Morgonen jag fasat över är här; morgonen då logistiken krävde att jag lämnar Junior på dagis i svinottan innan jag far till arbetet. Det kommer att bli så alltsom ofta, men det dröjde alltså några veckor innan det skedde. Finis har kunnat lämna vid 9 hittills. Nu blir det första långdagen för Junior. Hans arbetsdag börjar 7 med frukost och slutar halvsex när jag hämtar igen. Finis latar sig på lyxhotell (antar jag) i Luleå.
Hur skulle det gå? Jag är rutinmänniska till absurdum på morgonen. Det lilla underverket skulle sabba mina rutinen. Nervositeten var minst sagt stor. Hur skulle jag hinna i tid till jobbet? Hur skulle jag hinna blogga?
Jag ställde klockan på 06.20 och vaknade lite avslappnat 05.13. Jag hann således med både frukost och linsisättning och tandborstning och annat innan jag var tvungen att väcka Junior 06.30. Vi får se hur morgondagen blir. Kanske kan jag sova tills alarmet går, kanske väcker Junior mig. Kanske blir det jordbävning. En sak är säkert och det är att inget är sig likt längre.
Hejjå Kurt, hejjå TVn, säger Junior och vi beger oss till Dagis. Hejjå kära läsare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar