Fy bubblan vad jag saknar respekt för journalister som inte kan släppa en story när det står tydligt att där fanns ingen story. I går morse var det ett nyhetsinslag på radion som kan sammanfattas så här: Rullstolsburen (ni som säger rullstolsbunden säger fel, kan passas på att påpekas) sjuksköterskestuderande hade utlovats praktikplats på Karolinska Sjukhuset. Hon blev i fredags i sista sekund informerad om att hon nekas plats av Karolinska sedan det gått upp för ledningen för den aktuella avdelningen att den studerande även är i behov av utrymme för sin personliga assistent. Det fanns inte plats för detta på avdelningen och tjejen fick veta att hon inte var välkommen längre. Den rullstolsburne blev med rätta sur och kontaktade media. Media bjuder in tjejen för skandalrapportering. Man ringer chefen för Karolinska som berättar att de reagerat direkt på måndagen när det hela uppdagats och att tjejen erbjudits plats på en avdelning där de har möjlighet att ta emot henne.
När man skriver saker, speciellt humor, får man lära sig att det är viktigt att ha förmåga att "kill your darlings". Detta innebär att man alltid måste vara beredd att släppa ett spår som från början verkade kunna bli hysteriskt roligt, men som i ärlighetens namn i slutändan inte blev särdeles kul. Det är alltför lätt att behålla den dåliga sketchen endast för att man ju har lagt ner en massa tid på den, men den duktiktige har styrka, respekt och integritet nog att bortse från att man jobbat hårt och stryker skämtet. Det tidiga 2000-talets ensemble av "Saturday Night Live" levde inte enligt detta rättesnöre och lyckades nästan med konststycket att istället mörda hela programserien, men det är en annan historia.
Jag blir så inåt bängen mätt när sensationsjournalister inte har förmåga att släppa en storry som vid första anblick var juicy, men sedan bara blir ett tarvligt och oförtjänt påhopp, i det här fallet på ett helt sjukhus istället för på en enskild avdelning. Gång på gång försökte journalisten pressa chefen för KI, men det fanns ingen storry. Hon (chefen) förklarade att hon hade uppmärksammat det oacceptabla beslutet första arbetsdagen efter det hade fattats, reprimerat avdelningschefen och sedan åtgärdat det felaktiga beslutet. END OF FREGGIN' STORRY! Släpp det! Suck.
Huruvida alla ska ha rätt till allt och om det känns rimligt med en sjuksköterska som är i behov av en personlig assistent, låter jag vara osagt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar