Mobbande förskolepersonal

På förskolan Stensötan i Nacka har det i upp till tio år arbetat personer som tyckt illa om barn. De har kallat barn vid öknamn som gris, tjockis och fegis. De har kränkt barn inför andra barn, de har låtit bli att trösta, de har härmat barn med funktionsnedsättningar och det har favoriserats och hängts ut.

Då inleder vi som så ofta med den alltför vanliga frågan: Vad är det för fel på folk?!! Fundera på hur man med en sådan människosyn väljer att arbeta med barn? Eftersom det inte rör sig om höga löner (tyvärr), ett avkopplande, slappt jobb, eller status, får man anta att dessa fullblodsarschlen aktivt valt att stanna i jobbet av andra skäl. Det där Ochamska rakbladet leder en till att dra slutsatsen att de faktiskt tyckte att det var ett kul jobb, att mobbning av små barn är något som de trivdes med att pyssla med.

Jag blir arg, ledsen och orolig. Vad händer egentligen bakom kulisserna i vår omsorgsapparat? Hur många grupper av felanställda personer begår övergrepp dagligen i det fördolda? Hur ska vi upptäcka gärningspersonerna? Vems fel är det? Invandrarnas? Alliansens? Den gamla regeringens dåliga skola? Lägg av! Sluta förenkla för dig genom att skylla allt på en och samma grupp hela tiden och låt oss försöka fixa problemen.

Jag tror att nyckeln till att komma tillrätta med många av dessa verksamhetsproblem idag är att se till att vi har tillsynsmyndigheter som kan göra ett vettigt jobb. Nyckeln är i mitt tycke oannonserade besök på dagis, vårdhem, i fosterfamiljer etc...

För så här är det: De flesta av oss kan komma in i grupper som gör att vi tappar all form av sans, empati och rimlighet. Kåranda riskerar att göra så att vi hellre blir del av något hemskt än att dra i bromsen. Civilkurage är svårt och tyvärr inte självklart, så vi är nog tvungna att acceptera att knas förekommer och att yttre inspektioner krävs, eftersom självsannering är svårt.

Ta hand om varandra och le mot en främling idag. Det börjar alltid med dig.