Tintin och Haddile

Jaha det vore väl konstigt om gubben inte kommenterade veckans två stora snackisar: Tintin och Haddile (inte en felskrivning av Haddoc). Gårdagen var ju vikt för annat viktigt, så det fick anstå. Nu är jag dock tillbaka i min roll som blygsam opinionsbildare, moderator och allmän Messerschmidt.

Tintin. Jag tycker nog egentligen att en liten grupp i gruppen, som det rör sig om i detta fall med ungdomsbiblioteket tiotretton, faktiskt kan besparas påfrestande och provocerande bilder i sammanhang där gruppen förväntas trivas, så det är därför inte jättekonstigt att man tar bort stereotypa och nedsättande bilder av afrikaner i ett sammanhang där många kan ta anstöt. Men å andra sidan ska man akta sig riktigt noga från censur. Att börja bestämma vad som är lämplig och olämplig läsning och kultur är något som sällan slutar väl. Att Behrang Miri på bilden i DN dessutom är klädd som att han direktplockats från kulturrevolutionen minskar inte rysningarna i kroppen som nyheten om censuren gav upphov till. Som så många andra har skrivit, så blir det svårt att hejda sig när man väl börjar censurera och styra och ställa med andras liv och leverne. En kamrat till mig (vi kan kalla honom Silvio) uttryckte problematiken på ett lysande sätt när han skrev följande: "Alfons pappa röker inomhus, Emils pappa idkar barnaga, bröderna Lejonhjärta glorifierar självmord, Bamses farmor städar bara en gång om året, Bamse själv dopar sig och Kalle Anka visar underlivet."

Nu är Tintin återlagd och Behrang tycks ha insett det orimliga i sitt agerande. Jag tror inte att det är skadligt att behålla gammalt skräp, hur dumt det än må vara så länge vi är medvetna att det är just gamla och skräpiga bilder och föreställningar som skildras. Få blir arga över 100-åringar som inte vet vad som är politiskt inkorrekt att säga idag. Vi måste bara se till att ungdomarna förstår att det är dinosauriers syn i relation till samtiden vi pratar om och att dåtid är dåtid och nutid är nutid. Det är i mitt tycke till och med viktigt att faktiskt visa våra barn och ungdomar hur världen såg ut för inte så många år sedan. Hergés bild av Afrikaner var norm när han skrev och verkade. Det var en orimlig bild och vi måste upplysa ungdomen om att världen inte ser ut så längre, att vi är mer upplysta idag och inte tolererar grottmänniskotänk. Att gömma historia är att glömma historia och därmed möjliggör man en smygande återkomst av unkna värderingar och nidbilder, något som sker just nu i Sverige. Låt ungdomarna se nazisternas karikatyrer av judar och för därefter ett samtal om dagens fascistvindar i Europa. Låt dem jämföra med SDs reklamfilm där den elaka muslimen skor sig på samhället på hederliga svenska pensionärers bekostnad.

När det gäller Tintingate, så vänder jag mig snarare mest mot DNs rapportering. "DN kan berätta att den älskade seriefiguren har rensats ut från bibliotekets hyllor." Ovärdigt subjektivt att skriva "älskade" seriefigur och orimligt att inte upplysa om att det rörde sig om ett specifikt bibliotek med en specifik inriktning.

Haddile.
1. Vet alla som skäller att ett utvisningsbeslut inte är att likställas med verkställighet?
2. Vet alla som skäller att Migrationsverket inte kan förklara eller försvara, eftersom man får sparken om man uttalar sig i enskilda fall?
3. Vet alla som skäller att Sverige i alla situationer i det längsta strävar efter att barn ska vara med sina biologiska föräldrar?
4. Vet alla som skäller att flickan är EU-medborgare och att asyl därmed är omöjligt?

Om man vet ovanstående, så kan man få skälla, men då på lagstiftningen och praxisen som säger att barn ska antas må bäst med sina biologiska föräldrar. Det enskilda fallet Haddile följer helt enkelt de normer och regler som vi har i vårt samhälle. Haddile är inte ett enskilt, isolerat fall. Om ni inte gillar det som sker, se till lagstiftning, skäll inte på enskilda handläggare som ni inte vet ett jota om vilka de är, vad de gör och vilket regelverk de har att hålla sig till.