Babbel om delning

Spaning

Jag slogs av en sak när jag scrollade ner i mitt Facebook-flöde. Nej det var inte Junior som envisades med att försöka flytta mitt fokus från telefonen till honom (själviska unge!), utan det var en tanke som slog mig, lika oväntat som välkommet. Kändes märkligt men spännande, lite som när man möter en noshörning som bär på en ihoprullad karta. Man tänker liksom "hmmm, märkligt", men lägger även till ett "hmmmm, spännande. Vart ska det här nu bära av?"och fnittrar lite nervöst när noshörningen nickar åt en där han går förbi med karta i högsta hugg.

Den våldsamma tanken, nu då? Jo:

Just den här scroll-sejouren (sejouren under vilken en tanke kommer att komma farandes och nästan golva mig) hade jag så grym snärt i tummen, att det riktigt flimrade till när jag lät den gå all in för kung och fostervatten. Jag scrollade som en tok och hann i all hast börna (gammalt ord för det ännu äldre ordet "börnscha") förbi översta delen av en viss länkdelning och missade därmed vem det var som stod för just den här delningen. Nu kommer det. Inte själva tanken, men väl den flyktiga observation som skulle komma att leda fram till tanken: Trots att jag inte hade sett vem det var som tyckte att alla hens vänner bara måste se på den här fantastiska händelsen som kommer att "blåsa mitt sinne", kunde jag gissa vem det var. Jag kunde se på stilen på länken, att det bara kunde vara en av tre vänner som stod för delningen. Länken skvallrade helg enkelt för mig vem personen där ovan skärmen i höjd med högtalaren var. Spännande. Kanske inte märkligt, men i alla fall spännande.

Den här gången var alltså det tydligt från den tillhörande bilden att jag inte skulle uppskatta länken och länken gav som sagt vid handen vem delaren var. Den här länken skulle jag dock inte ha öppnat om det så var Jesus Kristus själv som hade delat den. Inte för att jag är Facebook-vän med Jesus, men om det nu var han som delade, tänk ett sådant scenario. Då skulle jag i alla fall inte ha öppnat den. Eller, jo. Jag skulle nog öppnat vilken länk som helst han hade delat. Det är ju Jesus vi snackar om, för tusan. Klart man klickar.

Så Jesus alla länkar klickar vi på. Det har vi lärt oss och nu närmar vi oss själva tanken, skulle jag tro.

Länkar. Ofta är en länks rubrik lite diffus och vi kan lockas att öppna sådant som vi sedan djupt kommer att ångra, som en sån där när någon yngling sitter framför en skärm och man tror att något kommer att hända på hans skär, men istället så hoppar någon eländig pajas fram i scream-mask och man får oväntat och oplanerat byta byxor. Eller länkar där djur farliga. Eller en länk med Kicki Danielsson som uppträder live. Såna länkar. Man vill inte dit. Och här kommer tanken, tror jag: Våra delningar definierar våran Facebook-jag och vi vet vems delningar som är värda att klicka på. Två tankar. Minst. 

Jag vet vems länkar jag alltid ska öppna, vems länkar jag ska öppna vissa gånger och vilkas länkar som aldrig är annat än plumpa, asjobbiga, Danielsonsska, plågsamma (kanske hade funkat att endast skriva Danielssonska här, blev lite upprepning) sexistiska och/eller tramsiga. 

De som delar länkar av ett slag som inte faller mig i smaken är för den skull på intet sätt nödvändigtvis ointressanta att ha i flödet. Inte bara kan de vara spännande och märkliga ur ett antropologiska perspektiv, de kan ha intressanta statusuppdateringar och härliga liv att tjuvkika på trots deras brister i omdöme vad avser länkar, så jag vill inte ta bort dem ur mitt flöde. Det är bara deras länk-smak som suger värre än en industridammsugare.  

Det finns vännerna som tokdelar en hel drös med bra och intressanta länkar, men man har ju för tusan inte tid att läsa allt de delar! Vad tror dom egentligen?! Att jag bara sitter och väntar på länkar hela dagarna?! Jag har väl annat för mig, för tusan! Kaffe ska kokas, kaffe ska drickas. Och så blir det ju disk också, mm mm... Nej man kan inte öppna allt intressant de här människorna delar, men ibland händer det att kvalitetstokdelaren lägger till en liten kommentar till länken, som "det här är viktigt" eller "sjukt kul"och då! Då vet man att det är dags att ställa ifrån sig motorsågen och klicka på länken, för då är det extra bra. 

Det finns vänner som delar sällan, men alltid bra. Vi vet att vi ska klicka. Det finns vänner som delar sällan, men alltid dåligt. Vi vet att vi inte ska klicka. Det finns vänner som delar lagom ofta egentligen, men det handlar alltid om grisuppfödning, så dennes delningar hoppar vi över. Grymt? Ja. Rätt? Bökig fråga. Svinsvår fråga som jag nog måste tryna på, så vi går vidare. Det finns vänner som är delar-periodare och dessa är svåra att ha en regelmässig hållning till. Ad hoc gäller.

Sedan finns det dom som inte delar alls, personer som inte ens delar de allra viktigaste av texter, texter som vänner har skrivit, texter som den här. Odelat tråkigt.

Så vad var det jag ville få sagt nu då? Var det att vi känns igen på våra delningar? Var det att vi lär oss att dissa vissa människors delningar? Var det att det är kul att skriva "dissa vissa"? Var det att vi måste visa öppenhet och tolerans och då och då läsa den där länken om motorsportsevenemanget för att sätta oss in i våra vänners tråkiga intressen, eller då och då klicka på länken med de stora brösten av ren artighet? Eller var jag bara ute efter ett recept på en riktigt fin plankstek? Vem vet? Det viktiga är att solen skiner och kaffet är klart. 

.