Varför är det ingen som våldtar henne?

Jag skrev tidigare om italienska rasist-politiker som härjar mot den Dominikanskfödde integrationsministern Cecile Kyenge. Nu visar det sig att man glädjande nog inte ens i Italien faktiskt får bete sig hur som helst. 

Lega Nord-Politikern Dolores Valandro döms till över ett års skyddstillsyn för att ha uppmanat folk att våldta Kyenge. Hon skrev: "Varför är det ingen som våldtar henne." Detta uttalande är inte helt säkert straffbart i Sverige (ej specificerat att hon önskar att någon ska våldta henne), så Italien är föredömligt på den punkten. 

"Varför är det ingen som våldtar henne?" Detta är alltså skrivet av en kvinna. En kvinna uppmanar patriarkatet att utöva en av de tydligaste demonstrationerna av könsmaktsordningen som råder i världen och förtrycket som åtföljer det. Våldtäkt för att sätta en mörkhyad på plats. Våldtäkt på en kvinna uppmanat av en kvinna. Orimligt är bara förnamnet.

Jag har observerat att de (få) kvinnor som drar sig till vårt eget ("etniskt svenska") rasistparti ofta uttalar sig stick i stäv med kampen för ett jämställt samhälle (jag är feminist, men aktar mig från ordet, eftersom dess innebörd är debatterat. Se http://denrimligegubbjaveln.blogspot.se/2012/04/konsroller.html för mina tankar kring detta.) och funderat på varför det är så. Varför går kvinnoförakt så ofta hand i hand med rasistiska tankebanor? Är det för att antifeminism och rasism är ungefär lika moderna och fräscha företeelser? Är det för att man så gärna vill värdera människor olika, att man inte vill nöja sig med ras, utan även känner sig manad att ge kvinnor ett lägre värde, även trots att man själv är kvinna? Eller är det bara för att det gör lite för ont i huvudet att tänka självständigt, intelligent och kritiskt och därför gärna tar till förenklade doktriner och sanningar? 

Sverigedemokraternas kvinnoförbund har sagt att man vill avskaffa kvinnodagen med motiveringen att det ju inte finns någon mansdag. De har tydligen missat att resterande 364 dagar om året är mansdagar. Man har även missat att männen till skillnad från kvinnor som grupp inte är ett utsatt och underordnat kön., varför en dag för att uppmärksamma männens vedermödor inte är angelägen på samma sätt som en för kvinnor.  Vidare är man emot kvotering för kvinnor, har lagt förslag på böter på abort (för min syn på abort, se http://denrimligegubbjaveln.blogspot.se/2012/10/abortmotstand.html) och vill generellt att kvinnor ska sluta se sig som offer i så stor utsträckning. Detta är alla klassiska grottmansgrisargument och som sagt väldigt raka och simpla och lätta att ta till sig om man inte orkar tänka till. 

All kvinnokränkning är orimlig. Kvinnokränkning utövad av kvinnor är absurt orimlig. Njut av en vacker fredag och glöm inte att älska mer än du hatar. 

Om att bli prejad bara för att man är kvinna och lite om boxning

En kvinna kör om tre män. Männen blir provocerade och kör upp jämsides, applåderar ironiskt och prejar sedan kvinnan och hennes barn av vägen. Sverige 2013. Som skeptisk tidningsläsare frågar jag mig själv om något utlämnas i rapporteringen. Var männen höga? Nej. Naturligtvis hade det heller inte varit mindre hemskt och naturligtvis hade samma sexism legat som bakomliggande orsak, men själva handlingen, om än orimlig, hade kunnat förstås något lättare. Föraren borde dock likväl låsas in på lång tid. 

Kan det vara så att kvinnan gjort något trafiktabbe själv som föranlett ilskan. Då rör det sig inte nödvändigtvis om sexism, men väl om överdimensionerad road rage som är fullständigt oacceptabel och föraren borde låsas in på lång tid. 

