Nu har jag varit ute och ätit i Österbotten igen och frågan infinner sig som ett brev på posten (frågan är alltså frankerad och kanske även borttappad): Är jag en snobb, en stropp? Absolut, blir det självklara svaret, till en viss gräns åtminstone. Frågan är dock om de krav jag är van att ställa på serviceetablissemang verkligen inte applicerbara på Österbotten? Är min uppfattning om en trevlig restaurangupplevelse inte densamma som den hos Österbottningen? Jag vänder mig till min finländska läsekrets i mina funderingar nedan.
Vad är det som gör att ett ställe som (vi kan kalla) Schavis i (vad vi redan valt att kalla för) Arnestad anser att de kan säga till sina gäster att de minsann får äta inne i den ölindränkta tråkhallen trots att man har en gudabenådad uteservering och solen skiner ute? När detta hände förra sommaren såg vi lokala herrar snällt gå in. Det slog dem inte att göra som vi, dvs vägra lägga pengar på detta ställe. Varför finner sig folk här i Österbotten i att inte mötas av serviceglädje och leenden när de ska betala pengar för en trevlig kväll.
Jag älskar mitt andra hem Österbotten. Naturen, släkten, fisken, språket, den färdiga kål- och purjosalladen, de pittoreska gränderna i Gammelfrueby och mycket, mycket mer. Man jag kan helt enkelt inte med det pinniga, det enkla, det ickeförhävande som präglar matetablissemangen här, till synes utan undantag.
Häromkvällen var Finis, Junior och jag på en av de vackraste platserna på jorden, nämligen vid vad vi kan kalla Koboda utanför Arnestad. Med gudomlig utsikt ligger där en restaurang på vilken Finis och jag alltid har varit mycket nöjda med både mat och bemötande. Gott och serverat med leenden så levererar Koboda bättre än de flesta här i trakten, men det räcker ändå inte ända fram.
Vad är det då jag vänder mig mot? Jo, det är att det även här känns som att man inte vågar. Man vågar inte ta det där sista steget till att vara en riktigt bra restaurang. Priserna når upp till fin-klass, men det behövs mer. För det första visar skylten till restaurangen "kaffestuga". Det kanske alltid har varit en kaffestuga, men det är faktiskt en restaurang. Genom att envisas med att kalla det kaffestuga sänker man förväntningarna och därmed ambitionsnivån. Det är inte en kaffestuga! Det är en strandnära restaurang som numera dessutom har stora ambitioner på god mat lagad på lokalt framställda råvaror. Ny skylt, stor skylt, skrytskylt är vad som behövs, inte en liten notis om kaffestuga. Sedan är det alla detaljer från rastplatsmöbler som borde vara loungesoffor, salladen till min utsökta hamburgare som kunde ha varit lite piffigare och alltigenom attityden.
Nej, det är inte otrevlig attityd på Koboda. Tvärtom möts man av varma leenden. Servitrisen var till och med tekniskt duktig och serverade tallrikarna på rätt sätt. Det är bara det att jag skulle kunna och skulle vilja få fixa till det där sista som fortfarande saknas. Det rör sig om småsaker, men ack så viktiga. Några exempel: Tips ett: om gästen vill småprata (som jag alltid vill), stanna kvar, såvida det inte är tokstressigt. Tips två: när gästen beställer in en läskeblask att följa på den alkoholfria ölen, fråga inte om hen vill ha ett nytt glas. Ny dryck, nytt glas. Fråga inte. Helt enkelt så finns det ett gäng regler för hur god service går till och dessa regler är inte valfria, utan ska gälla i alla lägen, för alla gäster. På detta sätt skapar man den stämning man vill ha.
Men det är just detta: vill klientelet i Österbotten ha bättre, trevligare och proffsigare service eller är det bara jag? Har jag äntligen hittat min konsultnisch eller finns det i norra Finland inte ett behov av den servicenivå som jag eftersträvar? Jag skulle faktiskt vilja höra från läsare som vet. Är jag en malplacerad ärkestropp som ska ta mina Stockholmsfasoner och knipa igen eller har jag en framtid som servicekonsult i Österbotten? För om Österbottningarna själva anser att de har den nivå på service och atmosfär de vill ha och inte ser något mervärde i konstrotting framför träbänk och glättighet framför motvillighet, då är det ju jag som utbölingen, svedopellen som får anpassa mig.
Så slutet på vår middag på Koboda och en vink om hur svårt hårt inmutat Jante är här: vår nota uppgick till 86.40. Jag bad servitrisen att belasta kortet till 95 Euro. Visst, det var ingen höjdarupplevelse, men något lite extra ska det ju ha. När slippen kom för påskrift hade hon slagit in 90 Euro och kommenterade att "95 var för mycket. Vi är inte vana vid så där mycket dricks här i Finland". Magiskt.
Jag vill bara avsluta med ett tips till flickan i cafeterian i den lokala billighetshallen: om gästen säger "ledsen om vi stör dig" när du leker med din telefon så är detta en pik om att du borde fokusera på ditt jobb. Tips två: man kan inte "bara ha singelespressos". Två singel blir en dubbel.
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRaderaKära gubben, så som boende i Gammelfruby kunde jag inte ha sagt det bättre själv!! Vi nöjer oss INTE med servicen här, välkommen hit som konsult! MEN, vi är ju uppfostrade till att vara "nöjda och inte klaga" och jag misstänker att det har en viss del med saken att göra!
SvaraRaderaPuss,
Sarah
Du har en poäng om servicen men jag skulle inte vilja ta det så långt som du. Trevligare attityd från personalen skulle inte skada men vet inte om många österbottningar skulle vilja att servitören/servitrisen skulle stanna kvar och småprata, det är inte riktigt så vi gör i Österbotten.
SvaraRaderaAng. möbler på uteserveringar så är polyrotting jätte fint och det som åtminstone vi har hemma men här gillar vi trämöbler, trä är kung i Finland oavsett om det är fint eller inte.
Sen om namnet "Kaffestugan" i Koboda, det har alltid varit en kaffestuga och kommer alltid att vara en kaffestuga, oavsett vad som serveras, man ändrar inte namn här i fösta taget.
Summa summarum kan man säga att vi gillar att saker och ting inte är så där jättepiffiga utan mera rakt på sak, precis som vi är till sättet. Har kanske nåt att göra med att man inte vill sticka ut allt för mycket utan tyvärr ofta "gömma sig i mängden". Man vill ju inte att folk börjar tala :).
Om vi sen vill ha lite piffighet i våra liv så kommer vi över till Stockholm över en helg.
Hälsningar, Maria - österbottning som bott i Stockholm (och studerat med Finis)
Vi har reflekterat över ungefär samma saker som du! Sist besökte vi källarrestaurangen vid torget, med två kompisar, en helt vanlig vardagseftermiddag, sen lunch. Menyn är ENORM, med pizza o indiskt o allt där emellan! En av mina väninnor bedyrar att det jag beställde "e noo rikti bra!". Eeeh, nej! Knyftpotatis ur påse, schnizel unwrapped från sitt plasthölje ur frysen o ett blask till sås! Fruktansvärt! Visst, mina förväntningar var låga men det stället går bara utför!
SvaraRaderaFör några år sen gick jag ensam en trappa upp o skulle avnjuta indiskt...även den menyn som ett Vasablad! Frågar undrande hur det kommer sej att det inte finns naanbröd i den indiska delen av Vasabladet? Oj, vet du vad det är??, fick jag till svar!
Vi ska prova Koboda i sommar o hoppas på succé! Sist var det ok!
Ofta tröttnar vi på att fundera på var vi ska äta o ger vika för KorvGurra...där vet man vad man får!
//Kantlax-Maria
Härligt med feedback. Fortsätt! Vill bara kommentera Marias kommentar med att en duktig servitris eller servitör naturligtvis känner av gästen och inte stör den tilltäppta med en massa snack.
SvaraRaderaStämmer helt klart, vi är bara inte så duktiga på att känna av, det är av eller på bara :). Sen kan jag tillägga att mina kommentarer om hur saker och ting är i Österbotten nog mest rör den lite äldre delen av befolkningen (55+). Jag tror och hoppas att det snart blir en ändring till det mera piffiga även här. Mvh, Maria
RaderaVill även tillägga att jag skrattade ut högt när jag läste Kantlax-Marias inlägg. Roligt skrivet, känner mig hotad. Börja inte blogga, är du snäll.
SvaraRaderaJag har för precis fyra timmar sedan suttit och redogjort för restaurangutbudet i Arnestad för en Stockholmare. Tyvärr kunde jag inte nämna ett enda ställe som är riktigt bra. Däremot kunde jag utan problem räkna upp tre ställen där jag vid besök har undrat om det är praktikantens första dag, för att vid återbesök någon månad senare kunna konstatera att "praktikanten" tydligen är fast anställd utan att kunna sitt jobb.
