Kan man vinna för mycket?

Rubriken blev felstavad först och läste "kan man vina för mycket?" Rimlig fråga så här en lördag, men inte föremål för dagens inlägg.

4,24 miljarder kronor har någon i Maryland, USA vunnit idag. 4,25 miljarder. Vad gör man för det? Liksom kanske alla andra, så drömmer jag om att någon dag vinna pengar. Jag drömmer om att inte välja mellan att renovera fönster eller fasad. Drömmer om att ha lite nyare bil, att kunna resa när jag vill etc, etc. Ja, jag skulle inte tacka nej till 4,25 miljarder kronor. Dock, i valet mellan 50 miljoner och 4 miljarder, skulle jag nog helst vilja vinna den mindre summan (inte så ofta man kallar 50 miljoner en mindre summa). Det skulle  räcka till huset vid vattnet, den nya bilen, lite resa, inga lån, lite slantar till familjen och lite dutt. Men jag skulle fortfarande behöva ha ett jobb. Jag skulle fortfarande behöva tänka efter då och då över en utgift. Jag tror att för mycket pengar allt för lätt leder till att människan blir blasé, att vi ganska snart kan komma att ifrågasätta vår mening är på jorden. OM jag vinner 4,25 miljarder hoppas jag att jag är tillräckligt stark att ge inte bara en del utan en majoritet av de pengarna till välgörande ändamål (ska nog skriva ett inlägg om min syn på bistånd och välgörenhet också) så att jag fortfarande kände att jag behövde tänka till då och då för att min vardag ska fungera. Det vore det rimliga sättet att hantera en sådan mastodontvinst. Jag hoppas att jag aldrig behöver ställas i den situationen, för jag är rädd att jag skulle misslyckas kapitalt. Nähä, om man skulle gå ut och skotta undan snön!

Energitjuvar och livskvalité. Del 1

Energitjuv. Låter lite som en James Bond-superskurk, men jag pratar om helt vanliga personer i vår omgivning. Energitjuven är inte nödvändigtvis objektivt identifierbar, utan den enes energitjuv kan vara den andres bekräftare.

Jag är en glad typ som gillar att umgås med människor som är positiva och som oftare validerar varandra än kritiserar. En energitjuv i min värld är någon som oftare är negativ än positiv, som oftare kritiserar än validerar. Vi har dem i vår omgivning, bland släkt och vänner och på jobbet. På jobbet är det någon som oftare lägger mer tid på att klaga på hur mycket hen har att göra än hen lägger på att faktiskt ta tag i saker. Energitjuven inleder gärna morgonen med att påpeka hur dåligt väder det är eller hur dåligt hen har sovit. Vännen och släktingen berättar gärna om hur tungt det är för just henne/honom (finns ingetsom motsvarar ”hen” där ännu). Så till exempel om du berättar för en energitjuv att du just får ebola, så berättar hen gärna om den gången hen bröt benet och hur tungt det var. Ja, en energitjuv är tämligen egenkär.

Livet är kort och det är viktigt att maximera upplevelsen. Livet är alltför kort för att låtas spoileras helt eller delvis av energitjuvar. Därför försöker jag välja bort energitjuvar där det går. Kanske tycker dessutom energitjuven att jag är ett överpositivt mähä som är galet enerverande att umgås med på grund av min bristande förmåga till gnäll. Jag kanske sabbar deras flow av gnäll. Då gör jag oss båda en tjänstgenom att dra mig undan, så då mår jag ju ännu bättre. Jag har ju gjort energitjuven lite gladare.

Den stora frågan för mig är huruvida energitjuven är medveten om att hen är en energitjuv. Skulle hen vilja ändra på sig om man sa något eller är en energitjuv oföränderlig? Om energitjuven är omedveten om att hen uppfattas som en energitjuv, indikerar det då kanske att hen inte tycker att det finns något negativt i att alltid gnälla? Avslutningsvis, är det månne så att energitjuven de facto är  en superskurk? Hen har ju ändå förmågan att suga livsgnista ur folk.

Homosexualitet

Den underliggande "humorn" är dessutom att väldigt många utanför norden fortfarande tycker att det är en stor (traumatisk) sak att prata om homosexualitet med sina barn. Många i Sverige skulle nog inte frukta samtalet som någom "incredibly difficult and traumatic experience." 

Jag är stolt att bo i ett av de länder som har kommit längst i dessa frågor. Vi har inte kommit ända fram, men vi har kommit långt.

Back to basics

Att de kan "rösta via ombud", var inte det ett av de de främsta argumenten mot kvinlig rösträtt?

Tapas

Middagen igår med hustrun och två goda vänner blev över redan höga förväntningar mycket angenäm. Olé Olé heter den restaurang på Kungsholmen som många håller för den bästa i Stockholm och jag måste hålla med (eller måste inte, men vill). Vi hade lyckats boka ett av de fyra borden till kl 19.30. Vi anlände till den stimmiga lilla restaurangen där spanska hörs mer än svenska och det kändes som en liten, liten del av Spanien hade karvats ur och flyttats till Stockholm. Efter lite väntan fick vi vårt bord, gjort för sex personer. De två killarna som redan satt där och åt såg trevliga ut och vi tackade för maten som stod på "vår" sida. De hakade genast på och skojade och hade sig och vi slängde käft lite så där trevligt som vi svenskar oftast gör först efter några glas vin. Ganska snart berättade min spanskättade bordsgranne vad jag skulle beställa. Han insisterade på att jag skulle smaka av deras mat och jag var ju hungrig, så......gratissmakprov! Snart fick vi beställa. Språket som gällde var spanska och servitören kallade mig "jefe", så han visste uppenbarligen vad han talade om. Bordsgrannen berättade att vi borde beställa in samma vin som de drack men vi valde öl. Snart beställde då grannen in ett extra glas så att vi fick smaka vin. Senare serverade jag honom ett smakprov på en rätt de inte hade testat och genast beställde de in den rätten också. Ja det var verkligen högt i tak och sådär trevligt som man bara har utomlands. Högljutt, himmelskt gott, exotiskt och gemytligt får sammanfatta upplevelsen och om man ska säga något negativt, så är det att restaurangbesöket fick mig att känna som vore jag i Spanien igen. Kanske är det enda rimliga att åter besöka landet snarast, redan nästa vecka. Eller restaurang Olé Olé.

Osvensk förflyttning

Såg just nu och här på tåget en man byta säte efter det att två pratglada damer satt sig i hans fyrsitskonstallation. Han reste sig helt sonika - ingen sur min - och flyttade några säten bort. Var han otrevlig eller bara rimlig? Helt klart så är det tämligen osvenskt att inte stilla finna sig i sin olyckliga placering. Möjligtvis kan man titta under lugg, sucka lite, himla med ögonen..... Men man flyttar inte på sig. Osvenskt. Mitt nästa inlägg handlar om en osvensk restaurangupplevelse jag hade igår. Sedan kanske jag borde blogga om det orimliga i att kalla det en svensk person gör osvensk. Kanske.

Gottgottigottgott

Middag på Stockholms bästa Tapasrestaurang. Olé Olé!!!!

Mode

En viktig paroll i dagens samhälle är ju som bekant ”kvantitet före kvalitet”. Således söker jag ju föjare som en tok söker enhörningar. Mina nuvarande fyra läsare tycks nöja sig med mitt dravel om allsköns gubbetraktelser, men jag känner att jag måste bredda mig för att nå ut till den stora massan. Därför är det nu dags att blogga om mode. Genom att skriva ordet ”mode” och muta Google, borde jag nu automatiskt ha en sisådär 100.000 läsare, så då kan vi gå vidare. Hur ska då jag, en medelålders stekhet gubbe, blogga om mode. Nja, jag kanske inte är rätt person, så jag tror att jag skriver om modebloggar och modeindustrin i stället. Nu blir det gubbjävligt, så håll i er. Detta är något jag har hängt upp mig på ett tag. Jag har inget emot att det finns en modeindustri. Märk väl att jag inte skriver ”jag har inget emot modeindustrin”, för det skulle inte vara sant. Pojkkropsfixeringen i modevärlden leder till psykisk och fysisk ohälsa hos tusentals unga kvinnor och allt oftare även hos unga män. Det är dock en annan diskusion. Nu skulle jag skriva om modeindustrin ur en annan vinkel, nämligen vilka orimliga proportioner den har tagit sig. Det är rimligt att roa sig med mode och styling. Det är rimligt att läsa om mode, modelejon, styling, sminkning och annat dyligt, men modevärlden måste veta sin plats. Jag jämför med viktiga saker, riktiga saker, som politik, miljö, svält, hälsa etc etc.... ”Vaddå!” Utbrister en hel kör av fjårtisar som just lärt sig livets viktiga av Sofie Faharaman eller någon liknande. ”Mode är också viktigt!” Det är här vi har mitt problem. Jag har alltså inget problem att det finns modebloggar, modeindustri och knasiga modehipsters. Jag kräver inte heller att modebloggsföljarna ska läsa politiska bloggar. Jag kräver inte ens att de ska bry sig. Men jag tycker att det är orimligt att anse att mode är viktigt. Man ser moderesensenter på tv som pratar om mode som vore det något annat än kul och fritid. Vi ser stylister som på allvar säger att det är viktigt att veta att ett fåtal inom den inbördes beundrande modemaffian i sommar kommer att gå i kavaj och mjukisbyxa, samt ha stora glasögon. Jättestora. Orimligt stora. Det är ok att ni vill läsa om sådant. Men det är inte viktigt.

Hänsyn

Något som många har svårt för idag (eller igår för den delen, inte vet jag inte om det var bättre förr) tycks vara att visa hänsyn. Låt oss reda ut begreppet lite. Hänsyn kommer i många olika storleksordningar, från att som miljöansvarig för en stor fabrik inte skita ner miljön för en hel stad, till att låta en gammal dam få din plats på bussen. Det som är gemensamt för de olika graderna av hänsyn är att den i dess rena och ärliga form kommer ur empati. Sann hänsyn är alltså enligt min mening något av det vackraste vi har. Trist då att konstatera att så många i vårt samhälle inte visar hänsyn, då det enligt mig indikerar att de saknar empati. Så till exempel verkar inte en stor grupp bilister (ofta i stora, nya bilar) inte förstå att en inte alltför tung handrörelse kan innebära stor hänsyn för medtrafikanterna. Om man blinkar sig ur en rondell, så visar man hänsyn till dem som är på väg in i rondellen, så att de vet att de inte behöver stanna upp, utan kan glida på in i rondellen. Så av hänsyn är det bra om man blinkar. Men alla oempatiska som inte blinkar då, hur får vi dem att visa hänsyn? Tja, även en person med grav Aspergers kan lära sig hänsyn, utan att besitta den underliggande empatin. Hen lär sig helt enkelt att man oprovocerat inte säger till någon att hen är fet och ful. Inte för att hen besitter empati, utan för att hen har blivit upplyst om att hänsyn är viktigt i den sociala interaktionen mellan människor. Kanske kan stornybilsföraren också övertygas om att hänsyn gör vår värld bättre och att hen kan börja visa hänsyn i det lilla. I rondellen. Av hänsyn. Eller så kan hen blinka sig ur rondellen för att det faktiskt är lag på det. Då är det rimligt att blinka.

Sommartid

Högst rimlig tajming på omställningen till sommartid. Min morgon var ljus och vacker trots att den inleddes en timme tidigare än förra veckans mornar. Nu blir dessutom kvällspromenaderna ljusa. Lycka. Om nu kommunen sopar bort sanden så blir det nog vår på riktigt.

Dead Sea

Rårakan

Här är en bild på hur fin rårakan blev.

Stavgång

Hur mycket gubbe är den rimlige gubben, då? Tja, jag går stavgång. För många innebär det nog att jag är så gubbig som man kan bli och att jag lika gärna kunde dra runt på en rullator. I P3s morgonpasset härom morgonen gjorde Kodjo sig lustig över stavgåendet och han kunde för sitt liv inte förstå vad man skulle med stavarna till. Han menade att stavarna varken gör från eller till. Detta var ett något förvånande påstående från någon som är så pass insatt i träning som han är. En av de coolare sakerna med att vara diabetiker är att jag ganska lätt kan utvärdera ur mycket socker som dras ut ur vår kropp vid olika sorters träning. Stavgång är ca 30% effektivare än vanlig power walk, så där får Kodjo stryk på foten. Jag gillar Kodjo och tycker att han är rolig, men ibland slänger han ur sig saker utan att ha tillräckligt kött på benet och då blir han lite pinsamt dum-envis (dagens nya ordkombo). Kanske ska tillägga att jag inte bara går stavgång, utan även går regelbundet på gym, både på egen hand och på pass, som core, aerobics och en gång faktiskt på Zumba. Min hustru och alla de andra 30 damerna i rummet hade mycket roligt. Jag spelar även badminton och är naturligtvis fulltränad Ninja.

Råraka på jordärtskocka

Jordärtskocka är blodsockerneutralt och därmed fritt fram i alla dess former. Puré och soppa känner många till, men här kommer ett supersmarrigt recept på råraka, eller enligt vissa, raggmunk. Vi åt dem igår med löjrom, lök och crème fraîche. 4 stora jordärtskockor1 lökLite salt och cayennepepparSkala, hacka och riv ett gäng jordärtskockor, vispa 2 ägg, tillsätt 1 dl mandelmjöl och jordärtskockorna. Kladda ihop plättarna och stek på medelvärde, 5-7 minuter per sida.Njut utan dåligt samvete.

Visste ni att jordärtskocka heter jerusalem artichoke på Engelska?

Jag är diabetiker sedan några år tillbaks. Jag har diabetes typ 1 och alltså inte gubbdiabetes, som man annars gärna skulle kunna tro med tanke på vad bloggen heter. Diabetes typ 1 är inte självförvållat, även om min livsstil i yngre år mer än väl hade räckt till för att leda till typ 2-varianten. Nåväl, jag har ett stort matintresse och den här bloggen kommer att innehålla en del recept, tips och idéer för diabetiker. Jag har ett mycket fint hba1c och anser att jag har mycket att erbjuda andra diabetiker där ute. Men även ickediabetiker har anledning att läsa och lära, då diabeteskost är bra för alla. 

Första inlägget

Solen skiner och livet är vackert. Rimligt! Nu får vi se om det blir en massa bloggande här. Jobbigt att skriva på iPaden. Hej hopp och trevlig lördag önskar jag ALLA mina följare.