Hänsyn

Något som många har svårt för idag (eller igår för den delen, inte vet jag inte om det var bättre förr) tycks vara att visa hänsyn. Låt oss reda ut begreppet lite. Hänsyn kommer i många olika storleksordningar, från att som miljöansvarig för en stor fabrik inte skita ner miljön för en hel stad, till att låta en gammal dam få din plats på bussen. Det som är gemensamt för de olika graderna av hänsyn är att den i dess rena och ärliga form kommer ur empati. Sann hänsyn är alltså enligt min mening något av det vackraste vi har. Trist då att konstatera att så många i vårt samhälle inte visar hänsyn, då det enligt mig indikerar att de saknar empati. Så till exempel verkar inte en stor grupp bilister (ofta i stora, nya bilar) inte förstå att en inte alltför tung handrörelse kan innebära stor hänsyn för medtrafikanterna. Om man blinkar sig ur en rondell, så visar man hänsyn till dem som är på väg in i rondellen, så att de vet att de inte behöver stanna upp, utan kan glida på in i rondellen. Så av hänsyn är det bra om man blinkar. Men alla oempatiska som inte blinkar då, hur får vi dem att visa hänsyn? Tja, även en person med grav Aspergers kan lära sig hänsyn, utan att besitta den underliggande empatin. Hen lär sig helt enkelt att man oprovocerat inte säger till någon att hen är fet och ful. Inte för att hen besitter empati, utan för att hen har blivit upplyst om att hänsyn är viktigt i den sociala interaktionen mellan människor. Kanske kan stornybilsföraren också övertygas om att hänsyn gör vår värld bättre och att hen kan börja visa hänsyn i det lilla. I rondellen. Av hänsyn. Eller så kan hen blinka sig ur rondellen för att det faktiskt är lag på det. Då är det rimligt att blinka.