Ge där det behövs. Det behövs överallt

Jag har en liten spaning, en observation och halvsanning som inte direkt är statistiskt säkerställd, men som jag gjort tillräckligt många gånger för att kunna utesluta att det inte är en sanning. Därför betraktar jag den som just detta, en sanning, men hoppas samtidigt att jag har fel.

I diskussioner om välgörenhet kan man ofta få höra att den och den insatsen är fel, det där är bara konstgjord andning, jag ger hellre här hemma osv.

Första delfunderingen: Varför tycks det verka vara ett fullgott resonemang att man hellre vill hjälpa en utsatt människa bara för att denne bor i Sverige och inte i Afghanistan? Jag känner varken den hemlöse svensken eller den krigsdrabbade flickan, så varför skulle jag ha större anledning att känna empati med svensken än med afghanen? Jag är inte superflummig och emot nationalstaten, men Sverige och alla andra länder är faktiskt skapade begrepp, så släktskapet med den svenske uteliggaren är endast en illusion. Vi är en ras på en jord, så att "hellre hjälpa här hemma än där borta" är snarare ett uttryck för att önska slippa se uteliggaren, än för en vilja att hjälpa en medmänniska.

Nu kommer dock min centrala spaning: Nästa gång du hör någon kritisera en enskild hjälpinsats, fråga personen i fråga om hen kritiserar just denna insats eller välgörenhet som helhet. Personen kommer med 93% säkerhet (en faktisk siffra, det är säkert) att säga att det är just denna insats som avses. Be då personen att ge exempel på bra välgörenhetsprojekt. Om personen ger ett exempel, fråga om hen ger till densamma. Svaret kommer med 88% (siffra igen) säkerhet att bli nej. Personen är antagligen inte en som ger överhuvudtaget.

Min poäng? Jo: det är oftast en ren försvarsmekanism när någon kritiserar en viss välgörenhetsinsats. Ofta är syftet medvetet eller omedvetet att rättfärdiga att man inte ger över huvud taget. Poängen här är inte att man ska känna sig tvingad att ge till välgörenhet, men om detta är den verkliga orsaken till att man inte ger till en enskild välgörenhetsinsatts, ska detta vara svaret: Jag ger inte till välgörenhet. Punkt.

Om du inte är med och ger alls, har du i mitt tycke inte rätt att ifrågasätta effektiviteten i enskilda insatsen kontra andra insatser. Du får alltså gärna ifrågasätta välgörenhet som koncept, men om du säger att "det är ju bättre att ge hemma", då ska du i anständighetens namn ge här hemma också. Den gamla rimliga parollen gäller: Gör det bättre själv, då.