SvaraRaderaFörsta pris går till ett café/konditori som vi kan kalla Freddi på promenadgatan. Förutom söta bakverk serverar de också varm lunch och färdiga smörgåsar. En kompis till mig råkar ha ett barn som avskyr smörgåspålägg. Hon ville ha bröd med bara smör på, men se det gick inte! Inte ens fast barnamodern erbjöd sig att breda smörgåsen själv bara hon får en bit bröd och en smörknapp. Nejdå, de kan inte hålla på och ta specialbeställningar utöver det som finns färdigt i disken.
På samma ställe glömde jag min halsduk en gång. Jag ringde stället och beskrev exakt var halsduken fanns och bad dem ta vara på den tills jag kunde hämta den tre timmar senare. Då jag skulle hämta halsduken fick jag veta att ingen "hade haft tid" att leta efter den, trots att den låg helt synlig bredvid ett bord som rimligtvis måste ha blivit avdukat och torkat ett antal gånger under tre timmar.
Andra pris går till underjordiska Indien. Jag kan inte minnas att de någonsin lyckats ge mig rätt maträtt på första försöket. Äter man ensam kanske det går, men genast det sitter flera vid bordet så bör alla beställa samma maträtt för att inte behöva byta tallrikar med varandra. Senast jag var där i ett större sällskap kom servitrisen efter ett bra tag och meddelade "våra klyftpotatisar har tagit slut, så jag gjorde pommes till er allihopa i stället". Då hjälpte det inte ens att byta tallrik med grannen för att få det man hade beställt.
Tredje pris går till Schavis. Där ska man inte tänka utanför lådan. Det blev himla besvärligt då vi ville skarva ett långbord med ett extrabord i stället för att sitta utspridda. För att inte tala om gången då vi hade mätt upp hela den privatbeställda lokalen, ritat upp hur vi ville ha borden och mätt och kollat allt för att allt skulle få plats plus att personalen skulle kunna röra sig mellan borden. Nejdå, så där kunde man inte ha borden, för det går inte. Vi stod på oss och se på tusan, alla fick plats och allt funkade.
Den bästa maten har lunchrestaurangen som vi kan kalla Before Nine. Det ställs inga stora krav på personalen eftersom det finns en rätt plus vegetariskt alternativ per dag och man beställer och betalar i kassan samt förser sig själv med bestick, sallad och liknande innan man sätter sig. Med tanke på servicenivån på de andra ställena så föredrar jag faktiskt att betjäna mig själv och få god mat.
Summa summarum: En servicekonsult behövs absolut! Välkumin bara!
Sofie från breivär båodin
Servicenivån beror väl på att endel är som jag...jag städar upp vid bordet innan vi sätter oss, om de inte hunnit med det just där jag vill sitta. Jag betalar sgs aldrig dricks, för maten är dyr ändå. Dricks är inbakat i priset. Men om maten är riktigt dålig, så kan jag säga till...det har hänt typ en gång när jag inte kunde tugga kossan. Sen brukar jag samla ihop familjens tallrikar också efter middagen, så att det ska vara lättare för dem som jobbar... Men jag uppskattar riktigt god mat till ett rimligt pris. Ovänligt bemött har jag aldrig blivit, inte heller överdrivet vänligt i Finland, oftast bara neutralt. Det är en del av tjusningen med att besöka Sverige... att bli så där jättevänligt bemött i butiker och restauranger. Blev dock förvånad sist i Sverige, när servitrisen inte var så glättig som de brukar vara...visade sig sedan att hon var österbottning. Skillda världar ;)
SvaraRaderaDet är första gången jag läser din blogg, men jag känner mig ändå redan manad att, som amerikanaren skulle ha sagt, slänga in mina två cent i diskussionen. Jag är ingen gubbjävel ännu och är säkerligen inte lika belevad som skribenten eller hans lärjungar. Dock bor jag på sydligare breddgrader än Arnestad i vanliga fall, men spenderar sommaren här. Jag kommer inte att kommentera restauranger per se, men vad gäller servicenivån och kutymen i landet lagom, så lider hela regionen av vad jag vill kalla "nattklubbssyndromet". Jag som fortfarande är fri från ischias och andra skavanker tycker fortfarande om att nu som då snöra på mig dansskorna och besöka stadens vattenhål, Nöjespalatset.
SvaraRaderaNöjespalatset har liksom andra inrättningar i nejden så pass länge åtnjutit en tillvaro av brist på konkurrens, att all verklighetsförankring är som bortblåst. Följaktligen har detta lett till en attityd som istället för "Välkommen hit, ärade kund!" blivit till "Var glad att du får komma hit, du av pöbeln!". Därmed förblir också servicen på en nivå som man i fotbollssammanhang hade kallat för Gärdsgårdsserien. Mycket skavsår och lite spring med andra ord. Eller som det hette häromdagen när det världskända rockbandet HÅHÅ uppträdde i Arnestad... "Efterfesten fortsätter på Nöjespalatset!", varpå man mer än fördubblade inträdespriset. Men, det är väl som den späda blonda bartendern sa leende när jag gav henne en extra blick när hon meddelade att jag var skyldig 8 euro för en stackars drink:
"Ja, det är jättedyrt!" ;)
Min poäng är att så länge konkurrensen är så dålig som den är idag, så kommer lagom att vara tillräckligt även i fortsättningen för österbottningen. Det kanske krävs gubbjävlar som du för att få till en förändring!
//Johnny
Jag är glad att du tar upp detta ämne! Har många gånger undrat varför servicenivån är så låg på de restauranger jag besökt. Utomlands känner jag mig välkommen, och verkligen som gäst när jag besöker en restaurang. Personalen gör sitt bästa för att få mig att trivas och vara nöjd, både med maten och med betjäningen. I Österbotten (och även annorstädes i Finland) känner man sig oftast till besvär om man har några som helst krav förutom att beställa in mat, äta och betala, helst så snabbt som möjligt. Det känns som om matgästen ska vara glad över ynnesten att få besöka deras restaurang! När vi nyligen klagade över en maträtt som vi inte ansåg ätbar (blodig kyckling) fick vi den visserligen utbytt, men personalen påpekade att vi minsann kunde ha ätit maten! Inte en ursäkt, inte frågan om att de kunde ha försökt gottgöra med något annat. Det skulle aldrig hända utanför Finlands gränser, om man nu inte söker sig till de schabbigaste syltorna.
SvaraRaderaSå varsågod servicekonsulenten! Det finns mycket jobb i nejden! :-)
Ylva
Pröva på den sydeuropeiska restaurangen på Helmsman Street i Arnestad, du blir inte besviken!
SvaraRaderaSå bra skrivet! Fortsätt kämpa du. Vi (även nyåterinflyttade) är bara hemmablinda och lite uppgivna. Men nån måste starta revolutionen! Och om ni någongång tar er till storstaden Vasa kan jag rekommendera caféet Sweet Vasa som har vänlig service, snygg inredning och fantastisk mat, dessutom till helt överkomliga priser.
SvaraRaderaSå sant, så sant..
SvaraRaderaJag kunde inte låta bli att ge en kommentar och då speciellt i egenskap av yrkesman i branschen och framförallt i egenskap av matambassadör för den Nordiska maten. I många fall har ni en helt korrekt bild av situationen i restauranglandskapet, och i viss mån även rätt i förhållandena i branschen. Men det som man bör och skall komma ihåg när man diskuterar mat och måltidsupplevelser är att alla ställen är olika och beteendemönstren för restaurangerna är olika, vilka de också skall vara, men det förutsätter inte att maten för den skull skall vara sämre eller bättre utan hålla en jämn standard med ytterst god kvalitet. Min mening och övertygelse är den att oberoende var i världen du är och äter, så skall maten, servicen och atmosfären återspegla den förväntning man får presenterad på tablån till ett ställe, dvs, de du får presenterat i reklamen skall också vara restaurangens mål och mening, men det är den sällan eller i varje fall inte på många ställen, varken hemma eller utomlands. Att maten och servicen här jämförs mellan Stockholm och Jakobstad tycker man kanske är lite underligt men för mig är det inte alls så underligt och vittnar bara om att i den här branschen finns det tyvärr ännu de krogar och kockar som inte förstått den rätta etiken och filosofin i kokandets ädla konst, mat och måltidsupplevelser är någonting som varje krögare och speciellt kock borde tänka över och ta till sig, allt för många bryr sig inte om helheten och slutresultatet. Maten och det som vi gastronomer i dag kallar för måltidsupplevelsen saknar en innebörd i dessa fall och då blir det slutliga resultatet för gästen en besvikelse och irritation, och det är beklagligt i den här branschen som borde kunna uppfylla det här kravet med stolthet. Som ni vet så lagar sura kockar utan inspiration aldrig god mat och krögare utan måltidskunskap är i mina ögon inga krögare alls. De är kanske fel att jämföra en Storstad med en liten Stad men kom ihåg att förutsättningarna kunde ha varit de samma om som sagt krögaren i samarbete med kocken låtit sig inspireras av den sanna måltidsfilosofin och måltidsframställan som är och skall vara den här branschens rättesnöre.
SvaraRaderaOch synar vi utbildningsnivån i sömmarna kan jag fort konstatera att de man glömmer överallt i utbildningsskedet och främst här hemma i Finland, det är att försöka inspirera dessa blivande kockar att bli innovativa och nytänkande, allt för många, ja nästan alla bara kopierar varandra och då blir det inte heller någon variation i matlagandet än mindre något nytänkande. Jag brukar säga till de kockar och kökschefer jag samlat runt mig och skall inspirera att det bör komma ihåg en enkel regel och det är att "mat skall skapas inte kopieras" och den enkla regeln kräver inte heller mycket ändringar eller stora procedurer i restaurangskolorna utan bara en gnutta visdom och ideologiskt tänkande från dess lärare. Tyvärr så spottas de ut en massa ungdomar ur restaurangskolorna idag som till största delen, ja ca 60 % av dem går ut i arbetslöshet, de är givetvis inte skolornas fel och inte heller lärarnas fel, dock nog mera systemets och yrkesvägledningens fel. Vad jag menar med det här är att om bara de Finländska restaurangskolorna hade bemödat sig att sänka årskontingenten redan med hälften så hade också motiveringen och standarden på utbildningen kanske blivit något mera ideologiskt och fram för allt gastronomiskt bättre. Restaurangbranschen är förvisso ett serviceyrke, men det är också ett service yrke där den som står bakom matportionen (kocken)är en kulturbärare och konstskapare, och den biten av helheten har man glömt totalt i det Finländska restaurangskolornas timupplägg.
SvaraRaderaSom sagt så har nog skribenten till det här inlägget fullständigt rätt i sin framställan och jag är benägen att hålla med i det mesta. Är själv uppvuxen i Jakobstad men sedan tiotal år bosatt utomlands och jobbar med mat på allra högsta nivå som måltidsskapare och gastronom vid en ambassad. En liten uppmärksamhet skulle jag villa framföra till er alla då det gäller dessa dåliga-restaurang-upplevelser, gör som jag brukar göra när maten inte är till belåtenhet, sänd den in tillbaka till kocken med hälsningen om att förbättra sig omgående, det kan tyckas enkelt för mig att säga, men kom ihåg det är vi som gäster som betalar notan och har därigenom rätten att visa vårt missnöje om så är fallet. Förresten: God fortsättning på sommaren alla matglada vänner i etern.
Här kommer två exempel till på härlig service: En bekant skulle köpa en osthamburgare (inte på Korv-Gurras) och frågade snällt om han kunde få två ostskivor på burgaren. Nej, blev svaret. Varför då? Jag kan betala för en extra ostskiva. "Nej, he gar it. He e bara ein ostskivo på hamburgaran"!!!
SvaraRaderaEn annan bekant och hennes syster gick in till en restaurang vid torget som vi kan kalla för "Omars". De beställde wienerschnizel med kokt potatis men när maten kom så ångrade de sig lite eftesom det såg lite torrt ut så de frågade om de kunde få lite sås i en skål. (de visste att det inte är sås på wienderschnizel) Vilken sås som helst skulle gå bra bara de fick något så att det hela inte skulle bli så svårtuggat. Svaret blev "nej, det går inte, det är ingen sås till wienerschnizel, det vet ju alla"
När de gick ut så frågade ägaren om maten hade smakat bra varav min bekant svarar "Ne, det gjorde det inte och vi kommer aldrig någonsin att bli så hungriga så att vi kommer tillbaka hit". Sagt och gjort, ingen av oss har besökt den restaurngen sen dess.
Beklagligt att det blev så Finis. Men tyvärr så är den Finländska restaurangbranschen allt för avlägsen från sina kunder, man har den attityden som gör att man som gäst känner sig ovälkommen, tyvärr, och bemötande som inte kan förknippas med god service är just dessa exempel och uttalanden från krögare eller personal typ" eni så många, kommer ni så sent, skall ni ha såå mycket, är tyvärr den dagliga messiasen i matsalarna runt omkring i landet vårt och det tycker jag är en stor skam för branschen. Bra att du/ni vågade säga er åsikt för det behövs verkligen.
SvaraRadera