Kan det vara så att prejningen inte var avsiktlig, utan orsakad av en punka? Må så vara, men faktum kvarstår i så fall att föraren körde upp jämsides med kvinnan och stirrade ut henne för att visa något sorts missnöje. Vi ska inte göra så i trafiken under några förutsättningar och var det som kvinnan antar en reaktion på att det var en kvinna som körde om, så är det unket värre. Oaktsamt var det under alla förutsättningar och föraren borde låsas in på lång tid. 

Om just denna incident bottnade i ett kvinnoförakt vet vi inte, men det tål att nötas in att i Sverige 2013 bemöts fortfarande kvinnor på ett sätt som är oacceptabelt för att inte säga orimligt. Vi som samhälle tar oss rätten att bestämma hur en människa ska vara, vad hen ska få göra och vad hen klarar av enbart baserat på kön. Detta är orimligt och ovärdigt och vi måste skärpa oss. Du också. Jo, du. Både du och jag gör oss med allra största sannolikhet skyldiga till sexistiska stereotypa antaganden. Det gäller dig också, kvinnliga läsare. Bara för att du är kvinna står du inte över detta. 

När Frida Wallman boxar sig till en hjärnskada är det i somliga led inte den vansinniga sporten boxning som helhet som kritiseras, utan just kvinnlig boxning. Än fler än dem som säger det rakt ut tänker det i tysthet. Boxning. För övrigt anser jag att en "sport" som går ut på att slå en medmänniska i huvudet (eller var som helst, faktiskt) borde vara förbjuden. Vi tittar alltså på när två människor försöker knocka varandra. En knock är en hjärnskada, en skada på hjärnan som inte går att reversera. Vi hejar alltså på när två människor försöker skada varandras hjärnor. Rimligt?

Unket i omklädningsrummet

Det är sorgligt att behöva konstatera att det inte är någon brist på material om man som världsakänd bloggare vill skriva om sexism. Den unkna sexism som inte borde finnas i Sverige anno 2013, men som tyvärr visar sitt fula tryne alltför ofta och visar att vi har en lång lång väg kvar och det finns många många män (och jag använder begreppet mycket liberalt) som fortfarande måste upplysas och omvandlas från att sitta och grymta med sitt grottmänniskotänk till att bli riktiga moderna människor. En person i starkt behov av hjälp in i den moderna civilisationen tycks vara en man vid namn Jussi Salo.

Smålands-Tidningen rapporterar följande: Jussi är tränaren för ishockeylaget Boro/Vetlanda som i en motiveringsföreläsning för sitt lag målade upp vad som skulle föreställa ett kvinnligt och ett manligt könsorgan för att därefter lista under respektive organ vilka egenskaper som var typiska för det ena och det andra könet. Under snoppen kunde man läsa "ta ansvar", "ha kul" och "vara en man". Under snippan hade Jussi kladdat ner "vika ner sig" och "gnälla". 2013.

Tränaren Jussi Salo har bett om ursäkt. Det gör personer som Jussi
nästa alltid i sådana här situationer, men betyder det något? Egentligen inte och jag ska återkomma till varför jag inte tycker det, men först lite dyngaspridning på fler från klubben. Enligt Smålands-Tidningen tar klubbens ordförande avstånd från tränarens genomgång, men säger i samma andetag att "det faktum att han har bett om ursäkt gör att det känns bättre."

Det känns alltså bättre? Det borde det faktiskt inte göra, herr Ordförande. Om Jussi hade bett om ursäkt och samtidigt beklagat att han bidragit till att cementera sexistiska och unkna könsstereotyper och därpå bett om hjälp för att lära sig att förstå vad han gjort fel, då hade det kanske funnits fog för ordföranden att ha den där bättre känslan. Men nu är det inte så att Jussi ber om ursäkt på riktigt. Jag återkommer som sagt till detta. (Ett löfte är ju ett löfte.)

Jussi utvecklar sin tankegång till Smålands-Tidningen. Jussi menar mitt i sin påstådda ursäkt att de kvinnliga egenskaperna han målade upp inte måste uppfattas som enbart negativa. "Man kan se den här teckningen på olika sätt." Vad han menar framgår inte. Det verkar inte som att Smålands-Tidningen tyckte att Jussi behövde utveckla sitt resonemang. Jag undrar bara: Hur är "gnällig" inte negativt?

Bad han om ursäkt? Jag skulle ju återkomma till detta och nu kommer jag som utlovat åter. Jussi bad om ursäkt utan att egentligen anse att han gjort något fel (vilket jag utläser i uttalandet om att man kunde se gnället under snippan på olika sätt). Det är därmed inte en ursäkt. Han menar att de egenskaper som han målat upp som typiskt kvinnliga inte behöver representera något negativt och därför menar han att han egentligen inte har något att be om ursäkt för. Jussi har alltså helt missat det största felet han gjort i sitt gigantiska klanteri, nämligen att tillskriva människor egenskaper enbart baserat på kön. Jussi har uppenbarligen bett om ursäkt utan att haft en aning om vad han ber om ursäkt för.

Jag har skrivit in det här förut (här): Det är inte en ursäkt bara för att du säger förlåt. Du måste förstå vad du har gjort fel och du måste faktiskt ha nått insikt och mena vad du säger för att det ska betyda något.

Sedan har vi ytterligare ett försök till att släta över det hela i historien: Ordföranden i klubben avslutar med att säga att "det finns säkert en sådan här typ av jargong, inom alla sporter, tyvärr." Jaha och.......? Det är ju just det här vi måste komma tillrätta med. Vi kan inte bara låta saker vara som de är bara för att de är som de är. Vi som kommit lite längre i civilisationens utveckling och lämnat grottorna måste stå upp för det goda samhället. Vi måste in i omklädningsrummen och hjälpa Jussi att förstå.

Hur får vi då Jussi och andra som honom att förstå hur extremt stötande hans lilla uppställning är?
Kanske en lektion i min uppfattning om vad sann integritet är kunde fungera som en bra start. Jag brukar säga att vare sig man tror att någon ständigt ser dig eller inte, så agerar en person med sann integritet på samma sätt i enskildhet som under insyn. Skulle Jussi ha kladdat som han gjorde om det hade funnits kvinnor i rummet? Antagligen inte, eller hur? Just det! Då antar vi alltså att Jussi egentligen faktiskt förstår att det han skrev var stötande. Då har vi en utgångspunkt som ger vid handen att vi faktiskt kan utbilda Jussi.

Vi måste på något sätt locka fram människors inneboende empati och mod. Empati att förstå hur det kan kännas att höra förnedrande prat. Jussi vet att det han skrev skulle uppfattas som fel av vissa, problemet är att han troligtvis tycker att dessa personer är fjollkäringar som (enligt hans egen uppställning) bara gnäller. Jag vet inte hur man skulle komma åt det här. Hur skapar man empati. Kanske kan vi utsätta Jussi för samma typ av stereotypa antaganden som han gjorde. Jussi, du är man, så du våldtar väl och skövlar mest hela tiden? Eller?

Om vi sedan når ut och ökar empatin, så krävs sedan nästa steg, nämligen mod. Mod att våga stå upp och säga att "nu räcker det, nu är det nog. Nu vill jag att vi uttrycker oss med respekt i alla lägen för alla människor." Jag tror faktiskt att en person som skulle göra det i dagens Sverige skulle applåderas i de flesta omklädningsrum. Jag tror nämligen att individen i omklädningsrummet inte är lika sunkig som själva rummet. Jag tror att vi beter oss som vi tror oss förväntas bete oss. Jag tror faktiskt att vi egentligen är långt färre grottmänniskor där ute än vad det verkar, men att vi tiger för att vi tror att vi är ensamma.

Avslutningsvis kan jag inte låta bli att angripa Jussis själva uppställning om att det skulle vara typiskt kvinnor att vika ner sig och gnälla..... Välkommen hem till oss under en diskussion när jag är sjuk och Finis vet att hon (som hon alltid vet) har rätt, så ska ni få se vem som är gnällig och vem som viker ner sig.

Göran och glädjeflickorna

Det här med pudlar, att göra en pudel. Ska du gör en sådan, då får du faktiskt se till att göra det rätt.

Ledamoten i socialnämnden i Åre kommun, Göran Jämting sade härom dagen till Länstidningen att han inte är "hemskt negativ till prostitution". Han menade att det är ett "bilateralt avtal mellan köparen och säljaren" och rundade av med att säga: "I Sverige utnyttjas egentligen inte kvinnor."

Vi får förutsätta att han avser kvinnor i prostitution och inte kvinnor som generell grupp, annars skulle dagens inlägg vara än mer upprört än vad det redan är. Hm.... Kan ett inlägg vara upprört, eller är det ett inlägg av en upprörd gubbe? Sug på den om ni inte vill läsa vidare.

Göran backar nu enligt ett pressmeddelande, som lyder: "Jag är djupt ångerfull över mina uttalanden . Jag uttryckte mig fel och skäms för vad jag sade."

Den här typen av "ursäkter" retar mig något så inåt bängen. Håll i er, för nu blir det gubbjävligt. "Jag uttryckte mig fel". Uttalandet låter påskina att Göran inte stod för uttalandet vid det tillfället det fälldes. Det låter påskina att det bara rörde sig om en klumpig formulering. Men det var väl ändå inte det det var, Göran? Snarare var Göran okunnig och en av alla miljoner män som tror att majoriteten av alla prostituerade älskar sitt yrke och gör det de gör för att de är så väldans glada i snopp.

Vad är det som gör det så svårt för människor att helt enkelt säga. "Jag hade fel. Jag har lärt mig bättre"? Nej, hojta nu inte till i skallen och tänk inte i mjugg att detta är "typiskt politiker", för det gäller så kallat vanligt folk också. Det gäller dig och mig. Jag har sagt det förut: lyssna, ta in, värdera och omvärdera om så behövs. Det är inte fult att ändra åsikt, det är ett tecken på mognad. Sluta "rädda ansikte" och visa dig istället trygg och stark nog att erkänna att med ny och bättre kunskap kan man ändra åsikt. Jag har varit emot en hel massa saker som jag nu är för, som homoadoption, bruket av ordet hen, samt Kjell Bergkvist. Jag är stolt över att ha varit man nog att ändra åsikt. Men det var inte någon annan än jag som var emot homoadoption. Jag står för att en mindre mogen version av mig stod för det.

Görans pressmeddelande borde ha förklarat att han var okunnig om prostitutionens koppling till trafficking, narkotika och beroendeställningar men att han nu fått lära sig om prostitutionens realiteter och därför ändrat åsikt. För är det så att han inte har ändrat åsikt, så ska han hålla tyst. Då ska han inte låtsas att han har insikt i prostitutionens baksidor. Det nuvarande pressmeddelandet är en lögn. Han uttryckte sig aldrig fel, utan snarare helt rätt och i enlighet med vad han faktiskt trodde om prostitutionens verklighet. Det är rimligt att stå för vem man var likaväl för vem man är.

Still not begging for it

Idag tänkte jag skriva (och skriver därför) om den våldtagna kvinnan i Indien. Det är egentligen ett av det märkligaste epitet med vilket man kan beskriva en specifik kvinna, eftersom det kan gälla så otroligt många. Kvinnor i Indien våldtas med en fasansfull frekvens, så att beskriva någon som "den våldtagna kvinnan i Indien" är tämligen korkat. Korkad gubbe eller inte, så vet ni nog vem jag avser i detta fall.

Männen som står anklagade för att ha våldtagit kvinnan till döds i en buss har nu fått sig en offentlig försvarsadvokat tilldelad och jag skulle inte direkt jubla om jag vore i de misstänktas skor (eller fötter, då de antagligen inte har några skor för tillfället). Advokaten verkar nämligen inte vara den skarpaste kniven i besticklådan.

Redan nu före rättegång visar han på en bländande förmåga till klåperi när han uttalar sig till pressen. Han menar att hans klienter å ena sidan är oskyldiga, men att deras offer har sig själv att skylla som blev våldtagen av gubbarna. Klienterna är alltså oskyldiga till det de har gjort, som inte har hänt, men är kvinnans fel. Pajas.

Han säger att hans klienter med våld har tvingats erkänna brott de inte begått. Det kan vara på sin plats att här inflika att de troligtvis faktiskt har misshandlats av den indiska polisen och att landet fortfarande lämnar en hel del att önska innan den kan kallas för en rättsstat. Nej, jag hör vad du tänker om att de förtjänar det, men vi vinner inget på en polis som misshandlar oavsett hur mycket några äckel måhända förtjänat det.

Varför kvinnans fel då? Ingen överraskning där, direkt. Männens försvarsadvokat säger att ingen respektabel kvinna blir våldtagen. Där har vi det igen. Kvinnans fel. Hon beter sig fel. Hon klär sig utmanande. Hon bad om det. Hon sa nej, men jag förstod vad hon verkligen menade. Det är galet att detta måste klargöras gång på gång: Det är aldrig, aldrig, aldrig den våldtagnes fel att hen våldtas. Det är - hör och häpna -den som våldtar som bär ansvaret.

En bekant beklagade sig en gång över att en ung kvinna hade klätt sig så utmanande i kyrkan, att den bekanta inte kunde koncentrera sig på gudstjänsten, eftersom sextankar poppade upp i hans huvud. Han menade att kvinnan kunde ha visat mer respekt och klätt sig på ett sätt som inte tvingade honom till att sitta och kåta upp sig i självaste kyrkan. Jag ska säga om min bekanta att jag hyllar honom för sin förmåga att ta in, fundera och omvärdera, för när jag förklarade att han hade hål i huvudet och att det bara är han själv som har ansvar för sina tankar, insåg han faktiskt att han var ute och cyklade. Han reviderade sin uppfattning om kvinnan och fick ta sig en ordentlig titt på sig själv.

Denna anekdot visar hur viktigt samtalet är. Samtala, förklara, uppmuntra. Skäll inte i första hand. Om du är förälder, förklara följande för ditt barn: Om du kallar din klasskamrat för hora, är det inte hennes och hennes beteende eller klädvals fel; det är ditt.

Vad är det för män som dömer i tingsrätten i Stockholm?

En man döms till fängelse för misshandel av sin hustru. Rätten anser att mannen är så pass farlig, att hustrun får skyddad identitet. Trots detta har samhället ansett att mannen ska ha umgängesrätt med barnet, barnet vars mor pappan har suttit i fängelse för att ha misshandlat. Redan här är det hål i huvudet, men det blir värre.

I fall med skyddad identitet är det socialnämnden som ska transportera barnen mellan föräldrarna och se till att barnen inte far illa. Vid ett planerat umgängestillfälle i detta fall gjorde socialnämnden bedömningen att barnen verkade må så dåligt inför att träffa sin pappa att försöket avbröts.

Resultatet av att pappan nekats umgänge har nu blivit att Stockholms tingsrätt gett pappan vårdnaden om barnet. Ja ni läste rätt. Barnet ska bo med pappan, som effekt av att socialnämnden inte genomförde ett besök med samma pappa, av hänsyn till barnets oro.

En man som slår en kvinna är ett monster. Det är min starka övertygelse. Jag lägger dessutom till att en man som slår en kvinna visat att han tror på våld som kontrollmedel och att han inte har några betänkligheter att slå en svagare. Jag menar därmed att en kvinnomisshandlare löper ökad risk att bli en barnmisshandlare. I fallet som beskrivs ovan och i DN är det fullständigt orimligt att ge pappan vårdnaden, såvida mamman inte knarkar och barnet svälter.

Rätten angav faktiskt några ytterligare skäl till varför barnet skulle berövas ett liv med sin mamma: Rätten skriver att barnen inte lever under "normala förhållanden" och till exempel knappast kan åka på ridläger eller sova över hos kompisar.

För det första tycks det inte vara fastslaget att barnet lever under märkliga förhållanden, men det saknar relevans. Jag kan nämligen sätta en rejäl slant på att barnet ger blanka tusan i ridläger om förutsättningen för ridläger är att hen tvingas bo under hot om våld. En person som slår svagare torde ha förverkat samhällets förtroende, anser jag. Det största förtroende vi kan få är att ha ansvar för ett barn, så NEJ! FEL, tingsrätten! FYYYY, tingsrätten. Vi har inte körkort på föräldraskap (annat än i adoptionssammanhang), men vi behöver väl ändå inte aktivt ge vårdnaden till dömda kvinnomisshandlare?!

Inte så lyyyysande Brunberg

Idag fanns det mycket i pressen att skriva om, från ecuadorianskt ministerstyre till småländsk puckopolis. Jag hade dock redan bestämt mig för att skriva om en av de pinsamma människor som stod bakom uppropet mot sjöfylleri, den orimlige Ulf Brunnberg. Han har nämligen visat hur vi som nation kan sträcka på oss lite extra. Häng med i resonemanget nedan om hur hans griseri visar på hur bra Sverige är.

Det är fantastiskt fint att bo i ett land där man faktiskt blir riktigt förvånad över att ställas inför en tvättäkta mansgris. Man är liksom inte beredd, utan förutsätter att de få kvarvarande gris-dinosaurierna i vårt land numera har vett att hålla snattran, trots att de helst skulle vilja ondgöra sig över kvinnlig rösträtt och andra nymodigheter. Det är skönt att vi som befolkning skrattar åt dem och inte ens reflekterar över huruvida deras stenåldersåsikter kan tas på allvar i dessa dagar. För visst skrattar vi bara åt Ulf Brunnberg när han verbalt klampar runt smidig och fräsch som en valross?

I magasinet Slisk (Slitz enligt vissa) uttalade sig nyligen Brunnberg på sant Vanheden-manér om kvinnans roll i samhället. Han ska ha sagt att "är man två kaptener på en båt går man på grund. Det behövs en kapten och en styrman." Det råder ingen tvekan på att det i Ulfs vansinniga värld är mannen som ska vara kapten. Kvinnor - eller fruntimmer, som Ulf kärleksfullt vill kalla dem (ja, han är skild) -ska således inte vara brandmän eller fångvårdare åt män. Det krävs en kapten till det - en man!

Jag lyssnade (genomled) igår på hans sommarprat (eller snarare hans alkoholindränkta sludder) och det var ett märkligt sammelsurium av förenklade skatteidéer, diverse tjat om andras brist på ödmjukhet (något Ulf själv är helt renons på), kritik mot miljörörelsen och en mängd annat orimligt trams. Han lade som kronan på sitt verk (och våra örons värk) fram idén om en manskanal för TV, en kanal där endast sport, jakt, vetenskap och - får man anta när man läser mellan raderna (eller lyssnar i sludderpauserna) - porr skulle visas, det vill säga företeelser som i Uffes värld inte rimligtvis kan roa eller intressera någon kvinna. Inga inrednings- eller samlevnadsprogram så långt ögat når, drömmer Ulf. Denna kanal skulle alla riktiga män vilja titta på och ingen kvinna. Om man inte ömkade en aning för honom (för han verkar ensam och bitter i en värld han inte förstår) skulle man hånskratta honom rakt i ansiktet.

Vi går dock inte i taket och rasar alltför hårt, trots att hans sludder är djupt kränkande för alla rimliga människor. Varför inte? För att mansgriseri inte längre tas på allvar i vårt land, tror jag. Vi skrattar helt sonika bort Brun(n)berg när han tokar sig för att vi känner oss trygga i förvisningen att han inte kommer att tas på allvar av andra än ett fåtal med-grisar.

Det vore skönt att kunna skratta bort nazister och rasister lika enkelt, men den bistra sanningen i dagens Sverige är att denna typ av tokar - nassar och rassar - fortfarande misstas för tänkande och vettiga individer av en allt för stor skara människor för att vi ska kunna bortse från dem. Det borde vara med nassar och rassar som det är med mansgrisar à la Brunnberg: Vi borde kunna skratta och vifta bort dem som de verklighetsfrämmande, orimliga tokar de är.