När jag idag som så ofta annars satt och silade kattbajs från kattsand så som man gör lite till mans, fick jag en av de där stunderna av insikt som då och då drabbar oss alla. Ett stort AHA kom förbi och daskade till mig i bakhuvudet och fick mig att se klart: Jag har funnit min egentliga lott i livet: Jag är en bajsslav.
Sedan länge är det jag som städar toaletterna i vårt hus och tidigare i lägenheten. Jag är helt enkelt inte så äckelmagad som min hustru (som vi inte längre kallar Flodis) och i ärlighetens namn kan vi nog inte skylla eventuella sidoskurar på henne med samma trovärdighet som vi kan mig. Det är helt enkelt rimligt att jag tar toaletterna.
När så hustrun gick och blev Flodis visade det sig att något av det farligaste man kan utsätta ett foster via bakugnen (sagda hustru) för, är katt-exkrementer. Därför blev tömning av kattlådan helt plötsligt enbart mitt ansvar. Det ska här förtydligas att vi har två stora, extremt väluppfostrade katter. Väluppfostrade såtillvida att de inte sänker sig så lågt som till att uträtta sina behov utomhus, något som är bra för grannsämjan, men dåligt för den som är på kattlådedetalj, dvs jag.
Min hustru tyckte att vi för enkelhetens skull skulle fortsätta med etablerat mönster även nu efter det att Junior har kommit till världen. Hon menade på att det skapar ordning att jag har björnkoll på när lådan tömdes senast och att det bara skulle innebära kaos och kalabalik om hon gav sig in i ekvationen. Jag nickade lydigt medhåll, för det är det man ofta gör med en ammande, hormonstinn hustru (vi kan numera kalla henne för Finis).
Finis har även konstaterat att det är synd om mig som inte får lika mycket kvalitetstid med junior som hon får, så för att råda bot på detta, har jag även tilldelats titeln "senior diaper administrator in charge", eller helt sonika "bajsslav". Jag och Junior myser ofta vid skötbordet under det att mjölkcentralen tar en välförtjänt paus i duschen.
De läsare som känner mig inser att jag naturligtvis inte har något att anmärka på den nuvarande arbetsfördelningen. Den är helt rimlig och Finis drar fortfarande det tyngsta lasset i hemmet även om hennes sysslor inte är lika fekaliecentrerade som de uppdrag jag förärats.
Klar slut. Nu måste jag ut och skyffla undan det vita skräpet som ramlar ner från himlen.
Hahaha, vilken underbar återgivning av er arbetsfördelning hemma! Kan riktigt se hur finis pedagogiskt lade fram alla rimliga och övertygande argument för att behålla bajsordningen hemma hos er! :) Lovisa - jag saknar dig på jobbet!!
SvaraRadera