Könsroller

Den rimlige gubbjäveln avser att inte vara partipolitisk, men därmed inte sagt att det kan komma upp politiska ämnen här. Nu ska vi prata könsroller, så håll i er.

Den trogna läsaren har sett att jag använder ordet hen och att detta har retat upp somliga. Jag använder ordet hen när jag inte vet vilket kön personen jag pratar om har, istället för denne eller han/hon. Jag har anklagats för att uppmuntra tokarna som vill använda ordet för att avköna individer, dvs att benämna personer som vi vet könet på vid hen. Jag är helt emot detta användande av ordet och vill passa på att påpeka att ordet hen faktiskt skapades 1966 med avsikt att användas på just det sätt jag gör. För den som vill läsa mer så finns en artikel här

http://blog.svd.se/kultur/2012/03/08/”hen”-foreslogs-av-sprakforskare-redan-1994-–-i-Svd/

Könsneutral uppfostran, nej tack. Något har gått galet snett när jämlikhetssträvan ersätts av likhetssträvan. Det är orimligt att hävda att män och kvinnor inte besitter inneboende skillnader (jag avstår att försöka lista dem, men vi har biologiska skillnader. Till exempel kan inte kvinnor bli färgblinda och jag har fortfarande inte träffat en man som har svårt för höger och vänster. Rätta mig om jag har fel.) Målet för ett jämlikhetssträvande måste i min mening vara lika möjligheter, lika lön, lika respekt, lika värde oavsett kön, tro, sexuell läggning, ålder etc....

Skyddar vi våra barn om vi ger alla pojkar bara dockor och alla flickor bara bilar? Svaret är nej, lika lite som att vi når jämlikhet genom att se till att kvinnor helt plötsligt tjänar mer än män och lika lite som vi ska ersätta ett patriarkat med ett matriarkat för de närmsta 5000 åren, lika lite ska vi överdriva kompensationen för könsrollerna i samhället. En pendeleffekt är i min mening inte eftersträvansvärd.

Ge barnen både docka och bil. Uppmuntra den kvinnlige mekanikern och den manliga sjuksköterskan, men pracka inte på barnen reverserade könsroller i en okontrollerad exprimentlusta. Så småningom kanske vissa företeelser som vi idag kallar typiskt flickiga och pojkiga blir könsneutrala, men låt oss skapa förutsättningarna och låta tiden göra sitt.

Jag har länge sagt att ordet feminism bär en del inneboende problem. Ordet bär en genusladdning som för vissa betraktare kan indikera att det inte är ett sant jämlikt samhälle som eftersträvas och en revanchism kan utan större ansträngning anas i ordet. Vi ska inte underskatta värdet i ett ord (tänk bara på hur mitt användande av hen har retat upp folk) och vår värld är full av mansgrisar som kan skrämmas av ordet. För några år sedan försökte jag lansera ordet eqvilitism som ett alternativ till feminism. Det känns som en tydligare markering att vi strävar efter ett sant jämlikt samhälle och att kampen borde vara angelägen för alla, män som kvinnor. Ett jämlikt samhälle är bättre än ett som särskilt gynnar ett av könen. Det är jag övertygad om.

Så till sist en liten reflektion över en reklam fylld av könsfördomar som går för fullt på TV just nu. Reklamen är för TV on demand och visar en pappa som ska lägga sitt barn. Han önskar att sänggåendet ska gå fort, så han kan se matchen på TV. Jag har inte hört några högljudda protester mot denna reklam trots att den målar upp en könstypisk bild av mannen som någon som helst skulle slippa nanna sitt barn och hellre kollar på sport. Själv slipper jag gärna sporten och skulle gärna ha ett barn att nanna.

Om feministerna vill bli sedda som sanna jämställdhetskämpar, så måste de faktiskt inte bara hacka på könsstereotypa reklamer som cementerar könsroller hos kvinnor, utan även på de som förenklar män. Det vore rimligt.