Muslimer och kristna förenen eder!

En pastor med sin församling i Skotska Aberdeen har öppnat sin kyrka för frusna muslimer som inte hade någonstans att be. Den här nyheten gjorde mig så glad, att jag bara var tvungen att dela med mig.

Allt medan en massa internettroll som kallar sig kristna spyr ut en massa hat mot medmänniskor bara för att de är muslimer eller judar eller bögar eller har fel färg på skjortan eller något annat tramsigt, visar en församling i Skottland prov på sann kristlighets innersta och viktigaste väsen, nämligen kärlek till sin nästa. Människor världen över beter sig som monster bakom perverterade versioner av både islam och kristendom, men i Aberdeen har en församling lyssnat in vad deras ledstjärna faktiskt ska ha sagt för en sådär 2000 år sedan.

Det är nämligen för mig fullständigt oförenligt med den kristna läran att hata, alienera och döma. Det är för mig obegripligt hur man kan kalla sig kristen och inte klara av att förstå att den där näste som du ska älska, hen behöver faktiskt inte tro eller se ut som du. Den sant kristne gör som församlingen i Aberdeen och låter Gud ta hand om det där med att döma.

Som kristen ska man förstås inte behöva säga att en muslim har rätt till exempel när hen betraktar Jesus som endast en profet. Man ska ju som kristen faktiskt tro att Jesus är Guds son (annars får man nog kika efter en annan tro). Man ska få försvara och prata för sin tro innerligt och med övertygelse. Detta gäller både kristna och muslimer. Man får stå upp och till och med högljutt säga att man tror att si och så skulle nog inte Jesus eller Muhammed ha gillat. Men det innersta och viktigaste är medmänskligheten och att inte döma. Var och en får tro på sitt sätt och någon som säger sig följa Jesus kan rimligtvis inte exkludera medmänniskor bara för att de inte delar tron på sagde Jesus.

Lika lite som en muslim har någon som helst rätt att kräva (man kan artigt be) att en kristen ska låta bli att avbilda Muhammed, lika lite kan en kristen kräva att en människa ska tro på att Jesus är Guds son. Den sanne muslimen ska inte avbilda Muhammed och den sanne kristne ska tro att Jesus är Guds son, men de ska ge fasiken i att kräva att andra ska bete sig enligt rättesnören som de inte tror på. För en icketroende har faktiskt full rätt att säga att Jesus var en fjant som antagligen hade en oidipal relation till sin mor utan att den kristne ska bli förbannad. Så länge den icketroende inte kräver att den troende att säga detsamma ska det inte röra den troende i ryggen vad en icketroende tycker om Jesus. Sluta bry er om vad andra tror på och fokusera på din egen tro så blir det här nog en bättre värld. Tro är personlig och ska inte pådyvlas andra. Utanför moskén eller kyrkan har du faktiskt ingen rätt att kräva att andra ska leva enligt din personliga övertygelse. Punkt.

Nu gled jag lite från mitt ursprungliga ämne och tar mig nu tillbaka till att hylla ett gäng som verkligen visat prov på sann kristlighet, det vill säga församlingen i Aberdeen. Till er säger jag att Jesus är nog grymt nöjd med er. Han skulle nog säga att ni verkligen greppat vad han snackade om. Bjud in alla till hans hus och visa vad det är att vara kristen.

I slutändan kan det dessutom för en troende kristen vara så att man har mer gemensamt med en troende muslim än en icketroende "kristen". Det faktum att man tror borde förena mer än vad skillnaderna i vad tron består i alienerar. Ordet tro borde dessutom inspirera till ödmjukhet och intresse för samtal kring olika trosuppfattningat. Både muslim och kristen och även troende av andra religioner säger sig tro på något större, något svårgreppbart, en Gud eller ett Gudsbegrepp. Detta gemensamma borde förena mer än skillnaderna separerar, för i ärlighetens namn så vet ju ingen av dem helt säkert att hen har rätt, för då skulle det heta vetskap och inte tro. Det är därför inte bara kristligt utan fullt rimligt för oss alla att blanda och ge, att lyssna och se, att visa medmänsklighet och sprida värme.

Le mot din nästa idag och se till att älska mer än du hatar. Det blir roligare så.

Anden i glaset

Nu ska vi prata om det ockulta. Håll i er för BU blir det kusligt gubbjävligt.

I årets julkalender leker barnen anden i flaskan, en lek där man lägger ett antal händer på ett glas som rör sig över bokstäver. Att denna kusliga lek återges i ett barnprogram har fått en del personer att varna och anmäla av lite varierande skäl. Den katolske prästen Zbigniew Golebiewski varnar för att anden i flaskan är en form av ockultism och därmed riskerar att vara ett sätt att åkalla och uppmuntra djävulen. Mamman Sara Strålin anser att leken är något mer än en oskyldig lek. Hon tror att det finns en andevärld att man ska skydda barn från att försöka komma i kontakt med denna. Hon menar att det kan skada barns andliga hälsa.

Många upprörs över anmälningarna, men inte jag. Tvärt om! Jag tycker att det är lite uppfriskande med en präst som vågar stå för en djävulsfruktan och som kan erkänna mysticism. Det känns som att präster ibland glömmer vad det är vi faktiskt tror på. Om vi accepterar Nya Testamentet, så måste vi rimligtvis acceptera att andeåkallan är något verkligt. Klart grabben ska höja ett varningens finger mot ockultism. Jag återkommer dock till just anden i glaset.

Vad gäller den oroliga mamman, så har vi ju religionsfrihet och åsiktsfrihet här i landet, så det står henne fritt att oroas för saker som skrämmer henne. Hon ska få anmäla och vi ska ha rätten att notera och ignorera hennes varning. I hennes värld är andar högst verkliga och barn ska enligt henne inte sitta och chatta med andar helt oövervakade. Rimligt, om man tror som hon tror.

Så helt klart inget fel i att dessa personer varnar för något de anser vara farligt. Jag skulle väl här kunna skriva om att barn inte är dumma i huvudet och att de nog faktiskt kan hantera några bilder av det ockulta utan att dras ner i djävulsträsket. Jag är dock på alldeles för gott humör för denna typ av uppläxningar, så min kritik blir som följer:

Vad jag vänder mig mot är att dessa personer (Zbigniew och Sara) är så obildade. Har de aldrig sett en film? Ingen ande med självrespekt skulle hörsamma ett kall från ett glas som styrs av små barnshänder! Det vet ju var och varannan att för att lyckas åkalla en ande, krävs det rökelse, foliehattar och The best of Anna Book.

I kyrkan måste vi få tro

Snart är det advent och många skolor förbereder ett adventsfirande i den lokala kyrkan. Nu har Skolverket generöst slagit fast att skolor absolut är tillåtna att fira advent i kyrkor, men att inget konfessionellt får förekomma. Med konfessionellt avses bön, välsignelse, trosbekännelse, predikan eller annan form av förkunnelse. Här blir jag tvungen att ryta till och sätta ner foten, inte bara mot Skolverket och skollagen, utan mot en stor del av svenska folket, som tycks vara så förskräckta av tanken på lite andlig spis i livet.

När vi firar en religiös högtid, så får vi faktiskt acceptera att man uppmärksammar just religionen i fråga. Det går inte an att uppröras över att någon nämner Jesu födelse när vi firar jul. Det är inte okej att sura ur på att vi nämner samma snubbes lidanden när vi fått ledigt på långfredagen. Om ni gifter er i kyrkan, så får ni banne mig tacka och ta emot att prästen vill slänga en och annan välsignelse över er. Jag menar inte att de som inte tror på hedniska naturgudar ska vara tvungna att arbeta på midsommarafton, men vi kan ju inte sura ur på om någon vill offra en öl till solgudarna, eller om någon vill uppmärksamma hur kristendomen gjorde firande till sitt. Ska vi förbjuda demonstrationståg första maj, för att förskona borgarbarn från detta traditionella uttryck för arbetarklassens resning ur förtrycket? Jag tycker att vi ska fira mer saker inte färre, men vi får baske mig respektera dem som vill fira högtiden för vad den egentligen är! Blir vi hembjudna till våra vänner från Mexico för att fira Cinco de Mayo så gör vi gott i att låta dem fira på sitt sätt, på rätt sätt. Vi kan inte rynka på näsan när Tequilan kommer fram (ujujuj vad jag kommer få däng för den stereotypen).

Så nej Anna Ekström och Claes-Göran Aggebo, generaldirektör och undervisningsråd för Skolverket, ert debattinlägg i Dagens Nyheter 25 november är inte okej i mina ögon. Med den hållning ni tar så borde inlägget ha varit så här kort: "nej, ni får inte fira advent i kyrkan. Punkt." För om ni anser att man inte får samlas i skolans regi och ta del av religiösa inslag, så kan ni stanna där. Då ska ni inte skriva ett långt inlägg om hur man kan fira i kyrkan utan religiösa förtecken. Ni ska bara skriva att ni inte tillåter samlingar kring religiösa högtider i religiösa hus. Kyrkan ska inte ens föreslås att censurera sin religion i sin egen lokal. Jajajajaja, nu kan man ta mitt uttalande och säga något i stil med: "Är det då okej att proklamera nazism, folkmord och pedofili, bara man är i sin egen lokal?" Glöm då inte att detta är en blogg i rimlighetens namn och att dylika extrapoleringar är larviga och överdrivna och helt enkelt orimliga.

