Det är onsdag och jag tänkte skriva en rad eller två om julklappar. Jag tror att min generation har lite extra svårt med det här att hantera julklapparna. Vi växte upp i en tid då många pryttlar fortfarande var rasande dyra. En radiostyrd bil kostade en halv månadslön och en stereo en hel. När jag var barn vet jag att mitt rekord för antal julklappar var tretton (ja, likt tjockisen i Harry Potter räknade jag, mycket sympatiskt, jag vet). Jag minns gången jag fick en stereo, min dyraste julklapp någonsin, men jag minns även gången jag fick en egen oboymugg av min syster, eller en Bennettonskjorta av min moster. Bennetton var ett märke vi inte hade råd med i vardagen, så just den skjortan etsade sig fast. Men jag fick ofta kläder i jul. Vi kunde helt enkelt inte köpa alla kläder jag ville ha.
Idag är det för mig och många svenskar få saker som är för dyra för att inte köpas direkt när det upplevda behovet infinner sig. Dels för att vi lever i ett välstånd som vi inte hade kommit upp till på 80-talet, men även för att produkter som förr var dyra numera är väldigt billiga. En DVD-spelare kan man få för 299 kronor och en radiostyrd bil för 99. Det finns få saker som är så där extra dyra, att föräldrarna har vett och lust att vänta med införskaffandes till jul och födelsedag. Detta medför att vi gärna försöker kompensera med kvantitet. Vi stjälper över en hel hög med klappar på varandra (jag har gjort just detta mot/för min hustru) för att det ska kännas lyxigt nog.
Jag har sett mina syskonbarn gråta över att de efter femtioelva julklappar fortfarande har fler att öppna. Jag har sett barn kasta sig över nästa klapp utan att registrera vad som fanns i det förra paketet. Jag gillar inte det här och vi får se om jag lyckas bättre själv.
Junior saknar inget materiellt i sitt liv. Visst ska han få klappar, men det kommer förhoppningsvis inte bli för många. Jag hoppas på att få honom att uppfatta julen som något mer än klappar.
Många välgörenhetsorganisationer har fått gåvor av oss i år och mina gudbarn (tre av de fyra är för unga för att läsa detta) får gosedjur från barncancerfonden. Det, kära vänner, känns för mig som gåvor som omfamnar hela julen, både den materialistiska sidan och den där med kärleksbudskapet.
Trevlig onsdag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar