Per Garthon och PKK

Det pågår sedan mycket länge en konflikt i Turkiet. Enkelt sagt så bottnar konflikten i att Turkiet inte gett sin kurdiska minoritet de rättigheter och skydd vi förknippar med en fullt ut fungerande demokrati. Konflikten består alltså i en minoritet som blir illa behandlad av stadsmakten. Massor av Kurder och även andra kämpar med legitima medel för ett legitimt mål, nämligen allas likhet inför lagen och normala minoritetsrättigheter.

Den väpnade sidan av konflikten har däremot huvudsakligen utkämpats av den Marxistiska rörelsen PKK som i många decennier utfört terrordåd i Turkiet. PKK uppskattas ha stöd av ca 20% av Turkiets kurder.

Miljöpartisterna Per Garthon och Jabar Amin visar prov på rent fantastisk klumpighet och okänslighet för regionen i en debattartikel i dagens DN. De vill att Sverige ska skicka ner en delegation för att främja dialog mellan PKK och den turkiska statsmakten. Det kan mycket väl vara ett bra förslag, men inläggets författare gör det mycket svårt, eftersom deras text visar på en fullständigt orimligt ensidig syn på konflikten och en total okunnighet om Turkiets syn på densamma.

De inleder lite käckt med att benämna ett område i Turkiet som Kurdistan. Denna benämning ses av Turkiet som något fiktivt och genom att använda det retar man verkligen upp statsmakten. Är det en legitim benämning? Kanske, men de flesta av oss svenskar skulle inte se med blida ögon på att någon döpte om delar av Norrland till Samestan, skulle jag tro. Viktigast i detta sammanhang är dock att det inte är en bra start på en dialog med de styrande i Ankara.

Garthon och Amin har pratat med PKK och kan därför gå i god för att de kommer att fortsätta sin vapenvila och kan man inte lita på ett från PKK utlovat eld upphör, ja då vet jag inte vad man kan lita på. Det sista var ironi. Någon som vet något om PKKs historia skulle kanske ta detta löfte med en nypa salt.

Genom hela artikeln framgår det att författarna inte har någon som helst förståelse för Turkiets hållning, vilken bottnar i många decennier av terror. "PKK nöjer sig med att Turkiets kurdiskbefolkade områden får någon form av självstyre. Detta borde utgöra ett lugnande budskap för den turkiska regeringen i Ankara." Jaha? Den turkiska nationsbyggnaden vilar på en idé om en enhetlig stat, så nej, tanken på självstyre är inte lugnande för Ankara.

"PKK framförde att de även vill att alla politiska fångar friges..." "Alla dessa anspråk är både legitima och rimliga."

Njaaaaaa. Legitima kanske, men rimliga från ett turkiskt perspektiv? Knappast.

Nu min brasklapp: Jag skriver idag inte om den orimliga situationen för Turkiets många Kurder. Jag skriver om denna debattartikel och hur författarnas arrogans är fullständigt orimlig. De har ingen som helst kunskap om PKKs historia, dess brist på stöd, eller om hur man pratar om frågan med Turkiet utan att trampa på alla möjliga tår. För säkerhets skull markerar jag här tydligt att Turkiet har långt kvar i form av grundläggande friheter innan vi kan beskriva landet som en mogen demokrati. Kurdernas situation är ohållbar, men PKK är inte synonymt med Turkiets Kurder.

Garthon och Amin misstar PKK för att vara en legitim representant för hela den kurdiska minoriteten i Turkiet och legitimerar därmed delvis statsmaktens syn på att alla rättigheter för kurder är synonymt med eftergifter till PKK, något som är otänkbart för landet. Om artikeln påverkar kurdernas situation på något sätt överhuvudtaget, så är det inte åt det positiva hållet.

Jag har tänkt det här väldigt ofta och skriver det nu rakt ut: Håll snattran Garthon. Du hjälper inte, du stjälper.