Anna och Claes-Göran har slagit fast att ett arrangemang som anordnas av skolan skall betraktas som "att vara i skolan". Därav anser de att det blir problem att fira ett religiöst advent i kyrkan eftersom Skollagen slår fast att det inte får förekomma konfessionella inslag i skolan. Jag kan tycka att uttydningen är väl strikt, det vill säga att vara i kyrkan i skolans regi inte skulle behöva utläsas som "att vara i skolan". Jag tror dessutom att skolbarnen nog förstår att Jesus, eviga livet, ja till och med han den där Gud är en del av paketet om man besöker en kyrka. Det innebär inte att man måste tro på vad som sägs. En konfessionell ceremoni skulle till och med kunna tillhöra religionsundervisningen. Det vore då dock på sin plats med några besök i synagogor kring Hanukkah och moskéer vid Ramadan. Det skulle nog öka förståelsen för olika religioner och förståelse är kunskap och broar och en hel massa annat rimligt bra.

Den här debatten visar på två problem i Sverige idag: en självpåtvingad överhänsyn till troende av annan övertygelse än den kristna samt en utökad häxjakt av ateister mot tro och andlighet. Det tycks som att folk tror att barn skulle bli troende superkristna av några besök i kyrkan. Jag tror två ord får stå som avslutning till dagens inlägg och samtidigt fungera som en rimlig uppmaning till alla som är förstoppade av rädsla för indoktrinering: Slappna av.

Religion och tro inte alltid hand i hand

För er som fortfarande blandar ihop tro och religion med det som skändligen görs i religions namn kommer här en uppmaning att rikta uppmärksamhet till det faktum att Irans högsta ledare nu uppmanar sina följare till upptrappad terror mot väst. Varför? För att USA stödjer oppositionen i Syrien.

Om man är troende får man alltför ofta förklara att man inte står bakom korstågen, inkvisitionen, eller 11 september-dåden. Som muslim antas man av många idag automatiskt stå bakom regimer som för maktens skull låtsas vara bärare av den sanna tron. Irans ledare kallar sig religiösa, men de är bara ytterligare en junta bland alla andra antidemokratiska juntor.

Irans befolkning är huvudsakligen Shia och Syrien Sunni. Dessa två grupper är inte direkt superstöttande i varandras trosuppfattning. Al-Assads styre är dessutom inte grundat i Sharia, utan är snarast sekulär. Ayatollan mobiliserar alltså traditionellt "religiösa" våldsmakare att straffa väst för att USA stödjer opositionen. Opositionen i Syrien är en brokig skara människor och det finns grupper inom den som vill ha bort Al-Assad just för att han är sekulariserad.

Irans ledare spelar ett traditionellt spel av realpolitik och gömmer sig bakom en religiös front. Förolämpa inte fridfulla troende med att blanda ihop dem med blodtörstiga dårar. Nej låt den som är troende på riktigt, den som bär på sin Guds ljus, slippa en automatisk koppling till sådana som kidnappar och perverterar religiösa rörelser.

Antroposoftrams

Idag vill jag skriva lite om det här med flum kontra vetenskap. Om jag vill skriva om det, så är det ju bara att göra det. Jag behöver ju inte skriva att jag vill skriva om det. Jag kan ju bara sätta igång. Så här:

Jag är en andlig person. Jag tror på bönens och tankens kraft. Ni tre som fortfarande läser vidare kommer dock snart se att detta är ett försvar för vetenskapen, mot flummet. Inte ett upprop för bönen och radbandet.

Saken: Röda hund sprider sig som en löpeld i Järna. Anledningen till att denna näst intill utrotade sjukdom gör ett återintåg, är att Antroposoferna i Järna och ledningen för dess vårdcentral Vidarkliniken, anser att vaccinering är onaturligt. De menar att vi som barn behöver få röda hund för att bygga upp försvar.

Vidarkliniken erbjuder även alternativa cancerbehandlingar, inte som komplement, utan som substitut till modern behandling. I behandlingen ingår andliga element samt mistelextrakt. Rimligt som komplement kanske, men inte som substitut till modern behandling.

Jehovas Vittnen motsätter sig blodtransfusioner och åberopar tro som förklaring. Orimligt!

Att tro att Gud finns, men att hans skapelses (människans) framsteg inte är Hans, det är korkat. Att tro att naturen besitter svaren, men att vi människor inte är del av naturen och att våra framsteg inte är en naturlig utveckling och en gåva från sagda natur, det är korkat.

Jag anser att våra framsteg kommer av att vi är skapta som vi är, vare sig det är Gud eller något annat som skapat oss. Bönen, meditationen, seansen, eller helt enkelt hoppet och viljan kan mycket väl hjälpa till vid sjukdom, men dessa åtgärder ska inte ersätta allt det som vi under så lång tid forskat oss fram till. Forskning som syftat till att förstå den värld som Gud skapat, eller som bara ploppat fram och idag kan kallas moder jord. Om vi inte använder det vi lärt oss under Guds försyn eller genom moder jords genomströmmande av oss, så vänder vi oss bort från andligheten, vi omfamnar den inte, som flummisarna tycks anse. Så antroposofer i Järna, lita på era medmänniskor och vår inneboende andlighet och sluta tramsa. Vaccinera era barn och häng med i den rimliga världen.