Idag förväntas man väl skriva om Breivik och rättegången mot honom, men jag ids inte riktigt. Inte för att jag tar ställning mot att ge honom uppmärksamhet eller för att jag inte följer det. Nej jag kände bara att jag ville skriva i positiv anda och det är svårt med det ämnet. Karln är besatt av något så ont att det inte går att fatta.
Positivt nu då. Det får bli lite om våren och hur alla ligger i startgroparna och bara väntar på att den ska behaga infinna sig. Vi i vår familj har köpt kol, grillen är redo. Frysburgarna är till och med inköpta! Här skulle jag kunna gnälla om att våren vägrar komma ut ur garderoben. Våren är ju senare än familjen Frey till ett slagfält, men jag ska ju hålla mig positiv, så....
Jag tycker i alla fall det är kul att se hur vi alla väntar och längtar likt en hund som snart ska få mat. Vi har liksom hört hur skålen tagits fram (solen och värmen har anats), vi viftar på svansen och har tungan ute och tittar vädjande på husse eller matte (vårhimlen som varslar om sol) för vi vet att vi ska få vår (mat). Husse tycks dock bli distraherad av ett telefonsamtal, men vi blir inte nedslagna. Vi börjar hoppa av iver på stället när han kommer tillbaka och fortsätter med matförberedelserna. Ja bara varslet om våren får oss att lysa upp och bli glada och när vi väl till slut får vår vår, så är det alldeles underbart. Håll oss dock inte i väntan allt för länge. Då kan vi bitas, dvs åka till Mallis. Jag vill nu bli nominerad till en Guldbagge eller vad bloggare nu får, i kategorin mest krystade liknelse.
Solen får oss att le. Vi må bra av att. Le. Vi tycks inte få någon sol idag heller. Gör så här: Le ändå. Leenden smittar nämligen, så le omotiverat ett par gånger i det offentliga rummet idag, så hjälper vi våren på traven. Eller i alla fall känslan som kommer med våren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar