Igår var jag, Finis och Junior på middag hos den kända matbloggerskan och tidningsskribenten Louise (www.flavoursbylouise.se). Har man varit på så fin middag, måste det ju naturligtvis dokumenteras. Här följer min recension.
Kvällen började bra, om man undantar att junior var lite ohövlig när vi först kom hem till smakLouise. Han hälsade inte, utan låtsades sova. Maken till ouppfostrad människa!
SmakLouise stod vid grytorna och såg så där härligt husmoderlig ut, som bara vissa människor kan. Ingen stress, bara självklara rörelser och ett vackert leende.
Junior vaknade till liv och pockade på uppmärksamhet lagom tills dess att förtugget serverades. Maken till självcentrerad människa. Allt ljus ska på honom hela tiden! Jag kan inte för mitt liv förstå varifrån han har fått detta behov av att ständigt vara i centrum.
Junior i klassisk "bubbelochtuggblockeringspose"
För den som hade en ledig hand serverades foie gras med tillhörande Louis Bouillot bubbeltjohejsan. Medan Junior smaskade på sin napp och njöt av min skönsång (jag framförde låtarna "if you're happy and you know it clap your hands", "if you're happy and you know it stomp your feet", "if you're happy and you know it flap your ears", "if your happy and you know it fart out loud" och många, många andra fina och populära bitar), spred sig från köket en ljuvlig doft av stekt död oxe. Livet är bra, tänkte jag, luktade junior i baken och tog ett kex med foie gras till.
Så småningom blev jag bebisbefriad, då junior ville leka med och pussa på min hustrus behag! Återigen har jag ingen aning om var varifrån han får sina egenheter ifrån. Jag passade i alla fall på att kika in köket och fick se jordärtskockor kokandes i grädde. Hurra! Jordärtskockor är inte bara bra för mig som varandes diabetiker (buhuuuu, tjata much?), utan de är även supergoda och det vattnades i munnen på mig när jag såg hur hopkoket mixades till en puré. Jag har tidigare gjort jordärtskockspuré själv, men då kokat dem i vatten. Jag kan snabbt konstatera att jag är en simplistisk köksslarver i jämförelse med smakLouise.
Ja mitt i mina taffliga försök till humoristisk parodi av matblogg måste jag nu med emfas tillstå att måltiden var något av den godaste jag någonsin ätit. För fullt recept rekommenderar jag er å det kraftfullaste att kika in på värdinnans blogg www.flavoursoflouise.se, där hela menyn ligger uppe. Rätten var alltså oxfilé med rödvinssås, sparris och jordärtskockspuré. Det låter kanske lite alldagligt och något som vem som helst kan slänga ihop, men tro mig, detta magiska alster var lika alldagligt som att se Batman på bingohallen i Skövde; alltså inte alls alldagligt. Det handlar inte om vad man tillagar, utan om hur man gör det.
Till oxfilén serverade smakLouise en utsökt Amarone och några härliga oneliners. Det blev en magisk kväll där tacktalet till värdinnan under det att Finis ammade Junior, var något av en extra höjdpunkt. Junior skrek lite titt som tätt sitt entusiastiska samtycke till värdinnans kokkonst och alla var mätta och sådär härligt tillfreds som man bara kan vara efter en kväll med bra smaker; smaker från Louise (och från min hustrus bröst).
Efter middagen gick kvällen tyvärr raskt utför och här klandrar jag smakLouise. Värdinneskap handlar nämligen inte bara om vad man serverar och hur, utan även vem man bjuder. Här hade smakLouise dabbat sig ordentligt. En av gästerna blev lagom till efterrätten sådär otrevligt högljudd och sedan spydde hen (jag vill inte antyda vem det var, därav ordet hen) ner sig själv och även andra gäster. När denne person på klassiskt fredagsmanér däckade, kändes det som att festen hade spårat ut och vi ansåg det för gott att fara hem. Vi slevade i oss den supergoda efterrätten och försvann ut i natten. Vi hoppas att vi får komma tillbaka till detta matparadis och att gästlistan då är lite uppstädad. Även Junior tittar nu upp från ett bröst och hälsar: "aaaahawwowwaahoooooooooo" och säg den som kan argumentera mot den skarpa iaktagelsen?
Så här ser det ut när en tvättäkta matskribent fotar sina alster
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar