Patetiskt P-parti

"När Faan blir gammal blir han religiös", lyder ett gammalt ordspråk. Detta ordspråk är högst relevant i fallet med tyskan Julia Schramm, som har skrivit en bok som hon inte vill ge bort gratis. Märkligt va? hon vill ha betalt för sitt arbete. Genom sitt förlag jagar hon fildelare och gör allt för att få bort alstret från allsköns nedladdningssidor. Hon vill tydligen att folk ska betala för att få läsa hennes bok, som handlar om hennes liv på nätet.

Ovanstående skulle inte vara kontroversiellt vore det inte för det faktum att Julia Schramm är piratpartist. Piratpartiet - för er som inte är bekant med dem- är en enfrågeorganisation som bedriver en i deras tycke viktig kamp för att folk ska slippa betala för att ta del av alster såsom till exempel böcker.

Kanske är det så att man måste lida av empatibrist för att kunna vara piratpartist. Kanske är det först nu Julia Schramm förstår vad hon propagerat för alla dessa år. Julia kunde helt enkelt kanske inte sätta sig in i hur det känns att skapa något och ha andra kräva att få detta gratis, innan hon själv blev en skapare. Den typiske piratpartisten har troligtvis - med undantag för Julia - inte skapat något av värde själv och förstår inte att det är rimligt att be om betalning om någon vill läsa, se, eller lyssna på ens alster. Detta på grund av empatibrist, får man anta. Det finns naturligtvis undantag, men det känns som att få piratpartister verkligen förstår vad det är de ber om när de hojtar om fri nedladdning.

Det är komiskt att Julia inte förstår hur patetisk hon är när hon vill ha betalt för det arbete hon så länge krävt andra ska ge bort gratis och det visar med all önskvärd tydlighet på hur orimligt detta krav är.