Jag har aldrig testat knark. Detta beror på ett antal orsaker. Det är olagligt och i industrins fotspår följer kriminalitet, död och förtryck. Det är farligt med knark och jag har aldrig vågat testa i rädslan att fastna. Jag gillar alkohol och tycker att ruset man kan få av detta räcker alldeles utmärkt. Ja det finns ett antal orsaker att inte knarka och nu kan vi lägga ytterligare en: rädslan att på krogen råka bjuda en polis på knark (bjudsnutpåkoksfobi?).
I helgen åkte en person dit för att han erbjudit en polisman som inte var i tjänst att få en lina kokain på toa. Han hade tyckt att polisen var en skön snubbe och ville väl fördjupa den fina kamratskap dr hade byggt upp vid bardisken på krogen, som ligger på Södermalm i Stockholm.
Nu blir det gubbjävligt. När tusan blev det så accepterat med kola, att man erbjuder nyvunna vänner en lina till höger och vänster? När blev det en trevlig umgängesform att avbryta barhäng och utbyta det mot pissoarsniffning?
Jag står upp mot knarket för att det är farligt, osocialt, saknar den goda smaken som öl, vin och sprit besitter, men även för att det faktiskt är olagligt och vi har ju tidigare konstaterat att det i en demokrati är rimligt att följa lagen.
Det om knark. Med mera då? Tja, för jobbigt att ändra rubriken till att endast lyda Om knark, så jag passar på att önska en härlig fyradagarsvecka, med mera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar