Gnäll, men inte bara

En rimlig gubbjävel säger ifrån. Jag läste i tidningen om ett barn som fått hjärnskakning när en buss tvärnitat. Jag har flera gånger sagt till busschaufförer att köra lite lugnare sedan jag sett stående medresenärer fladdra runt och krampaktigt hållit i stänger för glatta livet. Oftast möts jag av förvåning men färden blir alltid mer angenäm. Tänk om någon hade sagt till busschauffören i fallet med barnet som fick hjärnskakning. Säg till och kanske blir du dagens hjälte utan att veta det. Vid bagageband på flygplatser tappar jag ofta tålamodet och informerar mina medresenärer om det förtjänstfulla i att ta ett steg bakåt tills dess att man identifierar sin väska. Min hustru är i dessa stunder inte nödvändigtvis jättebekväm och stolt. Dock är det alltid någon som viskar till mig att det där, det var bra gjort. Hjälte i det tysta, alltså. Slutligen: om man bara påpekar fel, är man bara en surgubbe. För att vara rimlig måste man även påpeka bra saker i min omgivning. Således brukar jag även berömma duktiga busschaufförer när de har framfört sitt fordon på ett för passagerarnas välbefinnande förtjänstfullt sätt. Det är rimligt och skapar leende och glädje. Då mår jag bra.