Idag tänkte jag skriva (och skriver därför) om den våldtagna kvinnan i Indien. Det är egentligen ett av det märkligaste epitet med vilket man kan beskriva en specifik kvinna, eftersom det kan gälla så otroligt många. Kvinnor i Indien våldtas med en fasansfull frekvens, så att beskriva någon som "den våldtagna kvinnan i Indien" är tämligen korkat. Korkad gubbe eller inte, så vet ni nog vem jag avser i detta fall.
Männen som står anklagade för att ha våldtagit kvinnan till döds i en buss har nu fått sig en offentlig försvarsadvokat tilldelad och jag skulle inte direkt jubla om jag vore i de misstänktas skor (eller fötter, då de antagligen inte har några skor för tillfället). Advokaten verkar nämligen inte vara den skarpaste kniven i besticklådan.
Redan nu före rättegång visar han på en bländande förmåga till klåperi när han uttalar sig till pressen. Han menar att hans klienter å ena sidan är oskyldiga, men att deras offer har sig själv att skylla som blev våldtagen av gubbarna. Klienterna är alltså oskyldiga till det de har gjort, som inte har hänt, men är kvinnans fel. Pajas.
Han säger att hans klienter med våld har tvingats erkänna brott de inte begått. Det kan vara på sin plats att här inflika att de troligtvis faktiskt har misshandlats av den indiska polisen och att landet fortfarande lämnar en hel del att önska innan den kan kallas för en rättsstat. Nej, jag hör vad du tänker om att de förtjänar det, men vi vinner inget på en polis som misshandlar oavsett hur mycket några äckel måhända förtjänat det.
Varför kvinnans fel då? Ingen överraskning där, direkt. Männens försvarsadvokat säger att ingen respektabel kvinna blir våldtagen. Där har vi det igen. Kvinnans fel. Hon beter sig fel. Hon klär sig utmanande. Hon bad om det. Hon sa nej, men jag förstod vad hon verkligen menade. Det är galet att detta måste klargöras gång på gång: Det är aldrig, aldrig, aldrig den våldtagnes fel att hen våldtas. Det är - hör och häpna -den som våldtar som bär ansvaret.
En bekant beklagade sig en gång över att en ung kvinna hade klätt sig så utmanande i kyrkan, att den bekanta inte kunde koncentrera sig på gudstjänsten, eftersom sextankar poppade upp i hans huvud. Han menade att kvinnan kunde ha visat mer respekt och klätt sig på ett sätt som inte tvingade honom till att sitta och kåta upp sig i självaste kyrkan. Jag ska säga om min bekanta att jag hyllar honom för sin förmåga att ta in, fundera och omvärdera, för när jag förklarade att han hade hål i huvudet och att det bara är han själv som har ansvar för sina tankar, insåg han faktiskt att han var ute och cyklade. Han reviderade sin uppfattning om kvinnan och fick ta sig en ordentlig titt på sig själv.
Denna anekdot visar hur viktigt samtalet är. Samtala, förklara, uppmuntra. Skäll inte i första hand. Om du är förälder, förklara följande för ditt barn: Om du kallar din klasskamrat för hora, är det inte hennes och hennes beteende eller klädvals fel; det är ditt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar