Igår spelade Hammarby tydligen idrottsmatch mot Gais. Rubriken jag såg i tidningen informerade mig att fansen hade lämnat favoritståplatserna tomma som en protest. Jag tänkte i min enfald att det var någon meningsfull manifestation, att det var en protest mot upplevda nedskärningar i dyslexiundervisning, eller en protest mot det otrevliga i att vänsterfolk tar sig rätten att kalla 30-50% av befolkningen för hjärtlösa egoister, eller att det till och med var en protest mot det utbredda läktarvåldet.
Det var det inte. Det var en protest mot att det egna laget på senare tid tydligen sugit mer än vanligt. Suck. Jag trodde man skulle stötta sitt lag, även och kanske speciellt i motgångar, men tydligen är numera melodin att ta avstånd från "sitt" lag om det går dåligt.
Våldet då? Jodå, matchen fick brytas eftersom ett 30-tal "supportrar" ville ge gästande Gaisarna stryk.
Jag är ingen flitig arenabesökare och lär aldrig bli det, men det känns som att det här med att ta sin son på en match eller tre vore något trevligt och bandbyggande, så det skulle jag gärna göra med Junior. Men det går ju inte med nuvarande klimat. Jag vill inte exponera honom för hatet som gång på gång manifesteras inte bara i våldet, utan även i hatramsorna som skanderas.
Jag känner frustration över hårdheten i samhället och det öppna hatet på läktare vid den förment förbrödrande sporten. Jag vet inte vad som ska göras, men livstids avstängning från alla arenor för hatarna vore en bra och rimlig början.
Fick massor av bra kritik på detta inlägg på Facebook och jag erkänner att detta inte var mitt mest genomarbetade inlägg.
SvaraRadera