Jag se tidigare presenterat min syn på abort här på bloggen (http://denrimligegubbjaveln.blogspot.se/2012/10/abortmotstand.html?m=1). Enkelt sammanfattat, så är det så här: Jag är för rätten till abort, men ser varje abort som något sorgligt och jag vill gärna att aborterna minskar. Jag är alltså abortmotståndare. Jag tänker mig att det skulle vara fruktsamt med en diskussion om aborter mellan sådana som jag och sådana som inte ser en abort som något olyckligt. Kanske prata om att ett ofött barns livsduglighet startar vid lägre ålder idag än när gränsen för abort sattes. Kanske prata om hur en människa kan må efter en abort. Kanske prata om alla barnlösa familjer som skulle vara villiga att älska det ofödda barnet.
Men när jag läser Schedvins och andra abortivrares inlägg i debatten inser jag att det faktiskt inte är någon idé. Vi kan inte ens börja prata, för jag får inte vara med i diskussionen. Schedvin skriver: " Ja till Livet har en återkommande tendens att glömma bort att huruvida en kvinna själv ska göra abort eller inte är någonting som angår henne – och ingen annan."
Missförstå mig inte. Jag anser att beslutet om abort eller inte i slutänden ska ligga hos kvinnan och enbart kvinnan. Men att säga att jag som man inte har något att göra med ofödda barns rätt till liv, att en man inte ens ska få ha en åsikt om hans barn ska få leva eller ej, det är en otäck inställning. I det goda samhället är vi jämlika och kan prata nyktert om alla frågor, även om aborter.
Om man i diskussionerna kring abort anser att den bara inbegriper en typ av människa; de potentiella mammorna, då blir det svårt att diskutera. Jag anser att papporna, det ofödda barnet och även samhället som helhet har rätt att tycka till i denna fråga (mins nu vad jag skrev ovan om det slutgiltiga beslutet). Det tycker inte Schedvin och då kan vi inte prata. Det är synd, för samtal är bra.
Med Schedvins utgångspunkt ska ingen lägga sig i vad en mamma gör med sitt ofödda barn. Hennes logik fungerar. Om det bara är mammans kropp och liv som diskuteras har jag inget med detta att göra, men detta är för mig en orimlig hållning. Det är för att jag anser att ett foster är ett riktigt liv. Det tycker inte Schedvin och därför kan vi inte mötas. Därför kan vi inte prata.
Reflektion: Om abort bara berör den enskilda kvinnan, får infertila kvinnor ha en åsikt, eller är de också exkluderade från diskussionen?
Intressant.
SvaraRadera