Jag har kommit på att jag drar väldigt långtgående slutsatser om människor baserat på hur de beter sig vid bagagebandet på Arlanda. Om du är en vän till mig och inte respekterar den gula linjen, finns det en risk att vi aldrig hade blivit vänner, hade jag vetat detta.
Är jag en gubbe även i vardagen? Ja, i många situationer. Jag är till exempel en person som flera gånger ropat högt och ljudligt att "om alla ställer sig bakom gula linjen så ser alla väskorna som kommer och alla kommer åt att gå fram att plocka vår väska när den kommer. Backa!" Det är vid sådana tillfällen Finis ofta helt plötsligt har försvunnit från min sida, men jag får å andra sidan många fina gubbnickningar och ibland även en gubbviskning med ett uppskattande "bra sagt".
Gula linjen finns där så att det ska bli smidigare vid bandet och det är klart att en kan hojta till så att det blir smidigt, så att processen med bagageupplockande blir effektiv. Det kan man göra utan att för den skull bli arg. Men jag blir arg. Varför blir jag så upprörd över individerna som står där tryckta med smalbenen mot bandet? Av flera anledningar: För det första är de ofta inte smarta nog att se till att ha svängrum för att faktiskt kunna lyfta av sitt bagage. De är alltså först och främst korkade och dumhet stör mig. Nu kan man kanske leva med att det finns obegåvade människor därute, men vad värre är är att dessa människor visar på en fullständig brist på hänsyn och empati. Det är jagjagjagjag som gäller. Det finns ingen tanke på hur vi kan göra det bästa möjliga för kollektivet kring bagagebandet. Det förekommer till och med att gullinjeöverträdarna går över linjen och ställer sig mitt framför mig för att spana efter sitt bagage. Det är inget man gör utan att göras uppmärksam på sin överträdelse. Du kanske tänker att om inte jag ställer mig tryckt mot bandet, så gör någon annan det, men vägen till det goda samhället börjar hos dig själv. Ställ dig bakom linjen och säg till den som ställer sig framför dig istället för att föregå med dåligt exempel.
Lika mycket som överträdarna retar mig, lika mycket hopp inger mig alla ni som respekterar linjen och därmed era medmänniskor. Tillsammans bygger vi det goda samhället.
Om du nu är min vän eller läsare och är en som inte respekterar gula linjen och tar illa vid dig av ovanstående: Nej du får inte en ursäkt av mig. Du får ett varsågod för att du har fått lära dig rimlig bagagebandsetikett.
I skrivande stund är klockan 4 på morgonen, vilket kanske kan förklara att jag så kategoriskt dömer ut en stor grupp människor, men från barn och den sömndruckne får man höra sanningen. Junior har vaknat några gånger och jag har sovit bredvid honom för att hjälpa honom att svänga tillbaka dygnet. Klockan i Thailand är nu tio på morgonen och Junior borde vara klarvaken, men sover sött vidare som om han känner av att dygnet är annorlunda här hemma. Det är hans far som har svårt för omställning västerut.
Nu några timmar senare är hela familjen uppe. Jag och Junior sov till sju, så det var ju bra.
Resan hem gick riktigt bra men jag fick inte möjlighet att testa min VÅGEF (se förra blogginlägget), eftersom vi bara fick två säten vid denna uppgradering till första klass. Men vi gjorde som vi hade tänkt. När Junior visade tecken på att han behövde sova, höll vi helt enkelt fast honom tills han somnade, oavsett motstånd. Det visade sig att det lönade sig att lita på att man känner sitt eget barn bäst. På tolv timmars flygning sov han tre gånger. Två gånger utan knorr och en gång med en timmes gnällande. Det var en helt annan resa än ditfärden, då vi försökte hitta på ersättningsaktiviteter när han inte ville sova trots att vi faktiskt visste att sova var det han behövde. Nu är vi redo att resa långt med honom igen och tills han måste ha eget säte ska en CARES införskaffats.
Svärmor är här och lärde mig nyss att man kan testa om ägg är färska genom att lägga dem i kallvatten. Är de gamla, så flyter de. Varsågoda!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar