Tycker du att jag borde skriva om något specifikt? Har du läst en artikel jag borde kommentera? Skriv till denrimligegubbjaveln@hotmail.com

Länka gärna till min blogg på er facebooksida. Det är roligt att ha många läsare.

söndag 20 april 2014

En bra dag

Om någon skulle bett mig beskriva en härlig dag, den perfekta dagen, drömdagen, så tror jag inte att den som nu snart övergår i kväll hade kvalat in. Men jag är så fantastiskt tillfreds, att jag bara måste skriva av mig om den här dagen. Den här texten är alltså för mig, men om du får ut lite myskänsla av att läsa den, allt så mycket bättre. Häng gärna med i en gubbes reflektioner där han sitter och myser med en kopp kaffe. 

Klockan 05.50 väcktes jag av Junior och det kanske inte låter som en idealstart på dagen, men efter blöjbyte får man krypa ner i hans gästsäng och mysa tillsammans under vällingen. Den här morgonen somnade han dessutom om, varvid jag inte ville vara sämre. Så sov vi gubbe och son tillsammans tills klockan blev 07.20, när det var dags för morgonbestyr. 

Före frukost monterade jag grind i dörrhålet till altanen eftersom jag såg att det skulle bli en dag värd att hålla dörren öppen för. Solen stod som spön i både backar och slätmark och återigen irriterades jag av att solskenet än en gång exponerade hur absurt smutsiga fönster vi har. Eftersom solen inte såg ut att ha en tanke på att ge sig, fortsatte jag att chockera mig själv med handlingskraft och gick sta och rengjorde fönstren, något jag faktiskt aldrig gjort förut. Var ju lätt, ju. 

Junior saknar all form av självbevarelsedrift. Somliga säger att det är normalt för en 16-månaderspojke, men jag är skeptisk. Kan det verkligen vara normalt att totalt spotta gravitationen i ansiktet och utmana henne (känner att gravitationen är en kvinnlig kraft) gång på gång? Inte mycket av det han företar sig ter sig normalt i mina ögon. Galning, snarare än normal. Nåväl, han har bland annat för vana att kuta rakt ut på gatan om man lämnar honom utan uppsikt om så endast bara för femton minuter, en kvart (mamma, jag SKOJAR). Detta ställer till bekymmer för fadern (eder gubbjävel) och modern (Finis formerly Flodis) när de vill sitta och ta en pilsner eller påta i landet (ni får göra era egna spekulationer på vad som avser vem). Därför har det beslutats att staket ska byggas. Just med tanke på att Junior inte vill hålla sig från gatan (själva orsaken till staketbehovet, ju) hyste jag inga stora förhoppningar om att få något gjort när vi gick ut på tomten efter frukost, men just idag var han perfekt. Han höll sig inom synhåll och borta från gatan. Staketbyggande blev av och inget gick snett (alltså en och annan stolpe blev väl lite sned, men det är så jag jobbar. Ingen skar av sig någon tumme eller stortå, det är det jag menar med "inget gick snett").

Efter Juniors förmiddagstupplur och en stadig lunch för honom och en banan för mig blev det löpning medelst löpvagn. Påhejad av en superglad Junior och med vädret som extra draghjälp blev det den bästa rundan på länge, efter några veckors motighet i löpningen. 

Därefter fortsatte vi med staketbygge fram tills dess att grannen kom över på en spontanöl i solen. Junior fortsatte att vara extra perfekt och hoppade upp i grannens knä. 

Eftersom jag inte åt någon lunch att tala om kunde jag äta middag samtidigt som Junior, bara det mysigt med fin konversation och diverse matspillande i ungefär lika kvantiteter från oss båda. Därefter badade det strålande barnet innan nattning som enligt vanlig ordning skedde utan knussel. 

Så där "enkelt" kan receptet på en perfekt dag vara: sol, energi som inte tycks kunna ta slut, pyssel med projekt, samt en son som är på sitt allra mest fantastiska humör. Pris ske Gud, eller Janne Loffe Karlsson om ni hellre vill tro på honom. Just det, jag vann 90 kronor på en Trisslott som låg i mitt påskägg igår också. Hepp!

Men Finis då? Var fanns hon i allt det här perfekta? Jo hon åkte till Kanarieöarna igår morse och en dag ifrån varandra ibland är ganska härligt, så man får längta lite. En dag räcker bra, inte längre. Just en dag blev det den här gången, så som grädde på moset (eller ketchup på bearnaisen, som jag föredrar) kommer hon hem om ett par timmar och fulländar min dag. Imorgon är vi båda lediga, så vi har tid att mysa. Proseccon är på kylning, huset är rent och jag ska gå och tvätta bort dagens alla bestyr, så det ska nog bli en perfekt avslutning på en perfekt dag också. Tack för att ni läste, kära  vänner. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar