Jag läser idag i DN att Breivik vill skicka brev till andra högerextremister utanför samhället. Detta ger mig ett avstamp till att skriva om delar av min syn på brott och straff. Inlägget kommer alltså inte handla om Breivik, då just detta avskum ännu inte är dömt och då även denna amöba skall betraktas som osky..... Nej, det går faktiskt inte att skriva "oskyldig" om den rumpöppningen utan att kräkas en aning, men dömd är han/det inte ännu.
Jag är emot dödsstraff och detta av flera skäl: det är dyrt, det finns en risk för att en oskyldig avrättas och en avrättning är tämligen oåterkallelig till sin natur. Staten bör rimligtvis heller inte döda kallblodigt. Mest är jag dock emot dödsstraff för att jag hellre vill se de värst avskummen i vårt samhälle vittra bort och glömmas bort under ett livslångt fängelsestraff, än att komma undan med döden. Jag surar alltid lite i slutet av amerikanska filmer om skurken dödas i stället för att åka fast.
Ovanstående resonemang kräver dock vissa (av mig nedlagda, naturligtvis) definitioner på vad livstid ska vara. Först och främst ska tiden för livstid vara just livstid. Det ska inte behövas mer definition än så. Än viktigare är dock att en livstidsfånge i min idealvärld ska anses ha förverkat sin rätt att vara med oss andra i samhället. Hen ska inte få vara med och påverka. Hen ska inte få ge intervjuer, publicera böcker, gifta sig, blogga, etc, etc. Sitt och ruttna, kort gott. Utan verkliga livstidsstraff är jag rädd för att jag är lite mindre emot dödsstraff.
Avslutningsvis applåderar jag den grekiska olympiska kommittén, som utesluter en tjej från sin os-trupp eftersom hon skrivit rasistiska grejor på sin Twitter-sida. De olympiska spelen grundar sig i ett budskap om förbrödring och rasism är helt enkelt oförenligt med detta budskap. Väl värt några miljarder i skuldlättnad för Grekland, tycker jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar