En kamrat till mig - vi kan kalla honom mannen som kan kalla mig Ferdinand - tipsade mig om en historia som sprider sig på Facebook som en löpeld (eller "virus" som det väl heter på den däringa internetflugan) just nu. Historien handlar om hur en stor, våldsbenägen dummis skrämmer slag på en hel buss när han hotar och tråkar busschauffören och naturligtvis vågar ingen göra något.
Till slut går dock en snubbe fram och föreslår handgemäng utanför bussen ("låt oss gå ut", men på engelska. Han bjöd inte dummisen på dejt.) Dummisen går av i en förhoppning att njutningsfullt få puckla på den självmordsbenägne, varvid denne ber busschauffören stänga dörren och åka därifrån. Hjälte.
Orginalhistorien är både längre och roligare, men orka! Jag är inte här för att vara skojig. Orginalet är ju dessutom på utrikiska och jag jobbar väl inte som översättare heller? Är historien sann? Det är i sammanhanget inte relevant huruvida historien är sann eller inte. Den väcker en del funderingar hos mig. Jag undrar: Skulle jag eller du vara den som kallt riskerar en rak höger där och då i bussen i en chansning på att dummisen ska vara villig att "take it outside."
Jag kan erkänna att jag nog tyvärr inte skulle vara den snubben. Tusan också! Däremot har jag ofta funderat på om och hur jag skulle agera för att försvara både busschauffören och det goda samhället i dylika situationer.
Min förhoppning är att jag ska ha kraft och mod att à la vilda västern snabbt samla ihop ett possy i bussen och konfrontera översittaren. Det är vad jag hoppas jag kommer att göra. Hoppas att ni hörsammar sheriffen i bussen när hen samlar ett possy nästa gång chauffören/konduktören/kassabiträdet/flygvärdinnan/servitören behöver hjälp att sätta emot en idiot. Annars kommer jag att få stryk. Eller varför inte vara sheriffen själv och samla en grupp rimliga till försvar för det goda samhället? Ju fler av oss som står upp för varandra, desto bättre.
Det sista var en fin avslutningsknorr tycker jag, men jag måste nog förtydliga att jag inte uppmanar till våld. Om ni är 5 mot 1 behöver ni inte och ska ni inte nita dummisen. Staten har och ska ha våldsmonopolet i Sverige. Jag pratar om att mota bort dummisar, att bilda mur kring den utsatta. Fös iväg dummisen och krama om varandra. Se där, en fin knorr till slut den också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar