När domen mot Breivik föll pratade min hustru och jag om vad domen innebär för massmördaren själv. Att det norska folket är nöjd med domen känns fint, men huruvida Breivik själv upplever straffet som hårt hänger inte så mycket på tiden som på formen tror vi. Jag hoppas verkligen att hans dator nu verkligen tas ifrån honom och att vad han får kommunicera till yttervärlden begränsas å det kraftigaste.
Breivik vill bli en (ondskans) profet och hans texter är tyvärr efterfrågade. Han skriver för fullt böcker och manus om sin perversa människosyn. Om han tillåts publicering av dessa, så är hans fängelsetid näst intill meningslös, som straff betraktat. Han själv kommer inte att känna sig begränsad i sin förmåga att delta i samhället, utan han kommer att känna sig rättfärdig och fri.
Jag har skrivit om det här förut och upprepar mitt mantra: För att minska dödsstraffets attraktion måste våra fängelsetider bestå i verklig isolering. Inga intervjuer, ingen publicering av böcker och verkligen ingen rösträtt. Fortbildning välkomnar jag och allt mottagande av information, men kommunikationen till omvärlden skall vara minimal. Brottslingen har för den tidsperiod han ska sitta inne förverkat rätten att vara med och påverka vårt samhälle. Den synen på straff tycker jag är rimligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar