Nyckeln till ett lyckligt förhållande

Nej hörni, det var länge sedan jag bjussade på lite amatörpsykoterapi. Vill ni ha lite? Bra. Då får ni det här. 

Vad är nyckeln till ett lyckligt förhållande? Ja, om ni frågar mig, vilket ni ju på sätt och vis gjort genom att fortsätta läsa, så handlar det i slutändan om en känsla. En känsla!? Men hallå! Flummo! Gubben, ba: En känsla, ba! Trams! säger någon kanske och jag är böjd att vid en första analys hålla med. För egentligen framhåller jag ju alltid kommunikation som nyckeln till lycka. Nu ska jag försöka sy ihop det här. 

Naturligtvis bygger ett gott förhållande på god kommunikation. Jag och min hustru (som vi ju kallar för Finis) är svinbra på det där. Vi pratar om allt, vi är snabba att be om ursäkt om tonen blir tråkig, vi berättar om vi känner oss lite nere, så att den andra ska veta att det kanske känns lite trist men att det inte beror på henom. Vi kommunicerar för att gjuta olja på och i maskineriet och för att berätta hur mycket vi uppskattar varandra. 

Jamen dåså. Då var det ju kommunikation det handlade om i alla fall! sitter nu där och ropar åt mig. Förvisso, svarar jag, men varför kommunicerar vi? Varför vill vi försäkra oss om att den andre har så goda förutsättningar till glädje och lycka i förhållandet som möjligt? Det är den punkten jag vill komma åt. Vad är nyckeln till att vilja kommunicera, till att vilja hjälpas åt att skapa ett bra förhållande?

Vi pratade om det där, jag och Finis. Vi kommunicerade kring det och vi kom fram till att vi är i ett förhållande där båda anser sig ha dragit det längsta strået och är därför lite, lite, lite rädda att den andre ska komma till samma slutsats, att hen, den andre inser att hen faktiskt är vinstlotten. Vi är båda helt övertygade om att vi båda gjort bra kap, men båda anser sig alltså vara lite extra jackpottiga jämfört med den andra. Då vill man ju hänga kvar!

Det där går inte att skapa, naturligtvis. Det finns många förhållanden där båda anser att den andra ska vara tacksam eller där de båda anser att den ena (alltså samma av de två) har vunnit på lotteriet, medans de i hemlighet är helt överens att den andre har "nöjt sig". Då är det svårt att skapa det vi (och även en massa andra naturligtvis) har. 

Men många har haft det och glidit ifrån det, tror jag. Man tittar inte längre på sin partner med stolthet och tacksamhet, inte för att man inte egentligen är både stolt och tacksam, utan för att man glömt hur viktigt det är att tänka på det. Så gör det. Håll i eller hitta tillbaka till känslan. 

Kanske kan receptet funka även för dig som sabbar ditt förhållande genom att tro/tycka att du är den som är hygglo, som visserligen fick en bra partner, men som tycker att partnern fick en liiiiite bättre utdelning på att det blev ni. Kanske går det även att programmera om sig till att känna att man är den som vunnit högsta vinsten. Kanske kan man fokusera in på allt som gör den andre bra och nå känslan att man nog har vunnit vinstlotten ändå. Då har man hittat känslan och då vill man kommunicera så det bara stänker om det för att behålla sin vinst. 

Varsågoda eller förlåt, beroende på hur ni uppfattade min text.