Så här stoppar vi "fotbollsvåldet"

Nu har det hänt igen. Våldsverkarna som hänger runt fotbollsmatcher har dödat en annan människa. Vad ska vi göra, vad ska vi göra? frågar sig folk. Lösningen är enkel om vi bara vill. Teknologin finns, men finns viljan?

Gör så här, så försvinner problemet snart: Filma alla som befinner sig i våldsamma sammanhang vare sig det är vid match eller uppgjorda möten mellan så kallade supportrar. Installera sedan kameror och mjukvara för ansiktsigenkänning vid arenaentréerna. Bannlys dem som identifierats i våldsamma sammanhang för alltid. Klart. 

Men vaddå?! Ska vi bannlysa folk för att de var på fel plats vid fel tid? Ja det ska vi. Man behöver aldrig "råka"  befinna sig mitt i upplopp. Jag har sagt det förut. Det finns alltid en möjlighet att springa bort från tumult.  Kamerorna kommer att se om du verkligen försökte ta dig iväg från knasputtarna eller in du tyckte det var kul att vara del av tumultet. Om du tar avstånd från våld och hat i samband med idrott, så distanserar du dig från idioter. 

Så tycker jag och inser att detta aldrig kommer att ske och jag kommer aldrig kunna ta med Junior på fotboll och set är orimligt och sorgligt. 

Emma Green Tregaro är stor. Friidrottsförbundet ynkliga.

Tillbaka efter en och en halv veckas semester tänker jag inleda mitt återtåg på bloggosfären med att ryta i ordentligt mot ett gäng som i bästa fall bara är ryggradslösa och i sämsta fall medvetet stöder åsidosättande av mänskliga rättigheter. Jag talar om svenska friidrottsförbundet. Men först en hyllning:

Emma Green Tregaro, du är en förebild. Genom att måla dina naglar i regnbågsfärger visade du på ett subtilt sätt att du inte stöder VM-värdnationen Rysslands förhatliga anti-gaylagar. Du visade att sporten inte kan och inte bör friskriva sig från politiken. Samhället är politik och sport är del av samhället. Du visade vägen för hela svenska OS-truppen inför stundande tävlingar i intoleransens Ryssland. Jag bugar mig inför dig. 

Så friidrottsförbundet. Ni bad Emma låta bli. Det hette att en hel nation kan straffas om en enskild tävlande bryter mot reglerna. Jaha. Tänk att hela Sverige skulle ha blivit diskat för att en enda i vår trupp visar vad Sverige borde stå upp för, vad Sverige borde vara och ofta är. Tänk om vi blivit diskade för att någon av oss sade (med ett par lager nagellack), att det tamejtusan inte är ok att hata, att förtrycka. Tänk vilka rubriker det skulle ha blivit. Tänk vilken debatt. Jag hade strålat av stolthet och en hel värld hade fått veta att Sverige som nation inte ställer upp på att blunda för hat och förtryck. Men så blev det inte. Vi satte svansen mellan benen och missade den chansen.

Naturligtvis hade vi inte blivit diskade, men om vi hade blivit det, hade den politiska effekten varit enorm och mer än värd diskningen. Vi stod helt enkelt inför en solklar win-winsituation: Antingen hade Emma fått fortsätta att medelst naglarna i det lilla berätta för Kreml vad hon tycker om Dumans lagstiftning mot "homosexuell propaganda", eller så hade det blivit en överreaktion av absurda proportioner med globalt fokus på bristen på mänskliga rättigheter för homosexuella i Ryssland som följd. Nu blev det ingenting. Tack för det, friidrottsförbundet. Verkligen. Tack. Fega kollaboratörer är allt ni framstår som nu. 

Om diskning med mera

Jag har tidigare konstaterat att min blogg spretar värre än ett ligg-ruffs och så tycks det fortsätta. Se till exempel hur jag blev relationsrådgivare i kommentatorsfältet under Diabetes och Kröken. Nu tänkte jag bli OS-kommentator.

Det sämsta hittills med OS blev samtidigt det bästa. Badmintonspelarna som maskade för att de inte ville vinna upprörde en hel värld. Så usligt var det att medvetet gå emot mottot snabbare, högre, starkare, att många med mig ropade på diskning. Vilken tillfredsställelse sedan när de faktiskt blev diskade. Pragmatiskt och bra.

Sedan kan jag dock tycka att regelverket borde erkänna att dessa situationer kan uppstå och att ömsesidig walk over skulle vara möjlig med lottning som lösning. Tillfället gör ju som bekant tjuven. Due-Due till er alla läsare.


http://www.aftonbladet.se/sportbladet/os2012/article15195718.ab