Österbottniska serviceupplevelser del jag vet inte. Juldagbok, typ. Eller nåt sånt. Och ett recept på sockerfritt julgodis

21 december 

Så långt levererar Österbotten. Svärmor bad förtjänstfullt om ursäkt för att kaffet inte var färdigbryggt när jag steg upp. Dålig service kompenserades här alltså med god sjukdomsinsikt och en vilja att arbeta med problemet. Föredömligt. Vi har varit och hämtat mat igår på Korv-Bertils eller vad det är jag har kallat underverkskiosken i tidigare inlägg. Där skulle de kunna vara hur otrevliga de vill för maten levererar alltid. De är dock oftast riktigt trevliga, om än inte sprudlande av glädje. Vi avnjöt kalasmåltiden hos min svägerska, där vi blev fint uppassade med kaffe på maten. Junior blev väl omhändertagen av Finis systerbarnbarn. That's right folks, Finis är farmorssyster. Det är dock inte något vi pratar om. 

Skulle ovanstående vara något vi pratade om, kunde jag berätta att jag länge innan Finis systersondotter föddes, denna underbara lilla trollunge som vi kan kalla Basmati, länge gick och drygade mig likt en liten skolgårdsskitunge. "Du ska bli farmors syster, du ska bli farmors syster", skanderade jag. Finis bet ihop och såg ut att försöka påminna sig om att hon faktiskt älskade mig även om det inte alltid var eller är så särdeles lätt att komma på varför. Så en vacker sommardag när vi var på landet fick jag beskedet att Basmati var född. "Grattis" sa Finis. "Du är nu farmors systers gubbe. Sug på den!" Hon är ondskefull, Finis. 

Så var denna dag. Vi blev även bjudna på trevlig fika hos en kusin. Ja, servicen i stugorna i Österbotten lämnar inget att önska. Smarrigt kaffe och alltid en massa kakor och bullar. Leenden får man också på köpet. 

22 december

Vistelsen fortsätter att bjuda på bra service i stugorna. Vi har träffat ett tvillingpar på 7 månader och en filur som inte kommit ur mammas mage ännu. De förstnämnda är superfina och den sistnämnde förtjänstfullt tyst. Barnens diverse föräldrar och morföräldrar var trevliga även de.  

Jag kan för övrigt meddela att jag gjort supersmarriga julgodisar enligt följande recept:

3 dl mandelflarn

1 msk limesest (rivet skal av en lime)

3 dl kokosflingor

250 gram smält vitchoklad utan socker

Rör ihop, klicka ut i små klickar på bakplåtspapper. Låt stelna ett par timmar. Klart. Hepp!

Hur går det för mitt barn och hans språkutveckling då? Jo idag kan vi med glädje konstatera att Junior 1. Vet vad ordet bajs betyder och därför 2. således kan svara tillfredställande på frågan vad han har i blöjan och 3. vet att hans mor och far kiknar av skratt när han efter en pilimarisk paus liksom suger på bokstaven B innan han med stor entusiasm och stolthet (över ord såväl som produktion) förlöser ordet mmmMMBAAAAAJ, varvid hans föräldrar till sin stora skam och i en fullständig brist på konsekvensanalys brister ut i apgarv. Finis har länge påstått att jag vid pass 40 borde ha kommit ur bajsåldern, men har nu alltså även hon upptäckt hur otroligt roligt ordet bajs är. If you cannot beat them, join them. Välkommen, kära hustru och tack för att du valde att ansluta dig till bajssidan istället för att slå mig. 

Nu kära läsare, vill jag att ni högt och tydligt förkunnar hur en korv som tillhör Emiratet Dubai bör benämnas. Tack och förlåt. 

23 december

Idag var vi som vi brukar när vi är i Finland och hälsade på Finis farbror här i Nykors. Han suckade i många år att han inte hade några barnbarn. Det var ett sådant gnäll, att hans fyra barn till slut hade familjemöte och beslutade att sätta igång produktionen. Och som de gjorde det! Huset fylls nu i jul av 7 barn under 5 års ålder och ytterligare ett väntar i en av sällskapets magar på att födas vilken sekund som helst. Barnen talar omvartannat svenska, engelska och spanska och de gör det gärna, ofta och oftast inte medelst viskningar. Vi kände alltså att farbror med hustru hade det lite för lugnt och fyllde på med oss själva och Junior för några timmar. Omtanke. Att vistas i detta hus när det är fyllt till bredden är förvisso till viss liten del en aning ansträngande för örat, men mest är det helt underbart. Det är en sådan enorm kärlek och glädje i atmosfären där, att jag alltid blir alldeles lycklig i hela kroppen efter ett besök. Tack, kära ni för att vi alltid känner oss så välkomna trots att huset är minst sagt fullt! Som mos på laxen, tårta på toffeln och korv på aladåben fick jag dessutom tillfälle att till den gravida i skaran dela med mig av mina godisar som jag gjort (se ovan). Hon har tillfälligt sockerförbud på grund av förhöjt blodsocker under graviditeten, så jag kunde dela med mig av lite tips och godis. Dela, det är jul, det. 

24 december

God jul kära läsare!

 

Om Kärrtorpnazisterna och deras försvarare i stugorna

I söndags angreps en fredlig manifestation av ett Nazistgäng. Det var Svenska Motståndsrörelsen som i Kärrtorp attackerade med påkar och knallskott. En fredlig demonstration där barn och gamla gick med utsattes för brutalt våld. För de allra flesta av oss var detta något oerhört, något oacceptabelt, men som allt för ofta nuförtiden är det en massa "helt vanliga" som träder fram med märkliga åsikter. Istället för att prata om det vansinniga i det som skett, drar de upp att andra ju faktiskt minsann också gör dumheter. Vad är det som händer med vårt land när Nazister försvaras av Joe Average?

Jag gav mig in i en debatt på FIs sida på Facebook. Där stack en man fram sitt tryne och tjatade gång på gång om att andra grupper ju faktiskt också ställer till det. På en direkt fråga vägrade han hålla med om att andras våld inte försvarar våld. Vad tusan!? Vi har nått en punkt i vårt samhälle där vanligt folk inte rakt av spottar nazismen i dess obehagliga ansikte, utan i stället jämför den med andra avarter som till exempel avskummen i AFA och andra liknande äckelgrupper. Så här är det för mig och borde vara för alla andra "hederliga medborgare" Patrask som inte klarar av samhällets spelregler är patrask oavsett inbillad och/eller påstådd politisk färg. Så har det tidigare varit, men nu försvarar alltså så kallade helt vanliga människor extremister av den egna färgen. Inte okej!

I retoriken menar ofta nazistförsvararna att vi som hojtar högt mot högerextrema inte hojtar högt när det är vänsterfolk som står för buset, eller för all del invandrare. "Var var ni när blah blah blah....?" Jag svarar att jag är här nu och jag var här då. Den trogne läsaren kan dra sig till minnes hur jag till exempel skrev om Husbykravallerna och hur jag ville ta bort rasfrågan, invandrarfrågan och allt dylikt från bordet. Det rörde sig då som nu om snorungar som ville sabba. Jag kommer alltid hojta mot patrask som inte följer samhällskontraktet och jag kommer aldrig ursäkta en grupp av bus med att andra grupper av bus också beter sig som galna hundar. Jag frågar istället de många som under Husbykravallerna skrev på Avpixlat om hur ungdomarna där borde slås ner med medborgargarden: Var var ni i söndags?

För många julklappar

Det är onsdag och jag tänkte skriva en rad eller två om julklappar. Jag tror att min generation har lite extra svårt med det här att hantera julklapparna. Vi växte upp i en tid då många pryttlar fortfarande var rasande dyra. En radiostyrd bil kostade en halv månadslön och en stereo en hel. När jag var barn vet jag att mitt rekord för antal julklappar var tretton (ja, likt tjockisen i Harry Potter räknade jag, mycket sympatiskt, jag vet). Jag minns gången jag fick en stereo, min dyraste julklapp någonsin, men jag minns även gången jag fick en egen oboymugg av min syster, eller en Bennettonskjorta av min moster. Bennetton var ett märke vi inte hade råd med i vardagen, så just den skjortan etsade sig fast. Men jag fick ofta kläder i jul. Vi kunde helt enkelt inte köpa alla kläder jag ville ha. 

