Hänsyn är viktigt i stort och smått nu blir det gubbjävligt på en mästan snuttifierad nivå, men jag tycker att det här är viktigt. Dessutom har det just hänt igen, så jag skriver av mig lite. Tack för terapin, kära läsare.
Jag pendlar dagligen med ett tåg som har nästan enbart trånga bås om fyra säten och väldigt få traditionella tvåsittslösningar. Hela detta koncept med mittemotsäten är över huvud taget svårbegripligt för mig. Det leder till konstigt tittapåenfläckpåväggen-beteende för att undvika den för svensken ack så läskiga ögonkontakten. Mittemotsäten uppmuntrar också slynglar av alla kön och åldrar att sätta sina fotsulor på sätet framför dem. Mina vita linnebyxor får ta ohemult med skräp pga detta. Ja jag är emot att stöta knän med mina medresenärer. Däremot är det viktigt att inte tappa mantrat "var läcker mot andra" ens under de usla förutsättningar som mittemotsätet utgör. Nu kör vi, som orangea mannen sa.
Med allt tilltagande frekvens har jag till min förvåning varit tvungen att säga till - oftast kvinnor i varierande ålder, som sitter med benen i kors - att dennes vilande ben faktiskt tar upp en hel del av den yta som objektiv torde tillhöra mitt sätes sfär. Yta som jag faktiskt behöver för att kunna sitta så bekvämt som möjligt. Med "säga till" menar jag förstås inte att jag talar med personen, utan jag tittar uppfordrande tills deras jag nått önskar resultat. Man är väl svensk!
Min poäng här är inte att visa att jag balanserar på surgubbens brant och rör mig i grumliga vatten mot gnällspikens territorialvatten. Nej, jag vill med detta inlägg fortsätta att åskådliggöra en för mig märklig empatibrist, manifesterad i hänsynsavsaknad, såväl i det stora, som i det lilla.
Om bussen till exempel börjar bli full, så flyttar den hänsynsfulle (den rimliga, hävdar jag) sin väska eller falukorv till knäet eller golvet utan uppmaning och detta innan medresenären tillika medmänniskan har irrat runt med flackande blick under det att hen funderar på om det är värt intrånget i din personliga sfär. Kanske har väskan en platsbiljett? Jag vill inte behöva be om tillträde till ett säte som besitts av en väska. Tänk också på din nästes linnebyxa när du sätter foten på ett säte. Känn in om du kan göra din medmänniskas resa angenämare genom att sitta lite rakare och med benen i din sfär istället för utslängda huller om buller.
Sann hänsyn bottnar i empati och utan empati når vi aldrig det goda samhället. Och det är väl rimligt att anta att de flesta av oss vill nå det goda samhället. Eller?
Ibland blir jag provocerad av dessa väskor och falukorvar som har egna säten och då ber jag att få sätta mig där trots att det finns andra lediga säten. Någon gång har jag fått en "men det är ju ledigt där borta" fast oftast så får man en sur blick och väskan eller falukorven lyfts motvilligt upp i knät och jag sätter mig med ett litet segerflin på läpparna :-) Kollektivtrafikbeteende i Stockholm är mycket märkligt tycker jag. Ingen hälsar på varandra, ingen ler och väldigt få vet att man ställer sig upp när en gammal person kommer in i tåget eller bussen.
SvaraRaderaJag läste en gång en reseguide om Stockholm som var gjord som ett litet skämt och där stod det att om en person ler mot dig på bussen eller tunnelbanan så är personen antingen berusad eller psykiskt sjuk.
Det borde var lite som i Dirty Dancing "This is my dance space. This is your dance space. I don't go into yours, you don't go into mine"...men med ett leende på läpparna :-)