Det är sorgligt att behöva konstatera att det inte är någon brist på material om man som världsakänd bloggare vill skriva om sexism. Den unkna sexism som inte borde finnas i Sverige anno 2013, men som tyvärr visar sitt fula tryne alltför ofta och visar att vi har en lång lång väg kvar och det finns många många män (och jag använder begreppet mycket liberalt) som fortfarande måste upplysas och omvandlas från att sitta och grymta med sitt grottmänniskotänk till att bli riktiga moderna människor. En person i starkt behov av hjälp in i den moderna civilisationen tycks vara en man vid namn Jussi Salo.
Smålands-Tidningen rapporterar följande: Jussi är tränaren för ishockeylaget Boro/Vetlanda som i en motiveringsföreläsning för sitt lag målade upp vad som skulle föreställa ett kvinnligt och ett manligt könsorgan för att därefter lista under respektive organ vilka egenskaper som var typiska för det ena och det andra könet. Under snoppen kunde man läsa "ta ansvar", "ha kul" och "vara en man". Under snippan hade Jussi kladdat ner "vika ner sig" och "gnälla". 2013.
Tränaren Jussi Salo har bett om ursäkt. Det gör personer som Jussi
nästa alltid i sådana här situationer, men betyder det något? Egentligen inte och jag ska återkomma till varför jag inte tycker det, men först lite dyngaspridning på fler från klubben. Enligt Smålands-Tidningen tar klubbens ordförande avstånd från tränarens genomgång, men säger i samma andetag att "det faktum att han har bett om ursäkt gör att det känns bättre."
Det känns alltså bättre? Det borde det faktiskt inte göra, herr Ordförande. Om Jussi hade bett om ursäkt och samtidigt beklagat att han bidragit till att cementera sexistiska och unkna könsstereotyper och därpå bett om hjälp för att lära sig att förstå vad han gjort fel, då hade det kanske funnits fog för ordföranden att ha den där bättre känslan. Men nu är det inte så att Jussi ber om ursäkt på riktigt. Jag återkommer som sagt till detta. (Ett löfte är ju ett löfte.)
Jussi utvecklar sin tankegång till Smålands-Tidningen. Jussi menar mitt i sin påstådda ursäkt att de kvinnliga egenskaperna han målade upp inte måste uppfattas som enbart negativa. "Man kan se den här teckningen på olika sätt." Vad han menar framgår inte. Det verkar inte som att Smålands-Tidningen tyckte att Jussi behövde utveckla sitt resonemang. Jag undrar bara: Hur är "gnällig" inte negativt?
Bad han om ursäkt? Jag skulle ju återkomma till detta och nu kommer jag som utlovat åter. Jussi bad om ursäkt utan att egentligen anse att han gjort något fel (vilket jag utläser i uttalandet om att man kunde se gnället under snippan på olika sätt). Det är därmed inte en ursäkt. Han menar att de egenskaper som han målat upp som typiskt kvinnliga inte behöver representera något negativt och därför menar han att han egentligen inte har något att be om ursäkt för. Jussi har alltså helt missat det största felet han gjort i sitt gigantiska klanteri, nämligen att tillskriva människor egenskaper enbart baserat på kön. Jussi har uppenbarligen bett om ursäkt utan att haft en aning om vad han ber om ursäkt för.
Jag har skrivit in det här förut (här): Det är inte en ursäkt bara för att du säger förlåt. Du måste förstå vad du har gjort fel och du måste faktiskt ha nått insikt och mena vad du säger för att det ska betyda något.
Sedan har vi ytterligare ett försök till att släta över det hela i historien: Ordföranden i klubben avslutar med att säga att "det finns säkert en sådan här typ av jargong, inom alla sporter, tyvärr." Jaha och.......? Det är ju just det här vi måste komma tillrätta med. Vi kan inte bara låta saker vara som de är bara för att de är som de är. Vi som kommit lite längre i civilisationens utveckling och lämnat grottorna måste stå upp för det goda samhället. Vi måste in i omklädningsrummen och hjälpa Jussi att förstå.
Hur får vi då Jussi och andra som honom att förstå hur extremt stötande hans lilla uppställning är?
Kanske en lektion i min uppfattning om vad sann integritet är kunde fungera som en bra start. Jag brukar säga att vare sig man tror att någon ständigt ser dig eller inte, så agerar en person med sann integritet på samma sätt i enskildhet som under insyn. Skulle Jussi ha kladdat som han gjorde om det hade funnits kvinnor i rummet? Antagligen inte, eller hur? Just det! Då antar vi alltså att Jussi egentligen faktiskt förstår att det han skrev var stötande. Då har vi en utgångspunkt som ger vid handen att vi faktiskt kan utbilda Jussi.
Vi måste på något sätt locka fram människors inneboende empati och mod. Empati att förstå hur det kan kännas att höra förnedrande prat. Jussi vet att det han skrev skulle uppfattas som fel av vissa, problemet är att han troligtvis tycker att dessa personer är fjollkäringar som (enligt hans egen uppställning) bara gnäller. Jag vet inte hur man skulle komma åt det här. Hur skapar man empati. Kanske kan vi utsätta Jussi för samma typ av stereotypa antaganden som han gjorde. Jussi, du är man, så du våldtar väl och skövlar mest hela tiden? Eller?
Om vi sedan når ut och ökar empatin, så krävs sedan nästa steg, nämligen mod. Mod att våga stå upp och säga att "nu räcker det, nu är det nog. Nu vill jag att vi uttrycker oss med respekt i alla lägen för alla människor." Jag tror faktiskt att en person som skulle göra det i dagens Sverige skulle applåderas i de flesta omklädningsrum. Jag tror nämligen att individen i omklädningsrummet inte är lika sunkig som själva rummet. Jag tror att vi beter oss som vi tror oss förväntas bete oss. Jag tror faktiskt att vi egentligen är långt färre grottmänniskor där ute än vad det verkar, men att vi tiger för att vi tror att vi är ensamma.
Avslutningsvis kan jag inte låta bli att angripa Jussis själva uppställning om att det skulle vara typiskt kvinnor att vika ner sig och gnälla..... Välkommen hem till oss under en diskussion när jag är sjuk och Finis vet att hon (som hon alltid vet) har rätt, så ska ni få se vem som är gnällig och vem som viker ner sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar