Vilsna Påskkärringar

En gubbjävel får aldrig tveka att vara oförutsägbar. Bli därför inte allt för förvånade av att dagens inlägg inte enbart behandlar påsken, utan även behandlar halloween. Igår var det skärtorsdag och vi hade bunkrat upp med godis att dela ut till alla söta små påskkärringar som skulle komma och plinga på vår dörr. Massor med godis och då pratar jag inte om gubbstrutsgodis, som skorpor, russin och mandariner. Jag pratar inte ens om eländigt pensionärssyrliga karameller, utan riktigt smarrigt, modernt godis. Choklad, gumminappar och hela konkarongen.
 
Påsken blev riktigt viktig för mig i och med halloweens kusliga intåg i vårt land. Med ens blev jag en blåkullesupporter, en kvastbesuttnas förkämpe. Fram med fräknar och bort med spidermanmasker! Upp på barrikaderna och vifta med tekannorna! Sopa gatan med spöken och monster! Witch Power!!!
 
Missförstå mig rätt. Få älskar maskerader som jag och med halloween fick vi en utmärkt förevändning att leva ut våra fantasier, vare sig det är att vara en astronaut eller en slampig pumpa. Det är "bus eller godis" jag vänder mig mot. I dessa tider av barnfetma, behövde vi verkligen ytterligare en svullardag (leve lördagsgodiset!)? I dessa tider av verklig fattigdom och dragspelare, behövde vi verkligen låta barnen leka tiggare? För tiggeri är vad det är! En påskkärring ska ju åtminstone idka byteshandel och erbjuda påskkort eller pyssel i utbyte mot russinen. Förlåt, godiset. Halloweenslyngeln tigger ju bara. Nej vänta! Där finns ju även det charmiga elementet av hot också! Vi utbildar vår unga generation i den ädla konsten av beskyddarverksamhet!
 
Nej i vårt hus firar vi skärtorsdagen. Döm då om vår besvikelse, när ingen liten fräkenfröken dök upp idag. Vad kan ha gått fel? Har flygledartornet i blåkulla lagt om rutten? Tycker barn inte om russin längre? Har vi kvastbrist? För inte kan väl vår lapp på dörren från i november ha skrämt bort dem? Det vore ju orimligt.