Politiker kallas orangutang. Italien idag, Sverige imorgon.

Läser i plattan idag att man upprörs över att Roberto Calderoni, senator från Italiens rasistparti Lega Nord har sagt att en (italiensk) minister påminner honom om en orangutang. Ministern, Cecile Kyenge, är född i Dominikanska Republiken. 

Andra Lega Nord-politiker har uppmanat till våldtäkt på Kyenge samt varnat för att hon vill införa något som han kallade för klantraditioner. 

Pajaser, tänker man gärna. Italienska politiker väcker ofta löje här i Sverige. Man kan inte riktigt ta alla dessa knasputtar på fullt allvar. Men allvar är det. Att sådana här uttalanden ens kan förekomma visar på hur toleransens gränser i Europa ständigt flyttas fram. 

Men ingen rikspolitiker i Sverige har ju ännu jämfört någon minister av icke-traditionellt ursprung med ett djur. Ska vi därmed dra slutsatsen att vi är bättre? Nej, vi är bara lite efter. Lega Nord har fått verka i det offentliga mycket längre än våra egna rasister, Sverigedemokraterna. Än så länge försöker SD stävja den öppna rasismen och de lyckas väldigt väl. Snedstegen tillhör fortfarande undantagen. Snedsteg är det, en sekunds avslappning, så kommer rasismen fram, för ni ska inte tro att det är en minoritet av SDs politiker som är rasister. Hela deras politik går ut på att misstänkliggöra och skuldbelägga invandrare. Man skiftar fokus lite då och då för att förnya sig. Just nu till exempel ligger fokus i sociala medier på att få folk att tro att invandrare som grupp är mer benägna att våldta än andra. 

Frågan är nu om 10% av väljarkåren är rasister eller bara naiva. En röst på SD är en röst mot demokratin, mot det svenska, mot humanismen. Vet ni om det, ni som är villiga att rösta brunt?