Jag läste nu i morse en artikel i svenskan om den blåögda muslimen Anna och hur hon ofta fick frågor som ”Varför har du inte huckle?”, ”Är det inte jobbigt att aldrig gå med bara ben?” Det fick mig att tänka på huruvida det oftast när vi pratar om fördomar mot muslimer, egentligen pratar om fördomar mot religiösa personer över lag.
Hur ofta får till exempel inte en troende kristen idag försvara sig idag? Antingen är hen konstig som tror på en snubbe som gick på vattnet, tråkig för att hen inte dricker alkohol, eller pinsam när hen vill be bordsbön. Många moderata troende blir å andra sidan ofta kritiserade för att de inte lever upp till folks fördomar. Denna kritik kommer gärna av icketroende! "Mäh, du är ju inte troende! Du går ju inte i kyrkan varje dag. Du dricker ju vin. Du är ju inte ett freak!"
Många troende muslimer i Sverige röstar på Kristdemokraterna för att de i mångt och mycket delar värdegrund. Det finns mycket insikt att hämta ur den statistiken.
Till sist vill jag säga att vi måste sluta envisas med att anta att fundamentalism är något unikt för islam. Kristna fundamentalister finns och verkar i världen än idag. Terrorister i Indonesien och Pro Life extremister i USA är två av många exempel. Fundamentalism är ytterligheten av orimlighet. Det är oförmågan att tillåta andra människor leva ut sitt liv som de vill. Fundamentalisten nöjer sig inte med att blogga och diskutera utan vill tvinga folk till sitt synsätt, med våld om så krävs. Vi rimliga måste hålla emot och skrika högre. Vi måste dessutom sluta med våra egna fördomar och att automatiskt förknippa troende med galningaroch extremister. För en väldans massa människor är det rimligt att tro. Låt dem tro.
Skickat från min iPad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar