickvännen tänkte att de kanske borde stanna i en tunnel. Hon borde inte ha varit med i Kalla Fakta. Hon borde vara med i mitt kommande program "Följ lagen, dumhuvud." Ekdal och flickvännen anser att polisen hetsade och stressade Christopher. Så här är det, enligt den rimlige gubbjäveln: Polisen jagar lagbrytare. Om lagbrytaren blir stressad eller inte är egalt (egalt betyder att jag skiter i det).

Mamman och även Lelle Ekdal (jag får säga Lelle, då det känns som att jag känner honom nu) pratar om den fina stackars Christopher om vore han en genommysig liten pöjk. Att köra motorcykel var hans hobby. Ok, men att köra motorcykel som hobby lagligt tarvar att man besitter ett körkort och förmågan att hålla sig till trafiklagarna, något som Christopher inte besatt.

Programminslaget borde varit så här kort: En brottsling körde ihjäl sig och det är djupt tragiskt men han har sig själv att skylla. Hans mamma visste att han var ute och buskörde motorcykel och gjorde inget åt det. Hon klandrar sig själv. Polisen försökte stoppa honom.

Jag är kritisk mot mamman och flickvännen, men mest mot Ekdal och Kalla Fakta, för att de gjorde och sände reportaget, med enda påtagliga följd att de inblandade får skräp från mig och andra bloggare och inte minst nätmobbare. De förtjänar inte detta. De förtjänar att få sörja Christopher i fred. De förtjänar inte att uppmuntras i vanföreställningen att Christophers död var någon annans fel än just Christophers.