Energitjuvar och livskvalité. Del 3

Jag har ju tidigare skrivit en del under rubriken energitjuvar och livskvalitet, men det har ju mest varit av tämligen negativ karaktär och jag har ju med en dåres envishet hävdat att den rimlige gubben inte är en surgubbe. Nu tänkte jag därför skriva lite om den andra halvan av rubriken, dvs livskvalité och min syn på densamma. Av de tidigare två inläggen, så kan man utan att vara smart som en telefon utröna att jag mår bra i goda vänners lag i en tämligen konfliktfri miljö. Jag ser hellre möjligheter än problem vare sig det är professionellt eller privat och jag tycker att man ska försöka vara läcker mot varandra och lösa sina tvistemål fredligt.

Mycket tycker jag handlar om att maximera sin korta tid här i livet. Ingen kommer tacka dig för att du jobbar ihjäl dig, allra minst dina barn om du har några. Om du tycker att du har för lite tid med dina barn för att vilja "slösa bort" den på att uppfostra dem, så är det risk för att du felprioriterar i livet.

Fundera på vad du vill och vilka du vill göra det med och minimera tid lagd på saker du egentligen inte vill göra, men känner att du måste. Work to live, don't live to work.

Ät gott, men oftast nyttigt. Njut av god dryck, men lagom. Ta dig tid att leva.

Motionera mycket, inte för att bli snygg eller för att du måste, utan för att du efter några månader faktiskt mår bättre. Härom kvällen fick jag släpa mig till gymmet trots högljudda protester från alla små latoxar i mitt huvud. Väl där var det.......... sugtråkigt, MEN: På kvällen inföll sig ett fysiskt välbehag. Inte präktiga känslan av att ha gott samvete och vara liiiiiiite bättre än alla andra, utan en rent fysisk känsla av att vara en lite småstörd själ i en frisk kropp.

Det har funnits tider i mitt liv då jag inte varit den genompositiva hejdundrande glättiga person jag är idag. Under min senaste och jag vågar säga sista period av generell nedstämdhet då jag bara kände mig eländig, ensam och misslyckad fann jag en väg ur min ledsamhet genom att varje kväll tvinga mig till att tänka på tre bra saker som hänt under dagen. Det kunde vara allt från att ha hjälpt en gammal dam över gatan ("jag ska ju till seven-eleven"), till att tänka tillbaks på ett trevligt lunchsamtal eller en extra fin espresso. Detta fick mig att klättra upp ur botten och finna glädje i tillvaron och jag är kvar där än idag. Folk omkring mig kan nog ibland bli lite trötta på hur jag mitt i trevligheter, diskussioner, pokerspel, middagar, boulepartier och matlagning känner ett tvång att påpeka hur förskräckligt trevligt vi faktiskt har det. Jag vill helt enkelt stanna upp och njuta av nuet och gärna få alla runt ikring mig inse hur fantastiskt just detta ögonblick är. Detta kan ta sig absurda proportioner, som när jag i Italien grät en tår över en tallrik Tagliatelle Ragu, men det kan vara ett annat inlägg, då detta börjar bli orimligt långt.