I kyrkan måste vi få tro

Snart är det advent och många skolor förbereder ett adventsfirande i den lokala kyrkan. Nu har Skolverket generöst slagit fast att skolor absolut är tillåtna att fira advent i kyrkor, men att inget konfessionellt får förekomma. Med konfessionellt avses bön, välsignelse, trosbekännelse, predikan eller annan form av förkunnelse. Här blir jag tvungen att ryta till och sätta ner foten, inte bara mot Skolverket och skollagen, utan mot en stor del av svenska folket, som tycks vara så förskräckta av tanken på lite andlig spis i livet.

När vi firar en religiös högtid, så får vi faktiskt acceptera att man uppmärksammar just religionen i fråga. Det går inte an att uppröras över att någon nämner Jesu födelse när vi firar jul. Det är inte okej att sura ur på att vi nämner samma snubbes lidanden när vi fått ledigt på långfredagen. Om ni gifter er i kyrkan, så får ni banne mig tacka och ta emot att prästen vill slänga en och annan välsignelse över er. Jag menar inte att de som inte tror på hedniska naturgudar ska vara tvungna att arbeta på midsommarafton, men vi kan ju inte sura ur på om någon vill offra en öl till solgudarna, eller om någon vill uppmärksamma hur kristendomen gjorde firande till sitt. Ska vi förbjuda demonstrationståg första maj, för att förskona borgarbarn från detta traditionella uttryck för arbetarklassens resning ur förtrycket? Jag tycker att vi ska fira mer saker inte färre, men vi får baske mig respektera dem som vill fira högtiden för vad den egentligen är! Blir vi hembjudna till våra vänner från Mexico för att fira Cinco de Mayo så gör vi gott i att låta dem fira på sitt sätt, på rätt sätt. Vi kan inte rynka på näsan när Tequilan kommer fram (ujujuj vad jag kommer få däng för den stereotypen).

Så nej Anna Ekström och Claes-Göran Aggebo, generaldirektör och undervisningsråd för Skolverket, ert debattinlägg i Dagens Nyheter 25 november är inte okej i mina ögon. Med den hållning ni tar så borde inlägget ha varit så här kort: "nej, ni får inte fira advent i kyrkan. Punkt." För om ni anser att man inte får samlas i skolans regi och ta del av religiösa inslag, så kan ni stanna där. Då ska ni inte skriva ett långt inlägg om hur man kan fira i kyrkan utan religiösa förtecken. Ni ska bara skriva att ni inte tillåter samlingar kring religiösa högtider i religiösa hus. Kyrkan ska inte ens föreslås att censurera sin religion i sin egen lokal. Jajajajaja, nu kan man ta mitt uttalande och säga något i stil med: "Är det då okej att proklamera nazism, folkmord och pedofili, bara man är i sin egen lokal?" Glöm då inte att detta är en blogg i rimlighetens namn och att dylika extrapoleringar är larviga och överdrivna och helt enkelt orimliga.

Anna och Claes-Göran har slagit fast att ett arrangemang som anordnas av skolan skall betraktas som "att vara i skolan". Därav anser de att det blir problem att fira ett religiöst advent i kyrkan eftersom Skollagen slår fast att det inte får förekomma konfessionella inslag i skolan. Jag kan tycka att uttydningen är väl strikt, det vill säga att vara i kyrkan i skolans regi inte skulle behöva utläsas som "att vara i skolan". Jag tror dessutom att skolbarnen nog förstår att Jesus, eviga livet, ja till och med han den där Gud är en del av paketet om man besöker en kyrka. Det innebär inte att man måste tro på vad som sägs. En konfessionell ceremoni skulle till och med kunna tillhöra religionsundervisningen. Det vore då dock på sin plats med några besök i synagogor kring Hanukkah och moskéer vid Ramadan. Det skulle nog öka förståelsen för olika religioner och förståelse är kunskap och broar och en hel massa annat rimligt bra.

Den här debatten visar på två problem i Sverige idag: en självpåtvingad överhänsyn till troende av annan övertygelse än den kristna samt en utökad häxjakt av ateister mot tro och andlighet. Det tycks som att folk tror att barn skulle bli troende superkristna av några besök i kyrkan. Jag tror två ord får stå som avslutning till dagens inlägg och samtidigt fungera som en rimlig uppmaning till alla som är förstoppade av rädsla för indoktrinering: Slappna av.

Hamas och andra krigshetsare

Efter att ha varit ockuperat av omvartannat Egypten och Israel gavs Gazaremsan 2005 rätt till självstyre. Från Gaza sänds raketer in i Israel. Israel svarar med attacker.

Jag är verkligen inte för en förenkling av extremt komplexa situationer, men jag vill att alla som skäller på Israel ska åtminstone pausa och sätta sig in i israelernas sits innan de dansar vidare i sin onyanserade kritik.

Det går alltid att dra historien längre och längre bak och beskylla än den ena parten, än den andra för än det ena och än det andra. Men lika lite som Gustav Kasselstrand har mer rätt till Sverige än Soran Ismail, bara för att Gustavs farfar bodde här, lika lite relevans har egentligen tidigare generationers brott, ockupationer, angrepskrig, glåpord etc för vem som har rätt till landet där nere. Det är vad dagens aktörer gör som spelar in.

Så oavsett historia, så har man från Israels sida beslutat att ge palestinierna i Gaza en chans till fredlig samexistens. När raketerna fortsatte att flyga från Gaza ber man palestinierna åtgärda problemet och viss framgång nås, tills dess att folket i Gaza väljer att Hamas ska styra Gaza. Hamas, som har nära band till Iran, ett Iran som säger sig vilja utplåna Israel och som har ett uttalat, offentligt Judehat, som skulle få Himmler att framstå som Raul Wallenberg.

Våld är inte en första, andra eller ens en hundrade lösning, men jag undrar vad Israelkritikerna tycker att man ska göra för att bemöta raketer som avfyras från mark som styrs av en organisation som avskyr och motsätter sig ens själva existens. Blockader och förhandlingar har visat sig fruktlösa. Förslag mottages gärna och den här gången kan jag faktiskt tänka mig att gå i lite debatt i kommentatorsfältet om så behövs.

Almqvist är inte undantaget

Sverigedemokraterna Kent Ekeroth och Erik Almqvist hoppar av. Det är sorgligt och olyckligt, tycker jag. Nu kan nämligen väljare fortsätta att inbilla sig och låta dig övertalas att dessa herrar var undantagen, att den genomsnittlige Sverigedemokraten inte är rasist. Bättre om de hade fått stanna kvar på sina poster, så att det inte skulle råda något tvivel om att en röst på SD är en röst för främlingsfientlighet.

I filmen som Expressen publicerat kan vi höra Almqvist säga följande till Soran Ismail: "Håll inte på och jävlas med svenskarna." "Ni kommer att få problem i framtiden." Det är runt dessa uttalande jag skulle önska att Almqvist skulle pressas på svar. Vi vet redan vad han menar med "svenskarna". Han avser med detta epitet någon som kan ta ära över att hens morfars far grävde Göta kanal. Men vad är det som ska hända i framtiden med Soran och andra som inte kan skryta med att de har samma efternamn som han som uppfann skiftnyckeln? Om Almqvist hade stannat kvar i partiets toppskikt (även utåt, för ni ska inte tro att han försvinner från de intre "köksbordskretsarna"), skulle vi ha kunnat pressa och pressa honom på en förklaring om exakt på vilket sätt Sverigedemokraternas Sverige ska skapa för problem för Soran. Nu kan Åkesson fortsätta förtiga partiets sanna natur och det är mycket olyckligt. Avhoppen möjliggör fortsatt strutsbeteende hos väljarna såtillvida att de kan inbilla sig att rasismen är undantaget och inte normen.

Vi måste inte bara sprida videon, vi måste sprida medvetenheten om att dessa herrar inte är undantagen, utan regeln.

Jr har anlänt (Jr is in da house y'all)

Idag är det fars dag och jag får faktiskt fira! Vår efterlängtade son (vi kan kalla honom Junior, eller Jr, för kortbyxa) anlände i går morse. Förlossningsarbetet gick ungefär lika smidigt som vår kamp för barn och vår graviditets ultraljud har gått, så ni kan ju räkna ut med lilltån och en tandborste hur kul de 96 timmarna har varit. Jag kommer här inte att skriva om förlossningen eller BB eller några detaljer idag, utan ville bara meddela helt kort att den graviditet som ni har följt här slutade väl. Jr är en frisk, vacker, absurt liten, konhuvad, älskad, len, hjälplös liten ninja som definitivt kommer att dyka upp då och då på bloggen.

Tack för era böner och tankar som följt på tidigare inlägg. Tack för att ni följt vår startsträcka. 2012-11-10 började själva resan. Tack för att ni står ut med att en del framtida inlägg kan komma att innehålla vissa spår av faderskap.

fulest.se

Jag är ledsen för att det är lite tyst på gubbloggen för tillfället. Jag har lite andra grejer att fokusera på just nu.

Jag kan dock inte låta vansinne passera obemärkt förbi och skriver därför en rad. Jag pratar om vansinnet som cirklar kring bloggerskan och proffsidioten Katrin Zytomierska. På sin blogg förfasas hon över att en träningskedja (här plats för sponsring) använder en tjej som väger 70 kilo som talesperson. Detta efter en kamp på träningskedjan där tjejen har gått ner 30 kilo.

Katrin skriver att 70 kilo inte borde vara ett ideal, utan att tjejer borde sträva efter att väga 55 kilo. Hon antar vidare att tjejen bara äter hamburgare och pizza.

Hon ifrågasätter LÄMPLIGHETEN i "att stå helt osminkad med stripigt hår och övertydligt svettiga kläder på en reklamaffisch". Vi kan där med (Katrins egen särskrivning) än en gång dra slutsatsen att Katrin är en vidrig typ oavsett om hon menar allvar eller om hon provocerar. Det är dock ingen kontroversiell slutsats att Katrin är komplett slut i huvudet så detta inlägg fokuserar inte på henne.

Jag vill istället lyfta fram de annonsörer som nu (bättre galet sent än aldrig) gjort det enda rimliga och dragit in sitt stöd till häxan. Rimligt och bra gjort.

Katrin är stygg i huvudet och kan inte förväntas censurera sig själv. Det kan däremot bloggportalen finest, men de väljer att fortsätta låta Katrin fortsätta sina diverse häxjakter och fortsätta framföra sina sjuka ideal.

Finest borde döpa om sig till fulest. Den människosyn som de tillåter framföras på sin plattform är fullständigt orimlig. Punkt.

Alla svenskar gillar sill

Så kallade etniska svenskar har tydligen exakt samma smak när det kommer till mat. Det är den enda rimliga tolkningen av ett uttalande gjort av vice ordförande i kommunfullmäktige i Borgholm, Birger Palm, i samband med nyheten att skolan för flyktingar där inte kan erbjuda barnen mat.

Birger säger: "Det kan inte vara lätt att tillgodose matbehoven när den ene vill ha nöt, den andre lamm och den tredje vegetariskt." Underförstått måste ju rimligtvis vara att det är grislätt att fixa mat till fina, blonda svenska barn, som då tydligen har har exakt samma smak.

Det är för mig sedan länge tydligt att de flesta i det här landet när de pratar om integration i själva verket pratar om assimilering. Med uttalanden som det Birger gjorde blir detta väldigt tydligt. Vi kan således inte stå för mat om man inte först lär flyktingbarnen att gilla sill och blodpudding, som ju ALLA riktiga svenskar gillar.

Nej Birger, det där var ett märkligt uttalande i en märklig historia. Kort resumé för er som inte känner till eländet: Ölands kommun har öppnat en skola för flyktingar. Man har förlagt undervisningen till baracker och skolan har ingen skolmatsal. Eleverna hänvisas hem för att äta lunch. Kommunledningen på Öland menar att eftersom familjerna får bidrag som ska täcka lunch för barnen är det fullt rimligt att inte erbjuda lunch i skolan, något som är reglerat i lag i Sverige.

Svårt det där med bidraget. Hur skulle man kunnat hantera denna byråkratiska knut? Svårt, svårt, svårt..... Såvida man inte drar tillbaka just det bidraget i samband med att man erbjuder lagstadgad lunch, förstås. Hoppla!

Jag vet att det sitter mången liten BSS:are därute och himlar med ögonen och tycker att det var väl ändå bättre att kommunen erbjöd matlös skola än ingen skola alla. Fel. Ingen skola alls är lika lite alternativ som matlös skola är. Lagen, ni vet. Likheten inför lagen, ni vet. Alla barn i Sverige har rätt till skola, så att inte erbjuda skola var aldrig ett alternativ. Vi får inte tillåta oss tänja på reglerna bara för att det rör sig om de svagaste i samhället. Punkt.

Det finns fel och så finns det idiot-fel

Vad är det för fel på idioter? Jag brukar skriva "folk", men jag känner att jag vill börja dra en gräns för vad som kvalificerar under termen folk, som ju ändå indikerar något sorts mänskligt.

Det är idioter och inte folk som knivar och skjuter vid Sahlgrenska sjukhuset. En tjuv slår en åttaåring under ett rån. Då är det en idiot vi talar om. En man rånar en person som ligger medvetslös på tunnelbanespåret och lämnas där. Dessa individer är inte folk. De är idioter.

Det känns som att vi närmar oss ett samhälle där ett väldigt stort antal människor inte är överens med mig om vad som är acceptabelt, vad som är rimligt. När vuxna människor har fötterna på säten i kollektivtrafiken, kan jag ens vara riktigt säker på att majoriteten tycker att det är fel att ha fötter på sätet? Har jag ens mandat att säga till?

Är jag en stofil som anser att sjukhus ska få vara fredade för släktfejder? Ska jag bara acceptera att ungar kan köpa laserpekare som kan slå ut ett flygplan? Ska jag anse att rånare som utnyttjar pensionärers välvilja och förvirring är som vilka andra tjuvar som helst? Jag vill nämligen sortera in dessa i ett särskilt moraliskt idiot-fack.

Jag vet inte riktigt varför jag skriver detta. Jag vet inte ens hur vi ska nå fram till idioterna och förklara att det är skillnad på fel och idiot-fel. Det är väl knappast så att jag har så många tjuvar eller andra av dem jag riktar mig till i min läsekrets. Det är väl mest för att skriva av mig lite frustration, antar jag. Men kanske, kanske känner någon någon som känner någon som får höra av någon att "du Benke, vi ska tydligen inte slå barn när vi rånar" eller "Det är tydligen inte ok att kasta sten på brandmän". Man får väl drömma?