Idag är det för mig och många svenskar få saker som är för dyra för att inte köpas direkt när det upplevda behovet infinner sig. Dels för att vi lever i ett välstånd som vi inte hade kommit upp till på 80-talet, men även för att produkter som förr var dyra numera är väldigt billiga. En DVD-spelare kan man få för 299 kronor och en radiostyrd bil för 99. Det finns få saker som är så där extra dyra, att föräldrarna har vett och lust att vänta med införskaffandes till jul och födelsedag. Detta medför att vi gärna försöker kompensera med kvantitet. Vi stjälper över en hel hög med klappar på varandra (jag har gjort just detta mot/för min hustru) för att det ska kännas lyxigt nog. 

Jag har sett mina syskonbarn gråta över att de efter femtioelva julklappar fortfarande har fler att öppna. Jag har sett barn kasta sig över nästa klapp utan att registrera vad som fanns i det förra paketet. Jag gillar inte det här och vi får se om jag lyckas bättre själv. 

Junior saknar inget materiellt i sitt liv. Visst ska han få klappar, men det kommer förhoppningsvis inte bli för många. Jag hoppas på att få honom att uppfatta julen som något mer än klappar. 

Många välgörenhetsorganisationer har fått gåvor av oss i år och mina gudbarn (tre av de fyra är för unga för att läsa detta) får gosedjur från barncancerfonden. Det, kära vänner, känns för mig som gåvor som omfamnar hela julen, både den materialistiska sidan och den där med kärleksbudskapet. 

Trevlig onsdag. 

Halva pudlar är inte ursäkter

Det är onsdag. Arbetsdag för mig och det innebär att jag hunnit läsa nyheter, så nu blir det blogg. Det finns få saker som retar mig så som när folk gör halvpudlar istället för den eftersträvansvärda hela pudeln. Den senaste i raden av låtsasångrare är Oscar Wester, slopestyle-åkare (typ konståkning, gissar jag). Han skrev enligt DN följande på Twitter: ”Såg en bög på facebook med likadan tröja som jag har. Lär ju slänga den tröjan nu”.

Svårt att feltolka denna Tweet, tycker jag. I Westers värld är bög ett skällsord. Det är fel och klandervärt att vara homosexuell. Nu till halvpudeln:

Wester har gjort följande uttalande till TT: ”Jag ber om ursäkt för det, det var väldigt klantigt gjort av mig. Jag tänkte mig inte för när jag skrev tweeten helt enkelt. Jag menade absolut inte att vara nedsättande mot sexuella läggningar, men jag förstår att den tolkades så. Den var mest på skämt och än en gång så var det klumpigt och ogenomtänkt skrivet”.

Var detta en ursäkt? Nej, nein, njet! En ursäkt ska innehålla ett element av insikt i vad det är man har gjort fel. Genom att skriva "Jag menade absolut inte att vara nedsättande mot sexuella läggningar" visar Wester att han saknar all sådan insikt. Klart som tusan tweeten var avsedd att vara nedsättande mot homosexuella. Wester borde erkänna att så var fallet. Han borde inte få komma undan med att skriva att han inte menade vad han de facto menade. Han menade absolut att det är knas att vara homosexuell och att han inte vill förknippas med homosexuella. Det måste han först stå upp för för att kunna be om ursäkt på riktigt. Han borde avtvingas en riktig förklaring och därefter ta en kurs i människors lika värde. Först efter dessa steg är det aktuellt med en riktig pudel. I nuläget borde han bara ha skrivit att han beklagar att han inte är mediatränad nog för att hålla inne med sina verkliga åsikter. För Wester är troligtvis inte mindre homofobisk efter sin "ursäkt" än innan. Han vet nu dock att han måste censurera sina verkliga åsikter. 

DN har mycket riktigt satt rubriken "OS-hopp ångrar homofobisk tweet", för ångrar sig gör Wester ju. Det innebär inte att hans "ursäkt" är en ursäkt och DN uttrycker tyvärr i sin text att Wester ber om ursäkt. Jag vänder mig mot detta och tycker att tidningen borde ha en större insikt i språkliga nyanser än så. Vi ska inte tillerkänna ånger för självcensursbrist samma status som en ursäkt. 

Wester välkomnas säkerligen med öppna armar till Sotji, där historiens första öppet institutionaliserade homofobiska OS kommer att hållas 2014.