Nej hörni, nu vill jag skriva lite om den farliga vänstern, så då gör jag det.
Jag älskar Sverige. Jag älskar det Sverige som byggts upp av socialdemokraterna (som sedan drog socialismen lite för långt) och finputsats av Alliansen. Jag älskar våra många friheter som innebär att vi får säga vad vi tycker och tänker, hur dumma i huvudet vi än är. Jag älskar sann demokrati som i Sverige manifesteras inte bara i fria val, utan även i garanterade minoritetsskydd och inbyggda funktioner mot majoritetens förtryck. Jag hatar alla hot mot dessa friheter och rättigheter, vare sig de kommer från höger eller vänster. Jag är kort sagt en ganska nöjd vit, småfet, väletablerad, priviliegrad medelålders heteronormgubbe.
I och med det jag skriver ovan, så tillhör jag enligt vissa per automatik ett etablisemang som "våldför sig" på diverse oliktänkande. Jag är säkerligen en av de där borgarna som Petter Larsson i sin debattartikel "våldsfixerad borgarpress" (http://www.aftonbladet.se/kultur/article19273629.ab) beskyller för att vara "uppenbart ointresserad av att göra skillnad på dem som slåss för och emot fascism." (You bet your ass att jag inte gör skillnad på våldsterrorister och våldsterrorister.) Larsson menar att det är detta "antifascistiska våld" som bland andra Athena Farrokhzad försvarar när man beskriver dagens samhälle och vad som krävs för att förvandla detsamma. Man försvarar det våld som riktar sig mot höger och detta är helt åt fanders. Antingen tror dessa våldets försvarare på riktigt att vänsterbuset "bara" skulle rikta sig mot våldsverkare på högerkanten, eller så är man medveten om att målgruppen är långt större och inkluderar vanliga borgerliga politiker och för tillfället även landets alla judar. Båda alternativen är illa som tusan.
Endast 25 år efter befrielsen från årtionden av terror i proletariatets namn ser vi en ny generation virrpannor som är övertygade om att liberalism och kapitalism bör ersättas av något sorts proletärstyre. Man pratar om hat, revolution och om chefer som ska hängas. Farrokhzad säger till tidningen Resumé att de härskande klasserna må darra inför kommande uppgörelse med patriarkatet och kapitalismen.(http://www.resume.se/nyheter/radio/2014/07/23/senaste-dygnet-har-jag-fatt-ett-mejl-i-minuten/). Varför ska vi (jag antar åter att jag som småfet norrortsbo hör till vad som anses vara de härskande klasserna) darra? Vad ska hända med oss?
Jag säger inte att Sverige är perfekt. Det finns ett missnöje där ute. Det är inget nytt. Det gör det alltid. Alla kan inte alltid vara nöjda. Vi ska lyssna på missnöjet och försöka adressera det så gott vi kan, för Farrokhzad och andra med henne beskriver verkliga problem, såsom strukturell rasism och ett samhälle alltjämt till största del i patriarkatets järngrepp. Man beskriver socialt utanförskap och arbetslöshet. Vi ska lyssna, men när någon talar och skriker om att störta den demokratiska ordningen, då ska vi gorma högljutt tillbaka. Vi ska skrika NEJ!
Jag går inte med på att vi ska sitta snällt och lyssna på någon som sprider hat. Lika lite som jag vill tillåta fascister från höger att lugnt och oemotskrikta föra fram sina hatiska åsikter om invandrare, kvinnor, hbtq-personer och alla andra som inte delar deras hat, lika mycket skriker jag åt vänsterfascisten Farrokhzad att hon ska ge tusan i att hota med revolution. Demokrati är det bästa vi har. En vänsterdiktatur är lika hemsk som en högerdiktatur.
Så nej Peter Larsson, jag gör inte skillnad på nazistvåldsverkare och vänsterkrigare såsom AFA-våldsverkare av den enkla anledningen att de båda representerar olika versioner av samma fascistiska ideal. Jag kommer alltid stå upp för demokrati, mot våld och förtryck. Sådana som Farrokhzad förespråkar förtryck, proletariatets förtryck.
Farrokhzad menar att det moderna samhället gör våld mot den svage individen. Jag skulle kunna gå i avancerad och omständlig polemik mot alla märkliga antaganden hon gör för att nå denna slutsats, men orka. Jag nöjer mig med att skriva att hon är en fjant, en farlig fjant, men likväl en fjant. Hon lever i ett samhälle där hon kan uttrycka vad hon vill och ändå åtnjuta samhällets beskydd, hon behöver inte ens arbeta utan kan bli försörjd av samhället utan att riskera att samhället utövar något våld på henne. Hon ska veta hut och arbeta inom de ramar som vi kommit överens om som varande de minst dåliga, dvs demokratins ramar.
Så här gubbig tillåter jag mig att bli: Farrokhzad och sådana som henne är bortskämda, historielösa skitungar som slänger sig vårdslöst med ordet revolution. Antingen förstår de inte vad de talar om och är okunniga om hur historiens samtliga proletära protektorat misslyckats och lett till statsterror. Då ska de sättas i skolbänk och läsa om kulturrevolutionen i Kina och om Gulag i Sovjet. Alternativt menar de allvar och vill verkligen döda diverse chefer och män och rasister och då ska de hållas kort, väldigt kort.
Jag älskar Sverige och dess sekulära demokrati. Varken vänsterrevolutionärer, BSS-brunskjortorna (SD), eller fanatiker som gömmer sig bakom perverterigar av diverse religioner ska oemotskrikta få propagera för alternativ där människor avsiktligt ska förtryckas. Jag vidhåller att de ska få tycka och säga vad de vill, men jag kommer att skrika åt dem tills de slutar att hota mig och min familj. Faktum är att samtliga tre grupper extremisttokar uppradade här ovan hotar mig och mina nära och kära. Det är inte bara retorik den dagen de får makten i sina händer. Då radas vi upp.
Slutligen skriver jag med emfas under på att icke-demokratiska krafter inte ska få utrymme att i public service få sprida sin ondska och sitt hat oemotsagda. Farrokhzads program i sommarpratarna borde aldrig fått sändas.
Om ni vill läsa lite av vad denna Farrokhzad tycker och tänker om normmänniskor som jag själv, se här: http://rummets.se/blog/ja-jag-jag-hatar-peter-wolodarski-intervju-med-athena-farrokhzad-om-sommar-i-p1/
Kanske är just hon bara en konstinstallation i stil med tidigare tokigheter, men i så fall har hennes retorik redan funnit god jordmån.
Jag älskar vår stundom tröga och otillräckliga demokrati och provoceras enormt av dem som aspirerar att i minoritet härska över de breda massorna vare sig det är i proletariatets, den misstolkade Gudens, eller i Hitlers namn. Att vara antidemokrat är obegripligt, oacceptabelt och helt enkelt orimligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar